Det här är ett riktigt skitår så här långt. Det har varit så oerhört mycket negativt de senaste två månaderna. Min ljusglimt som har hållt mig uppe har varit Elits väntade valpkull. Nu kommer det dock inte bli några valpar och jag får försöka välja att tro att allt händer av en anledning… även om det är svårt i dagsläget.
Idag fick jag nämligen veta att Elits kullbror Melvin fick ett krampanfall igår och kvällen fick spenderas på djursjukhuset för dem. Så himla fruktansvärt för dem att behöva vara med om något sådant.
Efter bara ett anfall kan man inte klassa det som ep, men de vet heller inte vad det är. Man kan få ett anfall i livet och sedan aldrig igen, utan att det behöver betyda något. Så det enda de kan göra i dagsläget är att avvakta och se om det händer fler gånger. Händer det igen blir det klassat som ep.
Så nu står jag här med en tik som eventuellt är dräktig och samtidigt har hennes kullbror eventuellt fått ep. Med de oddsen känner jag i dagsläget tyvärr att det enda rätta är att ge Elit en abortspruta för att kunna avvakta och se vad som händer angående ep:n, om det är ep eller inte. Det värsta vore ju annars om väl valparna har kommit och han då får ytterligare anfall. Då står man där med en kull valpar som inte känns rätt att sälja.
Förhoppningsvis är det här anfallet det enda han får, men i dagsläget vet vi ju inte om det är så och då känner jag att det är bättre att ta det säkra före det osäkra, så imorgon blir det abort för Elit :´(
Så det blir tyvärr inga valpar nu hur ledsamt det än är, och det är RIKTIGT ledsamt. Jag vill inte vara logisk och behöva ta det beslutet när hjärtat skriker åt mig att det är fel. Men tyvärr ser jag ingen annan utväg. Så nu håller vi tummarna för Melvin och hans familjs skull för att det här anfallet var Melvins första och sista krampanfall. Jag har verkligen världens bästa valpköpare som tar hand om sin hund så fint och som har pratat mycket med mig om det här idag. Tack Margita!
Kan det kanske komma att bli fler sådana här små monster om ett par månader?
I lördags for vi ner till Blomstermåla för att Elit skulle på dejt med Raffe. Det tog ett tag och vi fick klura lite men till slut blev det en parning. Jag fick dock snällt sitta kvar i bilen för att Elit skulle tycka att det var okej med parning 😉
Raffe är verkligen hur go som helst och jag hoppas att han och Elit matchar varandra bra. Så förhoppningsvis föds det ett gäng aussievalpar efter KORAD Some Kind of Magic’s Jackpot och MiVinna’s Elit här om två månader och det ska bli så otroligt spännande att se vad det blir av detta.
Raffe har inte så mycket meriter utan jobbar mest praktiskt med vallning på gård. Hans tidigare avkommor har börjat HD/ED-röntgas nu och hittills är alla röntgade fria.
Elit tävlar elitklass lydnad, hoppklass 3, agilityklass 2, är uppflyttad till högre klass spår och har cert på utställning. Det här blir hennes första valpkull så vi väntar spänt på att se vad det blir av detta. Idag firar vi hennes 3-årsdag. Grattis på födelsedagen sötaste LillFläck och till alla syskonen.
Är ni intresserade av en valp ur den här kullen finns mer information om kullen HÄR och HÄR. Det går även bra att maila mig på emelie(at)mivinnas.se för mer information och för att sätta upp sig på min valpintresselista.
Den här helgen har varit helt fantastiskt bra för min del. För det första så har jag mått rätt så bra och idag kunde jag för första gången på över en månad gå en promenad i normaltempo och bara det är ren lycka för min del. Yey!
