God Jul

Jag och mamma gjorde ett gemensamt julkort för våra familjer i år också.

God Jul allihop!

Störningsträning

Förra året, när Vega bara var en liten plutt, var vi ute och åkte husbil en hel del och jag var iväg på ett antal agilitytävlingar med Elit. Perfekta lägen att ta tillfället i akt och få störningsträna redan från början med Vega.

Det finns så mycket att jobba igenom när det gäller hundens fokus på sin förare, och jag tycker att det är en stor fördel att göra det tidigt i träningen. Så snart hunden är mogen för det. Med Vega var det rätt enkelt. I filmen ovan är hon 4,5 månader och hade bott hos oss i en månad. Hon var enkel att jobba med i olika miljöer med diverse störningar och vi gjorde det till en kul lek. I videon har vi störning av miljö med bilar, hundar och människor, det är en rätt ny plats för Vega och en liten Tuva som far omkring.

I år har jag inte varit riktigt lika duktig på att underhålla den här träningen. Jag har hållit mig mer hemma och har inte gett mig iväg för medveten störningsträning så mycket, som när jag passade på när vi ändå var ute. Det ska jag ta tag i tänker jag. Störningsträning är ju faktiskt rätt kul och det är så nyttigt att jobba igenom ordentligt. Den här sista dagarna på året ska jag jobba lite mer fokuserat på detta tror jag. Ge oss fortsatt fina grunder för en bra förståelse hos Vega och ett härligt teamwork. Det här vill jag sedan ta med mig in i det nya året och försöka påminnas om då och då. Vega är fortfarande duktig på att jobba i olika miljöer, men jag vill se till att behålla det och göra oss ännu starkare och säkrare. Vill man något får man helt enkelt se till att jobba för det.

”A dream doesn’t become reality through magic; it takes sweat, determination and hard work.”

– Colin Powell

Barn och hund

Det är intressant att se Tuva med hundarna ibland. Så naturligt hon kan få dem att följa henne med fullt fokus på henne. Så där som så många vuxna hundägare kämpar för att få till.

Hon gillar att vara med när jag tränar hundarna. Vilken himla tur för mig. Ibland vill hon testa själv också. Visst kliar det i mitt tränarhjärta emellanåt och jag vill gärna gå in och peta, men för det mesta låter jag henne få testa själv och göra som hon vill.

Igår såg hon mig lägga godis på nosen på Vega, och sedan låta Vega få ta den. Hon ville testa samma med Elit sedan. Jag försökte förklara att det nog är lite för svårt för Elit. Att hon inte kan det. Men hon kom på egen hand på att hon kunde lägga henne ner, säga ”plats” så att hon lade ner huvudet på golvet och sedan var det bara att lägga godiset på nosen. Hon var så himla nöjd när hon lyckades med detta på egen hand första gången. Fick efter en stund upp mobilen för att filma henne.

Nedan ser vi en gammal film från när Tuva var 2 år och fick hänga med på träning. Hon var överlycklig när hon fick ta ut Vinna och ”träna” henne på egen hand. Samspel, relation, fokus ❤️

Det är så fint att få se henne växa upp tillsammans med hundarna. Så mycket hon lär sig. Så mycket jag lär mig.

Funna problem och hittade lösningar

Ibland finns det någon del i träningen som småsaker lite. Det har inte varit ett tillräckligt stort problem för att jag har känt att jag har velat ta tag i det. Det har även varit viss variation i beteendet, vilket har gjort att jag känner att det duger. Men så insåg jag nu i veckan att, nej, jag vill faktiskt inte ha det på det där viset längre. Det där är faktiskt ett problem för mig och jag bör nog ta och försöka finna en lösning.

Problemet det handlar om är Vegas ingångar. Vega är i mångt och mycket väldigt noggrann av sig. Det är viktigt för henne att det blir rätt. Hon tänker och agerar. Ju säkrare hon blir desto mer lägger hon till fart i beteendet Men först är det viktigt att göra rätt tycker hon. Problemet är väl bara fortfarande att hon tänker lite för mycket vid ingångarna och har större vikt vid att göra rätt, än att bara våga bröta på lite.

