februari 2010



Älskade, finaste, vackraste, goaste, härligaste, mysigaste mest underbara lilla Segra

Saknaden är fortfarande väldigt stor. Smärtan är stark och jag fungerar inte riktigt som jag ska. Många väntar på utskick om kurser och allt jag kan säga är att det kommer. Det tar bara lite längre tid för mig att få ordning på det nu efter det ofattbara som hänt. Vill ni ha tag på mig är det enklast att maila. Jag har lite svårt för att svara i telefonen för tillfället. Jag svarar så gott det går på mail.


Mina älsklingar, så som det borde vara

Tack för alla hälsningar. Ni ska veta att jag läser allihop och är tacksam för dem, även om jag inte orkar svara. Ungefär 200 hälsningar har gjorts sedan hennes bortgång och det är verkligen helt otroligt.

Många undrar hur det är med mig. Och svaret är helt enkelt: Inte alls bra. En stor del av mig dog med henne och jag vet inte riktigt hur jag ska orka eller vad jag ska göra. Mår inte bra alls.

Segra var hunden jag alltid drömt om. Så nära perfekt någon hund kan komma för mig. Hon hade allt jag önskade mig och hon var dessutom född i min första egenuppfödda kull efter min älskade Vinna. Hon hade mentaliteten, arbetsviljan, stor kamplust, bättre vallegenskaper än sin mor, otroliga rörelser, en vacker exteriör och till detta en personlighet som man enkelt totalförälskade sig i. Mitt hjärtas allt. Hur ska jag någonsin lyckas uppnå något liknande? Älskade Segra.

Här kommer några ord andra sagt om Segra efter hennes bortgång. Från människor som träffat min älskade lilla Segra under hennes korta tid här på vår jord. Hoppas att ni inte misstycker att jag klistrar in det här utan att fråga.

Underbara, härliga, fantastiska, fina, lydiga, matglada, lekfulla, keliga lilla Segra…

Vi saknar dig redan”

Fina Segra har säkerligen lämnat avtryck hos alla som träffat henne. För härligare valp har jag sällan skådat, och vad jag har sett från bloggen verkar hon ha utvecklats till en fantastisk hund.

Vila i frid allra vackraste Segra”

Jag träffade lilla Segra i höstas, så fruktansvärt söt och ett riktigt framtidshopp.

Vackra söta lilla Segra…”

Segra var en för bra hund för att sluta sitt liv så här. Hon och Emelie hade stordåd att utföra.

En sån fantastisk liten hund med hela livet framför sig ska inte få förlora livet för ett hyss som väl varenda jäkla aussie i Sverige gjort minst en gång!!! Det är orättvist och fel!!!”

Farväl Segra, du underbara lilla tjej. Du försvann alldeles för tidigt och kommer saknas för evigt.”

Segrasälen fattas oss. . .Hon finns inte mer & det är alldeles ofattbart orättvist.

Jag kan inte riktigt fatta att det var i förrgår Segra låg som en boa runt min hals & tvångshånglade mig medan jag försökte snappa upp viktiga scener ur Twilight. Hon fattas verkligen. Det är väldigt dumt, onödigt, tragiskt att en så levnadsglad & fartig unghund ska dö alldeles så ung. Det är inte rättvist någonstans, även om jag vet att livet här aldrig är rättvist. Det är grymt, oförståeligt & hjärtslitande, men också fullt av ljusa stunder man inte väntat. Jag är väldigt glad att jag fått lära känna denna lilla vilda blåsäl, & kommer föralltid ha ett ljust minne av henne.

Älskade, älskade Segra. . .Du fattas!”

Jag kommer minnas Segra med oerhörd glädje och min söndertuggade jacka kommer jag behålla som en Segrajacka och le åt varje gång jag har den på mig som ett minne av ett riktigt litet charmtroll som tillsammans med sin mor öppnade mina ögon för hur en RIKTIG aussie ska vara!”

