november 2012


SM 2004: prispallen

För X antal år sedan kunde jag nog räknas till att tillhöra Sveriges elit i agility. Sedan dess har saker och ting hänt som har gjort att jag har dragit mig tillbaka lite vad det gäller agilityn (ja, egentligen i hunderiet i stort) och inte legat i så mycket tävlingsmässigt och framförallt träningsmässigt längre.

Jag har länge varit medveten om att jag har dalat lite, men under helgens agilitytävlingar kändes det extra uppenbart. Jag och Kiwi gjorde det här loppet som jag tyckte kändes rätt bra:

Bra?!!! Vi kom på 16:e plats av 98 starter och således precis utanför SM-pinne! Visst, Kiwi är min hobbyagilityhund som jag inte räknar med att göra några resultat med. Men det är inte där problemet ligger. Nej, problemet ligger hos mig själv. Någonstans under vägen har jag blivit nöjd med att prestera medelmåttigt och helt enkelt bara accepterat att det är där vi ligger. Under helgen slog det mig: ”Jag är i dagsläget en mycket bättre instruktör än jag är agilityförare” och jag kom fram till att det retar mig. Det är såklart roligt att vara en uppskattad instruktör (jätteroligt!). MEN! Jag vill tillbaka till toppen. Jag vill inte vara en medelmåtta längre. Visst… jag kör med aussie, och har därmed kanske inte riktigt samma förutsättningar för att nå den absoluta toppen, men jag kan åtminstone göra det bästa av vad jag har och jag har verkligen möjlighet att ligga bra mycket högre upp i resultatlistorna oftare än jag gör i dagsläget.

Det är inget fel i att vara en medelmåtta, det är inte det jag säger. Det jag säger är att JAG vill mer. Och det är dags att göra någonting åt det! Så igår inleddes projekt ”Skärpning!”. Projekt Skärpning! syftar till att utveckla både mig och mina hundar till bättre agilityekipage. Nästa år vill jag inte längre ligga i kölvattnet och simma efter. Vi ska kämpa oss närmre toppen.

Vi har många grejer att jobba på för att lyckas med detta, och vi måste definitivt få till mer regelbundna och vettiga träningar.

Så igår tog jag tag i slalomträningen. Att mesa runt och inte riktigt kunna alla slalomingångar självständigt och eventuellt även vara lite låst i vissa förarpositioner funkar inte längre. Så både Vinna och Elit har fått jobba ordentligt med slalomen både igår och idag. Idag fick jag även med mig kameran ut och filmade Elit, som jag tänker göra en extra storsatsning med inför nästa år, då hon är min framtid. Hon var lite långsammare idag än igår. Vet inte om det berodde på underlaget eller om hon kanske var en smula stum i benen efter gårdagens träning. Vinna, däremot gick mycket bättre idag och gjorde stora framsteg med slalomingångarna. Igår jobbade jag även på att få Elit att hålla ihop närmre mig när vi jobbar hoppkombinationer, eftersom hon har en tendens att flyta ut.

Annonser
Förmedlar en hund för omplacering!
Frankie är en fantastisk hund, världens goaste som älskar att vara i famnen och pussas Hon är lekfull, lättlärd och älskar barn. Hon är lite feg när det gäller andra hundar men samtidigt nyfiken på dom och vill gärna busa fast på lite avstånd. Vi har tänkt tanken att det kanske skulle gå bättre för henne om hon hade en hund som sällskap hemma men hon skulle nog behöva en stund att lära känna den iså fall.
Problemet med henne är att hon har en sådan separationsångest så det är jobbigt att lämna henne ensam hemma. Hon står i köksfönstret och dreglar/flåsar samt river ibland på dörren. Detta började i och med att Sofia började vara mammaledig precis som att hon vant sig vid att alltid någon är hemma. Vi vet ju att sådan separationsångest går att jobba bort

