oktober 2011


Körde ett pass fjärrdirigering med Elit idag igen. Det börjar verkligen arta sig. Kom som vanligt inte ihåg att börja filma förrän vi redan hade kört en stund och hon var lite trött, så inte riktigt lika bra lägganden på filmen men absolut fullt godkända. Råkar släppa igenom bakre tassförflyttning någon gång ibland i ligg från stå, men annars sköter både jag och Elit oss oftast ganska bra där. Helt klart nöjd över hur hennes skiften börjar ta form. Jag bör dock tänka på hennes framtassar i ligg till stå. De hamnar ofta lite långt fram där. Ska kika på hur det blir det blir om jag kör det direkt efter skiftet sitt-ligg. Väntar dock med att jobba på en lösning tills jag ser mer hur hon löser skiftet stå-sitt. Men bra att ha i bakhuvudet tills dess tror jag.

Här har ni filmen på vår kvällsträning:

Ursäkta den dåliga videokvalitén. Har filmat med mobilen som jag pallat upp med hjälp av en tröja på bäddsoffan…

Annonser

I lördags debuterade jag och Vinna i lydnadsklass elit. Alltför lite och dålig träning inför tävlingen gjorde att jag inte kände alls för att åka dit. Tycker inte om att gå ut och tävla om jag inte känner att jag har momenten nog för ett 1:a pris. Men men, det var ungefär 3 år sedan jag och Vinna var ute och tävlade lydnad så jag kände att det nog är bäst att ge sig ut så att jag kanske får den där sparken där bak som jag så väl behöver. Och tja, efter tävlingen inser jag att jag inte ligger så långt ifrån ett 1:a pris som jag trodde att vi gjorde. Hade jag inte ballat ur själv på dumrutan vid sättandet så hade vi haft vårt första 1:a pris i hamn. Nyttigt hur som att komma ut och se hur Vinna fungerar numera i tävlingssammanhang. Hon skötte sig precis som på träning så det kändes ju alldeles strålande. Dock råkade jag lägga henne på helt fel aktivitetsnivå så vi fick väääldigt mycket ljud i (och mellan) momenten på den här tävlingen. Men men, det vet jag hur jag ska jobba med, så det känns helt okej ändå. Det lilla jag har gjort på träning på sistone har redan gett resultat. Att hon ljudade så på tävlingen tar jag helt och hållet på mig. Mitt fel.

För övrigt är jag nöjd med att hon skötte sig så fint på tävlingen trots så lite träning. Med träning kan det ju bara bli bättre! Vi vann i alla fall elitklassen på 250 poäng (5 deltagare) och både jag och Vinna hade kul. Det var dessutom väldigt trevligt att få avsluta tävlingen med en 10:a på fjärren! Mia och Lyxa var också med på tävlingen och debuterade i lydnadsklass 3, vilket jag och mamma stannade kvar för att titta på. Nära 1:a priset där också. 6 poäng ifrån (249 poäng) precis som vi. Attans! Men nästa gång tar vi det bägge två!

Film på vår debut:

 

Bestämde mig för att gå ut och filma lite lydnad med Elit. Körde först en liten stund och filmade sedan. Vi har en del att jobba på, men jag tycker helt klart att det börjar arta sig. Hon har en skön attityd 😀 ”Ny” plats idag också. Det var väldigt längesedan vi tränade i trädgården. Där har hon mest bara busat med de andra hundarna (och rastats).


Gammal bild på mig och Kiwi

Kände mig hel lyrisk när jag körde hem från vallträningen idag. Höstens andra vallträning är gjord och jag kan inte tycka annat än att det känns bra. Väldigt bra till och med. Visst har vi en hel del att jobba på och mycket träning som ligger framför oss, men oj så skoj det ska bli.

Idag är det främst fröken Kiwi som gör mig så glad. Ja Elit också, men Kiwi var verkligen något särskilt idag. Hon är för första gången konstigt skendräktig och är inte skendräktig som lite mer ”normala” hundar, dvs lite extra loj och slö. Nä, allt ska snarare gå i hundranittio och hon är allmänt galen och knäpp. Så jag hade väl kanske inte de största förhoppningarna när jag åkte till dagens vallträning.

