Min hund är ett geni! Alltså… det här krypet. ÄLSKAR! Det här är totalt vår 5:e krypträning och det här är första efter en månads uppehåll. Eftersom det gick så bra lade vi på flera steg och svängar direkt. Lika bra när man ändå är igång liksom… Vänstersvängen syns inte så bra eftersom vi ”simmade ur bild”.

Vi körde även platsliggning med ”viss” störning, haha. Hon börjar kännas rätt säker på sin uppgift. Tummen upp på det med!

Annonser

Jag känner redan att jag har slappat till mig när det kommer till platsliggning, så jag bestämde mig precis för att dra igång en ny platsliggningskampanj för februari. Den ser ut så här:

  • Vi ska göra 6 st platsliggningar på olika platser.
  • Vi ska jobba på att länga avståndet mellan mig och Vega till 40 m. Här har jag inte angett antal pass, utan har bara lämnat mellanrum för notering de pass vi kör.
  • Vi ska jobba oss upp i att kunna klara 4 min platsliggning med hakan i marken. Tiden tas när jag har kommit ut på avstånd.
  • Vi ska göra 5 pass med kvalitetssäkring. Det kan vara att jag går runt henne, petar på henne, springer, kastar godis/leksak, nedlägganden, andra hundar/förare, dold förare osv.

När det kommer till olika platser, avstånd och tid är inte tanken att slå ihop allt så att jag ska kunna stå 40 m ut i 4 minuter på ny plats, utan varje mål är för sig. Dvs jag kanske är närmre och kör kortare tid på ny plats, 4 min kanske är hemma inomhus osv.

Idag tog mamma och jag med oss Nya och Vega för lite rapportträning. Nya är ju uppe i eliten i rapport, så för hennes del blev det rätt enkelt eftersom vi anpassade oss till Vega. Men det var första gången hon fick springa till mig som mottagare. Jag hade pannkakor, så det visade sig snabbt att hon mer än gärna sprang till mig.

Bägge hundarna tycker verkligen att det är helt vansinnigt kul med rapport. Vega är ju helt ny på det här men hon tycker att det är riktigt häftigt. Vi körde först 3 skick där Nya fick springa först. När Nya var inne hos mottagaren och man hade hunnit få ordning på allt, fick Pluppy springa. 4:e skicket fick Vega springa först. Inga problem sa hon och sprang allt hon kunde.

Sedan avslutade vi med att jag (som var på B-station) skickade Nya en 5:e gång, tog med mig Vega och gjorde en liten förlängning. Högst orättvist att inte jag fick springa igen, hälsar Vega. Nya tog förlängningen med glädje i full fart. Sedan avslutade vi och jag skulle ta med mig hundarna lösa tillbaka mot A-station där mamma skulle möta och längs vägen. Jag strödde ut en massa pannkaksbitar över marken till Nya (och Pluppy) efter jag hade tagit emot henne, kopplade loss Vega från trädet hon satt bunden vid och skulle få med mig alla grejer. Vega for som skjuten ur en kanon från trädet så fort jag kopplade loss henne, sprang rakt över den pannkaksbeströdda marken med en ätandes Nya och drog iväg hela vägen till mamma. Om den extremt matglada hunden till och med ratar pannkakor för att få springa, vet man att hon älskar rapport…

Får kanske bli lite rapport med henne i framtiden i alla fall… Vi får väl se…

Något annat som hänt idag är att jag har sett Vinna trava några steg här och var. För den som inte visste det kan bevittnandet av några få travsteg skapa lycka och ögon som tåras. Den senaste månaden har nämligen inte Vinna kunnat trava längre. Hon antingen skrittar, passar, galopperar eller travar fram och galopperar bak. Så hon har fått gå en del cavalettipass här hemma, plus gjort lite annan styrketräning. Så vansinnigt glad över att se att det redan verkar ha gett lite resultat.

Här en film på när Pluppy gör cavalettiövningarna:

Vilken fantastiskt bra idé med platsliggningskampanjen. På 17 dagar har vi gått från ca 20 sekunders instabil plats (även om vi kom upp i 45 sekunder första passet) till 3 minuters platsliggning med hakan i marken och med bra känsla. Ett helt annat lugn, förståelse och säkerhet. Igår testade vi för första gången platsliggning i grupp på på annat ställe med hakan i marken, sedan vi påbörjade vår platsliggningskampanj. Bra lämnande, jag ut på ca 7 m, stabilt hakan i marken i 2 minuter, bra återgång, med en liten vridning av huvudet mot mig det sista, men dock med hakan kvar i marken. Tjohoo! Bara att se till att jobba vidare på vår fina grund som de här 2,5 veckorna har gett oss. Så februari får allt bli en platsliggningsmånad det också.