Men sedan har det även hänt en massa annat kul. Igår var jag på den första agilitytävlingen för i år. Två träningar sedan oktober med Vinna och Elit och en träning med Kiwi sedan oktober, gjorde väl inte direkt att mina förhoppningar var alltför höga. Det faktum att jag dessutom mer eller mindre bara har legat i soffan i flera veckor gjorde inte direkt oddsen särskilt mer fördelaktiga för mig, men oj vad fint vi klarade det ändå. Visst… jag trodde väl nästan att jag skulle dö när jag kom i mål med Kiwi efter första loppet. Jag fick lägga mig ned direkt när jag kom i mål i ridhuset och mina föräldrar var snälla och skötte upp- och nedvarvning med aussieflickorna för det mesta, så att jag skulle orka springa loppen. Fick ligga ned och belöna och mysa med Kiwi lite innan de fortsatte belöningsrundan utan mig. Men men, jag mådde lite bättre längre fram på dagen sedan så de sista två loppen klarade jag till och med av att gå därifrån på egna ben tillsammans med hunden 😉 Jag lånade dock ut Kiwi till Elin Fahlgren i sista loppet eftersom jag kände att det skulle bli för mycket för mig att köra med tre hundar i samma klass.
Alla tre aussieflickorna gick fantastiskt bra. Kiwi gjorde två felfria lopp med mig och ett 10-fels lopp med Elin. De två felfria loppen räckte till en 3:e plats, en 4:e plats, två SM-pinnar och ett AGILITYCERT! Wohoo! Hon tog alltså sitt första cert igår! Kiwi gick helt otroligt bra. Hon räddade upp sin långsamma matte i ett par situationer, men i övrigt skötte vi oss väldigt bra bägge två.
Vinna gick väldigt fint i alla tre loppen. I första loppet diskade vi oss när hon missade mitt blindbyte och försvann under balansen. Så kan det gå, men jag är jättenöjd med det loppet ändå. I andra loppet flög hon gungan, vilket jag inte direkt var beredd på eftersom det i princip aldrig händer. Det blev även en vägran då hon tog mitt runt-kommando efter balansen lite väl bra och rundade HELA hindret ett varv. Haha, sötnöten. Annars var det ett supertrevligt lopp. Sista klassen gick vi felfritt men hamnade en placering utanför SM-pinne. Jättenöjd med loppet dock. Det loppet fick vi inte på film eftersom minnet i mobilen var fullt då.
Elit tyckte att det var lite orättvist att hon bara fick springa ett lopp. Dessutom hann de andra två få springa hela två lopp var innan det väl var hennes tur. Man kan väl säga som så att hon var ganska laddad när vi äntligen fick entra banan. Haha, fort och fel körde vi på, men oj vad kul vi hade. Jag ÄLSKAR hennes teknik över de första hindren. Det är den där sänkningen och trycket som jag har letat efter hos henne tidigare. Kul att det kommer mer och mer. Ja, hon har ju sprungit fort annars också, men nu hittar hon alltmer den tekniken jag önskar när hon springer. Härligt!
Riktigt bra tävlingsdag alltså!
Idag fick jag ett trevligt besked som jag inte riktigt kan gå ut med än, men det kommer så småningom. Glad är jag i alla fall över det!
Två andra MiVinnare har varit ute och tävlat den här helgen också. Mia och KORAD LP1 LP2 LP3 SE LCH MiVinna’s Auralux, ”Lyxa”, har tagit ännu ett 1:a pris i elitlydnaden. Den här gången blev det finfina 298 poäng och en 3:e plats. Ida och MiVinna’s Beldeine, ”Nessie”, har tävlat agility och kom 2:a och tog sin sista pinne i hoppklass 2. Så nu är de uppflyttade till klass 3 om de skulle vilja. Grattis tjejer!
Utöver detta har jag även konstaterat att jag har otroligt fina nära och kära som hjälper mig när det behövs och jag är så tacksam för det.
Så kort och gott har jag haft en riktigt bra helg och jag är tacksam över alla som hjälpt mig på ett eller annat sätt den här helgen.
Här kommer filmerna på alla lopp vi gjorde igår (utom Vinnas felfria lopp då):
Vi börjar med Kiwis första agilitylopp, agilityklass 3 A. Jättenöjd med hennes kontaktfält och följsamhet. Hon är inte van vid att jag kommer så långt efter henne på balansen så hon stannar lite tidigt och väntar på mig där, innan hon sedan går ner till 2 på 2 av och stannar där tills jag släpper henne (typ direkt). Duktig tjej! Supernöjd att hon tar hindret innan långhoppet så fint då det stod i en klurig vinkel och jag var tvungen att sticka ganska tidigt för att hinna med blindbytet. Tar blindbytet fint. Jättenöjd med A:et och blindbytet till slalomen. Hon springer in mot mig vid tunnlarna, vilket jag misstänkte att hon skulle göra, men sticker sedan ut fint till dem när jag skickar ut henne. 0 fel, 4:e plats och SM-pinne.
