Olika typer av glädje

I helgen var jag på SM i agility och tävlade med Zazzi. Med de förutsättningar vi hade (inte tränat mer än någon enstaka gång i år, tävlat endast två gånger på 5 månader, och att jag är ett känslomässigt vrak just nu) så gick det bra. Vi kom totalt på en 7:e plats. Glad över att vi klarade det så fint, men det är ändå frustrerande när kroppen inte riktigt lyder mig så som jag är van vid.

Här kommer en film på våra lopp:

Något som otroligt nog gjorde mig gladare än vår 7:e plats på SM var dagens vallträning med Kiwi. Plötsligt blev det en VALLhund av henne! Efter en dust med henne i början av träningen som handlade om hur man bör bete sig mot fåren och hur man bör bete sig när jag säger till henne så förvandlades hon plötsligt till en lyhörd vallhund till aussie som visade upp så fina vallegenskaper att jag blev alldeles varm inombords. Helt plötsligt höll hon en fin attityd mest hela tiden. Kunde smyga lugnt mot fåren när jag smackade fram henne, lägga sig och göra om samma sak igen. Hon kunde smyga mot fåren och från det runda dem snyggt när jag pyschade runt henne. Hon kunde driva fåren lugnt och fint och jobbade även superfint vid fösning. Där började vi idag träna lite på flankering, vilket också gick toppenbra. I fösningen såg jag hur hon var uppmärksam på hela flocken och dessutom rörde sig lite efter hur fåren agerade. I drivningen visade hon idag upp att hon till och med kunde stanna på eget bevåg, utan att jag sa till henne.

Både jag och Iréne var nog i det närmaste i extas efter Kiwis två pass i hagen idag. Vilken vallhund! Iréne tyckte att hon var riktigt häftig idag när hon plockade fram så otroligt mycket fokus, samarbete och visade på MYCKET fina vallanlag! Av det hon såg idag ser hon ingen anledning till att Kiwi inte skulle kunna komma upp i de högre klasserna på ASCA-proven om jag kommer ut på tävlingar med henne så småningom. Så himla roligt att höra!

Det var verkligen helt fantastiskt att se henne jobba i hagen idag. Hoppas att det fortsätter så här fint (men lite bakslag lär väl såklart inträffa emellanåt). På fredag kommer ankorna hit och jag fick lite tips på övningar jag kan göra med Kiwi på dem (tänker absolut inte släppa henne lös på dem än, ifall nu någon undrar..). Ska bli jättekul. Nu när man har Kiwi att valla med får jag tyvärr säga att Vinna kommer lite i skymundan på vallträningen. De är som natt och dag i vallningen de två. Kiwi har så otroligt mycket mer anlag än Vinna, så det blir såklart lite roligare att köra med henne. Men Vinna hänger på såklart hon också.

Det är helt fantastiskt vad glad jag blev av dagens vallträning med Kiwi. Första gången på många månader som jag har känt mig så här glad. Känns skönt.

Klantigt nog tog jag inte med mig videokameran på vallningen idag. Var lat och tänkte att det nog inte är så mycket att se ändå… Jo tjena. Nu har jag lärt mig den läxan. Hade varit så himla kul att ha dagens träning på film. Får duga med en bild som är ungefär en månad gammal. Det har hänt så otroligt mycket sedan dess 🙂