Förra vintern tog ganska hårt på Vinna. Hon blev plötsligt gammal. Jag trodde inte att jag skulle få behålla henne så länge till. Men här är vi nu, ett år senare. Och sedan dess har hon hållit sig på ungefär samma nivå.
Hon verkar inte ha den minsta tanke på att kasta in handduken än, vilket känns skönt. Jag fick ännu ett år till med min älskade vän. På promenaderna är hon valpig, far runt som en galning och låter mycket. Springer, springer och springer och jagar och skäller på Vega.
Idag hade vi julfikebesök här hemma. Vinna var halvt oregerlig emellanåt. Knödde på folket, skulle inte gå och lägga sig, drog igång Vega för lek. Gammeltanten som är valp på nytt.
När jag började skriva alldeles nyss här i bloggen tryckte hon in huvudet i kylskåpet när Clas öppnade och tänkte väl mer eller mindre helt enkelt bara ta för sig av något.
Härliga gamla Vinna. 14 år om en månad. Still going strong, om än lite skröplig i kroppen. Än kastas inte någon handduk in. Än finns hon hos mig och förgyller mina dagar.
Vinnabloggen 