Tider för privatlektioner

Eftersom det inte blev någon valpkull här den här våren har jag nu en del tider bokningsbara för privatlektioner i t ex lydnad, agility, vardagslydnad osv:

– Fredag 25/4 kl 12:15 Bokad

– Måndag 28/4 kl 20:15

– Måndag 5/5 kl 19:45 Bokad

– Torsdag 8/5 när som helst

– Fredag 9/5 fram till kl 18

– Måndag 12/5 före kl 17 eller efter kl 19:30

– Torsdag 22/5 kl 11 eller från kl 16 och framåt Klockan 11 är bokad

– Måndag 26/5 kl 11:45 eller från kl 14:15 och framåt

– Måndag 2/6 fram till kl 17:45 eller från kl 19:45 och framåt

– Onsdag 4/6 fram till kl 18:45

– Torsdag 5/5 fram till kl 13

– Måndag 9/6 när som helst

– Onsdag 11/6 fram till kl 19:15

– Onsdag 18/6 fram till kl 18:30

– Måndag 23/6 från kl 18

– Onsdag 25/6 när som helst

– Fredag 27/6 fram till kl 18

Maila mig på emelie@vinnahundcenter.se för att boka

Har uppdaterat lite med några av bokningarna som har kommit in under dagen.

Tredje gången gillt?

Okej… april kanske inte blev så mycket bättre som jag hade hoppats på, men jag mår i alla fall lite bättre och det känns skönt. Elit har fått ytterligare ett veterinärbesök då en knöl upptäcktes på henne. När veterinären sa att den var av cystisk karaktär blev jag först livrädd. Hon trodde dock inte att det var någon fara med den men prover togs för säkerhets skull. Efter vad som kändes som en evighetslång väntan kom äntligen svaren och det var iaf ingen tumör. Hon trodde att det kanske kan ha varit en reaktion på abortsprutorna, men jag är inte så säker eftersom knölen sitter på ett annat ställe. Hursomhelst så spelar det kanske ingen roll vad knölen beror på eftersom den tack och lov var ofarlig och enligt veterinären ska försvinna av sig självt. Men jösses vad uppskrämd jag blev ett tag där.

Melvin har fått fler och väldigt kraftiga ep-anfall. Han har varit hos en specialist och en massa prover har tagits. Det verkar som att hans anfall har gett honom hjärnskador som gör att hans personlighetsförändring är permanent. Såå ledsamt 😦 Vi hade hoppats på att undersökningarna skulle visa på någonting annat bakomliggande så att han förhoppningsvis kunde bli av med anfallen, men tyvärr verkar det som att det är idiopatisk epilepsi och han står nu under medicinering. Håller tummarna hårt för att medicinerna kommer fungera bra på honom och att de så småningom kan hitta rätt i tillvaron igen.

Själv är jag lite orolig för Vinna i dagsläget. Jag är rädd för att hennes problem med anaplasman är tillbaka då hon har haft en del beteenden på sistone som hon hade när vi kämpade mot anaplasman. Ska hålla lite extra koll på henne i det närmsta och testa henne lite på olika saker så får vi se. Jäkla skit om det är tillbaka igen (eller ja, hon har ju aldrig blivit HELT symptomfri, men i alla fall såpass att hon har känts mer som sig själv igen i alla fall). Jag hoppas så klart att det inte är så att det är tillbaka, men visst blir jag orolig.

Hmm… tråkig läsning återigen i bloggen. Ska försöka ljusa upp det hela lite. Själv har jag kollat på lite möjligheter till att trots allt fortsätta med kenneln. Jag trodde att jag eventuellt hade hittat en möjlighet, men det verkar tyvärr som att det inte gick vägen den här gången. Jag letar dock vidare så får vi se om jag hittar något. Det är ju tredje gången jag startar om (en gång på sheltie, även om jag aldrig hann komma så långt att det blev någon kull där, och en gång på aussie) och hoppas på att finna en ny avelstik, så jag hoppas på att det kanske kan vara tredje gången gillt den här gången. Problemet är väl mest bara att hitta någonting jag gillar tillräckligt mycket. Men jag jobbar på, så får vi se helt enkelt.

Själv är jag något piggare i alla fall och mår lite bättre. Jag har inte haft riktigt lika ont på sistone, vilket är oerhört skönt. Jag får fortfarande styra upp mina aktiviteter ganska rejält, men det funkar bättre nu i alla fall. På Gåsahoppet i helgen klarade jag av att både värma upp, springa och varva ned hundarna, så länge jag satt stilla så mycket som möjligt utöver detta, utan att ta för mycket skada. Helt underbart! Jag blev dock väldigt frustrerad över att jag redan har blivit så mycket långsammare och flåsigare trots att jag inte är så stor än, vilket gjorde att jag gjorde en del missar på banan och hade svårt att veta var jag hade mig själv under banvandringen. Det blev lite mer gissningslek än jag tycker om, och det lär ju ändra sig mer för varje vecka. Men men, det är ju övergående till nästa säsong i alla fall. Det här med att vara gravid passar mig verkligen inte alls (och nej, inte pga att jag inte kan springa på banan). Jag hoppas och tror att jag passar bättre som mamma när väl barnet har tittat ut, för graviditetsgrejen är inte riktigt min grej känner jag 😉

Det var i alla fall skönt att komma iväg på husvagnssemester i några dagar. Välbehövligt för både mig och Clas tror jag. Och hundarna älskade det, som vanligt. Sheltiesarna fick dock vara på kollo hos mina föräldrar medan jag snodde med mig Kiwi ner. En Kiwi mot två sheltiesar kändes som ett rimligt byte 😉 En SM-pinne i agilityklass lyckades jag och Vinna knipa, vilket jag får vara nöjd med. Försökte mig på att ta någon pinne i hopp också, men det var lönlöst. Konkurrensen var för hård för oss där. Danskarna hade bl.a landslagsuttagning på Gåsahoppet. Det var verkligen benhård konkurrens på Gåsahoppet och jag fick se mycket bra agility under dagarna.