men vi har en liten bebis hemma och har helt enkelt inte tiden eller tålamodet för detta just nu.
Vi har nu efter mycket övervägande beslutat att låta henne få komma till någon som vill ta sig an henne och har lite mer tid att lägga än vi.
Detta är naturligtvis otroligt jobbigt för oss då vi älskar vår goa lilla Frankie men detta är ju för hennes eget bästa. Det är ett måste för oss att hon kommer till någon som är lika kärleksfull som hon själv. Vi vill också kunna följa upp Frankie och gärna hälsa på henne i framtiden och kanske en bra ide´kan vara att ha henne på prov några veckor till en början för att se hur det går?
Hon är 2 år och en blandning mellan chihuahua, dvärgpinscher, tibetansk spaniel och yorkshireterrier. 25% av varje.
Vi är mitt i en radhusförsäljning och flytt och känner därför att läget blivit lite akut..
Med vänlig hälsning Mikael och Sofia

mailadress är mikael.svantesson@alingsas.se
mobil till Sofia: 0704-262118

 

Jag inser att jag faktiskt inte har bloggat om det här tidigare, utan bara har skrivit om det på hemsidan och på facebook. Så det är väl dags att jag även nämner det på bloggen tror jag minsann.

Jag har länge letat efter en hane som jag tror kommer kunna passa bra i kombination med Kiwi. Efter många om och men bestämde jag mig till slut för Cross. Om allt går som det ska så föds det små valpar efter MiVinna’s Amistar STDd (Kiwi) och Windedos X-mas Cross (Cross) i slutet av april, med leverans i slutet av juni.

 

Jag tror att det kan bli en mycket intressant kull för den som är intresserad av att jobba ordentligt med sin hund. Jag tror mycket på dem som brukshundar. Är man inte intresserad av att lägga ner många timmar på träning av hund så är det här inte kullen för dig. Det är hundar som kommer behöva tydliga regler och ramar redan från början för att kunna utvecklas till fina individer, annars lär de bli en ”pain in the ass” när de blir äldre. Men gör man detta och man även tillfredsställer deras behov rent fysiskt och psykiskt så tror jag att man kommer få en underbart härlig träningskompis, tävlingskompis och vän.

Kiwi är nu 3 år och är en tik med gott om tryck under tassarna. Hon är en underbar träningshund och tävlingshund som alltid ger allt hon har, oavsett om det är 30 grader varmt eller snålblåst och regn på tvären. Hon har mycket stor leklust, mycket stor nyfikenhet och kräver mycket träning för att vara nöjd. Mycket hund helt enkelt. Men hon kan även slappna av fint mellan träningspassen, så länge det inte är någon largehund som kör agility för då vill hon vara med 😉 I andra lägen är hon dock snabb på att lägga sig ner och ta det lugnt. På rapporten ligger hon t ex alltid lugnt och snällt och väntar på sin tur även när de andra hundarna springer. Kiwi har en otrolig utstålning när hon jobbar som är lätt att tycka om. Hon får oftast folk på fall som träffar henne och får se henne jobba.

Kiwi är mina föräldrars hund och hon tränas av dem i lydnad, spår och rapport. Hon har två 1:a pris i lkl 3 och ska förmodligen ut  i elitklass lydnad snart. Hon är även uppflyttad till högre klass spår och tanken var att hon skulle ha startat i högre klass (och satsat på att bli uppflyttad till elitklass) innan det var dags för valpar men tyvärr har hon blivit bortlottad från alla fem tävlingar hon var anmäld till den här hösten, så då hinner det nog tyvärr inte bli något med det innan valparna eftersom den tävlingssäsongen i princip har tagit slut nu). Hon tränas i rapport men har inte tävlat ännu. Hon planeras starta i lägre klass rapport och förhoppningsvis även högre klass under nästa år. Hon springer snabbt och säkert på rapporten så här långt och hon ligger tyst och snällt på stationen.

Själv har jag även kört lite vallning med Kiwi men gör inte det så ofta längre eftersom det är svårt att hinna få till träning när hon inte bor hos mig. Hon är dock startad på en helgs ASCA prov på anka när hon var 12 månader, vilket gick strålande. Hon vann då bägge sina Started klasser och blev High In Trial. Hon kom även 2:a på en av två Open och blev väldigt omtyckt av de bägge domarna som ville ta med sig henne hem till USA.

