Väntans tider

 

UPPDATERING!!! TEMPERATURSÄNKNING HAR SKETT! VALPAR INOM KORT MED ANDRA ORD!

Vinna är väl mer eller mindre sprickfärdig och börjar tycka att det är lite tungt. Mamma kom hit igår för att övernatta här och hjälpa till med valparna när de föds. Bra med lite extra händer.

Inatt trodde vi att det var på g då det var mycket vankande från Vinnas sida. Men icke! Undrar hur många nätter till hon kommer hålla oss vakna och på alerten? 😉

Svårt att få med på bilder hur tjock hon verkligen är. Men jag lägger ut lite bilder ändå så får ni ett hum om hur stackaren ser ut nu i alla fall.

Vinna: dygn 61

Bruksläger: rapport

Lyxa. Foto: Mia

Den 2-3 april och 7-8 maj är det bruksläger här på Vinna Hundcenter. Instruktörer är Runa och Johnny Merenius. Det kommer bli träning på både rapporten, lydnaden, uppletandet och även budföring för de som behöver det.

Tid: 10-17, med en timmas lunchpaus mitt på dagen. Lunchen står ni själva för.
Kostnad:  2 100:- inkl. moms

Observera att brukslägret innefattar bägge datum och att vi räknar med att ni hinner träna en hel del mellan tillfällena. Glöm inte att du måste ha med dig en hjälpförare eftersom man behöver vara två i rapporten.

Välkommen in med din anmälan till: emelie@vinnahundcenter.se
Ange namn, adress, telefonnummer, mobilnummer, e-mailadress, hundens namn, ras, kön, ålder och era erfarenheter inom rapporten.

Funderingar


Aussie & border collie, två typer av arbetshundar. Bägge av raser som ska kunna arbeta en hel dag

Funderar lite. Aussienörd som jag är så surfar jag gärna runt på lite aussiehemsidor emellanåt. Ibland är det riktigt trevlig läsning, ibland får jag en klump i bröstet och många gånger lämnar jag hemsidor med en massa tankar.

I år är det ju ett extremt år med tanke på hur många aussiekullar som planeras till det här året. Jag är ju en av dem som planerar en aussiekull i år. Men det jag tänker lite på är utbud och efterfrågan. Finns det verkligen en sådan stor efterfrågan på bruks-/vallhundar därute? Alltså kommer verkligen alla de här valparna kunna säljas till lämpliga hem? Hem där man är väl införstådda i vad en aussie kräver och där man har kunskap och intresse nog för att kunna ta hand om en aussie på ett tillfredställande sätt?

Och är alla dessa kullar verkligen nödvändiga? Dvs. är det riktigt bra rasrepresentanter som används? Då är ju i och för sig frågan vad som är en riktigt bra rasrepresentant. Och här skiljer sig åsikterna något så kopiöst. Själv anser jag dock att man bör tänka på att aussien först och främst är framtagen som en arbetande ras och eftersom den dessutom ingår i SBK:s bruksraser anser jag att det här är mycket viktigt att tänka på. Aussien är en hund som ska klara hårt arbete. Det står klart och tydligt i rasstandarden att aussien ska ha kraft att arbeta en hel dag. Hur många av de aussies som används kan verkligen göra det? Och då menar jag inte att enbart kunna det när det är +15 grader, molnigt och utan störningar 😉

Själv tycker jag att det är tråkigt att höra att det dyker upp fler och fler aussies som inte har något behov av att arbeta. Som faktiskt inte ens verkar VILJA arbeta även när arbete erbjuds. Och att man dessutom vill avla vidare på dessa individer. Det gör mig faktiskt ledsen.

Aussien är en otroligt vacker ras, och ibland känner jag tyvärr att det kan bli till dess nackdel. Den verkar mer och mer göras till en hund som man avlar fram pga dess utseende. En hund där man ”glömmer” ta tillvara på dess arbetsegenskaper. En hund som man gång på gång kan läsa ”Passar utmärkt som ren sällskapshund, även om den gillar att aktiveras lite då och då”. Det svider i hjärtat.

