Vallning igen

Idag var vi fem glada aussieägare som begav oss till Carin för lite vallning av får. Elin och Anna var redan på plats. Vi andra (jag, mamma och Mia) blev ca 45 minuter sena (hade förvarnat om detta redan innan) eftersom jag hade en privatlektion på förmiddagen.

Ja hur gick då vallningen? Jag hade tänkt skriva att det gick precis kasst idag. Faktum är att jag till och med skrev ett långt inlägg om hur kasst det gick. Men så tittade jag precis på filmerna och insåg att det ju faktiskt gick ganska bra egentligen. Så vad surade jag över egentligen? I själva verket gick de första två passen ganska bra. Det var bara det sista passet som det kändes som att allt barkade åt skogen. Fast egentligen var inte det heller så illa när jag tittar på filmen. Bara det att Vinna blev lite låg och tappade lite fart. Själv blev jag nog mest bara irriterad över att vi inte fick till det och det kändes som att vi mer eller mindre plötsligt var tillbaka på ruta ett. Kändes väl bara inte bra att lämna träningen med den känslan och vips så hade den känslan tagit över hela träningen plötsligt. Jag visste ju egentligen när jag tänker efter att de första passen gick ganska bra, men helt plötsligt efter det tredje passet hade jag på något sätt glömt det och fick för mig att allt hade gått dåligt. Gjorde generalfelet att fokusera för mycket på det negativa. Blir arg på mig själv när jag tänker på hur jag surade ihop efteråt.

Negativt:
Vinna började mer och mer snedda in mot fåren och hon öppnade gärna munnen precis i det sista. Hon biter inte, men gör gärna en liten markering. Tog inte mitt viinnnnaaaaaa (som betyder gå längre ut) så bra och blev lite vild och ostyrig emellanåt. Coolade ner sig och lyssnade lite bättre när jag fick tag på henne precis i ett ögonblick där hon bara fullkomligt tänkte strunta i mig och dra förbi mig. Fick stoppat henne och gjorde om. Efter det lugnade hon sig och var lite mer lyhörd. Dock inte alls lika bra på att gå ut på mitt viiinnnnaaaa som hon var i våras. Faktum är att det funkade inte alls som det skulle.

Vi lade in lite övningar för att träna hämt och att hon ska gå längre ut och runda. Det var framförallt det här som inte gick alls bra. Det blev verkligen inte alls som jag hade tänkt. Vinna började missförstå mitt viiinnnnaaaa och tog det istället som att hon skulle ta det lugnare. I våras var hon mycket tydligare med att genast ta ut avståndet när jag lade på tryck, ja efter massa träning då såklart, men det var tydligt att hon började förstå. Det kändes verkligen inte som att vi fick till det alls nu och mot slutet kändes det som att hon tappade lite intresse. Svår balansgång det där mellan att behålla intresset och intensiteten hos henne samtidigt som man ska behålla lydnaden och inte låta henne härja hursomhelst. Men inte är det lätt för lilla Vinna heller när matte blandar ihop orden jag ska använda.

Positivt:
De två första passen gick okej. Jag lyckades hålla mig i rörelse och flytta mig någorlunda rätt (emellanåt i alla fall). Carin pratade om hur vi har gjort jättekliv i träningen sedan i våras, och det har vi ju faktiskt gjort. Vinna behåller fokus mycket bättre nu och vi tappar inte fåren på samma sätt som tidigare. Dessutom har jag börjat placera mig i alla fall lite mer rätt och behöver inte riktigt lika mycket styrning från Carin längre.

Troligtvis bidrog lilla Segra till min dåliga känsla idag. För inte blev det bättre av att lilla Segra verkligen visade noll intresse mot fåren. Hon ska bara få titta på när mamma Vinna vallar ett tag, så får vi se om hennes intresse ökar.

Någon som däremot visar betydligt mer intresse är lilla Lyxa. Hon tycker verkligen att fåren är döhäftiga. Hon ser för härlig ut när hon förföljer dem runt runt i hage. Tappar inte intresset i första taget. Idag lade hon dessutom till med skall, speciellt när hon blev förbannad över att de inte flyttade på sig när hon kom. Lilla sötnosen!