Jag tävlar även en del agility med henne på hobbynivå. Med det menar jag att jag inte satsar på agility med henne, då jag inte har möjlighet att träna med henne mer en någon gång varannan vecka ungefär. Så hon får följa med på tävling och lära sig där istället och mest för skojs skull. Det är dock lite synd eftersom hon har fin kapacitet där. Trots så lite träning tävlar vi dock i klass 3 i både agilityklass och hoppklass. Hon har även en SM-pinne där och för några veckor sedan var vi 2 hundradelar ifrån att ta ett cert.

I vardagen är hon en hund som bjuder på många skratt. Hon har många egenheter och har blivit en riktig myshund. Hon är lite impulsiv och hennes nyfikenhet tar ibland över på både gott och ont. Hon har vaktinstinker som så många aussies har och hon är inte särskilt intresserad av andra människor om det inte kan gynna henne på något sätt genom att de t ex erbjuder arbete/lek/mat. Finns inte detta som alternativ så är andra människor mer eller mindre som luft för henne. Kiwi är född i en kull där samtliga har gjort trevliga MH:n som visar på mycket liknande egenskaper och som visar på bl.a högre leklust, kamp och nyfikenhet/orädsla än medelaussien. 4 av 5 har godkänt skott.

Cross valde jag eftersom jag har följt hela hans kull ett bra tag och träffat både hans pappa och många av hans syskon (och även en av hans tidigare avkommor) och gillat det jag har sett. Det är en oerhört välmeriterad kull där tre av åtta är uppflyttade till elitklass bruks (spår och rapport) och två av dem dessutom har certpoäng. Två är uppflyttade till högre klass (spår och sök). En är Godkänd Vallhund. Fyra av dem tävlar i lydnad (klass 2, 3 och elit). En har cert i agility och en är utställd med r-cert. Även Cross bägge föräldrar är välmeriterade. Hans pappa är t ex KORAD Nord UCH TJH-räddning, Godk. vallhpr och hans mamma har cert i spår, ck på utställning och tävlar lkl 3 och agilityklass och hoppklass 2. Meriter säger inte allt, men med så många i kullen som har nått så fina meriter så tycker jag att det skvallrar om arbetshundar med fina egenskaper om man förvaltar dem rätt.

Cross har själv 3 certpoäng i elitklass spår och är utställd en enda gång, men då med ett r-cert.

Jämfört med Kiwi så uppfattar jag Cross som en lite coolare hund som inte är riktigt lika impulsiv och snabb i reaktionerna som Kiwi. Detta är ju på både gott och ont, men något som jag i stort ser som ett bra komplement för Kiwi. Jag har sett honom både i lätt lydnadsarbete och på uppletande och jag ser honom som en kille som har mycket lätt för att växla mellan passivitet och aktivitet. Hans uppletande var bland de snyggaste jag har sett! Han är mer social än Kiwi och känns som en alltigenom snäll kille. Han leker fint och gärna, om än kanske inte riktigt med samma intensitet som Kiwi. Han har mycket fina egenskaper i sig som gör honom till en trevlig hund i allmänhet och en härlig arbetskamrat.

Till det fysiska: Både Kiwi och hennes syskon och Cross och de av hans syskon som jag har sett är väldigt sunt byggda med en, i mina ögon, fin exteriör. I Kiwis kull har alla minst CK på utställning, i Cross kull är de inte lika prövade på utställning dock. Kiwi är röd trefärgad och Cross är svart & vit och rödbärare, bägge med lång svans. Detta innebär att det finns chans till valpar som är röda trefärgade, svarta trefärgade, svart-vita och röd-vita, alla med lång svans.

Jag tror att det här kan bli en väldigt intressant kombination, som jag hoppas ger trevliga hundar med bra arbetsegenskaper och en sund exteriör.

Här kommer en sammanfattning av Kiwis kulls faktiska värden på deras MH och på Cross kulls MH:

Om man skulle leka med tanken att göra ett medelvärde för dessa två diagram för att få en liten hint om vad de planerade valparna skulle kunna tänkas bli så skulle det se ut enligt nedan. Vet att man egentligen inte kan göra så, men det ska bli lite roligt att jämföra det här diagrammet sedan när kullen har gjort MH med hur det faktiskt blev…. om det nu blir några valpar, men det får vi hoppas!