Jag hade även tre valpköpare som var ute och tävlade under påskhelgen. Mia och KORAD LP1 LP2 LP3 SE LCH MiVinna’s Auralux, ”Lyxa” tog deras första brukscert en dag (på fina 592,5 poäng) och fick certpoäng andra dagen (570 poäng). Cathis och MiVinna’s Beidomon, ”Dobby”, har blivit godkända i lägre klass spår. Ida och MiVinna’s Beldeine, ”Nessie”, har tävlat lydnadsklass 1 och fått ihop finfina 190 poäng. Grattis allihop!!!

So far so good

Mars avslutades i samma anda som jan-mars har varit så här långt: hysteriskt kliande och en ledsen och less Emelie som fick svårt att somna. MEN så gick vi över till april och så här långt har april varit riktigt bra, så jag behåller mina förhoppningar på den här månaden. Jag har sovit säkert 7 timmar den här natten och det kändes smått fantastiskt när jag gick upp i morse. Det har inte hänt sedan december. När jag dessutom svänger benen över sängkanten upptäcker jag att jag inte har så ont i fötterna. Håller tummarna att det inte kommer göra ont när jag lägger tyngd på dem och se på sjutton!: det gjorde bara lite ont. Huvudvärken är kvar men den gör inte så farligt ont den heller och förkylningen håller sakta men säkert på att lindras.

Dagen började med andra ord riktigt bra. Dessutom sken solen och det var dags för återbesök på Djursjukhuset med Vinna för att se så att hennes öga läker som det ska. Lastade in Vinna och Elit i bilen och begav mig till Göteborg. Tog med mig bägge in på mottagningen eftersom jag inte ville lämna Elit i bilen nu när det började bli rätt varmt och för att jag tänkte att det kunde vara trevligt för henne att få komma till veterinären utan att bli stucken med nålar för en gångs skull, med tanke på hennes sex besök på kort tid på sistone. Jag vill inte att det ska bli med henne som det är med Vinna. Vinna avskyr verkligen att vara hos veterinären. Hon blir stressad, rädd och vill helst fly. Hon hoppar upp snällt på bordet i undersökningsrummet och står alltid väldigt snällt och blickstilla när hon undersöks av veterinären, utan någon hjälp. Men när veterinären väl släpper henne vill det till att jag är beredd. Då försöker hon alltid fly och det känns som att det blir värre och värre för varje gång. Stackaren får lite halvt panik på bordet då, men hon verkar spela värre än det är. Så fort veterinären lägger handen på henne igen blir hon still… eller om godisburken åker fram, då glömmer hon plötsligt att hon alldeles nyss ville fly från det där bordet 😉

Elit, däremot, tyckte att det var helmysigt. Hon fick mysa en stund med en man i väntrummet. Sedan blev det mys med både veterinär och assistent inne på undersökningsrummet och hon lyckades norpa åt sig en godisbit när Vinna skulle få efter undersökningen. Lilla Elit charmade som vanligt personalen. De faller nästan alltid pladask för henne vart vi än kommer. Hon verkade inte alls förstå varför inte Vinna ville vara med om detta. ”De här människorna var ju supertrevliga” sa hon till Vinna.  Mitt lilla hjärta. Undersökningen av Vinna visade i alla fall att ögat har läkt väldigt fort och väldigt fint. Tack och lov! Så nu kunde jag köra på som vanligt med henne.

Måste bara skriva en annan sak angående det där veterinärbesöket också. Som jag skrev på facebook: ”Fascineras lite av alla som kommer in på djursjukhuset med hunden i… flexikoppel?! Hur tänkte de där liksom? Lika fascinerad blir jag av att de inte verkar veta att det finns en låsknapp på kopplet dessutom, utan står förvånat, irriterat och ibland lite halvt panikslaget och försöker håva in sin hund med jämna mellanrum i det trånga utrymmet. Intressant fenomen det där.” Det var liksom inte bara en person som kom in med hunden i flexi heller…

Efter veterinärbesöket åkte vi en sväng till GMBK för att träna lite i det fina vädret. Glatt skuttade jag ur bilen på mina nya fungerande fötter och gick en kort sväng innan vi satte igång och träna. Det blev både lydnadsträning, agilityträning och brukslydnadsträning. Det mesta i lydnaden gick bra. Agilityn gick hyfsat. Brukset gick okej. Vinna strulade lite i framåtsändandet då hon bara ville runda den där jäkla stora konen hela tiden, men vi fick löst det för tillfället i alla fall. Jag har inte något särskilt snyggt framåtsändande på någon av hundarna, men det har jag inte tränat för heller. Har jag bara ett dugligt så är jag nöjd… men det är ju trevligt om de inte rundar gruppen i alla fall 😉 Bruksstegen gick fint med bägge hundarna och alla steg togs.