Skadat

Igår var jag hos veterinären med Vinna. Hon är lite rinnig i ögonen, framförallt det vänstra och har så varit ett litet tag. Tyvärr hittade de ingen orsak, men hon ska gå på metacam i tio dagar för att se om svullnaden vid ögonen går ner och om det i så fall blir bättre. Annars blir det sövning och spolning av tårkanaler.

Mamma och Kiwi fick hänga med in till veterinären också. Kiwi slog nämligen ut en hörntand häromdagen, så vi ville bara att veterinären skulla ta och kika på detta. Vad är det med valparna i den här kullen och att slå ut tänder? Inte verkar det ha gjort ont på henne heller, eftersom vi inte har märkt något annat än att nästan hela plötsligt saknades i munnen på henne när vi tittade… Vårdslösa valpar!

Jag skrattade lite åt Kiwi när hon kom in på veterinärstationen. Hon började med att ha ragg över hela ryggen och skälla ut den där stora bruna hunden som ville hälsa på henne. Hon var riktigt tjurig en stund…. tills hon såg att den där stora bruna hunden ju faktiskt var: MAMMA!!! Oj så snabbt hon vände i beteendet och blev sååå fjäskig och överlycklig.

Lilla Segra fick också komma in en sväng. Bra att passa på att väga henne. 15,6 stannade vågen på och hon har därmed vuxit förbi syster Kiwi med två hekto. Det är en riktig klump jag har. Nyttigt även för henne att få komma in och bara träffa personalen och mysa, för att inte få samma tråkiga erfarenheter som Vinna. Men det var stor skillnad på Vinnas, Kiwis och Segras attityder därinne. Segra och Kiwi tycker än så länge att det här störtkul att komma dit. De kastar sig glatt i famnen på personalen och är bara allmänt glada och nyfikna.

Lilla Segra har jag förresten varit lite nojjig för de senaste dagarna. Hon gjorde ett högt aussiehopp här inne häromdagen, men så var Kiwi där och studsade samtidigt och det hela slutade med att Segra landade på sidan… rakt på höften! Hon hade lite ont en kort stund och jag tyckte att hon inte gick riktigt rent på höger bak (det benet hon landade på), men mamma tyckte vänster fram… Hela dagen och dagen efter tyckte jag mig kunna se att hon var lite stelare i höger bak och att hon verkade tröttare än vanligt. Men jag är å andra sidan den enda som tycks se detta, så förhoppningsvis är det bara jag som är nojjig. Men jag kan ju inte påstå att jag blir lugnare inför röntgen när sådana här saker händer…