Vinnas lopp i Agilityklass 3 A. Diskning blev det ju men jättenöjd ändå. Jag älskar att hon börjar bli sig själv lite mer efter två års kämpande med anaplasma. Det här är mer den gamla Vinna jag minns och älskar. Missar blindbytet innan långhoppet, men går sedan rätt bra även om jag själv kör lite på halvfart. Bra A-hinder till slalom. Jättefin självständighet till den korta tunneln på slutet. Gillar det extra A-hindret hon kör på slutet. Mycket bra kontaktfält där.
Kiwis nästa lopp är Agilitklass 3 B. Det var här hon gick felfritt, kom 3:a, tog SM-pinne och cert. Här blev det några extra stora svängar där jag fick improvisationshandla henne eftersom jag hamnade alldeles för mycket på efterkälken. Duktig hund fixade det fint dock. Speciellt nöjd med passagen mellan tunnlarna och hennes fina kontaktfält på balansen och sedan att hon tog mitt ”runt” så fint (och otroligt nöjd med mig själv att jag hann dit!) och lyckades samla upp sig så bra att hon tog långhoppet trots att den stod i en lite knepig vinkel lite bakom balansens uppfart. Var lite rädd att hon skulle glida upp på balansen igen.
Vinna, Agilityklass 3 B. 10 fel. Jättefin slalom, tar kontaktfältet på balansen rätt bra. Bra följsamhet och trycker på fint. Jättenöjd med det här loppet!
Elit, Hoppklass 3. Haha, hon är så jäkla söt och jag blir alltid lika glad när jag springer med henne och även när jag tittar på filmen efteråt. Spelar ingen roll att vi diskade oss (även om det så klart hade varit roligt att gå felfritt 😉 ). Hon var så löjligt taggad så jag trodde först att hon skulle dra när jag tog av henne kopplet och sedan var jag osäker på om hon verkligen tänkte sitta kvar ordentligt. Riktigt så här brukar hon ju inte se ut i starten. Supernöjd med hennes tryck och teknik över de första hindren. Hon trycker även iväg väldigt fint genom svängen efter hinder nummer 3. Duktig på den dolda tunnelingången. Fin följsamhet… tills det går väldigt fort iväg framåt efter den korta tunneln där jag var lite sen iväg. Haha, hej vad hon stack. Det var flera hundar som vände i den sista tunneln, tydligen. Får träna lite mer på liknande situation tror jag. http://www.youtube.com/watch?v=iXHW0KTuAng
Kiwis hopplopp tillsammans med Elin Fahlgren. De har aldrig tränat tillsammans och jag tror väl knappt att de ens har hälsat på varandra innan detta. Hehe, jag tog med lite mer på filmen än själva loppet. Kan inte låta bli att tycka att hon är väldigt söt när hon hela tiden fram tills dess att Elin lämnar henne i starten, undrar vart hennes riktiga matte är. ”När kommer du matte? Vi ska ju snart starta”. Hihi, söt. Till slut inser hon att hon nog får nöja sig med Elin i alla fall 😉 Typiskt nog strulade det lite med banan efter Elin hade tagit av Kiwi kopplet så de fick vänta lite till innan de kunde starta. Elin berättade efteråt att hon var rätt nervös för att Kiwi skulle dra iväg och leta efter mig då, hihi. Jättebra lopp av dem hur som helst. De felen de fick hade troligtvis hon fått även med mig. Kul att hon tävlade så fint även tillsammans med någon annan. Jättefin slalom också. Hon är inte så van att man lämnar henne lite ut i sidled, så kul att hon fixade det på tävling.