Jag läser om kullar där den stora majoriteten av individerna i kullen varken är röntgade eller MH-beskrivna. Varför inte? Är man som uppfödare inte intresserad av resultatet av sin avel eller har man inte lyckats sälja valparna till rätt folk? Om det är det sistnämnda, så varför tycks det här mönstret upprepas kull efter kull?

Jag läser om valpar efter föräldrar med godkänt MH. Vad är egentligen ett godkänt MH? Finns det ens någonting sådant? Det finns kriterier för godkänt skott, men godkänt MH? För att få tävla bruks t ex måste hunden vara MH-beskriven, men den behöver faktiskt inte ens ha klarat av att gå igenom hela MH:t… Man kan inte läsa någonstans om vad ett ”Godkänt MH” faktiskt är (såvitt jag vet).

Jag läser om kullar där det annonseras att de är efter föräldrar som, enligt MH:t, påvisar stor leklust och inga rädslor. Men så går jag in och tittar på de aktuella hundarna och ser att hundarna har typ 2-3 i leklust (och ofta 1-2 i dragkamp) och att de kan ha 4-5 i rutorna som handlar om rädsla och i flera fall även 2-5 i rutorna som handlar om kvarstående rädslor. Hur kan man då säga att MH:t visar att hunden har stor leklust och inga rädslor? Jag blir rädd när jag tänker på hur en hund med liten leklust och rädslor skulle ha sett ut på MH:t… Jag undrar såklart vad som får uppfödaren att skriva de orden om föräldrarna till den kommande kullen. Okunskap? Mitt naiva jag vägrar att tro att det enbart är för att sälja valpar..

Alla vi som planerar en kull efter vår aussie. Är vi säkra på att kunna få rätt typ av valpköpare? Finns det tillräckligt stort intresse för just min kull? Bör jag verkligen ta en kull om intresset inte verkar särskilt stort? För vad kommer hända med de valparna egentligen? Hade jag personligen inte vetat att det fanns så stort intresse för en Vinna-valp så hade jag inte varit så säker på att jag verkligen hade tagit en kull på henne. Jag vill ju vara säker på att kunna få rätt typ av valpköpare. Både för min, valpens, valpköparens och rasens skull.

Så vad vill jag med det här blogginlägget egentligen? Ja, det kan man fråga sig.. Jag hade ett behov att få ur mig lite tankar jag burit på den sista tiden och jag hoppas, ja jag HOPPAS verkligen att jag kanske kanske kan ha väckt en tanke hos någon som har planer på aussieavel. Kanske att man tänker till lite extra i jobbet med sitt avelsarbete. Jag vet att det är oerhört svårt med avel. Det är många bitar som ska falla på plats. Men jag vädjar till aussieuppfödare, blivande aussieuppfödare, aussieägare och blivande aussieägare att åtmistone fundera lite på det jag skriver.

Tävling


Vinna, dag 47

Vinna börjar blir bara rundare och rundare om magen. Från mätningen i måndags till mätningen igår hade hon ökat hela 4 cm om midjan och 5,5 cm om magen. Hon är glad och pigg, men blir lätt flåsig 😉

På facebook föreslogs en liten tävling angående gissningar på Vinnas valpar. Den som lyckas gissa rätt antal hanar och tikar vinner ett pris 😀

Än så länge har vi följande förslag:

12 valpar:
Sandra: 3 tikar och 9 hanar

11 valpar:
Malin: 5 tikar och 6 hanar
Nicka: 7 tikar och 4 hanar

10 valpar:
Runa: 5 tikar och 5 hanar
Jonna: 7 tikar och 3 hanar
Sara S: 8 tikar och 2 hanar
Emma: 6 tikar och 4 hanar

