Sammanfattning och utvärdering av 2011


Älskade Elit. Tack för att du kom in i mitt liv och valde mig

Det var inte direkt någon superkul läsning att gå tillbaka till mitt blogginlägg som jag skrev vid den här tidpunkten förra året om uppföljning och ny målsättning. Hur klantig är man inte när man går in och läser sådant strax innan man ska sova?! Tårarna rann och det tog givetvis evigheter för mig att somna. Det är lite läskigt att läsa om förra året också. Dels såklart pga det ofattbara som hände som blev droppen fick mig att krascha så totalt, men även för att förra året är som att iaktta genom en dimma för mig. Det är väldigt suddigt och jag minns inte så mycket av det året. Jag levde i något sorts konstigt vakuum och satt nog mest bara på autopilot..

Hursom.. tillbaka till ämnet.. så har jag inte direkt några mål att utvärdera i det här läget. Så här skrev jag om mål för 2011:

Mål för 2011 då? Jag vet faktiskt inte om jag vill sätta några riktiga mål för 2011. Inte vad gäller hundträning/tävling i alla fall. Det känns på något sätt inte viktigt för mig just nu. Zazzi och jag kommer väl förhoppningsvis deltaga på SM i år igen. Kanske kanske att jag kommer ut med Vinna i lydnaden och brukset igen. Men allt beror på om min inspiration och lust kommer tillbaka. Detta hänger troligtvis väldigt mycket på om det blir en ny liten valp till mig 2011 eller inte.

Jag går mest i väntans tider och hoppas och önskar så starkt att det blir en liten valp till mig efter Vinna och Gibson i februari/mars. Innan jag vet hur det blir med det vågar jag inte säga någonting om nästa år. Mitt år börjar i samband med att valpen föds. Kanske att det kommer en målsättning då. Vi får se. Det jag däremot sätter som mål är att om det nu blir en kull valpar så ska jag jobba med den minst lika bra som jag gjorde med den förra!”

Tja inte så mycket att säga om alltså. Det blev tack och lov en valpkull och en liten valp till mig. Är nöjd över hur valpkullen sköttes här hemma. Jag kunde såklart ha gjort mer än jag gjorde men är ändå nöjd hur jag skötte det i det stora hela (speciellt med tanke på att jag var väldigt nära den berömda väggen just då och jag dessutom samtidigt försökte återhämta mig från PTSD). De fick hänga med till lite olika ställen. Korta vandringsturer i skogen/kalhygget (både ensamma och i grupp). Kel och lek med en massa olika människor. Hälsa på några främmande hundar. Känna på en mängd olika typer av underlag och en mängd olika typer av leksaker m.m.

Jag och Vinna startade en gång i lydnad och en gång i bruks trots ytterst dålig träning. Brukstävlingen ledde till en uppflyttning till högre klass och lydnaden ledde till ett 2:a pris endast 6 poäng ifrån ett 1:a pris (men klassvinst). Vi har även tävlat en del agility med varierande resultat. Tycker att hon har tappat en del fart och det tog lite tid att jobba upp vår kommunikation på banan, men det börjar bli bättre. Har kört några lopp där det mer har känts ”som förr” rent handlingsmässigt. Glömde ju skriva att jag även ställde ut henne i bruksklass för första gången (och första utställningen på flera år), vilket resulterade i att hon fick Excellent.

Zazzi och Mira har pensionerats från agilitytävlingarna men får ibland köra något litet miniagilitypass på träning för skojs skull. Jag och Zazzi tävlade SM utan något annat mål än att försöka ha kul (brukar annars alltid även ha något typ av resultatmål) och vi lyckades väldigt bra med detta bägge två.

Jag har debuterat i agility med Kiwi och blivit uppflyttad till klass 2 i både hopp och agility och tagit pinne/pinnar där. Hon är bara min hobbyagilityhund som jag inte har möjlighet att satsa på ordentligt, vilket känns lite synd då hon har så fin potential.

