mars 2014


Allra underbaraste Elit

Att tro på att mars på något sätt skulle bli en bättre månad än de två första det här året, visade sig vara lite väl optimistiskt. Dyra veterinärbesök, en bil som inte gick att laga, mer smärtor, ögonskada på Vinna, grusade SM-förhoppningar, ett till ep-anfall på Melvin och nu senast fick jag även veta att en hund som går kurs för mig just nu hastigt har gått bort. Vi avslutar månaden med taggtråd i halsen och en förkylning. Verkligen underbart.

Summering av året så här långt:

– Min moster dog
– Jag fick besked om att jag är gravid, vilket blev en smärre chock för mig och svårt att acceptera först. Nu har jag landat bättre i det.
– Mått mycket dåligt rent fysiskt och har knappt kunnat röra mig vissa dagar. Illamåande, huvudvärk, foglossning, ont i magen. Det kliar även hysteriskt mest hela tiden och jag har mycket onda svullnader. Har inte haft en endaste dag sedan december utan smärta. Går nu även in i tredje veckan med konstant huvudvärk.
– Under januari sov jag knappt. Under februari blev det något bättre men antal timmar per natt kan fortfarande räknas på en hand och det är väldigt många avbrott i sömnen och sömnen är ofta orolig. Samma sak under mars. Känner mig helt slutkörd och utmattad.
– Clas var med om ett rån och vi var bl.a i rätten för detta, vilket var rätt obehagligt då vi där var ensamma från vårt och omringade av de åtalades hela släkt, som skrattade och hånade
– Tre närstående personer mår dåligt och har blivit sjukskrivna
– Kraschade rent psykiskt och fick gå till psykolog
– Saker och ting har gått sönder till ett värde av ca 15 000 kr
– Pga graviditeten har jag fått en förlorad arbetsinkomst på ca 15 000 kr under jan-feb, men nu förmodligen mer. Har även blivit sjukskriven på 50%
– Parningsresa och veterinärkostnader till ett värde av ca 15 000 kr
– Flera spruckna stora planer för året som jag har sett fram emot länge (tävlingar, vandring i fjällen, AIM Challenge och eventuellt Hundlöpet)
– Elits kullbror får ett krampanfall två dagar efter Elit parades
– Sedan länge planerad parning på Elit och sedan abortsprutor på det med allt det känslomässiga det innebär
– I förrgår fick Vinna ett rejält sår på hornhinnan och vi fick åka in akut till Blå Stjärnan (givetvis under jourtid på kvällen/natten). Mina graviditetsbekymmer tyckte att det var ett ypperligt tillfälle att bråka lite extra med mig så under undersökningen av Vinna när hon behövde mig som mest höll jag på att svimma och säckade ihop på golvet en stund.
– Vi missar troligtvis chansen att kvala till SM eftersom Vinna är sjukskriven nu (men ögat verkar tack och lov ha klarat sig bättre än jag trodde iaf).
– Elits kullbror fick samma dag ytterligare ett rejält krampanfall och är därmed diagnostiserad med ep. Så ofantligt sorgligt.
– Alla hundar från min kennel tas därmed ur avel. Mina drömmar om en valp efter min älskade, fantastiska Elit eller ens någon släkting till henne går därmed i stöpet. Sorgligt för både mig, valpintresserade och rasen i sig eftersom jag tror att flera hundar från mig hade kunnat bidra till en god utveckling i rasen, men givetvis inte nu när det finns ep där.
– Idag har jag kursavslutning med två deltagare färre. En är borta pga att hunden har fått ep, den andra för att hunden har gått bort. Så sorgligt. Två riktigt goda människor som har drabbats av elände och det är inte rättvist någonstans.

Jag har verkligen försökt att se positivt på saker och ting och blicka framåt, men just nu är det väldigt svårt. Jag har inte längre några mål överhuvudtaget känns det som och framtiden känns oviss. Har inte en aning om vad jag vill jobba mot längre och just nu känns det mest bara tungt med det mesta. Så klart blir det svårare att tänka klart och se positivt på allt när man inte mår bra och hela tiden har ont och när ekonomin är körd mer än i botten.

