Ett år…

Idag är det ett år sedan min älskade Segra lämnade mig. Ett år. Det är längre tid än jag hade henne hos mig. Ett år sedan jag klappade hennes vackra päls och myste ihop. Ett år sedan vi lekte tillsammans. Ett år sedan hon låg slingrad som en boa runt min hals.

Ett år som på så många sätt har förändrat mig. Ett år som har varit det värsta året i hela mitt liv. Ett år fyllt av smärta och saknad, som har lämnat stora sår i mitt hjärta.

I förmiddags var det ett år sedan vi gjorde vårt sista träningspass. Det kan ni se här:

Ikväll är det ett år sedan jag fann henne livlös på golvet i vardagsrummet. Ett år sedan jag gav henne hjärt-lungräddning. Ett år sedan jag desperat viskade hennes namn i hennes öra. Ett år sedan jag andades genom den orangea slangen i ett desperat försök att fortsätta ge henne luft. Ett år sedan jag stirrade in i hennes döda ögon. Ett år sedan jag smekte henne en sista gång och kysste hennes päls. Ett år sedan jag sa farväl…

Tänk vad allt kan förändras i ett ögonblick. Segra var min första egenuppfödda hund, som jag hade väntat på i så många år. Hunden som gav mig allt. Hon som var den bästa jag någonsin haft. Den bästa jag någonsin mött. Så lovande. Så underbar på alla sätt och vis. Så nära mitt ideal man kan komma. Hon gav mig så mycket glädje och lycka… och sedan en obeskrivlig sorg.

Jag hade henne hos mig inatt. Drömde om henne. Vi myste och jag var så glad över att få se henne igen. Hon slingrade sig runt min hals som så många gånger förr. Vaknade och ingen Segra här. Men känslan fanns kvar. Älskade lilla vän. Kanske att en del av dig lever vidare i min nästa valp. Din helsyster som jag väntar på. Kanske kommer du tillbaka till mig i en annan form. Kanske…

Du var mitt allt och jag saknar dig. Jag kommer aldrig någonsin att glömma dig. Du har för alltid en stor plats i mitt hjärta. En plats reserverad bara till dig. Någon gång kommer vi mötas igen, och jag ser fram emot det. Men jag försöker blicka framåt nu. Försöker släppa taget..

Har suttit en stund med handen på Vinnas mage, så som jag gör varje dag. Nu precis kände jag en spark för första gången. Ett tecken? Jag hade en känsla av att det skulle hända idag.

Gjorde en ny minnesfilm idag, med enbart foton:

Gamla minnesfilmen: