Vallning med Vinna och Segra

Åkte till Carin för lite vallträning idag tillsammans med Elin, Lajo och Tvist (ja, Vera var med också, men mest som maskot, precis som sheltiesarna). Idag började jag inne i fållan med att påbörja arbetet med att lägga på höger- och vänsterkommandon på Vinna. Fåren skulle mest stå stilla i mitten och Vinna cirkla runt dem. Jag skulle ”pyscha” henne runt dem och emellanåt lägga in ordet för det hållet hon jobbade åt (då gällde det att komma ihåg vilket håll som var vilket). Kändes helt okej, men man blev lite yr emellanåt. Vinna var övertaggad…

Senare släpptes fåren ut i den stora hagen för att jag och Vinna skulle jobba med fösning. Det här har jag otroligt svårt för. Jag placerar mig fel, är för sen och Vinna vill helst springa upp i balans och ta fåren till mig. Duktig tjej, för det är det vi har tränat på, men nu är det inte riktigt det som var tanken.

Övningen var enkel rent teoretiskt. Fös fåren (längs med staketet) i ett U, vänd dem när ni kommer till stenen och gör likadant tillbaka. Vi kom aldrig riktigt så långt…

Vi tappade dem hela tiden mot draget, och eftersom Carin stod där med sin unga Pan blev jag lat och lät dem sköta det hela när vi tappade dem. Men efter att fåren hade smitit hela vägen upp till fårhuset tänkte jag efter lite och såg till att de inte lyckades smita på det viset igen. Vinna kan ju faktiskt en hel del nu, så visst sjutton kan jag ju ta och skicka henne att stoppa fåren om de försöker smita. Känner mig oerhört stolt över att vi faktiskt lyckades hålla fåren hos oss hela tiden när jag väl började jobba lite bättre. Det gick definitivt inte helt enligt planen, men vi lyckades tillsammans reda upp de situationer vi försatte oss i… eller rättare sagt vi lyckades hela tiden reda upp de situationer JAG försatte oss i. Fösning är helt klart inte riktigt vår grej än, utan någonting vi absolut måste ta och träna mycket mer på.

När jag och Vinna var klara fick Elin jobba lite till på lydnaden med Tvist mot fåren, men den här gången i den stora hagen) och gå och fösa dem runt i hagen. Carins ord ”Titta på fåren!” kändes väldigt bekanta…

Sedan kom Lajo med Segra. Eller rättare sagt så kom Segra med Lajo springandes efter sig. Hon hade smitit från honom under tiden som han försökte få på henne kopplet. Jag upptäckte ganska snart varför det var svårt för honom att få på kopplet eftersom han hade tagit Zazzis koppel… *asg*

Hur som helst smet Segra ganska snart in till oss, och när jag nästan hade fått ut henne fick hon syn på fåren och då var det kört. Hon hade dökul med fårflocken och enligt henne själv vallade hon dem sååå bra. Tja, intresset är det inget fel på i alla fall. Det svåra kommer väl bli att styra upp det hela längre fram. Vi lät henne hållas en liten stund och sedan var det dags att fånga henne. ”Ropa du på henne där” sa Carin. Jo tack, tänkte jag,, det blir nog enkelt. Efter en stunds kasta dig över vild aussievalp lyckades jag tillslut få tag på henne. Matade henne med godis och gick därifrån med henne vilt sprattlandes och gnällandes. Jag var ju inte klaaar!!! var hennes attityd.