Fullt i magen

Vinna_dag58

Det märks väldigt tydligt på Vinna att det börjar bli lite ont om plats i magen på henne. Gav henne lite mat alldeles nyss. Hon blir som vanligt väldigt glad när jag tar fram maten (dock inte riktigt lika intensiv som tidigare), men när jag väl ställer ner den till henne och ger henne ”varsågod” går hon bara lojt fram till maten och tittar lite slött på den, petar lite i den. Tar en paus. Petar lite till osv. Det tar henne nästan 15 minuter att äta upp en ynka dl mat för tillfället. Någonting som tidigare tog.. ja kanske 5 sekunder… om ens det 😉

Valparna verkar förbereda sig inför framtida fartfyllda arbeten. De sparkar och rör på sig som sjutton därinne. Känns nästan som att de börjar bli lite rastlösa och gör sig redo för att få komma ut… fast det är väl kanske bara önsketänkande från min sida. Börjar ju bli såååå nyfiken nu!

Även om det nu går lite trögare att få i sig maten är det fortfarande lite action i damen. Leka kan man alltid göra!

Vinna_lek3 

Vinna_lek1

Vinna_lek2

Ryda, Dag 2

Idag mådde hundarna bättre, så då fick de följa med till Ryda. Zazzi var supertaggad inför första loppet, men alldeles precis innan jag skulle in med henne hände något. Hon blev alldeles låg, loj och osäker. Väl inne på banan stannade hon i tunneln och vid ett annat tillfälle tittade hon sig skrämt mot bakdelen. Kanske något kryp eller något som hade varit där. Zazzi är ju så lättskrämd och gillar inte när allt inte riktigt står rätt till.

Mira, däremot var på hugget i hopploppet. Hon skötte sig jättefint och var inte så där flummig som hon kan vara, utan koncentrerade sig på uppgiften. Det blev en 9:e plats med ett tidsfel. Hade vi sprungit 7 hundradelar snabbare hade det blivit en SM-pinne… Men jag är jättenöjd med hennes lopp. Och så slog vi ju Emma och Noah på tiden 😉 Vi har en liten intern kamp med våra små ”maskrosbarn” som Emma så fint uttrycker det.

I agilityklassen gick Zazzi jättebra. Det som hade skrämt henne i det första loppet var nu borta och hon var som vanligt. Nu var det bara matte som inte riktigt hängde med, vilket resulterade i några stora svängar och en rejält långsam gunga. Jag är däremot jättenöjd med hur jag fick till det med henne från hinder nr 1 till tunneln innan A-hindret. Och även från A-hindret till någon meter ifrån hon skulle in i slalomen (och jag stod i vägen och höll henne lite för länge). Väldigt fina snäva vägar där. Vi kom hursomhelst 3:a av ca 50 starter och det är jag såklart jättenöjd med! Nu har vi skaffat oss 4 SM-pinnar på 6 starter 🙂 Tänk, vi är inne i slutet av juli och jag har bara startat henne 6 gånger på tävling i år! Ja och så de två starterna på SM då förståss. Totalt har då alltså gjort 8 starter, varav 6 av dem har varit felfria och i de felfria loppen har vi kommit som sämst 6:a 🙂 Min duktiga lilla Zazzi. Tänk att det ändå kan bli så bra till slut, trots att det har varit en hund med extrema rädslor. Jag slutar aldrig att förvånas över hur mycket man kan jobba upp en hund.

Efter tävlingen idag fick sheltiesarna snällt följa med mina föräldrar hem. De ska få bo där ett litet tag så att Vinna får lugn och ro med sina valpar. Sheltiesarna har ju en liten tendens att göra tillvaron lite mer orolig… Pappa ska dessutom passa på att tävla med både Zazzi och Mira i Åtvidaberg under den här tiden.

För att återgå till tävlingen idag så har det varit en riktigt bra dag. Själva tävlingen har flutit på jättefint, upplägget var toppen. Tack Ulricehamns BK för den här tävlingen! Emma gick dessutom och vann hoppklass 3 medium idag igen. Men den här gången var det med gamla Kevin, som snart ska bli pensionär och börja trappa ner på tävlandet. Han vann dessutom en klass när de var i Varberg och tävlade häromdagen. Så Emma har haft en riktigt bra vecka med sina hundar. Grattis till detta Emma! För min del är jag supernöjd med den här dagen. Lite trist att jag inte kunde tävla med Zazzi igår och att något hände med henne idag, men annars nöjd. Och lilla Mira skötte ju sig jättefint i sitt första lopp (det andra loppet vill jag knappt tala om, då vi diskade oss på tre vägringar eftersom hon hela tiden bara spanade efter pappa utanför banan). Jag lyckades dessutom avsluta dagen med att bli 2 500:- rikare genom att jag sålde min gamla kamera när vi var på tävlingen. Perfekt!!!

