Ett år…

Idag är det ett år sedan min älskade Segra lämnade mig. Ett år. Det är längre tid än jag hade henne hos mig. Ett år sedan jag klappade hennes vackra päls och myste ihop. Ett år sedan vi lekte tillsammans. Ett år sedan hon låg slingrad som en boa runt min hals.

Ett år som på så många sätt har förändrat mig. Ett år som har varit det värsta året i hela mitt liv. Ett år fyllt av smärta och saknad, som har lämnat stora sår i mitt hjärta.

I förmiddags var det ett år sedan vi gjorde vårt sista träningspass. Det kan ni se här:

Ikväll är det ett år sedan jag fann henne livlös på golvet i vardagsrummet. Ett år sedan jag gav henne hjärt-lungräddning. Ett år sedan jag desperat viskade hennes namn i hennes öra. Ett år sedan jag andades genom den orangea slangen i ett desperat försök att fortsätta ge henne luft. Ett år sedan jag stirrade in i hennes döda ögon. Ett år sedan jag smekte henne en sista gång och kysste hennes päls. Ett år sedan jag sa farväl…

Tänk vad allt kan förändras i ett ögonblick. Segra var min första egenuppfödda hund, som jag hade väntat på i så många år. Hunden som gav mig allt. Hon som var den bästa jag någonsin haft. Den bästa jag någonsin mött. Så lovande. Så underbar på alla sätt och vis. Så nära mitt ideal man kan komma. Hon gav mig så mycket glädje och lycka… och sedan en obeskrivlig sorg.

Jag hade henne hos mig inatt. Drömde om henne. Vi myste och jag var så glad över att få se henne igen. Hon slingrade sig runt min hals som så många gånger förr. Vaknade och ingen Segra här. Men känslan fanns kvar. Älskade lilla vän. Kanske att en del av dig lever vidare i min nästa valp. Din helsyster som jag väntar på. Kanske kommer du tillbaka till mig i en annan form. Kanske…

Du var mitt allt och jag saknar dig. Jag kommer aldrig någonsin att glömma dig. Du har för alltid en stor plats i mitt hjärta. En plats reserverad bara till dig. Någon gång kommer vi mötas igen, och jag ser fram emot det. Men jag försöker blicka framåt nu. Försöker släppa taget..

Har suttit en stund med handen på Vinnas mage, så som jag gör varje dag. Nu precis kände jag en spark för första gången. Ett tecken? Jag hade en känsla av att det skulle hända idag.

Gjorde en ny minnesfilm idag, med enbart foton:

Gamla minnesfilmen:

 

18 reaktioner på ”Ett år…

  1. Johanna Holmgren

    Hur många gånger jag än läser om din underbara segra och kollar på din fina film om hunden i ditt liv.. Så kan jag aldrig kolla eller läsa utan att gråta floder!! Jag kan inte sätta mig in i din situation att mista den som betyder allt! Men jag tycker du är stark! Hoppas att din segra finns i din nya lilla elit:)

  2. Fast jag har läst det förrut så kan jag inte hålla tillbaka tårarna denna gång heller! Jag instämmer i kören och hoppas att de nya valparna får bli en nystart och att du får många många framgångsrika år med en ny liten segrare.

  3. ja. Segra kommer finnas där någonstans, det tror jag också! Vazy och Segra kanske kan gå ihop och göra en supersjäl till din nya valpis 😉 kram

  4. Så uendelig trist å lese om herlige Segra- den jenta sette sine spor, ingen tvil!
    Håper de kjem ei søt jente som kan fylle litt av tomrommet og gjera sorgen lettere å bera.

  5. dirtysouthsaussies

    Tårarna går inte att stoppa….man blir så berörd.Segra hade velat att du skulle vara lycklig,försök tänk så hur svårt det än är :(:(:(:( MASSA KRAMAR!

  6. Det är få saker som berör mig så som tanken på vad som hänt Segra. Vackra, underbara, perfekta Segra med de blåögonen med ständig arbetsvilja och godhet i sig! Jag har tänkt på er hela dagen! För ett år och två dagar sedan fick jag låna lilla Segra för att träna och blev om möjligt ännu mera kär i aussien…
    Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att din nästa valp kommer fylla en del av det tomrum hon lämnat efter sig i hemmet och att ditt liv blir lättare detta år!
    Många kramar

  7. Mina tårar rinner och jag måste snyta mig. Jag förstår att dina känslor löper amok med årsdagen och de nya valparna på väg. Jag hoppas att idag blir en vändpunkt, början på en ny era, för dig! En ny valp blir inte en ny Segra, utan en helt egen individ, men med stor sannolikhet precis lika bra!!

    Massa kramar!!!

  8. Tårarna trillar när jag läser dina känslor om den dagen för exakt 1 år sedan, det gör mig fortfarande ont att läsa din förlust av din älskade Segra, tänker ofta på er!

    Men Emelie släpp aldrig taget, gå vidare, men släpp inte taget om din blå vän, hon kommer alltid att finnas hos dig, och genom dig kommer hon att leva för alltid…

    (And as you move on, remember me, remember us and all we used to be…)- gamla minnesfilmen-james blunt

    Många kramar

    Emma

  9. Hillevi

    Vilken fin film du har gjort till Segras minne Emelie.
    Kommer ihåg det som igår. Vi var i Sälen och Frida kontaktade mej o berättade…jag trodde inte det var sant…så oerhört tragiskt.
    En tung dag idag för dej efter ett tufft år.
    Kom ihåg att hon hade ett underbart liv tillsammans med er 🙂
    Jag hoppas innerligt att 2011 blir ditt år!
    Kramar från oss

  10. Tårar rinner när jag läser din text. Säkert färgat av eget minne & tårarna som rann när jag alltför tidigt tog farväl av min älskade saluki Baariq. Ettårsdagen var något speciellt & jobbigt men samtidigt ett avstamp till att släppa taget…. även om han liksom Segra för dig alltid har en stor plats i mitt hjärta.

    Styrkekram från Maria med Puzzel, ser fram emot att följa resan med kommande valpar :D)

  11. Tänker på er. Blir tårögd när jag läser dina ord. Vågar inte ens tänka på hur ont det har gjort, hur ont det gör.. Massor av tankar till dig idag…

    *kram*

  12. Hej! Har en aussie hane som föddes för knappt ett år sedan så jag har missat allt de som har hänt med Segra, men jag läste nu och föll genast i tårar! Usch va jobbigt & tragiskt! Kan sjäv inte tänka mig ett liv utan min Bessen!
    Lider med dej ❤

Lämna en kommentar