Vallträning med film

Jaha, då var vi hemma från den tredje vallträningen sedan Vinnas långa vallpaus på 4 månader. Det är totalt den 11:e gången vi vallar hos Carin. Det är verkligen nyttigt att filma. Blir irriterad när jag ser missarna jag gör, men jag lär mig ju (förhoppningsvis) på det. Dagens pass kändes helt okej, om än lite förvirrat. Den här gången skulle vi jobba oss ut från staketet efter en liten stund och hålla oss lite mer i rörelse och försöka hitta balansen. Idag blev det lite mer ostyrigt och mera spring. Eller ostyrigt ska jag väl egentligen inte säga att det var. Vinna lyssnade faktiskt ganska bra egentligen. Bara det att det gick lite fort bitvis och då blir jag stressad och vet inte riktigt vad jag ska göra. Men det kommer väl antar jag. Idag skällde lilla Vinna en del också. Det var ett tag sedan hon gjorde.

Lyxa, Avila och Segra var med också. De fick allihop köra varsitt pass hos fåren. Segra fick börja. Hon började fint med att nog visa lite mer intresse för fåren än hon gjort tidigare. Men det övergick snabbt i ”jaga-bordercollie-leken”. Den leken var tydligen superkul idag. Det och att äta fårskit. Ett dukat smörgåsbord enligt Segra.

Avila visade fint intresse emellanåt. Hon vågade hänga med dem lite mer själv nu än hon gjorde sist jag såg henne, den lilla sötnosen. Och hon startade jättefint med att jaga efter fåren helt på egen hand. Sprang tillbaka till matte med jämna mellanrum i början för att kolla så att hon var med. Helt klart lite mer koll på vad fåren gör än min lilla Segra.

Lyxa tyckteatt fåren var riktigt häftiga. Hon jagade glatt iväg dem till granarna ganska snabbt. De där var superskojiga att jaga ju! tycktes hon säga till oss efteråt med ett stort leende i ansiktet.

Senare fick allihop även chans att titta lite på ankorna som gick i trädgården. Men där gick det ganska snabbt överstyr när valparna jagade runt dem i trädgården. Lyxa glänste återigen med sitt intresse och var den som höll fokuset på dem bäst. Hon traskade runt runt med dem i trädgården. Segra hängde på så gott hon kunde, men hamnade mest fel. Avila fick sig ett eget försök sedan på ankorna. Men fåren var roligare tyckte hon.

Film på Vinnas första pass:

Vinnas andra pass:

Segras pass med fåren:

Avilas pass med fåren:

Lyxas pass med fåren:

Ankracet:

Running Moose

Körde för ett litet tag sedan Vinnas tredje pass med Running Moose på kontaktfältsträningen. Känns som att vi fick ett genombrott i träningen. Mot slutet av passet (eller passen får jag väl säga pga pauserna) blev det riktigt bra och hon träffade kontaktfältet fint varenda gång. Tummen upp för detta. Testade även med ett hopphinder före balansen och det gick lika bra. Går det lika bra nästa gång jag tränar är det dags att sänka den lite.

Första spåret

Fina Segra med sin apport

Lilla Segra fick gå sitt allra första personspår förra veckan. Förutsättningarna var inte de enklaste för henne. Spåret blev lite svårt och jag valde att chansa och testa hejvilt med henne. Det blev ett ca 5o m långt spår med tre spårapporter och en böj. Vi höll till i hagen bakom ladugården här hemma och det var högt gräs för henne att jobba sig igenom.

Men den lilla pärlan löste det hela fint tycker jag. I början fattade hon väl inte riktigt vad vi höll på med, men intresset ökade efter hand. De två första apporterna hjälpte jag henne lite med, men hon blev jätteglad när hon fick tag på dem och grep dem gärna. Efter andra apporten var suget i spåret bättre och hon jobbade superfint i spåret. Tappade spåret på ett ställe och där var det riktigt intressant att studera henne. Hon jobbade som sjutton för att hitta det igen. Gav inte upp i första taget inte och bad absolut inte om hjälp. Var väldigt lik Vinna med det här. Hon hittade duktigt spåret igen (jobbade fint med vinden för att hitta det) och när hon kom fram till slutapporten blev hon jätteglad och grep den direkt helt på egen hand! Duktig lillfia! Kanske kan bli en liten spårhund av den här tjejen 🙂

Segra med slutapporten

Vallning

Segra och Avila inne hos fåren för första gången

Vi har ju kommit igång med vallningen igen efter valpuppehållet. Jag har varit iväg hos Carin två gånger sedan valparna ”flyttade hemifrån” för vallträning. Om ett par timmar är det dags för den tredje gången.

Första träningen är jag ganska nöjd med, även om vi kanske inte hann göra så mycket, men Vinna skötte sig helt okej med tanke på det långa uppehållet. Lilla Segra och Avila fick också träffa fåren.

Förra gången var vi i en annan, stor hage. Tyvärr fick jag inte med mig videokameran då (hoppas få filmat lite idag istället), men den träningen är jag riktigt nöjd med. Vinna och jag körde tre pass. Det första passet gick urdåligt. Tanken var att vi skulle fösa fåren rakt fram, längs med staketet. Lät ju inte så svårt… Men njae, varken Vinna eller jag hade tydligen riktigt koll på vad vi höll på med. Fåren rörde sig väl snarare i något slags serpentinmönster en bit ifrån staketet. Inte direkt snyggt och kontrollerat, och det blev en massa avbrott hela tiden.