Det här är det svåraste blogginlägget jag någonsin har behövt skriva. Min älskade underbara Segra lever inte mer. Jag kan inte förstå, och slits isär av sorg. Igår när jag var ute och höll privatlektion hade hon hoppat upp på bänken och fått tag på en chipspåse som stod svåråtkomligt längst in, bakom och under en massa andra saker. När Clas kom in hittade han henne livlös på golvet med chipspåsen över huvudet. Vi försökte med hjärt-lungräddning och efter att ha försökt få tag i veterinärer en stund åkte vi i ilfart in till veterinärstationen i Vårgårda. Annelie och Mia åkte med och jobbade med henne hela vägen i baksätet. Men hennes liv gick inte att rädda.. hon dog bara 7 månader gammal. Hon hade ju hela livet framför sig.

Min älskade Segra jag kan inte fatta att du inte finns mer. Du var den hund jag drömt om hela livet. Du hade verkligen allt och jag kommer sakna dig så fruktansvärt mycket. Jag vet inte hur jag ska kunna fortsätta utan dig…

Igår började jag med att försöka få signalkontroll på Segras hopp-stå. Det är ett beteende hon bjuder löjligt gärna på och det är lite irriterande att ha henne studsandes runt sig så fort man ska göra något. Dessutom är jag lite bekymrad över den belastning hennes studsanden gör på hennes armbågar. Så nu när hon förstår sig på beteendet både vid stillastående, långsam och snabb baklängesmarsch är det absolut dags att få hennes hopp-stå under signalkontroll. Det var inte helt enkelt. Men idag har vi nog lyckats få ett litet genombrott i träningen. Tränade en lite stund innan jag kom på att det nog kunde vara roligt att filma det hela. Här har ni resultatet av dagens träning. Visst börjar det se bra ut? Och äntligen har hon börjat sluta bjuda hysteriskt på beteendet så fort hon kommer i närheten av mig.

Träningen på fredag kommer förresten börja kl 14:40, inte 15:30. Välkomna ni som vill komma igång på allvar med lydnadsträningen och behöver en spark där bak.. precis som jag behöver..


Lotta och Vinna visar upp hur man tränar stegförflyttningar (bild tagen med Mias kamera)

Trött. Nattens timmar bjöd inte på så mycket sömn. Först var jag extremt seg på att göra mig redo för natten. Låg och lyssnade på sista boken i Twilight-serien till kl 2 på natten. Kunde helt enkelt bara inte släppa den ifrån mig. Alldeles för spännande. Nu är jag lite nere över att jag har läst ut alla böcker. Vill leva lite till i den världen. Är inte riktigt redo för att släppa taget om alla karaktärer än så jag tror nog faktiskt nästan att jag ska börja om och läsa alla böckerna igen… ganska omedelbart. Trivs i Twilight-världen.

Om man bortser från att jag kom i säng alldeles för sent så blev det heller inte så mycket sömn efteråt. Gick ner för att gå på toa när jag hade lyssnat klart på boken. Upptäckte att Vera och Tvist (Elin och Lajo sov över här inatt) hade hittat på rackartyg på nedervåningen. Vi hade ätit kinamat på kvällen och aussieslynglarna hade fått tag på matkartongerna och förnöjt slickat ur dem och släpat runt dem i köket och vardagsrummet. Fick bli en snabbstädning kl 2 på natten.. Därefter var det rätt kört. Vera och Tvist var glada över att se mig på natten och Vera bestämde sig för att väcka mig med jämna mellanrum tills någon tillslut gick upp. Hon hoppade då och då på dörren in till vårt sovrum för att försöka öppna den (gissar att hon ville in till mina hundar för en liten lekstund). Ibland lyckades hon och då fick jag kasta mig upp för att hinna dra igen den innan hon släppte ut alla mina hundar och det blev världens röj. Så höll det på emellanåt natten igenom.. Fick en något längre sovstund efter att jag hade morrat åt henne ena gången hon lyckades öppna dörren. Då vågade hon sig inte dit på en stund. Jag var för trött för att prata, så morrning var allt jag fick till.

Nu verkar hon rätt nöjd. Ligger nedanför mina fötter medan Elin är ute och har kurs. De andra ligger utslagna lite varstans.

I övrigt den här veckan, har jag ägnat mig åt att hålla agilityinstruktörsutbildning och lydnadsinstruktörsutbildning. På lydnadsinstruktörsutbildningen var det sista helgen och diplomutdelning. Eftersom Lottas hundar har kennelhosta fick hon istället låna Vinna och Segra att jobba med. Gick finfint.