Här är ett typexempel. Apporteringen med Vega på tävlingen i lägre klass:

Hyfsad fart ut, bra gripande, hyfsad fart in (numera har vi oftast högre fart) MEN bryter av i tempot lite för tidigt vid ingången. Inget jättestort problem egentligen och därför har jag låtit det vara. Problemet syns mest vid apportering, eftersom hon då får tänka desto mer när hon har en apport i munnen också.

Så i torsdags tog jag tag i det där och började jobba på snabbare ingångar. Hade leksak i vänsterhanden och så fick Vega starta nära mig och bara runda mig och hugga leksak. Idag testade vi igen. Och det börjar redan ge positivt resultat. Eftersom jag är som jag är kunde jag inte hålla mig från att testa en apportering trots att vi inte jobbat igenom det här så mycket än. Och så gör hon det så himla fint! Full fart ut, snyggt gripande, full fart HELA vägen in med en snabb ingång. Så det känns som att vi är på rätt väg med den här träningen i alla fall.

Så bra när man faktiskt tar tag i saker som har skavt lite. Så bra när man snabbt även verkar hitta bra lösningar. Sedan gäller det ju bara att fortsätta jobba på det för att få fram stabilitet i beteendet också… Det är lite av min akilleshäl det där. Men jag tänker att om jag skriver det här så kanske det sporrar och påminner mig om att fortsätta jobba på det tills det ser ut som jag vill ha det.

Krypträningsutveckling

För snart 1 år sedan påbörjade jag krypträningen med Vega. Vi tränade inte särskilt mycket, men varje pass tog oss framåt. Överlag har vår krypträning varit ganska sparsam. Träningen har dock i stort sett hela tiden gått åt det håll jag har önskat.

Här är en film från januari 2019 på Vegas tredje träning med kryp. De tre passen var dessutom utspridda under en knapp månad.

Under hösten har brukslydnaden legat lite på is, till förmån för agilityträningen och vallträningen. Men nu har jag börjat ta tag i brukslydnaden igen. Vi har nu börjat jobba lite mer med vinklarna (det har vi gjort någon gång då och då under hösten också).

I dagsläget ser krypet ut så här:

Vilken utveckling under 2019! Så otroligt nöjd med hur det här momentet har tagit sig från de där allra första stegen till detta. Målbilden är väldigt nära. Det ska bara bli säkrare, mer uthålligt och jobbas igenom i många olika miljöer och underlag och så med kommendering. Och försöka så gott jag kan att bibehålla hennes fina teknik och följsamhet. Men det bådar gott inför start i högre klass spår under 2020.

Första tävlingsåret med Vega

Så kom det då äntligen: året då Vega fyllde 1 år och jag fick börja tävla med henne; min efterlängtade lilla hund som jag väntat så länge på. Och vilket roligt tävlingsår vi har haft!

  • I maj blev vi uppflyttade till lägre klass i brukset.
  • I slutet av augusti tävlade vi för första gången agility.
  • I september blev vi uppflyttade till högre klass spår och Vega fick sin första titel: SPH I.
  • I november blev vi uppflyttade till hoppklass 2, men valde att stanna kvar i klass 1 lite till.
  • I december tog Vega sin 5:e pinne i hoppklass och fick därmed sin andra titel AgHD I.
  • Under våra agilitystarter har vi hamnat på pallen hela 7 gånger. Fyra vinster, en 2:a plats och två 3e platser.

Vilket helt fantastiskt härligt första år på tävlingsbanorna! Nu är våra tävlingar slut för i år, men vi ser med glädje fram emot ett nytt tävlingsår 2020.

Helgens tävlingar på Tånga

Det var många glädjerus i helgen för mig. Inte nog med glädjen i mina 5 lopp med Vega och de fina resultaten vi lyckades få, jag fick även dela glädje med mina duktiga elever. De hamnade på pallen hela 8 gånger under helgen! Wow! FYRA vinster, en 2:a plats och tre 3:e platser. Helt fantastiskt bra. Grattis allihop!

Det var en väldigt trevlig tävling överlag. Funktionärerna jobbade snabbt och effektivt och domarna bjöd oss på roliga och utmanande banor. Tack Hundspektra för en välarrangerad tävling.

Att Vega skrapade ihop två 3:e platser och en VINST under helgen var inte fy skam det heller. Så himla roligt! Och det blir bara roligare och roligare att springa med henne. Fantastiska lilla hund. En ny titel fick hon också, så nu heter hon AgHD I SPH I Cut’n Loose Mi Vinna Vega.