Om passivitet


Segra, 5 månader, utlånad på kurs

Eftersom jag skrev om aktivering igår så passar det väl utmärkt att jag skriver om passivitet idag? För även en god passivitetsträning är av stor vikt. Det är viktigt (men kanske inte alltid så lätt) att hålla en god balansgång mellan aktivitet och passivitet. Just passivitetsträningen kan ibland vara lite lätt att missa bitar av när man har en aussie kan jag tycka. De är generellt sett alltid villiga till träning oavsett om de egentligen är trötta eller inte. Det är lätt hänt att träna lite för mycket och alldeles för långa träningspass med dem eftersom de så gärna alltid ställer upp. Som resultat kan man få en aussie som har svårt att varva ned när det vankas träning eftersom den vet att det bara är några sekunders vila som gäller innan det är dags igen, så det gäller att vara beredd.

Jag försöker att tänka mig för när jag börjar träna min valp. Med Segra var jag väldigt duktig på det här, med Elit har jag varit lite sämre men har turen att hon från början hade en bättre ”av-knapp” än Segra. Hon lade sig till och med för att vila när hon var liten valp medan vi väntade på grön gubbe vid övergångsställen! Dock tappade jag lite av det här under en period.

Hursomhelst så försöker jag redan från början jobba på aktivitet kontra passivitet. Det här gör jag på lite olika sätt. En variant är att om jag t ex låter valpen jobba för sitt ena mål mat så tränar vi intensivt under en kort period (som iofs inte alltid lyckas bli så kort dock, ehrm). När vi pausar ser jag till att hon pausar ordentligt. Jag sätter mig ner på golvet (eller stolen) och väntar helt enkelt ut henne tills hon lägger sig ner för att vila ordentligt (kan ta en stund i början). Jag kan i början även ge någon godisbit för steg i rätt riktning. När hon slappnat av ordentligt sätter vi igång träningen igen osv. Jag sätter alltså inte igång träningen igen om hon bara ligger och tittar förväntansfullt på mig. Så här gör jag för att försöka lära valpen redan från början att när vi tränar så är det full fart, intensitet och koncentration från oss bägge, men när vi pausar så gäller det att pausa ordentligt och passa på att vila. Jag vill att hon ska kunna koppla av även ute i träningsmiljön utan att jag ska behöva sätta in henne i en bur. Jag kan dock koppla henne i början om det skulle behövas för att hon inte ska få chansen att gå på nya äventyr om vi t ex är utomhus.

Utöver sådana här övningar under träningen kör jag även ”ren” passivitetsträning ganska mycket under valpens uppväxt (och även senare i livet såklart). En stor del av detta gör jag bla på agilitytävlingar. Här passar jag på att gå runt lite med min valp, stannar för att titta lite på agility/prata med folk, ser till att hon hinner slappna av ordentligt (ex lägger sig lugnt ned utan för mycket förväntan i blicken, sätter sig, står avslappnat osv). Alltså utan en massa förväntan på att det ska hända saker hela tiden. Tränar lite emellanåt (nyttig träningsmiljö att vänja valpen vid) och ser däremellan till att hon varvar ner ordentligt. Ibland med en mysstund tillsammans med mig och ibland utan kontakt från mig överhuvudtaget.

Vi åker ut på stan och går på promenader och sätter oss på någon bänk en stund innan vi går vidare eller går i skogen och stannar för att vila (oj vad jag har slarvat med det inser jag nu). Hon är med på kurser jag håller i och får där vänja sig vid att inte stå i centrum hela tiden. Där har jag henne blandat i bur, bakom kompostgaller och i koppel (ibland även lös) för att vänja henne vid att kunna ta det lugnt i olika lägen.

Jag ser helt enkelt till att hon får vara med mycket i olika situationer som vi kan tänkas behöva vara en del i och försöker lära henne att trots att det kan vara mycket förväntan på sådana platser ska man även kunna varva ned ordentligt och passa på att vila lite, vare sig det är i bur, bakom kompostgaller, i koppel eller om hon kanske till och med är lös (är hon okopplad försöker jag självklart se till att hon inte kan lyckas störa andra ekipage om de inte är en del i den planerade träningen).

Utöver detta så ser jag även till att det hemma är lugn och ro mellan varven. Man får inte hålla på att leka hela tiden eller på annat sätt fara runt. Man vilar ordentligt och behöver inte tassa efter mig bara för att jag reser mig upp för att gå och hämta något. De får lov att leka inomhus hos mig, både med varandra, med mig och själva med leksak, men jag ser till att det inte blir för mycket och att de vilar däremellan. Inte direkt något som jag egentligen tänker på numera, utan som är självklart för hundarna hos mig och något som valpen lär sig ganska snabbt.

Någonting som jag också försöker tänka lite på emellanåt är hur och vad jag tränar när vi kör våra aktiva träningspass. Att inte enbart köra en massa galet aktiva och intensiva beteenden utan att även träna en hel del stadgebeteenden och utveckla dessa (har helt klart slarvat lite med detta med Elit dock). Men det här är såklart även kopplat till vad det är för individ jag har. Märker jag att min hund kanske börjar varva lite väl mycket vid träning så får jag nog tänka mig för lite mer hur jag bygger upp träningspassen. Får hunden ordentligt med vila? Kan den växla bra mellan aktivitet och passivitet? Har jag jobbat väldigt mycket med explosiv träning på sistone och kanske behöver jobba lite mer på lugna beteenden? Kanske köra lite mer belöningar med godis istället för leksak under en period eller fortsätta belöna en hel del med leksak men däremellan se till att hunden varvar ner ordentligt och kanske därmed även köra kortare pass? Och så vidare och så vidare.

Tja, det var lite om mina tankar angående passivitetsträning. Ibland går det kanonbra och ibland får man lite bakslag. Har hunden lite svårt för att varva ned ordentligt i någon av de situationer jag testar henne i ger det mig bra information om att det här är någonting som jag behöver jobba mer med om jag nu vill att hon ska kunna ta det lugnt i just den situationen senare. Jag tror att om jag under hundens första år tänker mig för ganska noga när det gäller passiviteten så kan jag lägga en mycket god grund hos hunden som vi sedan kommer ha nytta av genom hela hundens liv, oavsett om jag ska ha min hund som tävlingshund eller inte. Men jag tror också att det här är någonting som även faktiskt behöver underhållas med jämna mellanrum. Även om jag har varit tokduktig med passivitetsträningen av min valp kan jag lätt förstöra min fina grund genom en ”dålig balansgång” mellan aktivitet och passivitet senare i hundens liv.

2 reaktioner på ”Om passivitet

  1. Bra skrivet, ska testa några av tipsen. Har en 5 månaders aussievalp som kan ha ganska svårt att slappna av (även om det blir bättre och bättre hela tiden), och vi borde nog öva på det mer.. det är ju så himla viktigt! Smart att sätta sig på en bänk eller så när man är ute, ska också börja med det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s