Jag lider med Melvin och hans familj som nu tvingas leva med ep. Jag önskar så att de ska få slippa fler anfall. Ep är en fruktansvärd sjukdom att leva med. Jag lider med Margita som nu har tredje hunden i rad som blir sjuk och hennes drömmar och planer krossas återigen. Jag önskar så att han kan få vara anfallsfri så att deras oro kan få lindras lite, så att Melvin kan få må bra och så att Margita har möjlighet att få fortsätta med i alla fall en del av sina drömmar och planer för hennes liv tillsammans med Melvin. Livet är verkligen inte rättvist någonstans. Att en så god människa som Margita återigen ska behöva få en sjuk hund känns inte rättvist. Varför blir alltid vissa drabbade hårdare än andra? Och fina, goa Melvin som är en så bra representant för rasen i övrigt. Givetvis fanns planer på att låta hans gener gå vidare. Men inte nu.

Och som så många har skrivit och sagt så är det verkligen synd att inte så underbara hundar kan få chans att avlas vidare på. Det är många som har haft stora förhoppningar på mig, min kennel och mina hundar. Jag har fått så otroligt mycket fin feedback för min uppfödning och mitt arbete för rasen och avel i stort att det känns trist att behöva lägga ned allt. Att allt har varit förgäves. Nej, helt förgäves har det såklart inte varit. För utan detta arbete hade jag inte haft min fina Elit, fått leva med fantastiska Segra i sju månader, fått en massa underbara valpköpare och de hade inte haft sina goa Vinnare och Segrare. Men det känns synd att inte kunna fortsätta.

Många vill ju så klart att jag fortsätter med uppfödning ändå. Att jag börjar om med en ny linje och fortsätter. Vi får se vad som händer. Jag är så kräsen så bara att hitta någonting nytt känns svårt. Jag vet vad jag vill ha och att hitta det är inte superenkelt direkt. Och man har ju en tendens att bli ännu mer kräsen när man tittar ut och ska hitta någonting annat. Just nu har jag dessutom tappat suget totalt för uppfödning. Jag har svårt att tänka på att aldrig mer få ha en valpkull här hemma och att försöka jobba för att ge dem de allra bästa av förutsättningar. Men att vara uppfödare är ju så mycket mer än att föda upp valpar. Det är så otroligt mycket mer och just nu känner jag mig lite less på det mesta och jag vet inte om jag tycker att det är värt det. Värt den energi det tar från mig när det inte riktigt flyter på. Men vi får se. Om jag skulle börja om helt från början med en egen tik så kan nästa kull från MiVinna’s bli, i bästa fall, om 6 år, men kanske mer troligt om 7 år. Min fina valpköpare Sofia kom med ett förslag om att köpa in tik/tikar och sätta ut på foder istället och på så sätt komma igång med uppfödningen tidigare. Det är ju en variant iofs. Men då ska man hitta rätt tikar och rätt fodervärdar också. Inte helt lätt. Och så är det det där med att jag inte vet om jag ska fortsätta med uppfödning alls. Det har varit lite för många slag under lite för kort tid. Nu behöver jag slicka mina sår ett tag så får vi se vad som händer längre fram. Och så ska jag ju bli mamma till hösten. Vem vet hur livet ändras efter det?

Jag önskar så att april kan få vara lite bättre. Jag behöver verkligen en paus från allt elände. Att ta smäll efter smäll efter smäll är jäkligt jobbigt helt enkelt och jag skulle behöva lite andrum. Måtte april bli bättre.

 

De senaste dagarna har jag fått med mig kameran ut. Det var ett bra tag sedan jag hade någon fotolust, men nu börjar den sakta komma tillbaka. Igår skulle jag lägga upp en fin bild på Elit men upptäckte ganska snabbt att det var rätt ont om sådana. Hon ser inte riktigt normal ut på knappt någon av dem 😉 De flesta bilderna på henne såg ungefär ut så här:

IMG_3133

IMG_3132

IMG_3130

IMG_3129

IMG_2969

IMG_3145

IMG_3152

Vinna, 8 år

Min klokaste, tokigaste, barnsligaste Vinna. Vad vore livet utan dig? ❤ Hon som vet hur jag känner redan innan jag själv gör det ibland. Hon som jag ibland nästan kan svära på kan läsa mina tankar. Hon som förstår utan förklaring och som gör min vardag så mycket enklare och framförallt så väldigt mycket roligare.