Andra passet gick lite bättre. Vinna började fokusera bättre och enligt Carin var det nu mest bara jag som behövde skärpa mig också. Jag minns att Carin sa flera gånger Titta på fåren! Titta på fåren!

Javisst! svarade jag och fortsatte glo på Vinna… men försökte slänga ett öga på fåren då och då… Hihi, inte lätt det där.

Tredje passet fick vi till det riktigt bra och med bra flyt lyckades vi fösa fåren rakt fram utmed staketet precis så som det var tänkt. Det blev lite enklare när jag började titta lite mer på fåren 🙂 Vi gick snabbt vidare till drivning istället (vilket jag nog tycker är enklare) och även det här gick faktiskt riktigt fint. Bra flyt och jag lyckades själv placera mig och göra rätt på egen hand många gånger. Jag hoppas att jag kan få till det lika bra idag. Nu var det ett par veckor sedan sist. Förhoppningsvis får jag filmat lite, och kanske att jag lägger upp det här sedan.

Lilla Segra fick även hon komma in till fåren i den stora hagen förra gången. Hon är väl inte sådär överdrivet intresserad av fåren direkt. Hon är inte ett dugg rädd för dem (nästan dumdristigt modig emellanåt), men hon bryr sig helt enkelt inte så mycket om dem. Däremot är den där lille border collien som svischar runt i hagen desto mer intressant. Honom kan man ju försöka hänga på. Men kanske att hon så småningom ser att den där killen faktiskt svischar runt av en anledning och att de där fåren därmed är ganska roliga att flytta runt på. Ja vi får väl se. Hursomhelst är det ingenting jag oroar mig för än. Bara nyttigt för henne att få vara med och skutta runt bland fåren en stund. Intresset kommer väl så småningom. Hon är ju inte så gammal än…

Vinna och jag vallar får för första gången efter uppehållet

 

Stockholmsbesök

Vinna vilar på tåget Segra, 11 veckor, sover på tåget 
Två vovvar som kan konsten att slappna av på tågresan. Det här är på väg till Stockholm

Den 15 september tog jag, Vinna och Segra tåget upp till Stockholm. Lilltjejens första tågresa alltså (nog nästan Vinnas första också). Det gick jättefint och hon sov snällt på golvet på tåget större delen av resan. På vägen dit var det 2 byten och det var ju lite krångligt att stressa runt med två hundar (varav en klump i famnen) och all packning. Den ena sträckan fanns det inte heller plats för oss i kupén, så vi fick snällt sitta på golvet mellan vagnarna. Det susar ju ganska mycket om dörrarna där, men både Vinna och Segra kopplade av med en gång och lade sig för att vila (mitt bland öppnande dörrar och en massa folk). Duktiga vovvar. Allt kånkande på tunga Segra och mycket packning (men ändå ovanligt lite packning för att vara mig) gav mig rejäl träningsvärk på framsidan av låren dagen efter, och jag gick runt på Hundens Hus i Stockholm som en gammal tant och ojade mig när jag t ex skulle resa mig upp från stolen.

Anledningen till att jag var på Hundens Hus den här gången var att jag ska vara assistent på en av deras instruktörsutbildningar där. Så småningom är det tänkt att jag ska hålla i sådana utbildningar också. Under lördagen var Segra med mig i klassrummet i stort sett hela tiden och hon skötte sig finfint tycker jag. På söndagen fick hon mest vara på kontoret tillsammans med personalen och alla deras hundar. Som mest tror jag att det var ca 10 hundar där inne samtidigt. Den snälla personalen har skött Segras rastningar och det verkar inte ha varit några prpblem med det. Så Segra fick väldigt mycket miljöträning och socialträning på både hundar och människor under de två dagarna. Hon har umgåtts med stabyvalpen Cherie (ca 16 veckor, snacka om att de hade kul!), en vit herdehundsvalp på ca 5 månader, nyhämtad bc-valp (8 veckor, Segra såg ut som en jätte jämfört med honom), den blå bc-killen Ice (ca 7 mån?), och de vuxna vovvarna av följande raser: flat, staby, bc, puli, springer spaniel.. ja och så Vinna förståss. Mycket nyttigt.

Lilla Vinna fick vara med mig i lektionssalen en hel del på söndagen. Nyttigt för lilla Segra att få klara sig utan sin mamma emellanåt också. Dessutom verkade Vinna ha fullt sjå att hålla koll på alla valparna inne på kontoret, så det kändes lugnare för henne att få vara med oss. Hon fick även lånas ut i några övningar till en deltagare som inte hade hund med sig. Äntligen får jag göra något! tycktes Vinna säga och tyckte att det var allmänt lajbans. Övningarna bestod av lek, passivitet och träning av social belöning. Bägge hundarna sov gott på tåget hem sedan. Och jag kunde passa på att få slappna av lite och jobba lite eftersom det inte var några byten.

Eftersom jag har jobbat så mycket den sista tiden så har det tyvärr inte blivit alls så mycket tränat med Segra som jag hade önskat. Men helt galet har det ju inte blivit, eftersom hon ändå har fått väldigt mycket social- och miljöträning. Så det är jag nöjd med. Satte igång träningen igen med henne i förrgår och hon är så lättlärd så vi har snabbt jobbat ikapp oss någorlunda ändå. Men mer om det senare…