Segra

Segra, 12 veckor

Segra har hunnit bli hela 12 veckor. På onsdag fyller hon 13 veckor. Än så länge är jag otroligt nöjd med henne.

Rent exteriört är hon verkligen sin pappas dotter. Hon är den i kullen som liknar Gibson mest tror jag. Jag kan ju inte direkt hymla om att det faktiskt ska bli lite roligt att åka ut på utställningar med henne. I mina ögon är hon snygg och hon ser än så länge ut att ha ärvt sin pappas fantastiska rörelser. Men vi får se hur hon fortsätter att utvecklas.

Mentalt sett är hon helt underbar än så länge. Hon bryr sig inte om särskilt mycket. Saker som skramlar, tåg som svischar förbi, saker som ramlar ner bredvid henne. Nej inget verkar direkt bekomma damen. I lördags fick hon även höra skott för första gången, när hon satt inspärrad i komposthagen medan jag höll kurs, och det var absolut inga problem. Segra är social, både med hundar och människor. Umgås på ett fint sätt med främmande hundar och visar än så länge på bra signaler där. Med människor är hon helt perfekt som hon är just nu. Hon tycker mycket om andra människor, men utan att vara överdriven. Hon tar kontakt med främmande människor om de tar kontakt med henne, sällan annars. Tar de kontakt så hälsar hon glatt. Hon verkar besvara kontakten på samma sätt som den erbjuds henne. Dvs hälsar personen lite lugnt och svalt på henne, hälsar hon lugnt och svalt tillbaka. Hälsar personen lite mer intresserat på henne, svarar hon med mer intresse. Och hälsar personen jätteglatt på henne hälsar hon överlyckligt tillbaka. Hon verkar stabil och säker på sig själv i dessa situationer. Mitt största dilemma är hur jag ska lyckas behålla henne precis som hon är just nu med folk. Det är så lätt hänt att det slår över åt antingen det ena eller det andra hållet. Men förhoppningsvis kommer hon att vara sådan här med folk när hon är vuxen också. Precis lagom. Något slags mellanting mellan Gibson och Vinna tror jag.

I arbete är hon hemskt rolig. Här verkar hon ha mycket Vinna i sig. Hon älskar att få jobba lite, tar alla belöningar och jobbar med en fin intensitet. När vi slutar jobba är hon duktig på att koppla av. Hon är väldigt lik sin mor som hon var i arbete när hon var i den här åldern, dvs hon har fin koncentration och uthållighet och har bara ögon för mig när vi jobbar. Möjligtvis att hon kanske går in i arbetet med något högre intensitet än Vinna gjorde i den här åldern. Vet inte riktigt om det är bra eller dåligt än. Är ju lätt hänt att det blir för mycket av det goda också 😉

Någonting hon däremot inte har ärvt från sin mor är hanteringen av leksaker. Vinna började väldigt snabbt med att komma tillbaka med leksaker och helst ville hon klättra upp i knät p mig och avlämna dem så nära mitt ansikte som möjligt. Lilla Segra gör långt ifrån samma sak. Men vi jobbar på det.

Segra har även visat på samma resursförsvar som Vinna hade när hon var liten. Det vaktades både det ena och det andra från de andra hundarna. Men likt Vinna har det här försvunnit mer och mer. Nu ser jag inte mycket av det längre, varken från Vinna eller Segra.

Segra verkar även ha samma förighet som Vinna och är enkel att ha och göra med. Hon är lagom förarvek och vill gärna vara nära sin matte, men utan att för den sakens skull vara klängig. Men lite ”mammig” likt sin mor är hon allt, och det är något jag ändå uppskattar. Hon är nog dock en tjej som jag kommer ha att göra med lite mer rent vardagslydnadsmässigt eftersom hon kanske är något mer självständig än Vinna var och framförallt mycket mer säker i sig själv än Vinna var i den här åldern, vilket ju säkert gör att hon kommer testa sig fram i livet mycket mer.

En liten rolig sak hon har ärvt från sin mor är att när man säger till henne så att hon blir undergiven, skrynklar hon ihop nosen i ett undergivet litet grin på något sätt där hon bara visar framtänderna. Har aldrig sett detta så tydligt hos någon annan hund än Vinna, så det är ju lite lustigt att Segra gör samma sak.

Vi var nyss hos veterinären för 12-veckorssprutan och det gick hur bra som helst. Hon drog i kopplet för att skynda sig in i det spännande undersökningsrummet. Väl uppe på bordet viftade svansen glatt och pussar utdelades till veterinären med jämna mellanrum. Glad hela tiden, även efter sprutan hade getts och kennelhostevaccinet hade sprutats in i nosen på henne. Lite skillnad mot Vinna som verkligen avskyr att vara hos veterinären och tycker att det hela mest är jätteläskigt. Jag hoppas att Segra inte ska råka ut för samma tråkigheter som Vinna har gjort så att hon får behålla sin positiva syn på veterinären.

I det stora hela är jag med andra ord otroligt nöjd med Segra än så länge. Hon motsvarar alla mina förväntningar och lite till och jag hoppas att hon fortsätter att utvecklas så här positivt. Vi får väl se vad framtiden har att utvisa för min lilla tjej. Jag har varit otroligt nöjd med min lilla Vinna, men Segra verkar i dagsläget nog faktiskt ha blivit en något bättre version av sin mor och då är ju ändå Vinna mitt allt och jag är väldigt nöjd med henne. Ja, vi får väl se om det fortsätter så. Och så hoppas jag innerligt att Segra även är lika fin inuti (dvs leder och övrig hälsa) som hon är utanpå. Än så länge är hon ju bara 12 veckor gammal och det är ju lite för tidigt för att säga någonting egentligen. Men framtiden känns absolut hoppfull!

Segra, 12 veckor Segra, 12 veckor