Efter min status på facebook om mina iakttagelser under helgens agilitytävling i Göteborg har jag förstått att jag är långt ifrån ensam om att känna som jag gjorde. Jag hade så ont i ryggen under helgen att jag blev sittande i tältet vid klass 3-banan i stort sett hela dagarna och då hann man se en hel del på banan… tyvärr.
Så här skrev jag på facebook igår:
”Jag kanske är lite känslig men jag tycker att det är trist när förarna vrålar t ex ”Skärp dig!” och ”Hundjävel” och visar lite andra trista attityder på banan. Kan tycka att det är extra illa när det sker i klass 3 dessutom. Vet inte riktigt vad jag vill säga med det här, kanske är jag överdrivet känslig. Är dock glad över att det även finns gott om ekipage som det även lyser en positiv utstrålning från. Hoppas på att det blir fler 🙂 ”
Jag gör det lite enkelt för mig och klistrar in vad jag även skrev i kommentarerna:
”Jag tycker att det gör skillnad när föraren säger det med en sur attityd oavsett hur hunden svarar på det. Sedan finns det absolut gråzoner. Men ”hundjävel” tycker jag faktiskt inte hör hemma på banan oavsett hur hunden svarar på det. Det känns som att det har blivit lite mode och ”häftigt” att kalla hunden för både det ena och det andra. Jag förstår inte riktigt varför?
I helgen har jag sett många bli sura på sina hundar, säga tråkiga saker, bära ut hunden från banan och rakt in i tältet, surt gå av banan i långsamt tempo med en oförstående hund och i ALLA fall jag såg kom felen pga handlingsmissar. Dvs det var alltså förarna som klantade sig men skyllde allt på hundarna. Trist när man inte kan ta eget ansvar tycker jag utan bara skyller på någon annan. Visst, det är väl kanske lite lättare för en själv men. I klass 3 kan jag definitivt tycka (speciellt i de fall det handlar om erfarna förare) att man borde veta bättre. Varför skylla på hunden när felet är ens eget? I många fall handlar det om att man har gjort fel där och då, i andra fall handlar det om att man helt enkelt inte har tränat hunden tillräckligt bra, men det är ju knappast hundens fel.”
Jag tycker att det är bra att sånt här uppmärksammas lite då och då, för då kanske man själv funderar lite över hur man för sig i tränings- och tävlingssammang och funderar igenom hur man egentligen skulle vilja ha det. Jag skulle tro att de flesta ändå vill ha en positiv attityd, men ibland är det något man helt enkelt får jobba på. Man är inte perfekt, alla har vi saker man får jobba på och ibland lyckas man bättre och ibland sämre. Ibland gör man misstag. Men med det i åtanke kan jag känna att man borde ha en något större ödmjukhet inför sina hundar. Om jag inte kan vara perfekt jämt, varför kräver jag då perfektion av min hund i alla lägen? Känns inte det som lite dubbelmoral? Det här handlar alltså INTE om att peka ut enstaka individer, utan om att ALLA nog bör ta sig en funderare om hur de beter sig och en del kanske mer aktivt bör jobba mot en förändring. Jag själv har jobbat med detta under alla år jag har hållt på med hundar och hundträning och jag är både glad och stolt över att kunna säga att jag har utvecklats till det bättre inom det här området och hela tiden fortsätter att utvecklas, men visst finns det fortfarande en hel del utvecklingspotential hos mig också. Jag försöker även så gott jag kan utveckla denna tanke hos mina elever.
Under de 17 år jag har tävlat har sånt här med tråkiga attityder alltid förekommit, men det har förekommit olika mycket i olika perioder skulle jag nog vilja säga. Förr såg jag fler som tog tag i sina hundar och gav dem diverse tjuvnyp när de trodde att ingen såg, men det ser jag tack och lov inte så ofta längre. I perioder har domarna valt att gå ut med en varning innan tävlingen/klassen ska börja. En varning t ex i stil med ”Vi vill INTE se några tråkiga beteenden mot hundarna” osv osv. Det tycker jag har varit bra och har gett viss effekt ibland kan jag tycka. En liten påminnelse till förarna liksom. Ibland behöver man bli påmind. Kanske är det dags för en sådan period igen, där man faktiskt tar tag lite mer i detta?
Vinnabloggen 
If you are not acquainted with the term crammed’, in sports it means an player has didn’t execute around their
normal or maximum amount of enjoy.
Oj så tråkigt det låter! Jag har inte sett något sådant dom gånger jag har tävlat och det känns väldigt skönt, att tävla ska ju vara en rolig upplevelse för förare och hund.
Jag håller med dig jag tycker också det är jätte trist att höra folk skälla på sina hundar när dom river osv ingen hund har ju valt att hålla på med nån hundsport och det är faktiskt vi som tränar dom
Nä jag började med agility för att jag trodde det var så mycket positivt och roligt hela tiden men det lärde jag mig rätt snabbt att det inte är.
Fy vad tråkigt att höra.
Vilken tur jag spenderar min tid vid klass 1 banan. Vi hade en genomgång med domaren innan tävlingen drog igång som verkligen påminde oss om att ha kul och gjorde vi något osportligt så fick vi inte tävla vidare den dagen. Kanske behöver detta även i klass 3?
Sen behöver vi även tänka på vad som sägs utanför planen. Ett elakt ord kan såra och få någon att sluta med sporten. Medan positiva ord kan lyfta någon till oanade höjder =)
Sånt är verkligen jättetråkigt. Många hundförare behöver nog tänka igenom varför man vill tävla samt vilken sorts relation man vill ha med sin hund i både träning, tävling och vardag.
Oavsett hur det går på en tävling tycker jag att hunden ska ha sin stund med belöning och uppskattning efteråt. Struntar man i det ja…väldans tråkigt.
Jag reagerade på samma sak under Nationalhoppet i helgen.
Jag förstår att tävlingsnerverna gör sig påminda i en sån situation. Men samtidigt måste man förstå att hunden inte har med detta att göra.
Det är inte hundens fel att vi har missar i handlingen, det är inte hunden som skjutsat dit alla åskådare och störningar, det är heller inte hunden som byggt svåra banor med kluriga byten..
Det är inte ens hundens fel om vi tränat för lite på något speciellt hinder..
Tävlingar har en speciell känsla, men att dra iväg hunden i örat, eller låta bli att belöna när det inte går som man tänkt sig? Ja.. I min bok är det bara pinsamt, och en oerhörd bristande kunskap hos föraren när man inte förstår bättre än att bete sig på det viset!
Tyvärr har min syn på en del förare ändrats till det sämre efter helgens tävling. Som tur är så vägde andra upp och gjorde att jag blev varm i hjärtat över kärleken de visade sina hundar (oavsett rivningar och eller handlingsfel på banan) ❤