 

Söta Vinna

Idag fick jag för mig att jag skulle väga ”lilla” Vinna. Klurade en kort stund på hur jag skulle bära mig åt bara. Vi har bara en liten rund våg av glas. I normala fall är det ju bara att väga sig själv först, sedan lyfta upp Vinna och väga oss båda två och sedan bara dra av min vikt från den gemensamma för att få fram Vinnas vikt (om man nu inte åker till veterinären). Men det kändes väl kanske inte så aktuellt att använda sig av den metoden nu med tanke på tjockismagen.

Fick en liten idé om att jag kanske kanske kunde göra ett litet bakdelskontrollträningspass på vågen. Hon är ju dock inte direkt den smidigaste för tillfället, så mina förhoppningar var väl inte allt för stora. Men hon fattade direkt att det var ”alla tassar på vågen” som gällde och kämpade lite med att få plats på den. Hon var överlycklig över att få träna det här. När hon väl hade kommit upp med alla fyra tassar på vågen en gång gick det sedan enkelt för henne att komma upp på den fler gånger. Gick till och med upp på den och satte sig. Då var det enkelt för mig att se. 25,1 kg stod vågen på… Det betyder att hon har gått upp ca 5 kg… Min lilla söta tjockis!

Ryda

 Pappa & Ebbe  Pappa & Ebbe
Pappa & Ebbe

Tja jag har väl lite otur igen. Mira blev dålig i magen inatt och fick därför inte följa med till tävlingen idag. När det var dags för mig och Zazzi att börja värma upp upptäckte jag att hon inte heller var så bra i magen och mådde lite dåligt, så det var bara att gå iväg och stryka oss också. Hon har väl förmodligen ätit samma skit som Mira. Sheltiemagar kan ibland vara lite känsliga… De verkar dock redan må mycket bättre, så jag hoppas att vi kanske kan vara med och tävla imorgon. Vi får väl se. 

Så för min del blev det mest till att gå runt och titta på allt. Hängde väl mest borta vid aussieringen på utställningen. Men jag hann i alla fall se Emma gå och vinna agilityklass 3 medium med Lego! Grattis Emma!!!

Även Emma hängde med en stund bort till aussieringen. Såg till att hon fick bekanta sig lite med Vinnas systrar Molly och Sirpa (Sirpa och Vinna är verkligen lika!) som också var där. Emma väntar ju spänt nu på en liten valp efter Vinna, och har så gjort i drygt 2 år. Eller kanske mer när man tänker efter, för hon har träffat Vinna ganska ofta ända sedan jag fick hem henne som en liten ullig 8 veckors valp, och vad jag vill minnas så fastnade hon för Vinna direk t (från den allra första stunden då de två delade på ett päron, och Vinna sedermera gick under smeknamnet ”Päronet”)… även om hon inte riktigt kunde förstå varför jag skulle skaffa aussie och inte bc när jag ändå ville testa en ny ras… Haha Emma, nu står du snart där själv med en aussie!  

Det var jätteroligt att träffa Molly med matte Kicki och husse Mats och Sirpa med matte Pernilla. Molly var där mest i miljöträningssyfte, men Sirpa skulle ställas. Lilla Sirpa skötte sig alldeles strålande på utställningen och blev 2.a bästa tik och fick ett Ck.

Jag träffade även Marie när hon stod och piffade till Miranda lite inför att de skulle in i ringen. Miranda fick ett cert och blev BIM. Jag pratade även en del med Sandra som var där och ställde Svansa (Ck och 5:e? bästa tik) och Monster (cert och BIR!!!). Och så träffade jag Jojje som har Milou. Jätteroligt att få prata en stund med allt aussiefolk. Vill också passa på att gratta Lena och Sandra till deras utställningsframgångar idag. Lenas glädje när Monster blev BIR var ju helt underbar! Skratt, glädjetjut och gråt tycktes blandas om vartannat.

Utöver detta träffade man såklart på en massa andra människor att prata med. Linda med Xena och Sara med Inez, som går kurser här, var och tittade på agilityn för att kanske lugna nerverna något när de snart ska göra sin debut på banan. Anna (som också är sugen på en liten Vinna-valp) satt som fastvuxen vid aussieringen tillsammans med Kicki, Mats och Molly. Och så har vi ju allt trevligt agilityfolk också. Jag var i och för sig inte så mycket vid agilitybanorna idag då aussieringen drog mig som en magnet mot sig. Men imorgon är det inga aussies som ska ställas så då får agilitybanorna och agilityfolket min fulla uppmärksamhet. 

MollyMolly

SirpaSirpa

Sirpa

Sirpa