Vi är 7 pass ifrån målgång för platsliggning i januari. Inte nog med att vi nog kan nå de satta målen för antal pass, vi når utan problem (har redan nått) tidsmålet 2 minuter. Ska nog ta och fortsätta platsliggningakampanjen i februari för att grunda en säker och fin plats.

Utöver att jag är väldigt nöjd med att vi har kommit upp i tidsmålet, så har hela attityden för platsliggningen blivit otroligt mycket bättre hos Vega. Hon känns säkrare och tryggare med vad som menas med hakan i marken, men vi har även fått en mycket säkrare vanlig plats också. Idag testade jag för första gången en dold (vanlig) platsliggning inomhus med henne när jag skulle göra kvällsmat till Tuva. Träningsplaner och att stegra försiktigt i all ära… ibland gillar jag att ta stora kliv och bara testa om det funkar också. Och ett par minuters dold platsliggning medan jag var i köket och fixade kvällsmat till Tuva gick hur bra som helst.

Annars körde vi även 3 min plats med hakan i marken, där de två första minutrarna ägnades åt återgångar (och lämnanden) och en lugn attityd där. Gick tillbaka femtielva miljoner gånger, klappade henne och gick iväg igen. En hel del huvudlyft blev det vid återgångarna, men jag fick snabbt en bättre känsla hos henne bättre resultat.

Sedan har vi även kört 2:30 minuter med mig ståendes ca 6 m bort inomhus. Ett lyft när katten Sammet kom gåendes precis framför nosen på henne, men det är jag ändå nöjd med. Hon lyfte inte huvudet förrän hon var precis framför nosen och strök. När jag påminde lade hon direkt ner huvudet och låg lugnt och fint resten av tiden.

Några platsliggningar idag, men vi har vi även haft en härlig helg med vallning och snöbus. En alltigenom god helg.

2:15 minuter! Tiden tas från att jag har kommit ut på avstånd och stoppas innan jag går tillbaka. Utan Elit och Vinna som stöd den här gången, med mig sittandes i soffan 6 m bort och med 3 minuters uppvärmning med vanlig plats först. Lugnt och fint med hakan i marken hela tiden, även med störning av en Vinna som kom in i rummet och kastrullen som plötsligt började koka och låta i köket. Glider över på rumpan åt det hållet som är ”spela död” och kan röra något på den, men inget jag bryr mig om just nu. Det lägger jag in träning på senare. Nu har det gått flera pass utan att hon har bjudit på ”spela död” och utan att successivt flytta nosen närmre sin vänstertass.

Hon blir lite ivrig och lyfter gärna på huvudet ett par gånger när jag är på väg tillbaka, så det ska jag senare också lägga in mer träning på. Just nu är fokuset på tid, ännu mer stabil plats och så får jag väl ta och lämna soffan och börja stå igen. Ett pass till i soffan först bara. Behöver även flytta ut träningen och testa på olika ställen.

Gamla bilder på en annan tid. Jag och Issa på SM 2003 och 2004 (fina 2004 som gav oss silver individuellt). Notera ingången till platta tunneln 😶 Det diskuteras mycket just nu om vad man ska ha rätt till på banan efter disk, vad man betalar för osv. När jag började tävla agility var det alltid snabbaste vägen ut från banan så fort man diskade sig som gällde. Man körde helt enkelt de hinder som stod på väg till mål. Inga sura miner för det. Senare fick man lov att köra vidare även om man diskade sig. Det tog ett tag för mig att ställa om. Det kändes länge som att jag gjorde något ”förbjudet” när jag var kvar på banan efter en disk. SM 2004 var första gången jag körde klart loppet efter disk på ett SM. Det var med min sheltie Zazzi och i lag, då mina lagkompisar bett mig göra det för att de skulle få mer tid på sig mellan sina starter. Oj vad pinsamt och ”fel” jag tyckte att det var i början. Vara kvar på banan efter en disk på ett SM. Det kändes liksom inte riktigt ”proffsigt” att göra så på ett SM. Så lustigt. Tänk vad det ändras.

Nu diskuteras om man ska ha rätt till mer än vad vi idag oftast får göra efter disk. Det är bra med utveckling. Men jag är nog fortfarande den där tjejen som är tacksam över att man ens får lov att vara kvar på banan överhuvudtaget efter disk. Än idag kan jag någon gång ibland ta snabbaste vägen ut. Och vi är lika glada för det. Det ska bli intressant att följa utvecklingen till hur det kommer bli i framtiden efter disk. Kanske att jag hade önskat mig lite ödmjukhet i olika debatter av olika slag, men kanske kommer man ingenstans med utvecklingen då?