Agilityinspiration

Jag anmälde mig till en onlinekurs i running contacts för ett tag sedan. Bara som åskådare den här gången. Kursen och den förra agilitytävlingen har gett mig lite mer agilityinspiration. Jag kom igång så fint med det hela och kände mig riktigt taggad till fortsatt träning. Men så sitter jag här förkyld och har sedan förra veckan känt att rösten är nära att ge sig. Så hundträningen får bli lidande ett tag. Så jag får helt enkelt spara mig nu så att jag kan hålla lektioner på kvällarna.

Idag tyckte jag dessutom att det kändes som perfekt träningsväder när jag var ute med hundarna en kort sväng. Men icke, jag får hålla mig ett tag till. Visst hade jag kunnat träna och bara använda klicker t ex, men jag vill kunna gå all in när jag tränar och belöna ordentligt och det kan jag inte riktigt motstå att göra när hundarna gör något så där fantastiskt. Så stanna inne, vila och spara mig. Men det är bra det också. Då kan jag få längta till träning. Det är nyttigt det med, för en sådan som haft svårt att hitta inspiration och motivation.

Vallträff i Vara

Idag for jag och Vega iväg på vallträff hos Carina och Govert i Vara. Det var ett helt gäng aussiefantaster som hade samlats för gemensam träning. Trevligt upplägg där var och en tog ansvar för sin egen träning, men där man även ställde upp med hjälp (som t ex hållhund) där det behövdes.

De hade fixat så bra med grindar och fålla uppe i stora arenan och olika grupper får att jobba med där. Sedan fanns även lilla fyrkantsfållan att jobba närarbete i på ett annat ställe. Och så fanns det olika grupper av ankor att jobba med i ankarenan, där det även fanns både grindar och ränna. Det sista vi gjorde var att ha fåren på det stora fältet, där vi stod i trekant och jobbade hämt från varandra.

Idag har vi stigit ur vår comfort zone och testat en massa nya grejer och jag är så himla nöjd med min lilla hund (och mig själv som ändå passade på att jobba på det jag behövde mest). Om jag bortser från att ”ligg” tydligen inte alls betydde ”ligg” på längre håll, är jag ändå rätt nöjd med dagens träning. Ligg verkade idag mest betyda ”hämta fåren fort som fan till matte”… tja… jag trodde ju att det hade en annan betydelse men… det är ju jag det…

Men bortsett från det och från lite väl snäva hämt emellanåt för min smak, så tycker jag att allt nytt vi testat idag har gått över förväntan. Fålla in och ut för första gången. Bana för första gången. Ankor för andra gången. Hämt från människa och hållhund och dessutom från längre avstånd för första gången. Vara hållhund vid hämt för första gången OCH klara av att vänta på sin tur (i Vegas värld är det annars hennes tur mest hela tiden). Supernyttig träning och jag är som vanligt så där löjligt glad över min lilla hund.

Tack för en mycket trevlig träning idag allihop!

Utvärdera positivt

Min arbetsplats just nu

Snälla Eva Marie gav mig hennes bok ”Mental träning för agilityförare” i somras. Jag har småläst lite då och då i den, men inte kommit så långt än, eftersom jag tydligen alltid prioriterar annat än att läsa numera. Men den är väldigt intressant och bra. Den här veckan står det med i min bujo att få till lite läsning i den under min arbetstid när Tuva är på förskolan. Då jag alltid har så mycket som ska lyckas klämmas in under de få timmar Tuva är på förskolan blir det alltid, i bästa fall, bara några minuter kvar för läsning innan det är dags att hämta Tuva. Men några minuter är bättre än ingenting tänker jag.

Igår läste jag om att ”Uppmärksamma det du gör bra, är nöjd med och tacksam över”. Där står det bland annat om att ta för vana att efter t ex varje tävlingsstart sätta sig och skriva ner tre saker jag gjorde under loppet som jag är nöjd över. Fokusera på det som just jag har gjort bra, inte hunden. Genom att stärka sig själv, stärker man även sin hund och vår träning tillsammans.

Så jag tänkte att jag skulle börja göra detta. Framförallt tänkte jag att jag ska göra detta efter varje tävling. Fundera igenom dagen och titta på vad jag var extra nöjd med.

Lika bra att börja nu, så jag gör här en liten sammanställning över mina tre saker från agilitytävlingen i söndags:

Jag är glad över att jag tänkte offensivt och chansade på balansen i ena loppet, där jag stack iväg i förväg från Vega, trots att jag var osäker på om hon skulle ta balansen bakom mig själv då. Det blev superbra!

Jag litade på att vår slalomträning har varit bra, och vågade berömma glatt och springa på, precis som på träning. Slalomen satt klockrent i alla lopp.

Jag körde på och litade på att Vega hade bra sug till tunnlarna själv så att jag kunde sticka vidare till nästa hinder.

Min ambition är nu att försöka få till det här med ”tre bra saker” efter varje tävling resten av året.

RC-träning

När vi satte igång med kontaktfältsträningen gick allting så himla enkelt, som med så mycket annat med Vega. Därför var jag dålig på att underhålla den träningen. Tog det lite för givet.