Idag är det hela fyra år sedan Segra så hastigt och tragiskt lämnade mig, endast 7 månader gammal. Mycket har hänt sedan dess och det har varit en otrolig resa jag har varit på; en resa jag gärna hade sluppit men som å andra sidan har lärt mig så otroligt mycket om mig själv och det har jag Segra att tacka för.
Jag har gått igenom många skepnader och stadier sedan den där fruktansvärda dagen. Jag har dock tack vare den här resan lärt mig hur jag kan plocka ihop mig själv om jag snubblar och faller, när jag väl bestämmer mig för att kämpa mig vidare. Det är inte utan ansträngning, men jag vet att jag kan om jag verkligen vill och skaffar mig rätt förutsättningar. I och med den kunskapen jag nu besitter är min förhoppning att jag aldrig faller lika hårt igen.
Saknaden efter min älskade Segra, det som vi var då och det som vi förlorade gör fortfarande ont, trots att det nu har gått hela 4 år. Men smärtan är numera mer hanterbar. Elin postade en film på facebook häromdagen på ett träningspass från när hon passade en 5 månaders Segra när vi var på Nya Zeeland. Jag blev alldeles varm i hjärtat när jag såg alla gester Segra har för sig på den filmen som jag faktiskt ser Elit göra också. Det här är rörelser och uttryck som inte Vinna har, utan som mer verkar finnas bland syskonen, såväl kullsyskonen som småsyskonen. Så härligt att få se att en liten del av Segra faktiskt lever genom Elit också.
Ja, jag vet att det är nästan en månad sedan jag skrev här. Mycket har hänt sedan sist och jag har tyvärr varit tvungen att ha fokuset på lite annat än hundar och hundträning på sistone. Dödsfall, rånförsök med knivhot och misshandel, inställd efterlängtad kurs, gravidbesked, inläggning på sjukhus av anhörig en hel del graviditetsbesvär. Ja jösses vilken månad januari blev. Inte riktigt vad jag hade väntat mig.
Så mina hundar har tyvärr inte fått alls vad de behöver på sistone. De senaste dagarna har jag dessutom varit mer eller mindre sängliggande hela dagarna pga graviditeten. För att få lite inspiration och förhoppningsvis orka träna lite någon dag snart tittade jag på lite gamla filmer och tänkte att jag kunde lägga upp några filmer här från fotgåendeträning med Segra och Elit och utvecklingen av detta.
Jag börjar ofta med lite kroppskontrollsträning i form av t ex klossträning. Utöver detta är det lite följaövningar med kontakt osv. Med Elit och Segra gick jag vidare med själva fotgåendet i rörelse på lite olika sätt. Med Segra jobbade jag en del med baklängesfot först. Med Elit jobbade jag direkt mycket positionsarbete med t ex vändningar på stället och stegförflyttningar innan vi började gå framåt. Jag tror faktiskt att hon kunde gå bakåt i fotposition innan hon kunde gå framåt.
Här är Elit, 8,5 veckor. Påbörjan av inlärning av target och klossträning. Lilla söta hjärtegrynet.
Segra, 11 veckor. Här har vi kommit lite längre i klossträningen och har börjat jobba mer med vänstersväng och ingångar (ingångarna kommer i slutet av filmen). Lite enformig film att titta på kanske, men jag älskar den ändå. Den speglar hennes personlighet så fint. Lilla söta intensiva änglahunden. Min once in a lifetime.
Segra, 11 veckor börjar jobba med baklängesfot. Dag två i träningen. Helkul, tyckte hon, som med det mesta här i livet.
Elit, 4 månader, jobbar positionsarbete… med störning 😉
Segra, 6 månader, har fått börja gå fot mer framåt och vi har börjat lägga på lite svängar och halter ihop med raksträckorna.
Vidare utveckling med Elit, 7 månader.
Debut i lydnadsklass 1 med Elit, 14 månader.
Debut i lydnadsklass 2 med Elit, 18 månader.
Debut i lydnadsklass 3 med Elit, 2,5 år. Sämsta fria följet vi hade haft på länge men det ser bättre ut än det kändes.
Självklart lägger vi även in lite störningsträning på träningarna emellanåt också:
Vinnabloggen 