Elit har vandrat in i mitt liv och har tagit ett hårt tag om mitt hjärta. Hon är så mycket bättre och passar mig bättre än jag någonsin hade vågat hoppas på. I och med Elits ankomst i mitt liv och Segras avgång har dock en rädsla rotat sig fast i mig. En rädsla som handlar om att förlora det jag håller kärt, och framförallt Elit. Den är ologisk i vissa lägen (som när jag får panik om jag hör en bil tuta eftersom jag tror att Elit har blivit överkörd, oavsett om det inte ens är möjligt att det skulle kunna ha hänt eller inte) och jag jobbar på detta också. Hon är ändå på många sätt min räddning och jag är väldigt tacksam över att jag har henne. Elit är rolig att ha att göra med och hon sprider glädje omkring sig genom sin härliga attityd till livet. Vi har påbörjat framförallt lydnadsträningen men även lite agility och bruks. Hon har ställts ut 3 gånger med fin kritik och hon har skött sig strålande i ringen.

För en månad sedan köpte jag även tillbaka Kiwis kullsyster Ila eftersom det inte riktigt fungerade mellan henne och hennes förra ägare. Ingen av dem mådde bra i den situation de var i och jag tror att det här blev det bästa för dem bägge två. Jag håller på att lära känna henne mer och utvärdera henne och än så länge känns det väldigt positivt. Dock har jag såklart fått lägga en hel del tid på henne, vilket gör att tiden för de andra hundarna (speciellt aussiesarna) minskat och så får det vara ett tag. Ila är en härlig hund som jag så småningom kommer leta ett nytt hem till. Vilket typ av hem det kommer bli får vi se när jag har utvärderat henne lite till och beroende på vad det är för några som hör av sig och är intresserade.

Emelie då? Tja, inspirationen börjar sakta men säkert återvända även om det inte riktigt är så som jag skulle önska. Jag har blivit dålig på att strukturera och dålig på att få tummen ur och sätta igång. Men det kommer. Jag jobbar på det. Jag kraschar ibland ett litet tag, men jobbar mig snabbare upp igen. Jag är vansinnigt trött ganska ofta, men hittar lättare energin emellanåt i år i alla fall. Har skött mitt företag lite dåligt (t ex mailsvar och sådant) det här året också och har haft väldigt svårt att hitta tillbaka till mig själv och glädjen som egen företagare. Vinna Hundcenter har blivit lite mindre i och med detta eftersom jag inte riktigt har orkat och så får det lov att vara ett tag. Jag hoppas kunna erbjuda fler kurser och utbildningar än jag gör i dagsläget, men just nu är det här allt som orkas med. Jag hoppas att ni har förståelse för detta. När jag väl står ute och håller kurs/instruktörsutbildning/privatlektion är det dock precis som förr numera, förutom att jag blir lite tröttare efteråt. Jag gillar att hålla kurser och älskar att se deltagarnas utveckling. Jag har börjat jobba lite mer på Kungliga Hundar och Göteborgs Hundarena och tanken är att framförallt jobba där mer på vinterhalvåret för att på sommarhalvåret jobba mer här på Vinna Hundcenter.

Annat som hänt under året är att jag börjar tycka att det är roligt att vara ute på agilitytävlingar igen och det börjar kännas lite mer som förr där. Inte riktigt, men nästan.

Jag har funnit en ny träningskompis i Tina som driver Kungliga Hundar/Göteborgs Hundarena. Det är första gången på mycket mycket länge jag tränar organiserat ihop med någon annan. Har annars mest tränat själv och bara varit med på enstaka träningar/träffar ihop med andra.

Jag har varit på några träningar för Mona Kjernholm och hittat lite ny inspiration. Vi har haft kennelläger för MiVinna’s och Kreivi’s här med Mona som instruktör och det kändes mycket lyckat.

Jag har satt igång vallträningen med Kiwi igen, vilket går både uppåt och neråt…

Så vad ska jag då hitta på för 2012? Ska fundera lite till på det och återkomma i ett nytt blogginlägg tror jag allt.

6 reaktioner på ”Sammanfattning och utvärdering av 2011

  1. elinastrom.wordpress.com

    Kul med ett rejält blogginlägg! Gillas! Kanske finner du även lite blogginspiration djupt nere i drinkglasen imorgon ;-D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s