Elitlydnadsmomenten med Vinna

Jag har anmält mig och Vinna till två lydnadstävlingar så jag tänkte att det vore bra att köra igenom elitprogrammet med kommendering idag för att se hur vi står till med de olika momenten. Jag hade räknat med en massa träning den här veckan, men det gick inte riktigt enligt planerna den här veckan så stackars Vinna har knappt fått någon träning alls. Så det var med viss bävan jag körde igenom momenten. men allteftersom vi tuggade oss igenom momenten så blev jag allt gladare och alltmer förvånad. Momenten kändes mycket bättre än jag hade förväntat mig. Lite finputsning här och var, men jag är oerhört nöjd med att det inte såg värre ut än så här. Genast känns det mycket bättre inför tävlingen. Nu är det bara att träna på och hoppas på att hon inte hinner börja löpa tills dess.

Lydnadsläxor

Jag och Elit jobbar på med det som onsdagens kurs visade på att vi behöver jobba mer på… som jag har gått och dragit mig lite för ett tag 😉

Vi jobbar vidare med ställandet, som jag nog tycker att hon börjar få lite mer tryck i nu. Det finns dock fortfarande mycket utvecklingspotential här.

Runda-träning har vi kört något pass och såg framsteg även här. Knappt något ställande alls under det här passet, utan jag fokuserade mest på att öka avståndet till soptunnan som hon fick runda och att öka farten.

Sättande under gång har vi kört lite. Hon chansar fortfarande lite mycket här, så vi behöver jobba på bra mycket mer med det här momentet.

Fjärren, däremot, känns som att vi har fått ett rejält lyft i. Vi diskuterade lite under kursen att jag bör kedja ställandet med ligg eller sitt emellanåt nu när det börjar bli bättre. Då kom jag dock fram till att ligg och sitt från stå har vi tappat ordentligt nu när jag har fokuserat så mycket på ställandet från ligg, vilket gör att jag ju inte kan kedja det när det går så dåligt. Så det här har jag tagit tag i samtidigt som jag har fortsatt att jobba med ställandet. Vi ser redan resultat 😀 Idag fick vi till och med till flera kedjor med någon meters avstånd och låsta baktassar hela tiden…. iaf efter hon lugnade ned sig lite och inte försökte slå världsrekord i hastighet 😉

Nedläggandet på platsliggningen börjar se bättre ut igen, men behöver bli mer stabilt. Vill att hon är snabbare ner med hakan i marken och framförallt att hon är det hela tiden och inte varierar så som hon gör i dagsläget.

Igår gjorde vi även rutan några gånger. Vi ställde upp tävlingsmässigt direkt men på lite kortare avstånd (ca 15 m) då vi inte gjort det på ett tag men med en störning i form av en apportbock rakt i hennes väg halvvägs till rutan. Mycket duktig Elit som sprang rakt över apporten till rutan och ställde sig! Trodde först att hon skule ta apporten då det såg ut som att hon verkligen siktade på den, men när hon kom fram till den hoppade hon bara över den och sprang vidare. Duktig tjej!

Vi körde även en hel del vittringsapporteringar. Först valde hon lite fel trots att hon nosade fint. Men vi kom ganska snabbt över det och gjorde flera riktigt bra. Testade att träna lite annat emellan och göra en till vittringsapportering med henne när hon började bli lite tröttare efter drygt 2 timmars lydnadsträning, men då med Tina som lade ut apporterna tävlingsmässigt. Härligt att se att det gick lika fint då! Nu är vi på G. Får fortsätta jobba hårt på fjärren bara så att den kommer ikapp de andra momenten lite mer. Men det börjar iaf kännas bra inför en debut i lydnadsklass 3 någon gång under våren.

En annan läxa som jag har i kursen jag går är att jag ska fundera över vilka KUL-strategier jag har. Enkelt och väldigt snabbt förklarat så ska jag fundera på hur jag gör för att fortsätta tycka att träning är kul. Stort som smått, medvetet eller omedvetet. Tar och klurar vidare lite på det här.