Någonting jag framförallt märkte när jag tittade på filmen idag att jag är lite inkonsekvent i mina signaler. Använde t ex hennes namn när jag borde sagt nej istället. Inte konstigt att hon inte fattar vad Viinnnaaa betyder längre. Ändå är det bara 6 olika ord/ljud jag använder än så länge:

– Smackning: Betyder att hon ska gå långsamt framåt
– SScchhhh: Betyder att hon ska runda i princip
– Viiinnnnaaaa (sagt lugnt, mörkt och utdraget): Betyder att hon ska gå längre ut
– Vinna, Vinna, Vinna (sagt snabbt och glatt): Betyder att hon ska komma mot mig (förr även att hon skulle komma igång igen med intresse, t ex om hon stannade och åt fårbajs).
– Nej: Betyder att det hon tänker nu är fel och att hon ska bryta det. Oftast när hon inte håller balansen utan tänker runda mig. Det här ordet har vi väl egentligen inte lagt in i vallningen förrän nu.
– Bra. Tja, betydelsen av det ordet är väl inte så svårt att räkna ut. Det hon gör är bra helt enkelt 🙂

Men idag pratade Carin om att vi snart ska lägga på höger- och vänsterkommandon också. Känns kul, men det blir ju ännu mer för mig att hålla ordning på, och jag som klantar till det redan nu…

 Vinnas första pass idag:

Vinnas andra pass:

Att sitta och lägga tid på att redigera pass nr tre känns inte alltför upplyftande, så den filmen får ni klara er utan. Det är desto roligare att lägga ut Lyxas lilla pass i hagen. Tänk att detta bara är hennes andra gång i fårhagen. Intresset kan man inte direkt klaga på. Det värmer gott i mitt lilla uppfödarhjärta att få se henne in action. Ska bli roligt att se Mia få till lite styrning på det hela längre fram bara 😉

 

4 reaktioner på ”Vallning igen

  1. Men Emelie, nu blir jag chockad! Du om någon vet väl att det är fullkomligt oväsentligt om Segra visar intresse får fåren i denna unga ålder? 😉 Det viktiga är att hon är trygg och cool ju. Och det är det viktigaste de kommande månaderna, skynda långsamt nu. Jag tycker inte ens hon behöver in utan bara taggas av de andra. För Choice blev det en enorm skillnad runt 6 månaders ålder, precis som en helt ny hund att gå in med.
    Nu ska jag kolla på videorna!

  2. Ja du det här med vallning. Du kommer nog bli sur och arg fler gånger under vallningen skulle jag tro. Det har jag varit ganska många gånger *skratt*.Det är jätte kul men mycket att tänka på. Du som jag är van att handla hundar genom agility hinder och tycker att man borde vara snabb i reaktionen efter så många år. Skillnad är att hindren står still . Här rör sig både får, hund och vi oftast åt fel håll hi hi.
    Det kommer bli super bra ska du se. Både med Vinna och Segra. Huvudsak att man tycker det är kul. och det är det ju eller hur. Vallning tar lååååång tid att lära
    kramar Carina, Fonzie & Tierra

  3. Du behöver ju inte oroa dig för att Segra inte visar intresse ännu, det finns ju gott om bc som inte börjar intressera sig för får alls förren de är mer än halvåret gamla, era små är ju bara bebisar än så länge. =)

  4. Se vad bra det är att ha filmat så man kan se själv hur det ser ut, för vi som tittade på fattade inte vad du var så sur för ;). Det syns ju jättestora framsteg :D! Men konstigt nog så är det ju alltid lättare att fokusera på det negativa än det positiva, hjärnan är ju korkad på det sättet :P.

    Och lilla mamma/ägarhjärtat stod också i brand när lilla Lyxa visade sån häftig attityd! Min lilla gullegris! Men som du säger, ska bli spännande att se om jag kan få lite styrning i framtiden, är ju heeelt vilse i fårhagen, hahaha! Får skylla på att både jag och Lyxa är nybörjare, främst då jag ;).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s