Först vill jag börja med att gratta två Mivinnare som varit ute och tävlat. Camilla och Kan var ute på viltspårsprov för ett tag sedan och lyckades då ta hem championatet. Därmed blev Kan MiVinna’s andra champion och kan nu tituleras SE VCH Mivinna’s Berin.

Idag var Ida iväg och tävlade agility i Piteå med Nessie. De lyckades vinna hoppklass 1 och tog därmed deras första pinne i den klassen. Nu har de en pinne i vardera klass.

Får visst uppdatera med ytterligare gratulationer. Jonna och Lycka har också tävlat agility idag. Det resulterade i pinne i både hoppklass 1 och agilityklass 1. Lite kul att båda röda systrar har varit ute och tävlat idag och plockat pinnar 🙂

Själv bjöd mina föräldrar med mig på ridhusträning idag. Tog med mig bägge aussietjejer för att köra igenom lydnaden och se var vi står. Vinna gick fantastiskt bra på det mesta. Elit var liiiite väl övertaggad. Kunde inte låta bli att skratta åt henne i det fria följet. Haha, riktigt uselt fotgående men jaja, det var längesedan vi körde det ordentligt så med mer träning får vi nog ordning på det igen. Vi testade inkallande med ställande på riktigt för första gången idag och hon gjorde det fantastiskt bra. Synd bara att Clas råkade stänga av inspelningen precis när jag skulle ställa henne… Han satte på den igen precis när hon stannat. Blev GANSKA så besviken på detta kan man säga. Hade så gärna haft det på film, men men. Rutan testade jag för första gången enligt lydnadsklass 3. Har bara kört den en gång sedan vi tävlade lkl 2 och då jobbade jag mest med själva rutskicken. Förutom fotingången gick det strålande idag och jag är mycket glad och förvånad över detta. Hon gjorde det så OTROLIGT snyggt. 190 knyck ut till rutan, tvärnit i mitten, bra läggande och sedan låg hon fin hela tiden när jag gick. 190 knyck in till mig, men gick runt mig framifrån innan hon hittade fotpositionen. Lite träning på det här så blir det ju toppen. Snacka om att jag blev besviken när jag nu såg att Clas missat att filma det hela. De två momenten jag gjorde för första gången och som jag därmed så gärna ville få filmat och han missar BÄGGE?! :´(

Hopp-apport gjorde Elit helt okej och metallapporteringen är jag jättenöjd över. Vittringen gick inte alls. Fjärren har vi haft lite strul med ligg-stå på sistone. Har slarvat lite i trycket i ställandet så jag har börjat jobba om det lite igen, vilket gjorde att det inte alls gick idag. De tre första skiftena gjorde hon däremot väldigt fint (sitt-stå-ligg). Kul att de skiftena höll så fint i kedja med tävlingsmässig tid mellan skiftena också 🙂

Vinnas genomkörare fick vi tyvärr inte på film. Bara första lilla delen av fria följet kom med, sedan dog kameran (inte laddat den på flera veckor). Men hon var verkligen kanonduktig. Grymt nöjd med hennes ruta idag! Fanns absolut ingenting man kunde dra på där. Bra fart ut till konen, bra ställande, härlig fart till mitten av rutan, bra ställande och läggande, låg fint och sedan en snygg ingång och väldigt fint fotgående sista biten. Nöjd! Fria följet kändes överlag väldigt bra idag och det blev bara bättre och bättre ju längre jag körde. Inkallande med ställande och läggande gjorde hon också ganska fint idag. Kanske kunde stannat något snabbare, men är i huvudsak nöjd. Apportering med dirigering gjorde hon jättefint. Såg inte riktigt apporten men sprang ut bra i vinkeln och drog sedan mot rutan som låg längre bak i vinkeln när hon inte hittade apporten. Kunde dock dirigera om henne till apporten utan problem. Bra fart, snyggt gripande. Fjärren var jättefin. Zätat missade hon läggandet då hon blev lite ivrig och chansade hejvilt när hon såg att jag öppnade munnen.