Här är en liten film på hur det kan se ut på våra träningar (filmades för några veckor sedan) tillsammans med Tina och Malin. Att träna med dem är nog en av mina Kul-strategier 😉

Sikta mot stjärnorna

Foto: Jonna Kjellén

Jag har för första gången i mitt liv börjat på en lydnadskurs som inte bara hålls över en dag eller helg. Det är ”Sikta mot stjärnorna” jag går, hos Kungliga Hundar med Mona Kjernholm som instruktör.

Kursen började med presentation, lite teori och genomgång av vad som kommer hända varje kurstillfälle. Vi kommer träffas 4 timmar varannan vecka vid 8 tillfällen framöver. Vi kommer varje gång köra sittande, platsliggning, kedjor och individuell träning. Vi kommer få läxor som vi får utföra (om vi vill, det beror ju på hur mycket vi vill, orkar och satsar). Vi ska även planera och skriva upp våra kedjor till varje tillfälle och tänka igenom vad vi vill träna mer på.

Vi fick beskriva våra hundars styrkor och vad vi vill träna mer på. Elits styrka som lydnadshund är definitivt hennes uthållighet i kedjor. Hon blir inte nämnvärt påverkad av att behöva jobba i flera moment innan hennes belöning kommer och det tycker jag är väldigt skönt. Det som jag tog upp som jag vill jobba mer på är hennes svagaste moment just nu: fjärren och inkallande med ställande. Sedan finns det såklart en massa annat att jobba med också och här nämnde jag t ex vårt fria följ där Elit har börjat vifta en massa med frambenen igen, vilket gör att hon lätt växlar lite i position.

I vår grupp ingår en riesen, en golden, en bracco, en corgi och min lilla Elit som är en aussie. De flesta hundarna verkar vara runt 2-3 år gamla (unga 😉 ).

Jag erkänner att jag har tränat lite dåligt med lydnad på sistone och den senaste veckan har stackars Elit knappt fått göra ett smack, eftersom jag har varit sjuk och dessutom jobbat långa dagar på My Dog. Lite understimulerad med andra ord, så jag tänkte att det här kunde ju bli lite extra spännande idag då 😉

Vi började idag med ett tävlingsmässigt sittande i grupp i 40 sekunder. Här tyckte jag att Elit skötte sig väldigt bra. Trevlig attityd och upprätt och fint sittande.

Platsliggningen som vi körde tävlingsmässigt därefter var däremot det sämsta vi någonsin gjort sedan hon började lära sig det momentet tror jag. Inte många rätt där inte. Halvokej nedläggande, dåligt lämnande, dålig återgång, dåligt uppsättande. Haha, så där har vi lite att ta tag i även om det då rakt inte brukar se ut riktigt så där. Men allt en indikator om vad vi faktiskt har haft lite problem med och behöver jobba igenom mer.

Vår kedja bestod av ingång på planen, 3:ans fritt följ i 2 minuter, slätinkallning, sättande under gång med belöning direkt när hon satt sig. Överlag tyckte jag att kedjan såg bra ut och det verkade de hålla med om. Mona tyckte att hon jobbade väldigt bra i kedjan. I princip samma intensitet (och en väldigt bra och lagom intensitet) från början till slut. Ingången på planen såg fin ut. Hon höll bra koncentration på mig tycker jag. Det som hade behövts göras annorlunda är att värma upp henne mer med fotgående. Det tar ett tag för henne att hitta positionen ordentligt. Den första minuten i det fria följet växlade hon mer i positionen än hon gjorde andra halvan. Hon har bra stegförflyttningar, vändningar på stället och de flesta halter var bra. Raksträckorna var lite varierande, framförallt i början (en del plogande i början). Vänstersvängarna såg bra ut, men höger och helt om behöver jobbas igenom mer. Allt precis som när vi tränar själva. Inkallningen gick mycket bra. Bra sittande med bra fokus, bra fart, bra inbromsning på rätt ställe, bra ingång, bra sättande. Möjligtvis att hon satt några cm för vridet med rumpan mot mig. Sättande under gång är inte tillräckligt klart  för att kunna göras helt tävlingsmässigt i en kedja. Hon missade första, men gjorde det bra när jag gjorde om det med ett litet dk. Inte så mycket att säga om det. Det momentet är inte tillräckligt befäst än.

