Min hund är ett geni! Alltså… det här krypet. ÄLSKAR! Det här är totalt vår 5:e krypträning och det här är första efter en månads uppehåll. Eftersom det gick så bra lade vi på flera steg och svängar direkt. Lika bra när man ändå är igång liksom… Vänstersvängen syns inte så bra eftersom vi ”simmade ur bild”.
Vi körde även platsliggning med ”viss” störning, haha. Hon börjar kännas rätt säker på sin uppgift. Tummen upp på det med!
Jag känner redan att jag har slappat till mig när det kommer till platsliggning, så jag bestämde mig precis för att dra igång en ny platsliggningskampanj för februari. Den ser ut så här:
Vi ska göra 6 st platsliggningar på olika platser.
Vi ska jobba på att länga avståndet mellan mig och Vega till 40 m. Här har jag inte angett antal pass, utan har bara lämnat mellanrum för notering de pass vi kör.
Vi ska jobba oss upp i att kunna klara 4 min platsliggning med hakan i marken. Tiden tas när jag har kommit ut på avstånd.
Vi ska göra 5 pass med kvalitetssäkring. Det kan vara att jag går runt henne, petar på henne, springer, kastar godis/leksak, nedlägganden, andra hundar/förare, dold förare osv.
När det kommer till olika platser, avstånd och tid är inte tanken att slå ihop allt så att jag ska kunna stå 40 m ut i 4 minuter på ny plats, utan varje mål är för sig. Dvs jag kanske är närmre och kör kortare tid på ny plats, 4 min kanske är hemma inomhus osv.
Idag tog mamma och jag med oss Nya och Vega för lite rapportträning. Nya är ju uppe i eliten i rapport, så för hennes del blev det rätt enkelt eftersom vi anpassade oss till Vega. Men det var första gången hon fick springa till mig som mottagare. Jag hade pannkakor, så det visade sig snabbt att hon mer än gärna sprang till mig.
Bägge hundarna tycker verkligen att det är helt vansinnigt kul med rapport. Vega är ju helt ny på det här men hon tycker att det är riktigt häftigt. Vi körde först 3 skick där Nya fick springa först. När Nya var inne hos mottagaren och man hade hunnit få ordning på allt, fick Pluppy springa. 4:e skicket fick Vega springa först. Inga problem sa hon och sprang allt hon kunde.
Sedan avslutade vi med att jag (som var på B-station) skickade Nya en 5:e gång, tog med mig Vega och gjorde en liten förlängning. Högst orättvist att inte jag fick springa igen, hälsar Vega. Nya tog förlängningen med glädje i full fart. Sedan avslutade vi och jag skulle ta med mig hundarna lösa tillbaka mot A-station där mamma skulle möta och längs vägen. Jag strödde ut en massa pannkaksbitar över marken till Nya (och Pluppy) efter jag hade tagit emot henne, kopplade loss Vega från trädet hon satt bunden vid och skulle få med mig alla grejer. Vega for som skjuten ur en kanon från trädet så fort jag kopplade loss henne, sprang rakt över den pannkaksbeströdda marken med en ätandes Nya och drog iväg hela vägen till mamma. Om den extremt matglada hunden till och med ratar pannkakor för att få springa, vet man att hon älskar rapport…
Får kanske bli lite rapport med henne i framtiden i alla fall… Vi får väl se…
Något annat som hänt idag är att jag har sett Vinna trava några steg här och var. För den som inte visste det kan bevittnandet av några få travsteg skapa lycka och ögon som tåras. Den senaste månaden har nämligen inte Vinna kunnat trava längre. Hon antingen skrittar, passar, galopperar eller travar fram och galopperar bak. Så hon har fått gå en del cavalettipass här hemma, plus gjort lite annan styrketräning. Så vansinnigt glad över att se att det redan verkar ha gett lite resultat.
Här en film på när Pluppy gör cavalettiövningarna:
Vilken fantastiskt bra idé med platsliggningskampanjen. På 17 dagar har vi gått från ca 20 sekunders instabil plats (även om vi kom upp i 45 sekunder första passet) till 3 minuters platsliggning med hakan i marken och med bra känsla. Ett helt annat lugn, förståelse och säkerhet. Igår testade vi för första gången platsliggning i grupp på på annat ställe med hakan i marken, sedan vi påbörjade vår platsliggningskampanj. Bra lämnande, jag ut på ca 7 m, stabilt hakan i marken i 2 minuter, bra återgång, med en liten vridning av huvudet mot mig det sista, men dock med hakan kvar i marken. Tjohoo! Bara att se till att jobba vidare på vår fina grund som de här 2,5 veckorna har gett oss. Så februari får allt bli en platsliggningsmånad det också.