Men oj vad hon förvånade mig. Var lugn och koncentrerad direkt från start och kunde gå lugnt bakom fåren väldigt länge. Idag körde vi tre pass med henne. I första passet jobbade vi med det som vi avlutade med förra passet: fram, ligg, fram, ligg, fram, ligg osv. I andra passet jobbade vi lite mer med att lägga mer tryck på henne vid läggandet och att försöka få henne att lägga sig och ligga kvar på lite längre håll (hon lägger sig numera oftast ganska snabbt, men hon är uppe lika snabbt igen om fåren rör sig framåt). Vi började även lägga in lite höger och vänster. I det tredje passet jobbade vi med att inte lägga henne alls utan att hon skulle kunna hålla sig på avstånd ändå och vara i rörelse. Här blev hon först ganska arg på mig när hon inte förstod vad jag menade, men till slut började hon tänka mer och mer och välja mer och mer rätt. Kändes riktigt bra i slutändan. Sedan avslutade vi det passet så som vi började med första passet och hon gick då som en dröm. Iréne påpekade att det sista passet blev 30 minuter långt och att det var roligt att se att hon orkar jobba så fint och koncentrerat så länge.

Hon tycker överlag att det är riktigt häftigt att se Kiwi numera. Det har hänt otroligt mycket med henne under vårt nästan ett år långa uppehåll. Mognat betydligt och blivit mer tänkande och säker med fåren. När vi gick från vallhagen började Iréne lite försiktigt ”Du vet.. det finns en del aussies som gör border collie prov också…Hon har väldigt fin kapacitet”. Iréne tycker att vi ska ge oss ut på ett vp om hon fortsätter att utvecklas så här fint och vi får till träningar. Låter ju lite spännande faktiskt… vi får väl se… Åh vad jag önskar att jag hade haft får lite mer lättillgängligt att träna på. Som inte var så långt bort och som jag bara kunde åka och träna på när som helst. Vårt största problem är ju att vi inte får till så mycket träning som man hade önskat.

Hursom.. Mitt absoluta favoritögonblick med Kiwi i vallhagen idag var när en tacka utmanade henne lite. Det riktigt kittlade i magen på mig och värmde hjärtat när jag såg hur Kiwi hanterade situationen. Hon gick genast runt i rätt läge, stannade lite nerhukat, stirrade stint på tackan och tog ett lååångsamt men bestämt steg framåt varpå tackan vänder lugnt innan Kiwi ens har hunnit sätta ner tassen och går tillbaka till flocken och Kiwi fortsätter lugnt sitt arbete i skritt. DUKTIG Kiwi! Det hade hon inte klarat av för ett år sedan utan att hetsa upp sig.

Lilla Elit då? Jo, hon är en riktig pärla fortfarande. Det där Kiwi-trycket jag ville ha lite mer av börjar nog titta fram. Hihi, hon var ganska annorlunda mot förra gången. Mer tänd på fåren helt klart. Hon har inte kommit ner i vallkoncentration än (bla hög svans), men hon testar sig fram och är fortfarande mjuk och fin även om jag idag fick börja lägga mer tryck på henne genom att vara mer aktiv med vallstaven (vilket hon fixade väldigt fint). Någonting jag tycker är lite häftigt med henne är hennes flankeringar (sidoförflyttningar kan man säga). Hon går väldigt naturligt ut 90 grader direkt och tar ut avståndet en bit. Än så länge i alla fall… Men det finns i alla fall där och vi får fram det ganska ofta, så det borde gå att ta fram igen längre fram även om hon kanske tappar det en stund när hon blir mer tänd. Idag testade vi även att låta henne sitta kvar själv medan jag gick till flocken och det gick faktiskt riktigt fint. Framförallt första gången.

Förövrigt har jag inte helt hittat tillbaka i valltagen. Jag har visst en tendens att ligga och kravla i leran emellanåt numera… Tänkte när jag startade att jag idag skulle försöka hålla mig lite mer på fötter och röra mig lite mer, men nja.. det började väl sådär på den fronten… Tror att jag hann ca 5 meter innan jag föll första gången, haha. Jaja, det blev bättre sedan i alla fall.