Väldigt dumt, för plötsligt fick vi problem… och det blev inte direkt bättre av att jag inte tränade på det. Till slut började jag ta tag i det litegrann nu under hösten. Så blev det bättre, men träffarna var inte lika fina som tidigare och jag började fundera på mina kriterier. Skulle jag nöja mig med frambensträffar eller var det bakbensträffar jag ville ha? Vega blev också lite osäker eftersom hon inte riktigt visste vad jag menade. Men så bestämde jag mig för att en träff är en träff oavsett och plötsligt gick det så mycket bättre. Dels för att jag faktiskt började träna mer och dels för att jag blev tydligare i min träning. Så på bara några träningspass sedan jag strukturerade upp det hela och tog tag i träningen lite bättre har vi redan fått positiva resultat. Nu måste jag bara fortsätta träna målmedvetet. Vi har just nu majoritet av frambensträffar, men fina sådana. Emellanåt får vi dock till riktigt bra bakbensträffar också, som på bilden och i det korta videoklippet nedan.

NHAT

Bild från annat tillfälle

Idag var vi iväg på vallanlagstest (NHAT) som Carina och Govert arrangerade genom Svenska Kroppsvallarklubben. Något sådant har jag varken varit på som åskådare eller gjort, så jag blev ju lite nervös så där som jag alltid blir när jag känner att jag inte riktigt har koll.

Trevligt arrangemang där 7 aussies, 1 briard och 1 finsk lapphund skulle testas. Vi stannade och tittade på alla hundarna. Lite kul att få se de olika in action.

Testet består av två delar: en socialiseringsdel och en vallningsdel.

I socialiseringsdelen kan man få betyget Godkänd, Ej Godkänd eller Diskvalificerad. Här fick Vega betyget Godkänd, med kommentaren:

”Följsam. Intresserad av människor. Bryr sig inte om andra hundar. Social och trevlig. Reagerar på skrammel men bryr sig inte. Hopp utan problem. Kommer direkt på inkallning. Bra samarbete”

I vallningsdelen kan man få betyget Very Good, Good, Insufficient eller Disqualified. Här fick Vega betyget Very Good, med kommentaren:

”Fokuserad på flock. Snabbt initiativ. Uppsöker naturlig balans. Bra förarbalans.”

För de som vill veta lite mer hur testet gick till så kommer här en beskrivning om hur vi gjorde idag. Testet började med att en en kvinna kom fram för att kolla chipmärkningen. Därefter gick man lite zick-zack mellan en grupp människor och en hund. Sedan var det hantering av hunden, som domaren utförde. Därefter gick vi in i en liten inhägnad. Där gick vi förbi ett skrammel, gick vidare och hoppade över en stock, sedan lämnades Vega hos domaren och jag skulle sedan kalla in Vega.

Därefter gick vi in i en annan hage. Där fanns en fålla med får längre bort i hagen. Först tog jag med mig Vega för att visa att det fanns får där (det hade hon dock sett så fort vi klev in i hagen), sedan tog jag med mig henne till andra änden av hagen, rundade en kon, gick tillbaka mot fåren. Efter en liten bit släppte jag henne och jag fortsatte mot fåren. Vega skyndade sig då bort till fåren. Min uppgift var att gå omkring lite runt fållan med får i, byta håll lite då och då. Vega tyckte att det var lite annorlunda med fåren inne i fållan och hon utanför, men hon tänkte nog att hon på ett eller annat sätt kunde hämta dem till mig ändå. Hon höll fint förarbalans på egen hand hela tiden och sedan var det slut och jag kallade in henne. ”Va? Var det allt?” tycktes Vega säga.

Ny växel

Vega har hittat och lagt i någon sorts ny växel i lydnadsträningen. Igår körde jag inkallande med ställande med henne. 10 gånger i rad med leksaken utplacerad bakom henne som extern belöning. De första fem gångerna kom hon i rapportfart… lite väl snabbt för min smak. De sista fem gångerna kom hon i mer normalt tempo, men fortfarande väldigt fort. Ställandet bytte hon ut mot ”flyg 5 meter genom luften, ta ett skutt till och sedan stanna”… Hmm.

Vår fina position i fotgåendet har ändrats lite, men med träning igår var den redan bättre idag. Hon trycker på mer även där och får lite bråttom. Hehe, där får jag för att jag önskat mer attityd och tryck i fotgåendet. Men hon är kul att träna med. Det är roligare att köra lydnad med henne nu när hon är något mindre allvarsam och lite mer ”Nu kör vi!”… även om vi för tillfället får lite mer fel. Vi ska nog kunna hitta en balans mellan de där två lägena tror jag.

Motionera Elit

Elit gör inte många knop på promenaderna. Hon traskar mest lugnt efter i mina fotspår. Tigger lite godis ibland. Går kanske lite fot. Nosar lite. Skuttar möjligtvis efter Vinna och Vega några steg, men inte så mycket mer än så.

Så de senaste dagarna har jag tagit med mig en pipleksak ut på promenaderna. När vi har gått en stund ger jag pipleksaken till Vega och då blir det minsann fart på Elit. Då kan hon fara runt efter Vega en bra stund. Himla smidigt sätt för mig att motionera Elit lite bättre på och få ut mer av promenaderna. Och till på köpet får Vinna och Vega springa ännu lite mer.