Det är lite kul att jämföra Segrarna med hur Vinnarna var i den här åldern. Det skiljer sig faktiskt en del trots att det är samma kombination. Segrarna verkar vara mer sociala, framåt och stabila än sina storasyskon.
Vinnarna tyckte t ex att det blev lite otäckt när Vinna skällde när det kom folk och kunde ibland dra sig undan lite när hon skällde. Segrarna springer glatt till grinden när Vinna skäller eftersom de redan har fattat att det betyder att det kommer skojiga människor. Ibland börjar även de låta lite i de läget (gnäller förväntansfullt eller skäller lite). Alla Segrarna överfaller glatt mina gäster, bland Vinnarna var de lite mer olika i sina reaktioner (från att vara överlyckliga i besökarna till att inte bry sig särskilt mycket om de hade annat för sig).
Om jag tappar (eller slänger) något på golvet så att det låter bryr de sig inte överhuvudtaget. Här varierade det lite mer mellan Vinnarna, medan Segrarna är mer lika i reaktionerna. Ett exempel är t ex dagens händelse då Blaeric råkade få en grind som välte över honom. Inte ett ljud från honom. Hukade sig bara tills Elin tog bort grinden från honom. Då åkte svansen upp i vädret direkt och han skuttade bara glatt vidare som om ingenting hade hänt.
De tycker att nya hundar är superroliga och skuttar genast dit. De har hittills fått träffa sina storasystrar Kiwi och Lyxa och nu ikväll har de även träffat sheltiesarna Zazzi, Mira och Ebbe. Alla nya hälsas med glada aussieskutt.
Glada aussieskutt är förresten något de gärna visar upp redan nu. Med tanke på hur Vinnarna är i dagsläget (extremt studsiga) undrar jag inte om Segrarna kommer spendera mer tid i luften än på marken när de blir stora.
Kamplusten känns större, men jag tror mest att det beror på att de är fler i kullen och är därmed fler som har väldigt bra kamplust. Några tar gärna mycket omtag, medan andra hänger i för glatta livet och släpper inte för allt i världen.
På den negativa sidan så är de lite mer galna än den förra kullen, och blir lite smått rabiata på varandra emellanåt. Och ”galengenen” har ju slagit rätt bra på den kullen, så det blir spännande att se var det ska sluta med de här knäppkökarna. Passivitet är nog något som lär behöva tränas en del på…
Kan även vara så att de generellt är något ljudligare än den förra kullen, men egentligen är det nog så att det är vissa individer som är lite mer ljudliga och eftersom det är en så stor kull verkar det vara mer ljud än det egentligen är.
Kort och gott är jag oerhört nöjd med kullen så här långt. De känns bättre än den förra kullen rent generellt. Ska bli spännande längre fram när man t ex kan jämföra MH och se om det är så då också.
Många av skillnaderna tror jag framförallt kan härledas till att de är fler och det blir mer konkurrens, plus att jag inte har kunnat ha dem ute lika mycket som den andra kullen, vilket har gjort att konkurrensen vid t ex besök därmed har blivit ännu större då det blir mer fokus på besökarna. Jag tror även att de kommer ha chans att utvecklas bättre än Vinnarna efter leverans eftersom det då går mot goare väder och det blir enklare att ha dem ute och miljö- och socialträna dem. Vinnarna levererades ju lagom till hösten och vintern kom snabbt det året, vilket gjorde att alla roliga aktiviteter att ta med valpen på plötsligt försvann.
Och om nu någon tror att jag är missnöjd med Vinnarna pga det jag skrivit nu så tror ni fel. Det är bara det att jag tror att den här kullen helt enkelt har bättre förutsättningar i grunden. Men det återstår att se.
Vinnabloggen 