Avslutade träningen med att testa hur Elits kontaktfältsbeteende ser ut på ny balansbom som ger en lite annan vinkel än den hon är van vid. Det såg finfint ut nästan alla gånger 🙂

Elit: fritt följ och sättande under gång:

Elit: inkallande med ställande, hopp-apport, metallapportering, fjärren:

Vinna: början av fritt följ:

Elit testar ny balansbom:

Det är en del som händer just nu. Inte så mycket utåt kanske, men hos mig själv. Zazzi har blivit dålig och det är hennes tänder som spökar. Förra veckan var jag hos veterinären ett par gånger med henne och jag var både rädd och ledsen. Var rädd för att det skulle vara det sista som jag skulle få ha henne hos mig. Men till slut fick jag i alla fall så goda nyheter som jag kunde få i det läget. Den 20:e ska en stor tand dras från henne. Pga hennes dåliga levervärden finns viss risk med operationen. Det finns en risk att hon aldrig mer vaknar upp igen.. Men då man inte hittade några tumörer i levern så verkar hon ha rätt goda chanser ändå om de skyndar sig och har henne nedsövd så kort tid som möjligt. Veterinären kändes positiv så jag får hoppas på det bästa. Så det känns ändå ganska bra just nu, men tyvärr så är timingen verkligen sämsta tänkbara för det här dock. Vi har haft ett väldigt tungt år rent ekonomiskt sett med extremt mycket oförutsedda utgifter (ca 90 000:-) som har kört vår ekonomi i botten. Men det är väl bara att bita ihop lite till. Så småningom borde det vända. Man kan väl inte ha hur mycket oflyt som helst under en alltför lång period kan jag tycka.

En annan sak som har hänt är att Yoric (Elits kullbror) har hittat ett nytt hem och det verkar gå finfint så här långt. Han har flyttat tillbaka till Sverige, vilket jag tycker är trevligt eftersom jag förhoppningsvis får större möjlighet att träffa honom igen. Man kan följa hans vardag ihop med sin nya familj här: http://yorictheaussie.blogspot.se/

Och nu till det som händer mest med mig själv. För snart 3 år sedan drabbades jag av PTSD (post traumatisk stressyndrom) med depression som följd. Jag har jobbat mig ur detta, inte helt (jag tror inte att man kan bli av med det helt) men en bit på väg i alla fall. Det här året har jag mått mycket bättre. Men i våras började jag få en massa konstiga symptom i form av utslag och svullnader. Detta har successivt eskalerat, för att för ett par månader sedan fullkomligt explodera. Jag fick till slut tid hos hudspecialist och Dermografisk Urticaria konstaterades (kallas även för skrivhud eftersom man kan skriva på huden genom att rista lite lätt och det kan bli kvar i flera timmar), vilket bl.a gör att min hud ofta inte klarar av minsta tryck som den utsätt för utan att det ger utslag och/eller svullnader. En stor orsak till detta tros vara stress. För att bli av med detta ska jag undvika salicylsyra och bensoesyra så gott det går (upptäckte dock att det finns i nästan all mat jag äter såsom t ex svartpeppar, timjan, oregano, mjölk, yoghurt, filmjölk, creme fraiche och en massa annat) eftersom det kan förvärra besvären. Jag har även fått tre olika mediciner som ska hjälpa mig. En som jag ska ta varje dag och de andra två vid behov. De andra två har jag upptäckt att jag har svårt att ta dock, eftersom jag mer eller mindre känner mig bakfull med lätt huvudvärk i ett dygn efteråt. Men framförallt så måste jag minska på min stress.

Det här var ganska hårt att få höra eftersom jag tyckte att jag hade kommit en bit på väg nu, men tydligen så hjälpte inte det utan jag måste må ännu bättre och det snart, för att slippa det här.

Jag har läst en del om det här med stress, depression och PTSD och försökt göra en del ändringar för att få ändring på det här. Jag har gått ner i arbetstid (trots det hårda slaget rent ekonomiskt som det innebär), låtit mig ha dagar då jag inte har gjort ett smack, sett till att komma igång ordentligt med hundträningen igen (eftersom det hjälper mig att må bra) och jag har lagt om min kost litegrann (även om detta föll totalt när jag fick utlåtandet om urticarian och jag blev lite vilsen). Men det här räcker uppenbarligen inte och läkaren sa att jag måste göra någonting mer och det NU!

