Första flytten

 
Till vänster: Svea & mamma Vinna. Till höger: Svea & matte Anette

Nu har den första valpen ”flyttat hemifrån”. Det var en lycklig Anette som stod utanför dörren kl 10 i förmiddags för att hämta hem sin lilla ”Svea” (MiVinna’s Applecreek). Själv hade jag fruktansvärt svårt att släppa ifrån mig min lilla älskling. Självklart stod jag där med fulgråten totalt över mig när det var dags att säga hejdå. Mitt förnuft tyckte att det var fånigt. Jag kommer ju snart få se henne igen. Hon kommer till ett jättebra hem och jag kommer få träffa henne ofta. Mitt hjärta höll inte alls med om det och höll väl snarare på att brista. Som Mia skrev i Anettes blogg strax efter 10 idag: ”Nu är du nog precis i Ljurhalla och skär ut en liten bit ur Emelies hjärta ;)”

Det hela kändes i alla fall mycket bättre när glada sms-rapporter började strömma in kl 12:05. Hela 5 sms har Anette varit duktig och skickat mig om hur det går för lilla Svea. Hon verkar ha gjort sig hemmastadd fantastiskt fort, har hälsat på Rocco och Nisse, tuggat på ben, varit ute på en kort kissepromenad och sovit en stund. Hon verkar ta det mesta med ro. Anette skriver om deras lilla promenad så här: ”Hon är riktigt tuff och gick på som om hon aldrig gjort annat! 😉 ner i ett dike, skällde lite uppfordrande på Nisse och jagade sedan mina byxben innan vi gick vidare.”

Har fått lite goa sms-bilder på henne i sitt nya hem också. Tack och lov för valpköpare som tänker på sin stackars uppfödare på det här viset!

Nu sitter jag bara och väntar på att fler valpar ska bli hämtade av sina nya hussar och mattar. Imorgon börjar aussielägret. Jag är har hand om agilityn och det lär väl ge mig lite annat att tänka på.

Vallning

 

Igår kom Mia hit för att följa med mig och valparna till Herrljunga. Det var nämligen dags för valparna att få komma ut i lite nya spännande miljöer och att få träffa lite andra djur för första gången.

De fick först komma ut i trädgården för att undersöka en liten stund först. Jättekul, sa de, och så fanns det ju skojiga människor där! De fick syn på ankorna som gick i kompostgaller på tomten och de var spännande. Speciellt Segra var väldigt nyfiken på dem. En anka lyckades smita ut ur hagen. Valparna roade sig emellanåt med att förfölja den stackars ankan. Det var lite klurigt att försöka få in den igen eftersom valparna gärna var där och saboterade lite för oss. Jag fick i alla fall visslat till mig dem. Några kom springandes med en gång när jag gav signal, några andra var kvar och ”vallade” ankan lite. Men tillslut kom även de… med ankan före sig. Se där hämtträningen är redan avklarad, så det bockar vi av från listan 😉

Så måningom fick Carin, Rikard och Mia (och Anders och Camilla?)  in ankan undertiden jag distraherade valparna. Sedan släpptes först en svart-vit stor hund ut (border collie såklart) och sedan en till. Den var stor men spännande tycktes de tycka. De fick chans att undersöka dem en liten stund och sedan bar det av mot fårhagen. Alla valparna hängde glatt på fram till fåren (som stod i en liten fålla) och var nyfikna på dem. Inte alls så försiktiga jag trodde att små valpar skulle vara. Carin lyfte även in några av dem en och en i fållan så att de under kontrollerade former fick chans att lukta på de där stora ulltottarna (utan att bli nermanglad).

Efteråt fick de även hälsa på Carin’s unga bc Pan och Anders och Camillas unga tollare Queen. Queen höll sig mest undan för de små äckliga varelserna. Pan tyckte däremot att de var rätt fräcka. Men det var inte riktigt ömsesidigt. Valparna var trötta och var inte särskilt roade av Pans lite vildare färd runt dem.

Det var jätteroligt att få se hur valparna reagerade med så mycket nytt. De fick även träffa en katt för första gången. De sprang glatt fram till honom men läste duktigt av att han inte ville ha med dem att göra och gick då undan. Lilla Segra verkade bli väldigt förtjust i bc-killen Roc och passade på att jaga honom lite efter vi hade varit hos fåren. Lite lustigt det där. Vinna gillar också just Roc väldigt mycket och tycker också att han är rolig att jaga.

Innan vi åkte hem fick Vinna för första gången pröva på att valla ankor. Hon har tidigare fått vara inne hos ankor i koppel hos Nina på Fätorpet, men då var hon mer eller mindre rabiat. Nu var hon lite mer normal, men hade en fin tändning på ankorna. Jag verkade dock inte existera så mycket för henne… Hon tyckte att hon kunde valla runt de där fjäderfäna lika bra alldeles på egen hand. Så kontrollen på det hela var väl så där. Vid ett tillfälle råkade hon skrämma in några under en jättestor sockertoppsgran, men hon gick duktigt in under granen och tog ut dem allihop. Vid det laget hade jag redan insett att hon inte skulle skada dem, annars hade jag aldrig vågat låta henne gå in och ta ut dem obevakat därifrån (såg ju ingenting vad som hände därunder). Är nöjd i alla fall med hur hon jobbade med ankorna, även om det blev en smula okontrollerat och även om hon smög sig iväg då och då för att valla dem lite medan vi stod och pratade. Ser hopp inför framtiden! Nu ska vi ta och sätta igång med vallningen igen och Carin tyckte att vi skulle ta och börja på ankor nu efter uppehållet. Det kommer dock tränas lite mer lydnad i vallningen nästa gång vi kommer dit…

På väg till hagen

Vila passar på att sniffa lite på Colt

På väg till fåren

Segra tycker att det är spännande och går nyfiket fram och kollar

Lyxa är nyfiken och kollar upp lite närmre vad det kan tänkas vara för något ulligt

Segra får chans att kolla lite närmre. Först ovanifrån…

… sedan underifrån

Kiwi har hittat en spännande svans

Segra förföljer Roc, sin nya idol

Puss på dig!

Anders skulle smyga iväg och släppa ut Queen och Pan. Inte så lätt med efterhängsna valpar

Queen och de två svarta bekantar sig som hastigast

Segra och Pan har hittat något intressant att lukta på

Segra och Pan bekantar sig lite närmre