Är det en bc?

Det är nog en fråga som många aussieägare någon gång har fått. Och tvärtom, säkert en fråga som en hel del border collieägare har fått också.

Jag läser emellanåt att en del uttrycker att det skulle vara oerhört negativt om någon skulle gissa att ens aussie kanske skulle vara en bc. Jag håller nog inte riktigt med om det. Ibland tycker jag också att det kan vara svårt att veta om det är en bc eller aussie, inom båda raser. Och det är inte så konstigt. Läser man respektive ras rasstandard har de väldigt många likheter.

Sedan hur rasstandarden tolkas och vad som vinner på utställning är ju en annan sak, men det är ju inte alltid vad som ligger närmast rasstandarden.

Det finns just några delar i rasstandarden hos respektive ras som jag tror att många inte tänker riktigt på när det gäller jämförelse mellan de olika raserna. Delar där många tror tvärtom. Jag ska ge några exempel.

”Stopet skall vara mycket tydligt markerat.”

”Stopet skall vara måttligt och tydligt markerat.”

Här hade många lätt kunnat tro att den första meningen kommer från aussiens rasstandard och den andra från border colliens, men det är precis tvärtom. Just stopet är vad jag hör många beskriva för aussiens huvud och vad som gör en stor skillnad från bc:n. Man tänker att det ska vara mer markerat på aussien, men i själva verket ska det vara tvärtom enligt rasstandarden. Aussien ska ha ett måttligt markerat stop medan bc:n ska ha ett mycket markerat stop.

”Bröstkorgen skall vara djup och ganska bred med väl välvda revben.”

”Bröstkorgen skall inte vara bred, men djup.”

Återigen är den första meningen från bc:ns rasstandard och den andra meningen från aussiens rasstandard. Det här skulle man kunna tolka som att border collien ska ha en något bredare bröstkorg än aussien. Hur många tänker sig att det ska vara så?

”Buken skall inte vara uppdragen.”

”Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.”

Här står det att buklinjen ska vara måttligt uppdragen hos aussien men inte alls hos border collien. Även det här tycker jag är något som nämns en del när man pratar om ”aussies som ser ut som border collies”, fast man då tänker att det ska vara mer tvärtom.

”Två hårlagsvarianter förekommer: medellång päls och kort päls.
Medellång päls: Ytterpälsen skall vara tät och av normal kvalitet, medan underullen skall vara mjuk och tät för att ge skydd mot dåligt väder. Den rikliga pälsen bildar man, byxor och tjock päls på svansen. På nosparti, öron, framben (förutom behäng) samt på bakbenen från hasen till marken skall pälsen vara kort och slät.
Kort päls: Ytterpälsen skall vara tät och av normal kvalitet, medan underullen skall vara mjuk och tät för att ge skydd mot dåligt väder.

”Pälsen skall vara måttligt grov och vädertålig. Underullens kvantitet varierar med klimatet. Pälsen skall vara rak eller vågig, medellång på kroppen och måttligt längre i man och krage, vilka skall vara mer framträdande hos hanhundar än tikar. Pälsen skall vara kort och slät på huvudet, öronen, på frambenens framsidor samt på hasorna. På baksidan av frambenen och låren skall pälsen bilda måttligt långa behäng.”

Hos border collien tillåts ju två hårlagsvarianter. Men den medellånga pälsen borde kunna motsvara aussiens hårlag. Här kan man se att aussien tillåter en större variation inom det hårlaget. Underullen kan skifta, detta pga att aussien kommer från USA där klimatet är väldigt varierande från norr till söder och öst till väst. Jämfört med border collien som kommer från Storbritannien och ett jämnare klimat.

Ändå tycks just underullen och pälsen ofta kommenteras som det som gör att det syns att det är en aussie: en aussie ska ha mer underull och vara ”fluffigare”… men enligt rasstandarderna är det ju inte så.

Som avslutning lägger jag in helhetsintrycket hos bägge raser:

Border collie skall vara välproportionerlig med rena linjer. Den skall vara elegant, graciös och i fullständig balans, samtidigt som den skall ha tillräcklig massa för att ge intryck av uthållighet. All tendens till grovhet eller spinkighet är oönskad.

Australian shepherd skall vara välbalanserad, något längre än hög, medelstor och medelkraftig med medelkraftig benstomme. Hanhundens kroppskonstitution skall ha en maskulin framtoning utan att för den skull vara grov. Tiken skall ge ett feminint intryck utan att vara finlemmad. Rasen skall vara solitt byggd. Den kan ha kuperad eller naturlig svans. Färgerna är många och färgteckningen mycket individuell. Pälsen skall vara medellång och måttligt grov. Rasen skall vara uppmärksam och livlig, smidig och vig, solid och muskulös utan att vara klumpig.

Här ser vi både likheter och olikheter. Hos båda raser nämns just att den varken ska vara grov eller finlemmad/spinkig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s