Jag har nedsatt produktion av serotonin, dopamin och noradrenalin och har tidigare ätit medicin för detta som jag dock har slutat med. Men det finns ju andra alternativ för att höja dessa nivåer. För ett tag sedan fick jag ett tips om att hänga med på ett Yogapass på Hälsostudion i Alingsås. Det gjorde jag och det kändes bra. Yoga var en sak som läkaren rekommenderade. Detta fick mig att fundera mer och att till slut ta steget till att bli medlem på Hälsostudion och börja träna. Enligt studier ska ju fysisk träning kunna hjälpa till att höja nivåerna av serotonin, dopamin och noradrenalin och dessutom frisätts endorfiner som hjälper till att få mig att må bra. Tanken är att både gå på gymmet, vara med på yogaklasser, zumbapass och kanske lite annat smått och gott. Så den största anledningen till min ändring av min tidigare motvilja till att gå till gymmet är alltså att jag behöver göra ändringar som kan få mig att må bättre. Som ett extra plus får jag ju även en snyggare kropp som orkar mer. Och jag måste säga att det känns förvånansvärt bra att vara på gymmet. Det är faktiskt riktigt trevligt där. Det hade jag aldrig väntat mig. I onsdags var jag där för första gången och fick en liten genomgång av hur några av maskinerna funkar och fick ett träningsprogram. Sedan dess har jag redan hunnit vara där två gånger till. Victoria (som tidigare har hållt kurser här) och jag har börjat träna lite tillsammans, vilket ju gör det extra roligt. Jag märker redan en effekt av träningen då jag efter träningen har känt mig mycket gladare och lugnare varenda gång hittills. Jag tror att det här kommer vara jättebra för mig. Har egentligen inte råd, men jag har ju tydligen inte råd att gå runt och må dåligt heller, så det här blir nog bra. Jag hoppas att det här kommer göra mycket för mig. Det är ett sätt för mig att minska min stress i alla fall. Jag vet att det är andra saker som också måste göras och tittas på, men för tillfället tror jag att det här ska göra en hel del nytta tills jag orkar ta tag i andra saker också. Ska i denna vevan försöka skärpa till mig lite med min kost igen också. Ät bra, må bra. Det ska nog bli ordning på mig också 🙂

Idag var det en härlig träningsdag. Först lite agilityträning med Mia och Lajo. Vi jobbade med en kombination som innehöll delar som vi hade lite svårt för allihop. Nyttigt att bygga sådant och få chans att verkligen jobba på det så att det så småningom känns säkrare. Både Elit och Vinna skötte sig fint, men vi behöver helt klart jobba vidare med detta. Vi jobbade bl.a med S-sväng, svänga snabbare mot föraren i grundsväng och den lite knepiga bakombytessvängen från Veronica Bache-kursen.

Efter en stund slöt Line och Ila upp för lite träning. Kul att de åkte ändå från Linköping för att träna ihop med oss idag. Först blev det lite familjeträff för aussiesarna och tjöt för oss tvåbenta. Men sedan skärpte vi till oss och tränade lite till. Vi gick över till platsliggningsträning då Line och Ila haft lite struligt med detta på sistone pga lite röriga platsliggningar under en period, vilket har gjort Ila osäker. Så vi bollade lite idéer fram och tillbaka och tränade lite. Det såg snabbt bättre ut så vi hoppas och tror att det kommer lösa sig om ett tag om de går varsamt fram.

Efter lite platsliggningsträning sa vi hejdå till Lajo och begav oss ut till spårskogen. Elit förpassades till huset och Vinna fick följa med mig. Det var längesedan vi spårade och har knappt spårat alls i år (bl.a pga anaplasman), vilket märktes. Riktigt uselt spårarbete, men det är bara att träna på så är min fantastiska spårhund snart tillbaka.

Desto roligare var det att se Vinnas svarta döttrar i spåret. Lyxa klarade sitt spår som jag hade lagt (lite klurigt) toppenfint och har precis lagom tempo och finfint fokus hela tiden. Men den som var allra roligast att se idag var Ila. Jösses vilken utveckling! Lugnt, fint och fokuserat spårarbete. Det var annat än hennes hysteriska omkringflackande i spåret hon hade förr. Bra jobbat Line!

Lite av Ilas spår idag: