Slutspurt på platsliggningarna

Vi är 7 pass ifrån målgång för platsliggning i januari. Inte nog med att vi nog kan nå de satta målen för antal pass, vi når utan problem (har redan nått) tidsmålet 2 minuter. Ska nog ta och fortsätta platsliggningakampanjen i februari för att grunda en säker och fin plats.

Utöver att jag är väldigt nöjd med att vi har kommit upp i tidsmålet, så har hela attityden för platsliggningen blivit otroligt mycket bättre hos Vega. Hon känns säkrare och tryggare med vad som menas med hakan i marken, men vi har även fått en mycket säkrare vanlig plats också. Idag testade jag för första gången en dold (vanlig) platsliggning inomhus med henne när jag skulle göra kvällsmat till Tuva. Träningsplaner och att stegra försiktigt i all ära… ibland gillar jag att ta stora kliv och bara testa om det funkar också. Och ett par minuters dold platsliggning medan jag var i köket och fixade kvällsmat till Tuva gick hur bra som helst.

Annars körde vi även 3 min plats med hakan i marken, där de två första minutrarna ägnades åt återgångar (och lämnanden) och en lugn attityd där. Gick tillbaka femtielva miljoner gånger, klappade henne och gick iväg igen. En hel del huvudlyft blev det vid återgångarna, men jag fick snabbt en bättre känsla hos henne bättre resultat.

Sedan har vi även kört 2:30 minuter med mig ståendes ca 6 m bort inomhus. Ett lyft när katten Sammet kom gåendes precis framför nosen på henne, men det är jag ändå nöjd med. Hon lyfte inte huvudet förrän hon var precis framför nosen och strök. När jag påminde lade hon direkt ner huvudet och låg lugnt och fint resten av tiden.

Några platsliggningar idag, men vi har vi även haft en härlig helg med vallning och snöbus. En alltigenom god helg.

Pass 8

2:15 minuter! Tiden tas från att jag har kommit ut på avstånd och stoppas innan jag går tillbaka. Utan Elit och Vinna som stöd den här gången, med mig sittandes i soffan 6 m bort och med 3 minuters uppvärmning med vanlig plats först. Lugnt och fint med hakan i marken hela tiden, även med störning av en Vinna som kom in i rummet och kastrullen som plötsligt började koka och låta i köket. Glider över på rumpan åt det hållet som är ”spela död” och kan röra något på den, men inget jag bryr mig om just nu. Det lägger jag in träning på senare. Nu har det gått flera pass utan att hon har bjudit på ”spela död” och utan att successivt flytta nosen närmre sin vänstertass.

Hon blir lite ivrig och lyfter gärna på huvudet ett par gånger när jag är på väg tillbaka, så det ska jag senare också lägga in mer träning på. Just nu är fokuset på tid, ännu mer stabil plats och så får jag väl ta och lämna soffan och börja stå igen. Ett pass till i soffan först bara. Behöver även flytta ut träningen och testa på olika ställen.

Att köra klart

Gamla bilder på en annan tid. Jag och Issa på SM 2003 och 2004 (fina 2004 som gav oss silver individuellt). Notera ingången till platta tunneln 😶 Det diskuteras mycket just nu om vad man ska ha rätt till på banan efter disk, vad man betalar för osv. När jag började tävla agility var det alltid snabbaste vägen ut från banan så fort man diskade sig som gällde. Man körde helt enkelt de hinder som stod på väg till mål. Inga sura miner för det. Senare fick man lov att köra vidare även om man diskade sig. Det tog ett tag för mig att ställa om. Det kändes länge som att jag gjorde något ”förbjudet” när jag var kvar på banan efter en disk. SM 2004 var första gången jag körde klart loppet efter disk på ett SM. Det var med min sheltie Zazzi och i lag, då mina lagkompisar bett mig göra det för att de skulle få mer tid på sig mellan sina starter. Oj vad pinsamt och ”fel” jag tyckte att det var i början. Vara kvar på banan efter en disk på ett SM. Det kändes liksom inte riktigt ”proffsigt” att göra så på ett SM. Så lustigt. Tänk vad det ändras.

Nu diskuteras om man ska ha rätt till mer än vad vi idag oftast får göra efter disk. Det är bra med utveckling. Men jag är nog fortfarande den där tjejen som är tacksam över att man ens får lov att vara kvar på banan överhuvudtaget efter disk. Än idag kan jag någon gång ibland ta snabbaste vägen ut. Och vi är lika glada för det. Det ska bli intressant att följa utvecklingen till hur det kommer bli i framtiden efter disk. Kanske att jag hade önskat mig lite ödmjukhet i olika debatter av olika slag, men kanske kommer man ingenstans med utvecklingen då?

Wohoo! Platsliggningsjubel

Den här lilla tokan gjorde nyss 2 minuters plats med hakan i marken bredvid Elit… ja och med Vinna framför eftersom hon efter en stund upptäckte att vi körde platsliggning och gick dit på eget bevåg och lade sig.

2 minuter med mig 6 m ifrån, sittandes i soffan och utan huvudlyft. Polletten börjar trilla ner tror jag bestämt. Värmde upp med 3 min vanlig platsliggning.

Det är långt ifrån säkert, men det tar sig sakta men säkert dit. Det här var pass 7. 13 pass kvar den här månaden. Vi borde ha en betydligt mer stabil platsliggning lagom till februari.

Spår och mer platsliggning

Idag lade jag Vegas andra spår på gärde och det var framsteg redan den här gången. Nu fattade hon direkt vad det var det handlade om när jag släppte på henne. Slog lite emellanåt och käkade lite färsk rådjursspillning. Framförallt det sistnämnda är big no no. Men i övrigt gick det bättre. Mer spårerfarenhet så blir det nog riktigt bra. Jag gillar även att hon är väldigt noga med apporterna.

När vi kom hem fortsatte vi med platsliggningsträningen. Först 2,5 minuter vanlig platsliggning medan jag satt i soffan och jobbade lite. Därefter 2 minuter plats med hakan i marken och jag återigen i soffan. Ett lyft tidigt med huvudet i det sistnämnda, sedan låg hon stadigt. Bägge platsliggningarna fick hon ligga bredvid Vinna och Elit. Bra att ha dem med i träningen för snabbare framsteg eftersom de är så trygga i platsliggningen och håller positionen så bra. Det sänder fina signaler till Vega om vad det handlar om. Sedan måste jag ju dock såklart göra det utan deras hjälp också.

Bild tagen av Tuva, 4 år ❤