Årets sista utställning

Foto på Segra taget på utställningen idag av Malin

Kom precis hem från den sista utställningen för mig och Segra i år. Vi var på valputställningen på Åby. Det var ganska små ringar och väldigt trångt runt ringen men trevligt ändå.

Först ut bland aussiesarna var Pernilla med sin fina aussiepojke Harry (Door-keepers Officer) och han fick såklart HP.

Eftersom Harry var ensam hane var det sedan dags för småflickornas tur. Med den här gången var Segra, Kiwi, Lyxa och Avila. Alla valparna fick HP och fin kritik. Segra vann, Lyxa blev 2:a, Kiwi 3:a och Avila 4:a.

Sedan var det dags för Bästa Tik. Den här gången skulle alla valpar med HP ställa upp i detta. Så alla småVinnarna fick vara med. Med i tävlan om Bästa Tik var även Chili (Door-keeper’s Oki Doki). Placeringen blev enligt följande:

1: Segra, 2: Lyxa, 3: Kiwi, 4: Avila, 5: Chili

Efter det här var det då dags att tävla om BIR. Segra ställdes mot snygga Harry. Harry fyller 1 år nästa vecka och jag kan inte annat än tycka att det ser lite lustigt ut med valpiga Segra (5 månader nästa vecka) bredvid honom. Men min ”lilla” Segra skötte sig fint (bortsett från att hon körde fjärren: stå-sitt, hela tiden: note to self: träna INTE frivilliga förflyttningar i fjärren strax innan utställning..) och domaren (Henrik Skog) valde att placera Segra som BIR! Totalt oväntat från min sida. Andra gången på rad hon blir BIR mot en snygg mycket äldre hane.

Efter många timmars väntan var det sedan dags för BIG-finalerna. Här ställdes Segra mot… ja, vad kan det ha varit? Uppemot 13-15 hundar kanske. Både jag och Segra var som vanligt väääldigt trötta vid det här laget, men jag tycker ändå att hon sköter sig fint. Fantastiskt nog placerade sig min fina lilla Segra som BIG-2 här!!! Helt otroligt vad det har gått bra med Segra i utställningsringarna.

Segras kritik:

Domare: Henrik Skog
”Bra proportioner på huvud och kropp. Vackert huvud. Korrekt bett. Bra rygglinje. Bra vinklar. Trevliga rörelser.”
1, HP, BIR, BIG-2

Här kommer lite bilder från dagen tagna av Sandra. Tack så mycket för bilderna Sandra!

 

Nya Zeeland

Nu är det inte långt kvar. På lördag nästa vecka bär det av till Nya Zeeland och vi kommer inte hem förrän den 28 december. Det ska bli såååå skönt att få komma iväg lite! Bitarna börjar falla på plats och nu är även mitt och Clas bröllop bokat. Troligtvis kommer vi gifta oss antingen här (favoriten):

eller någonstans här:

Kl 11 den 23 december står vi i alla fall på någon av de här platserna och, som Elin uttryckte det, ”lovar varandra evig trohet”. Jag hoppas på vattenfallsplatsen, men det lutar åt stranden.

Sista vallfilmerna för året

Här kommer filmerna från årets sista vallträning som jag och Vinna gjorde i måndags:

 

Skadat

Igår var jag hos veterinären med Vinna. Hon är lite rinnig i ögonen, framförallt det vänstra och har så varit ett litet tag. Tyvärr hittade de ingen orsak, men hon ska gå på metacam i tio dagar för att se om svullnaden vid ögonen går ner och om det i så fall blir bättre. Annars blir det sövning och spolning av tårkanaler.

Mamma och Kiwi fick hänga med in till veterinären också. Kiwi slog nämligen ut en hörntand häromdagen, så vi ville bara att veterinären skulla ta och kika på detta. Vad är det med valparna i den här kullen och att slå ut tänder? Inte verkar det ha gjort ont på henne heller, eftersom vi inte har märkt något annat än att nästan hela plötsligt saknades i munnen på henne när vi tittade… Vårdslösa valpar!

Jag skrattade lite åt Kiwi när hon kom in på veterinärstationen. Hon började med att ha ragg över hela ryggen och skälla ut den där stora bruna hunden som ville hälsa på henne. Hon var riktigt tjurig en stund…. tills hon såg att den där stora bruna hunden ju faktiskt var: MAMMA!!! Oj så snabbt hon vände i beteendet och blev sååå fjäskig och överlycklig.

Lilla Segra fick också komma in en sväng. Bra att passa på att väga henne. 15,6 stannade vågen på och hon har därmed vuxit förbi syster Kiwi med två hekto. Det är en riktig klump jag har. Nyttigt även för henne att få komma in och bara träffa personalen och mysa, för att inte få samma tråkiga erfarenheter som Vinna. Men det var stor skillnad på Vinnas, Kiwis och Segras attityder därinne. Segra och Kiwi tycker än så länge att det här störtkul att komma dit. De kastar sig glatt i famnen på personalen och är bara allmänt glada och nyfikna.

Lilla Segra har jag förresten varit lite nojjig för de senaste dagarna. Hon gjorde ett högt aussiehopp här inne häromdagen, men så var Kiwi där och studsade samtidigt och det hela slutade med att Segra landade på sidan… rakt på höften! Hon hade lite ont en kort stund och jag tyckte att hon inte gick riktigt rent på höger bak (det benet hon landade på), men mamma tyckte vänster fram… Hela dagen och dagen efter tyckte jag mig kunna se att hon var lite stelare i höger bak och att hon verkade tröttare än vanligt. Men jag är å andra sidan den enda som tycks se detta, så förhoppningsvis är det bara jag som är nojjig. Men jag kan ju inte påstå att jag blir lugnare inför röntgen när sådana här saker händer…

Segra på vallträning

Segra verkligen ÄLSKAR att få komma in till fåren. Hon blir heeelt galen! Trots galen valp får jag ändå säga att jag är nöjd över hur hon beter sig. Hon byter duktigt håll när hon ska och har lite mer naturlig känsla än sin mor hade när jag började med henne.

Här kommer filmen på dagens träning med Segra. Det här var årets sista vallträning för oss. Notera mitt tjusiga fall igen. Jag har uppenbarligen vissa svårigheter att hålla mig på fötter numera. Det börjar kännas som att fåren verkligen går in för att tackla mig..