Vinna lånades även ut på söndagen till Lotta och Mia när de skulle träna på att gå på korrekt sätt under fritt följ. De fick först träna ett tag utan hundar, en sväng i taget, därefter blanda och därefter under kommendering. När de började bli lite varma i kläderna med hur man går var det dags att testa med hund. Vinna var övertaggad och körde fritt följ med skall emellanåt. Överlycklig över att få vara med, trots att hon inte ens fick en godisbit för något av lydnadsprogrammen hon gick igenom med deltagarna. Glad bara över att få jobba. Med vem spelar inte så stor roll, bara hon får jobba lite.  

Vinna är lite allmänt galen just nu. Det ska gå fort fort när man tränar och hon har otroligt lätt för att ljuda just nu. I fredags hade jag, Elin och Elin gemensam träning. Jag bestämde mig för att börja med att träna rutan en stund eftersom hon kändes en smula övertaggad. Tänkte att hon nog borde vara ganska lagom när vi någon timme senare skulle träna fotgående under kommendering. Men njae.. så blev det ju inte riktigt. Lika taggad då som när vi började. Hon gick fint i fotgåendet. Höll position och fokus bra oavsett svängar, halter och tempoväxlingar. Men var alldeles för galen. Lite ljud här och var (borde givetvis inte tränat fotgående när hon var sådan här). Vi gick och gick och gick för att jag tänkte att hon skulle lugna ned sig efter en stunds fotgående (vilket inte riktigt hände). Tja, hon har bra uthållighet i alla fall. Hennes iver bjöd även på att nytt problem. Tog det för lång tid innan jag startade efter en halt körde hon lite snabba lägganden. Det var nästan hopplöst att få henne att sluta bjuda på lägganden en stund. Vi har att jobba med… Men hon borde bli lite mer normal om jag bara kommer igång med träningen lite bättre. Just nu är hon totalt överladdad i allt vi gör. Det bär bara så emot att tvinga sig ut i kylan och träna ordentligt. I fredags kändes det som att jag skulle frysa ihjäl efter en stunds träning och vi flydde allihop in i kurslokalen efter ett tag för lite värme och fika.

Men det är bra med organiserad träning. Då tvingas man komma igång lite bättre. Från och med nu ska vi ha organiserad träning där vi peppar varandra och hjälper varandra genom att agera störning, tävlingsledare osv. Är det någon mer som är intresserad av att vara med är ni  hjärtligt välkomna på fredag den 12 februari. Tror att vi kör igång vid 15:30 ungefär.


Vinna, Lyxa & Tira

Resten av bilderna är tagna med Mias kamera: 

 
Lotta tränar fokus och tandvisning med Segra


Fina Segra väntar på att kallas in

 
Victoria & Tira förbereder sig. Mia & Lyxa visar förberedande apporteringsträning


Söta Lyxa


Lyxa väntar på att kallas in

Förra veckan satte vallträningen igång igen efter 2 månaders uppehåll. Skulle ha tränat den här veckan också om det inte hade varit för att det kom en massa snö 😦

Segra fick två pass. Det första passet gick väl sådär. Hon var taggad och jag hamnade fel hela tiden. Kändes inte helt bra så efter Mia och Lyxa hade kört gick jag in för ett pyttekort pass till. Ville bara avsluta med en bättre känsla. Och det gick precis som jag hade planerat så jag bröt snabbt. Detta passet har jag film på.

Sedan kikade vi lite på när border collien Flamma tränades och efter det var det Vinnas tur. Tyvärr hade hon fått en massa snöklumpar på tassarna redan innan vi satte igång att träna så vi fick avbryta träningen lite tidigare än jag hade tänkt. Men vi fick i alla fall hunnit med att träna lite på höger och vänster i balans och att komma ur balans och komma till mig med ”kom höger-” och ”kom vänster-kommandon”. Gick bra. Hon var väldigt taggad och skällde ovanligt mycket, men hon lyssnade ganska fint ändå och förivrade sig inte alltför mycket.

Jag hoppas att lite av snön försvinner snart så att vi kan komma igång ordentligt. Jag vill gärna träna lite mer på fösning snart också eftersom jag tycker att det är sjukt svårt.