Det som även gör mig lite extra glad med Elit är att jag tycker att hon har blivit ganska genomarbetad med störningar. Hon bryr sig inte så där jättemycket om vad som händer runt omkring henne (även om det såklart alltid finns saker att jobba vidare på där) eftersom vi har jobbat ganska mycket på det sedan hon var kanske 7-8 månader. Det, tillsammans med att hon är uthållig i kedjor och ligger på ungefär samma nivå hela tiden gör att hon är en ganska enkel hund att ha att göra med i tränings- och tävlingssammanhang. Hon gör det som jag har lärt henne, tränat ordentligt på och underhållt. Det man t ex såg i vår kedja idag (eller för den delen även på tävling) är precis så som hon beter sig på träning när vi tränar själva. Det som jag har lärt henne bra, gör hon bra, det som jag har lärt henne dåligt, gör hon dåligt. Hon tappar aldrig attityd på något sätt, blir osäker eller går upp i för hög intensitet. Det känns väldigt bra. Det vi har jobbat en del på och som vi även behöver jobba vidare på är att få henne att ta i lite mer i vissa fartövningar.

Som individuell träning valde jag att jobba framförallt med inkallande med ställande, som vi nästan har tappat helt (underhållt och lärt in alldeles för dåligt) och vi avslutade även med fjärren. Våra två sämsta moment i dagsläget alltså. Lika bra att ta tjuren vid hornen tänkte jag. Läxor och att tänka på som jag fick här var:

Inkallning med ställande:
– Jag behöver fundera mer över mina kriterier, framförallt i ställande under gång. Hur fort ska hon reagera på mitt kommando? Hur många steg får hon ta? Hur distinkt ska hon stanna?
– Jobba mer med runda-träningen och tänka på att hålla mig tävlingsmässig. Hon är VÄLDIGT platsmedveten så jag bör vara mycket noggrann med att inte ställa henne på samma plats.
– Jobba igenom min externbelöning lite mer.

Fjärren:
– Ligg-stå har vi tydligen gjort stora framsteg på. Jag fick tänka igenom mina kriterier än mer noggrant och formulera dem, vilket såklart hjälper både mig och Elit. Hon ska hoppa upp i ställandet, ska landa relativt kort (inte ha frambenen framåtsträckta) och ha tyngdpunkten rakt eller något bakåt. Allt detta är saker som jag har fått lägga till efter hand när vi har fått problem och jag tror att varje punkt är mycket viktig för att lyckas få till det med henne. Hon gjorde bara fel en gång av kanske 7 idag, så det är dags att gå vidare.
– Behöver jobba mycket mer med stå-sitt. Jag har slarvat och belönat tasstramp. Jag har börjat ta tag i det och har noterat tasstrampet på höger bak och därmed tittat extra på det och fått bort det nästan helt. Nu har jag dock tasstramp på vänster bak att jobba bort.
– Behöver jobba mer med stå-ligg för att få det säkrare, även om vi är en bit på väg.

Tills nästa gång ska vi även fundera ut vad vi skulle vilja få en lite mer grundläggande genomgång av. Mona skulle även maila oss mer läxor som nog kommer att ge oss mer att tänka på. Hon är bra på det där den där Mona, att få oss att tänka alltså. Men det är en av anledningarna till att jag gillar att gå för henne. Men får alltid en del att tänka på och allt sker alltid på mina egna villkor. Hon säger aldrig att det SKA se ut på ett visst sätt utan, allt är alltid upp till mig, men man ska alltid kunna svara på hur det ska se ut (nåde dig om du säger ”jag skulle vilja att det ser ut så här, men..”!) och en rad krångliga frågor om hur och varför och hur tror du hunden förstår skillnaden på det här och det här osv. Me like!

Prestation: på vems villkor?

Jag skrev en lång kommentar i en blogg där man hade ställt en fråga angående om att klättra snabbt upp i klasser, vara kvar lite längre i varje klass ta sig upp genom att ta LP i varje lydnadsklass eller genom ett medelmåttigt resultat eller ett högt resultat. Vilket är egentligen bäst? Är den ena föraren bättre än den andra osv. Tänkte att jag lika gärna kunde ta upp mina tankar om prestation i min blogg också.

