Träning med galna aussies

Galna aussies

Något som är bra med att hålla kurser är att man emellanåt faktiskt får lite inspiration själv och blir sugen på att träna lite. Så var fallet idag. Efter dagens lydnadsinstruktörsutbildning (med mina duktiga elever) blev jag lite sugen på att träna. Det var ändå dags för hundarnas middag så jag kunde lika gärna träna upp den. Bestämde mig snabbt för att träningen dock fick ske inomhus… där det är varmt och skönt.

Vinna fick börja. Mer taggad hund får man nog leta efter. Jag hade tänkt börja med krypträning men omvärderade snabbt situationen och körde lite snabbt fotgående med snabba helt om-vändningar åt höger och vänster. Mycket bakdelskontroll i hög fart. Fröken Vinna var taggad till tänderna och att börja med krypet då kändes dömt att misslyckas. Därav fotgåendeträningen med fokus på snabbhet och lyhördhet i vändningar. Detta gick alldeles strålande.

Tanken var att hon efter en stund skulle bli lite mer ”lagom” att träna kryp med. Denna ”lagom” sinnesstämning tycktes dock inte riktigt vilja infinna sig idag. Så efter en stunds fotgåendetragglande tänkte jag att den värsta galenheten borde vara borta nu i alla fall så kanske att vi kan testa på krypet nu.

Men njae… ett par minuter fick först läggas på att få henne att ligga lugnt och stilla bredvid mig (eller ja, lugnt och lugnt… stilla i alla fall). Fröken Galen tyckte att det skulle hända något så fort hon lade sig ner och testade med att krypa runt lite på eget bevåg (har tränat ett tag på att hon inte får lov att krypa om inte jag rör mig, vilket har gått bra under en ganska lång tid, dock ej idag), när inte det funkade testade hon att krypa lite vänster och lite höger eller att snabbt krypa ett par steg bakåt för att omedelbart kunna krypa framåt igen. På så vis höll hon ju sig ungefär vid sidan på mig hela tiden åtminstone, räcker inte det? Mitt mellan allt fick hon in ett par snabba sitt-ligg också. Galenpanna! Det var bara att rida ut stormen ochvänta tills hon blev någorlunda still för att kunna belöna.

Efter en stund blev hon mer och mer still så att vi kunde börja träna lite på krypet. Det såg dock inte särskilt vackert ut idag. Hon överdrev bakdelskontrollen och blev även lätt lite för hög fram. Mot slutet av passet gick det lite bättre och det började mer likna det fina kryp vi har fått fram på sistone. Men tydligen har vi en lång väg kvar… Vill jag göra det lite enklare för mig nästa gång ska jag försöka undvika att träna kryp med totalt överladdad aussie som fullständigt spricker av explosivitet.

Det här med överladdad aussie verkade vara dagens tema på träningen för mig. Efter att ha tränat upp hela Vinnas mål mat var det Segras tur. Hon var inte mycket mindre galen hon. For runt som en stolla, kastade sig handlöst in i fotposition, slängde sig hämningslöst ner på marken i ligg (gärna samtidigt som hon gjorde det andra). Fotgående kan tydligen ske i galopp på stället också (men det ser ju inte direkt särskilt snyggt ut, och hon orkade inte hålla ihop särskilt länge innan det blev rusningar). Tack och lov gick det snabbare att få ordning på Segra än Vinna i alla fall och vi fick till ett riktigt fint träningspass med fotgående, backande vid sidan och platsliggning med hakan i marken.

Sheltiesarna fick öva på att sitta/ligga bakom mig medan den andra sheltien tränades och sedan byta. Inte helt enkelt för matglad sheltie som gärna ville vara med och träna. Men de skötte sig över förväntan och vi fick snabbt framgång i träningen. De var ju heller inte riktigt lika galna som tåssisarna var idag…