En helt vanlig tisdag för drygt 1,5 år sedan fyllde Segra 7 månader och 8 dagar. Den tisdagen slutade dock i katastrof och förändrade mig totalt. Segra fick nämligen aldrig uppleva nästföljande onsdag…

Igår var det ännu en helt vanlig tisdag och Elit fyllde 7 månader och 8 dagar. Lite scary, eller hur? Den här tisdagen slutade dock inte i katastrof, även om mitt klena sinne var på helspänn hela dagen och halvt om halvt väntade sig katastrof.

Idag är Elit 7 månader och 9 dagar. Hon är alltså en dag äldre än Segra någonsin blev. Känns konstigt och jag kan inte riktigt förklara hur de här dagarna påverkar mig annat än att jag lever i en känslomässig berg-och-dalbana den här veckan.

Älskade lilla Segra. Älskade lilla Elit.

Nu känner jag att det är dags att ta upp vallningen igen. Det har varit alldeles för mycket i år för att jag skulle hinna/orka med det så därför har vi fått ha ett uppehåll ett tag. Men idag for jag och Kiwi iväg till Iréne för lite vallträning. Det blev Elits andra gång hos Iréne och Kiwis första gång hos henne i år. Vi började med Elit.

Jösses vad nöjd jag är med hur Elit jobbade med fåren. Hon var väldigt lyhörd på mig (men utan att ta fokus från fåren), hade för det mesta ett fint avstånd till djuren och var framförallt ganska enkel att få ut på avstånd. Hon var även lugn och fin med dem och jobbade ofta i ett väldigt fint och lugnt tempo. Dessutom hade hon ett riktigt bra fokus på djuren och håll noga koll på dem och läste dem fint. Än så länge vet hon ju inte riktigt vad hon ska göra, men hon testade sig fram väldigt fint och det var väldigt roligt och intressant att se hur hon tänkte till och jobbade. Vad jag kunde se hade hon även en fin vilja till att samla och hålla ihop flocken.

Två små korta pass körde vi med henne. Det märktes att jag var lite ringrostig. Åkte får några gånger, snubblade och ramlade. Lite  intressant att se hur hundarna reagerar när jag ramlar. Vinna brukar direkt släppa fåren och komma till mig för att kolla vad jag håller på med. Kiwi tar direkt över kommandot och börjar bröta för mycket med fåren (så där har jag lärt mig att snabbt ta mig upp igen!). Lilla Elit fortsatte bara att lugnt hålla koll och jobba med fåren på ett fint sätt även om jag låg och krälade på marken. Får väl se hur hon gör längre fram, men än så länge känns det i alla fall som att jag kan lita fullt på henne bland fåren. Iréne tyckte att det såg väldigt bra ut, speciellt med tanke på att hon bara är 7 månader. Kommer lite av Kiwis tryck växa fram hos henne så blir det nog riktigt bra det här! Ska bli jättekul att se henne utvecklas.

Kiwi fick också köra två pass. Vi kollade av lite hur hon jobbade numera och det märks att hon har mognat betydligt. Hon har en riktigt fin stil i vallningen, men kan ibland hetsa upp sig lite för mycket och hon kan helt klart bli mer lyhörd på mig, även om allt det har blivit mycket bättre. Hon är duktig på att hålla koll på alla djuren och har väldigt fint fokus på djuren. Hon är ganska hård och samarbetet är det vi har fått jobba mest på i vallningen. Djurkänsla, stil och fokus på djuren finns det gott om i henne, värre har det varit att få henne att förstå att jag faktiskt också vill vara med på ett hörn och att man ska lyssna på matte 😉

Vi gick över till att jobba med att få henne att hålla sig lugn längre stunder, hålla ner tempot och utveckla hennes fina stil hon kan ha mot fåren. Så idag blev det drivning med mycket fram-ligg, fram-ligg, fram-ligg. Mycket raksträckor och försiktiga svängar. Så fort hon gick upp i trav skulle jag lägga henne. Så fort jag såg en tendens till att ”bryta stilen” så att säga skulle jag lägga henne. Sedan tänka på att direkt sätta henne i rörelse när hon lagt sig. Iréne pratade om att just det vi gjorde idag får man vara lite försiktig med ibland då många hundar kan tycka att det är tråkigt och lessna lite. Kiwi verkade dock svara väldigt bra på det här och vi tror att vi sk fortsätta med detta lite framöver tills vi känner att hon kan behålla lugn koncentration mer och mer.  Mot slutet kändes det riktigt bra med henne! Hon jobbade i skritt långa stunder och fixade svängarna mycket bättre. Hennes ”eyeande” kom fram mycket bättre idag också än det gjort tidigare på fåren.