Jag tror att alla ska försöka få ta det i sin egen takt. Alla är vi olika och vi har även olika mål. Vi utvecklas dessutom efter hand och lär oss hela tiden mer. Har man t ex redan tränat och tävlat upp x antal hundar inom lydnad till hög nivå så går det ofta lite enklare för varje gång (även om man har sina svårigheter med varje hund, och man dessutom ofta höjer målen lite hela tiden). Det som tidigare kanske krävdes 200 träningspass för att få fram kanske nu bara tar mig 50 träningspass, vilket gör att min träning blir mer effektiv och de första grunderna (och ofta då även de första klasserna) går därför snabbare att ta sig igenom.

Att titta på hur bra det går för andra kan ibland sporra en till att bli bättre och jobba på mer med sin egen hund, men det kan även göra att man känner sig än mer stressad och tar med sig detta i träningen, vilket sällan brukar bli bra. Även här är vi olika och även samma individ kan påverkas olika från gång till gång beroende på vad det handlar om.

Många som snabbt håller väldigt hög nivå och dessutom lyckas hålla sig kvar där länge även i de högre klasserna lägger ner oerhört mycket tid engagemang och i många fall även en hel del pengar på sin träning. De går kurser som hjälper dem att utvecklas, tar privatlektioner, läser på om träningsmetoder, åker på träningstävlingar, går med i träningsgrupper, hittar bra träningskompisar, skapar sig målbilder osv osv. Det kommer sällan gratis. Även här är vi olika. Själv hade jag absolut kunnat lägga mer tid på min träning, bli mer strukturerad och satsa ännu hårdare. Jag hade kunnat ha kommit ännu längre än vad jag har gjort om jag hade lagt ner ännu mer tid, energi och pengar än vad jag har gjort. Men det gör mig inte så mycket. Vill jag något annat så får jag göra på något annat sätt än det jag gör nu. Det beslutet har jag t ex nyss tagit inom agilityn. Där vill jag tillbaka till en högre nivå som jag tidigare har hållt. Men det kommer inte komma till mig gratis, utan det kommer krävas mycket av mig för att lyckas med det.

Det är lättare sagt än gjort att inte klanka ner på sig själv och att sluta titta på vad andra åstadkommer och därigenom få dålig självkänsla. Att undra varför andra är bättre än mig. Är det hunden? Är det jag? Eller är vi båda dåliga? Men jag tror att man kanske i det läget får fråga sig själv vad man själv vill då? Gör det mig något egentligen att det tar lite längre tid för mig att komma upp i elitklass (om det nu är dit jag vill) än det har gjort för X? Om ja, vad kan jag göra för att ändra det? Om nej, då får man försöka släppa det (återigen: lättare sagt än gjort) och vara nöjd med sig själv och sitt beslut. Gör det mig något att det eller det momentet ser lite sämre ut än det gör för X? Om ja: vad kan jag göra åt det? Om nej: släpp det 😉

Generationer

Eftersom Kiwi ska paras om knappt 2 månader handlar såklart extra mycket av ens tankar om just avel. Även Kiwis syster Lyxa ska paras i år, så det finns mycket för mig att följa upp 😀 Det ska bli roligt att få följa upp hur min avel fortskrider. Om vi enbart tittar på MH så har utvecklingen i dagsläget sett ut så här:

Vinnas MH i egenskapsvärden:

Vinnas avkommors MH:

Generellt sett så tycker jag att det är en trevlig utveckling, även om det såklart finns en del att förbättra.

Så här ser Kiwis MH ut:

Det ska bli otroligt roligt att få jämföra Kiwis (och hennes syskons) resultat med Kiwis (och även Lyxas) avkommors MH. Jag hoppas såklart på en fortsatt trevlig utveckling men man vet ju aldrig riktigt helt hur en kombination kommer slå förrän man har gjort den, hur noggrann man än är i sina efterforskningar och väganden av positiva och negativa aspekter av respektive avelshund.

Bara knappt 2 månader kvar till parning. Väntar och längtar till valpningen. ”Bara” lite mindre än 4 månader kvar…