Kiwi och jag på vårt kennelläger i början av augusti. Bilden är tagen av Sanna
Var iväg och vallade lite med Kiwi idag. Skulle få träna på Irénes får för första gången utan Iréne närvarande. Skulle bli hemsk spännande att se hur det skulle gå. Speciellt med tanke på hur jag fick slita med henne sist…
Gick till den stooora fårhagen där ca 10 får stod och betade. Började med Kiwi i långlina för att vara på den säkra sidan. Jobbade först lite med ligg och ligg kvar, eftersom det var lite si och så med det sist… Började sedan med lite fösning. Gick förvånansvärt bra. Tappade humöret på henne vid ett tillfälle när hon totalignorerade mig. Men i övrigt östes beröm över henne och hon jobbade helt okej. Vi lyckades till och med få in fåren i träningshagen trots att de inte alls var sugna på att gå dit. Kände mig rätt stolt över oss då 😀
Tog en liten paus efter det och gick sedan in med henne helt lös i träningshagen. Drivning, svängar, skicka runt och lägganden skulle tränas på. Först var hon lite het och gjorde några rusningar. Men så rätt vad det var började hon plötsligt lyssna och jobbade jättefint! Snacka om att jag blev förvånad och glad när hon dessutom lade sig på första kommandot ca 5-6 gånger i rad! Det har jag inte direkt varit bortskämd med. Vid ett tillfälle gjorde hon det även när hon var på väg att runda fåren i 190 knyck. Då stod jag mest och gapade som en fågelholk ett kort ögonblick innan jag öste beröm över henne och smackade fram henne några steg mot fåren och mig för att sedan lägga henne. Ett par sådana till, helt klockrent. Beslöt mig för att avsluta passet.
Kiwi och jag har haft vissa.. ehm.. konflikter, när det kommer till att avsluta vallpassen på sistone. Så fort hon ser att jag är på väg att avsluta passet ger hon mig fingret och sticker för mig. Vägrar helt enkelt sluta valla. Detta gör att vi alltid ofta har fått avsluta våra pass på ett så tråkigt sätt.
Men idag fick jag en alldeles briljant idé. Jag tog med hennes älskade pipis för att testa om hon kunde tänka sig att avbryta vallningen för den. Skulle verkligen bli jättespännande att se om det kanske kanske kunde funka. Sagt och gjort. När jag ville avsluta passet lade jag henne på andra sidan fåren. Sade ”Nu är det slut” (som jag brukade använda när vi vallade ankor för att markera att det var slut, vilket funkade fint där, men inte på får), pep med pipisen och kastade den bakom henne. Hihi, hon såg verkligen jätterolig ut. Stirrade först på pipisen, sedan på fåren och sedan på mig innan hon snällt sprang iväg och hämtade pipisen (hjälpte henne lite att välja rätt genom att peka mot den och be henne hämta den). Underbart! Inga konflikter vid avslutet, utan vi lekte oss bara hela vägen ut och lite till utanför. Hoppas att det här kan få oss på rätt spår.
Min plan är att successivt vänta mer och mer med att kasta pipisen till henne efter jag har sagt ”Nu är det slut”. Dvs, ska i princip shejpa henne att följa med mig ut från hagen på kommando. Sakta men säkert. Steg för steg. Att ta fram en pipleksak i vallningen är kanske inte det första man tänker på men det känns faktiskt riktigt bra i det här fallet. Och det har ju funkat en gång i alla fall. Får se om det kanske kan funka fler gånger.
Så vi avslutade den här vallträningen med en riktigt skön känsla. Jag kände mig lite smått lyrisk när jag lämnade Irénes (och Mannes) gård. Typiskt att man inte fick det hela filmat när det kändes så bra. Hade varit skönt att kunna gå tillbaka och titta på när man varit där och det inte riktigt har gått som man hade önskat… Men jag får väl helt enkelt försöka spara den här känslan i minnesbanken 😉
Vinnabloggen 