9 valpar:
Tina: 6 tikar och 3 hanar
Lisa: 2 tikar och 7 hanar
Tina G: 5 tikar och 4 hanar
Ulla: 6 tikar och 3 hanar
Sofie: 7 tikar och 2 hanar
Linda A: 4 tikar och 5 hanar
Ida: 6 tikar och 3 hanar
Britt-Marie: 6 tikar och 3 hanar
Tezze: 4 tikar och 5 hanar

8 valpar:
Camilla: 5 tikar och 3 hanar
Anki: 4 tikar och 4 hanar
Mia: 3 tikar och 5 hanar
Hillevi: 2 tikar och 6 hanar
Linda H: 5 tikar och 3 hanar
Lisa L: 5 tikar och 3 hanar
Lisa H: 5 tikar och 3 hanar
Maria W: 4 tikar och 4 hanar

7 valpar:
Lisa: 2 tikar och 5 hanar
Elin:  4 tikar och 3 hanar
Åsa: 4 tikar och 3 hanar
Linda: 4 tikar och 3 hanar
Sabine: 7 tikar
Anna: 3 tikar och 4 hanar
Åsa: 3 tikar och 4 hanar
Sanna: 4 tikar och 3 hanar

6 valpar:
A-K : 4 tikar och 2 hanar
Jacqueline: 3 tikar och 3 hanar

5 valpar:
Anna: 2 tikar och 3 hanar

Välkommen in med era gissningar. Jag fyller på listan allteftersom ni gissar.

Ett år…

Idag är det ett år sedan min älskade Segra lämnade mig. Ett år. Det är längre tid än jag hade henne hos mig. Ett år sedan jag klappade hennes vackra päls och myste ihop. Ett år sedan vi lekte tillsammans. Ett år sedan hon låg slingrad som en boa runt min hals.

Ett år som på så många sätt har förändrat mig. Ett år som har varit det värsta året i hela mitt liv. Ett år fyllt av smärta och saknad, som har lämnat stora sår i mitt hjärta.

I förmiddags var det ett år sedan vi gjorde vårt sista träningspass. Det kan ni se här:

Ikväll är det ett år sedan jag fann henne livlös på golvet i vardagsrummet. Ett år sedan jag gav henne hjärt-lungräddning. Ett år sedan jag desperat viskade hennes namn i hennes öra. Ett år sedan jag andades genom den orangea slangen i ett desperat försök att fortsätta ge henne luft. Ett år sedan jag stirrade in i hennes döda ögon. Ett år sedan jag smekte henne en sista gång och kysste hennes päls. Ett år sedan jag sa farväl…

Tänk vad allt kan förändras i ett ögonblick. Segra var min första egenuppfödda hund, som jag hade väntat på i så många år. Hunden som gav mig allt. Hon som var den bästa jag någonsin haft. Den bästa jag någonsin mött. Så lovande. Så underbar på alla sätt och vis. Så nära mitt ideal man kan komma. Hon gav mig så mycket glädje och lycka… och sedan en obeskrivlig sorg.

Jag hade henne hos mig inatt. Drömde om henne. Vi myste och jag var så glad över att få se henne igen. Hon slingrade sig runt min hals som så många gånger förr. Vaknade och ingen Segra här. Men känslan fanns kvar. Älskade lilla vän. Kanske att en del av dig lever vidare i min nästa valp. Din helsyster som jag väntar på. Kanske kommer du tillbaka till mig i en annan form. Kanske…

Du var mitt allt och jag saknar dig. Jag kommer aldrig någonsin att glömma dig. Du har för alltid en stor plats i mitt hjärta. En plats reserverad bara till dig. Någon gång kommer vi mötas igen, och jag ser fram emot det. Men jag försöker blicka framåt nu. Försöker släppa taget..

Har suttit en stund med handen på Vinnas mage, så som jag gör varje dag. Nu precis kände jag en spark för första gången. Ett tecken? Jag hade en känsla av att det skulle hända idag.

Gjorde en ny minnesfilm idag, med enbart foton:

Gamla minnesfilmen: