Fjärrenfunderingar


Elit. Foto: Tina Gavling

Har pysslat lite med Elits fjärrdirigering de senaste dagarna. Har mest jobbat på tvåans skiften eftersom det är mest aktuellt just nu då vi förhoppningsvis startar klass 2 i augusti. Men jag vill ju inte tappa alla skiften eller hamna hjälplöst efter med treans och elitens skiften så jag har tagit mig i kragen och börjat jobba lite på dem igen också.

Tvåans skiften går rätt bra. Jag har de senaste dagarna fått till att hon för det mesta har rätt teknik i sättandena men jag är inte ute på 5 meter än där. Läggandena däremot är väl nästintill hundraprocentiga på både tvåans, treans och elitens avstånd. Så det känns som att vi är på god väg där just nu.

Det som dock har vållat mig lite huvudbry de senaste dagarna är skiftena stå-ligg, ligg-stå och stå-sitt. Stå-ligg gör hon egentligen rätt bra med fint låsta baktassar. Däremot har hon otroligt svårt för att kunna lägga sig kort. Trots låsta baktassar slänger hon ALLTID fram frambenen när hon lägger sig (detta kan hon göra även efter det att hon har kommit ner helt i ett läggande eftersom det verkar så obekvämt för henne). Detta oavsett om jag hjälper henne med en godisbit ner eller hon gör det själv. Hon har helt enkelt oerhört svårt för att kunna lägga sig med frambenen lite mer under sig från den ställningen. Detta är ju helt okej om det nu bara vore för det skiftet, men sedan fortsätter ju skiftena. Ligg-stå gör hon fint men hon blir ju extremt låååång. Det i sin tur gör att hon får svårt att komma bak ordentligt till ett snyggt sättande med låsta baktassar.

Jag testade häromdagen med en massa olika grejer för att få henne att lyckas lägga sig från stå med frambenen mer inunder sig, men det var nästintill omöjligt. Det verkar vara väldigt svårt för henne rent fysiskt. Från början var min plan att lösa detta med att istället få henne att sedan ställa sig upp med låsta baktassar, men trampa in framtassarna lite mer inunder sig (så att hon står som en utställningshund istället för en gunghäst..). Detta gjorde hon relativt ofta ett tag men bara om jag stod väldigt nära och belönade högt. Så fort jag jobbade mig lite längre ifrån ställde hon sig helst med både låsta bakben och framben. Tror kanske att det här kommer bli svårt att få till ordentligt på avstånd… eller borde jag kanske få till någon sorts hoppstå från ligg… hur jag nu ska få till det?

Min nya tanke är att helt enkelt belöna bakåtvikt i stå från ligg. Det gör att hon inte har all tyngd framåt och hon får lite lättare att ta sig bakåt till ett snyggt sättande trots att hon är lång (men jga uppfattar henne inte riktigt så lång då iaf). Dock får hon nog svårt att få till de snygga ”hoppsitten” som hon gör när hon står lite kortare. Det gav  hursomhelst ganska snabbt fint resultat. Hon får nu inte belöning när hon har ställt sig upp förrän hon skjuter vikten lite bakåt. Shejpade in det och det gick fort för henne att fatta det hela någorlunda iaf.

Frågan är ändå: ska jag fortsätta att jobba med bakåtvikt i ett ställande med både låsta baktassar och framtassar eller ska jag försöka få till att hon flyttar på framtassarna när hon ställer sig upp? För att få henne att lägga sig med frambenen mer inunder sig känns som ett oändligt svårt projekt, så det känns som att jag bara har de andra två alternativen. Eller har jag missat ett tredje och bättre alternativ?

En reaktion på ”Fjärrenfunderingar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s