Mars avslutades i samma anda som jan-mars har varit så här långt: hysteriskt kliande och en ledsen och less Emelie som fick svårt att somna. MEN så gick vi över till april och så här långt har april varit riktigt bra, så jag behåller mina förhoppningar på den här månaden. Jag har sovit säkert 7 timmar den här natten och det kändes smått fantastiskt när jag gick upp i morse. Det har inte hänt sedan december. När jag dessutom svänger benen över sängkanten upptäcker jag att jag inte har så ont i fötterna. Håller tummarna att det inte kommer göra ont när jag lägger tyngd på dem och se på sjutton!: det gjorde bara lite ont. Huvudvärken är kvar men den gör inte så farligt ont den heller och förkylningen håller sakta men säkert på att lindras.
Dagen började med andra ord riktigt bra. Dessutom sken solen och det var dags för återbesök på Djursjukhuset med Vinna för att se så att hennes öga läker som det ska. Lastade in Vinna och Elit i bilen och begav mig till Göteborg. Tog med mig bägge in på mottagningen eftersom jag inte ville lämna Elit i bilen nu när det började bli rätt varmt och för att jag tänkte att det kunde vara trevligt för henne att få komma till veterinären utan att bli stucken med nålar för en gångs skull, med tanke på hennes sex besök på kort tid på sistone. Jag vill inte att det ska bli med henne som det är med Vinna. Vinna avskyr verkligen att vara hos veterinären. Hon blir stressad, rädd och vill helst fly. Hon hoppar upp snällt på bordet i undersökningsrummet och står alltid väldigt snällt och blickstilla när hon undersöks av veterinären, utan någon hjälp. Men när veterinären väl släpper henne vill det till att jag är beredd. Då försöker hon alltid fly och det känns som att det blir värre och värre för varje gång. Stackaren får lite halvt panik på bordet då, men hon verkar spela värre än det är. Så fort veterinären lägger handen på henne igen blir hon still… eller om godisburken åker fram, då glömmer hon plötsligt att hon alldeles nyss ville fly från det där bordet 😉
Elit, däremot, tyckte att det var helmysigt. Hon fick mysa en stund med en man i väntrummet. Sedan blev det mys med både veterinär och assistent inne på undersökningsrummet och hon lyckades norpa åt sig en godisbit när Vinna skulle få efter undersökningen. Lilla Elit charmade som vanligt personalen. De faller nästan alltid pladask för henne vart vi än kommer. Hon verkade inte alls förstå varför inte Vinna ville vara med om detta. ”De här människorna var ju supertrevliga” sa hon till Vinna. Mitt lilla hjärta. Undersökningen av Vinna visade i alla fall att ögat har läkt väldigt fort och väldigt fint. Tack och lov! Så nu kunde jag köra på som vanligt med henne.
Måste bara skriva en annan sak angående det där veterinärbesöket också. Som jag skrev på facebook: ”Fascineras lite av alla som kommer in på djursjukhuset med hunden i… flexikoppel?! Hur tänkte de där liksom? Lika fascinerad blir jag av att de inte verkar veta att det finns en låsknapp på kopplet dessutom, utan står förvånat, irriterat och ibland lite halvt panikslaget och försöker håva in sin hund med jämna mellanrum i det trånga utrymmet. Intressant fenomen det där.” Det var liksom inte bara en person som kom in med hunden i flexi heller…
Efter veterinärbesöket åkte vi en sväng till GMBK för att träna lite i det fina vädret. Glatt skuttade jag ur bilen på mina nya fungerande fötter och gick en kort sväng innan vi satte igång och träna. Det blev både lydnadsträning, agilityträning och brukslydnadsträning. Det mesta i lydnaden gick bra. Agilityn gick hyfsat. Brukset gick okej. Vinna strulade lite i framåtsändandet då hon bara ville runda den där jäkla stora konen hela tiden, men vi fick löst det för tillfället i alla fall. Jag har inte något särskilt snyggt framåtsändande på någon av hundarna, men det har jag inte tränat för heller. Har jag bara ett dugligt så är jag nöjd… men det är ju trevligt om de inte rundar gruppen i alla fall 😉 Bruksstegen gick fint med bägge hundarna och alla steg togs.
Vinnabloggen 