 

Vinna, Elit, Kiwi

Stackars Elit har varit hos veterinären 6 gånger nu de senaste två veckorna. Stackars liten. Först vaccinering, sedan två progesteronprov, därefter två abortsprutor och idag ett ultraljud för att se så att det inte fanns några kvarlämningar i livmodern och för att se så att livmodern såg bra ut. Ultraljudet var inte nödvändigt men veterinären sa att det kunde vara bra att göra för säkerhets skull (de höll väl inte riktigt med om detta i receptionen när jag ringde om att boka tid men..), så jag tyckte att det kändes bäst att göra det. Vill ju vara så säker jag kan på att allt står rätt till med Elit också. Elit charmar fortfarande personalen hos veterinären och en del i väntrummet. Min lilla solstråle ❤ Jag ser att hon har blivit lite mer skeptisk hos veterinären men hon viftar fortfarande glatt på svansen när veterinären kommer, hälsar gärna och myser en stund. Är snällt stilla under behandling även om hon inte tyckte att det var någon större hit att bli lagd på rygg idag. Hon ger hellre bort sitt blod än det 😉 ”Synd att det inte blir några valpar på en så otroligt trevlig tik” sa veterinären idag och det kan jag hålla med om. Vi får se vad framtiden har att bringa för oss, men just nu känns det inte som att det kommer bli några valpar men vi får väl se vad som händer. Hoppas i alla fall på många fina år tillsammans med min tjej och förhoppningsvis en massa roliga år tillsammans på träning och tävling.

Även om det har varit tungt med detta så glädjer jag mig åt att det har gått bra för flera MiVinnare ute på tävlingsbanorna den senaste veckan. Jonna och MiVinna’s Beonin, ”Lycka” har tagit en pinne i hoppklass 2 med en andraplacering. Sofia och MiVinna’s Balinor, ”Mörk” har tagit ett 1:a pris i lydnadsklass 1 och satsar nu vidare på klass 2. Grattis till er!!! Mörks och Lyckas mamma Vinna och jag har tagit en SM-pinne i agilityklass 3. Bara en pinne kvar att ta i den klassen nu… + två i hoppklass.

Utöver detta så har rasklubbens Årets-listor nu kommit ut och det visar sig att MiVinnarna som har skickat in sina resultat har gjort finfint ifrån sig även där.

Först och främst så hittar vi Mia och KORAD LP1 LP2 LP3 SE LCH MiVinna’s Auralux, ”Lyxa”, som segrare i Årets Lydnadsaussie. Hela 66 aussies står med på den listan och att se Mia och Lyxa i toppen där känns så klart väldigt väldigt roligt! GRATTIS Mia!!!

I övrigt på lydnadslistan fördelar sig MiVinnarna så här:
51:a plats: MiVinna’s Amistar STDd, ”Kiwi”
58:e plats: MiVinna’s Avila, ”Ila” och sin förare Line
63:e plats: MiVinna’s Berowin, ”Elit”, med sitt enda resultat i lkl 3
66:e plats: deras mamma SE VCH Kreivi’s Pirate Grace O’malley, ”Vinna”

Årets Allroundaussie har vi roffat åt oss lite fler placeringar högre upp. Det var 53 hundar som var med och tävlade om titeln och MiVinnarna hamnade enligt följande:
3:e plats: Kiwi
4:e plats: Elit
8:e plats: Lyxa på en delad
16:e plats: Vinna (trots sjukskrivningen nästan hela året!)
48:e plats: Ila

22 hundar har varit med och tävlat om Årets Agilityaussie och även här hittar vi några MiVinnare:
4:e plats: Elit
16:e plats: Vinna
19:e plats: Lyxa
22:a plats: Kiwi

Årets Bruksspåraussie har 62 hundar varit med och tävlat om. Även här har vi ett par MiVinnare:
6:e plats: Lyxa
12:e plats: Kiwi
38:e plats: Elit (med endast en tävling, man får annars skicka in tre resultat)
46:e plats: Ila

Jag skickade även in Vinnas och Elits enda start till Årets Rallylydnadsaussie. Ett ynka resultat ger inte så mycket poäng men jag tycker att det är roligt när så många som möjligt skickar in sina resultat, oavsett om man har vinstchans eller inte. 56 hundar var med och tävlade om titeln.
53:e plats: Vinna
Delad 54:e plats: Elit

Samma sak med Årets Utställningsaussie. Vi ställde upp även där. 19 hundar var med där.
Vinna och Elit kom där på en delad 16:e plats (sist).

Så när det gäller ”mina” hundar (ja, jag räknar Kiwi som min också 😉 ) så är jag framförallt väldigt glad över 3:e och 4:e placeringen på Årets Allroundaussie, Elits 4:e placering på Årets Agilityaussie och att Vinna, trots sin sjukskrivning över nästan hela tävlingssäsongen, faktiskt lyckades hamna såpass högt upp på Årets Allroundaussie ändå. Supernöjd!