Ska försöka börja valla lite mer kontinuerligt igen. Det blir framförallt Elit jag kommer köra mest med, men Iréne (och jag) tycker att det är himla synd att jag inte kan köra mer med Kiwi eftersom hon visar på sådan potential. Speciellt nu när hon har mognat mer och går att styra på ett helt annat sätt. Men lite vallträning då och då ska jag allt försöka få till med Kiwi också. Är ju så nyfiken på att se vart det kan bära hän så småningom. Det finns inget läckrare att se än när Kiwi går ner i stil och koncentrerat smyger långsamt mot fåren i lätt bc-stil. Vore så himla kul att utvecklas tillsammans inom vallningen.

Åkte till Partille BK för att träna lite med Tina och Johanna idag. Är riktigt nöjd med hur Elits fotgående utvecklas. Vi började med att träna fotgående med störningar med Elit. Under tiden jag och Elit försökte koncentrera oss på fotgående gick Tina någon meter ifrån oss och gav kommandon, ropade, pep med rösten och varierade sin position runt oss. I början var det jättesvårt för Elit som var helt säker på att Tina ville henne något viktigt och därmed glatt skuttade dit några gånger för att kolla vad hon ville. Speciellt precis i början fattade hon inte alls att man kunde koncentrera sig på fotgående när den där skojiga människan höll på så. Men till det andra passet verkar det som att hon hade fatttat poängen med den här nya leken och jobbade på jättefint. Även när hon egentligen tyckte att det var svårt och ville kolla läget höll hon ihop fint och jobbade hårt för att behålla kontakten med mig. Visst tappade hon ibland men i huvudsak var hon en duktig lillfläck!

Vi tränade även på ställande, läggande och inkallning, och så gjorde vi en platsliggning. Ett sånt där träningspass som kändes riktigt bra och där hon utvecklades fint under den korta träningen. Vi testade även tandvisning för första gången. Det kommer vi få träna en hel del på. Att sitta still när det kommer fram en skojig människa och sträcker fram händerna till henne är svåååårt. Och hon blev väldigt förvånad över att människan bara var intresserad av att gräva i hennes mun (det har jag gjort alldeles för lite med henne).

Ikväll tränade jag även vidare på fjärrdirigeringen med Elit. Där har det hänt mycket de senaste dagarna. Vi jobbar på sitt-ligg, ligg-sitt, ligg-stå, stå-ligg just nu. Passet ikväll gick strålande och vi tog stora kliv framåt. Tyvärr kom jag inte på att ta fram iPhonen förrän passet var slut och hon hade lekt lite med Kiwi (som är här på besök eftersom vi ska åka och valla imorgon) och var lite trött. Men jag tänkte att man i alla fall ser litegrann hur det ser ut även om det såg bättre ut när vi tränade. I ligg/sitt-skiftet överarbetar hon uppsittet lite på filmen. När vi kör ligg/stå-skiftena blev hon även lite störd av att Clas drog fram dammsugaren och behövde lite mer hjälp i nedläggandet än i passet innan. Men ändå nöjd över hur det börjar se ut 😀 Kan nu stå ca 2 meter ifrån henne och få snabbt läggande från sitt på kommando. Står ca 0,5 meter ifrån henne när det gäller ligg-sitt och har det på kommando. Alldeles nyss behövde jag stå alldeles intill henne för att få det skiftet bra, så det känns fint. I skiftet ligg-stå sitter jag på huk nära henne och har inga kommandon där än. Det här skiftet klarar hon väldigt bra och det är helt klart dags för mig att gå vidare till att stå där. I skiftet stå-ligg börjar det se bra ut, men hon kan ibland flytta någon baktass. Här har jag fått ha en tom hand ett par pass som jag har fört mot hakan för att få ett bra läggande, tills ikväll då vi jobbade bort detta handtecken och hon bjöd ofta på fina lägganden. Jag behövde bara tänka på att belöna henne i ståendet några gånger (gärna med lite bakvikt) så att hon blev lite lugnare innan hon bjöd på ligg.