Att vara den som tjuvstartar

Till helgen får jag tävla med den här pärlan igen. Åh vad roligt det ska bli! Ser fram emot att få lära mig mer tillsammans med Vega. Under varje tävling lär vi oss lite mer och vårt samarbete förfinas.

Den här gången vill jag fokusera lite extra på våra starter. Jag erkänner… jag slarvar… Jag är så ivrig att jag tjuvstartar oss. Får ta och skärpa till mig angående det om jag inte vill ha en tjuvstartande hund. Gå iväg, andas, starta.

Ska nog ta och träna lite extra på det under veckan också. Bara för att påminna mig själv… för ja, jag erkänner att jag emellanåt gör likadant på träning.

Skriver jag det här, kanske det hjälper mig att komma ihåg det även på tävlingen till helgen tänker jag… kanske…

Agilityinspiration

Jag anmälde mig till en onlinekurs i running contacts för ett tag sedan. Bara som åskådare den här gången. Kursen och den förra agilitytävlingen har gett mig lite mer agilityinspiration. Jag kom igång så fint med det hela och kände mig riktigt taggad till fortsatt träning. Men så sitter jag här förkyld och har sedan förra veckan känt att rösten är nära att ge sig. Så hundträningen får bli lidande ett tag. Så jag får helt enkelt spara mig nu så att jag kan hålla lektioner på kvällarna.

Idag tyckte jag dessutom att det kändes som perfekt träningsväder när jag var ute med hundarna en kort sväng. Men icke, jag får hålla mig ett tag till. Visst hade jag kunnat träna och bara använda klicker t ex, men jag vill kunna gå all in när jag tränar och belöna ordentligt och det kan jag inte riktigt motstå att göra när hundarna gör något så där fantastiskt. Så stanna inne, vila och spara mig. Men det är bra det också. Då kan jag få längta till träning. Det är nyttigt det med, för en sådan som haft svårt att hitta inspiration och motivation.

RC-träning

När vi satte igång med kontaktfältsträningen gick allting så himla enkelt, som med så mycket annat med Vega. Därför var jag dålig på att underhålla den träningen. Tog det lite för givet.

Väldigt dumt, för plötsligt fick vi problem… och det blev inte direkt bättre av att jag inte tränade på det. Till slut började jag ta tag i det litegrann nu under hösten. Så blev det bättre, men träffarna var inte lika fina som tidigare och jag började fundera på mina kriterier. Skulle jag nöja mig med frambensträffar eller var det bakbensträffar jag ville ha? Vega blev också lite osäker eftersom hon inte riktigt visste vad jag menade. Men så bestämde jag mig för att en träff är en träff oavsett och plötsligt gick det så mycket bättre. Dels för att jag faktiskt började träna mer och dels för att jag blev tydligare i min träning. Så på bara några träningspass sedan jag strukturerade upp det hela och tog tag i träningen lite bättre har vi redan fått positiva resultat. Nu måste jag bara fortsätta träna målmedvetet. Vi har just nu majoritet av frambensträffar, men fina sådana. Emellanåt får vi dock till riktigt bra bakbensträffar också, som på bilden och i det korta videoklippet nedan.

Debut i lägre klass spår

Nu var det visst ett tag sedan jag skrev…

Idag har Vega och jag i alla fall debuterat i lägre klass spår. Det var både roligt och nervöst. Det började med lottdragning där jag drog nummer 3. Mitt favoritnummer i bruks- och lydnadssammanhang. Så det började bra i alla fall.

Ut i skogen för spår. Ett ovanligt dåligt påsläpp och vi fick betyg 8,5 där. Hon kan nog ha funderat på om det verkligen var det här spåret hon skulle följa. Vi har inte spårat främmandes spår sedan appellen i våras. Sedan dess har hon bara gått mina spår, förutom en gång när pappa lade ett spår till mig. ”Det här kommer aldrig gå vägen” tänkte jag när jag följde efter henne där i starten.

Lite halvsvajigt fram till första apporten. Ca 20 m efter den första apporten springer det en EKORRE mitt framför oss och Vega jagar upp den i ett träd. Sedan står hon där överlycklig och skuttar på två ben. ”Jaha, nu var det definitivt kört” tänkte jag. Testar att säga ”Spåra”… och se på sjutton; hon lämnar ekorren och tar upp spåret igen. Sedan gick det som på räls. Vår spårträning på sista tiden verkar ha gett resultat. Hon klarade alla stigar som gicks av och på, fina vinklar, och skuttade utan tvekan över en relativt djup bäck. En så bred och djup bäck tror jag aldrig att vi har tränat på att korsa tidigare. Hur som helst var det ett väldigt fint spår vi fick, även om jag blev lite halvnervös av allt vildsvinsbök överallt. Alla apporter in och gott om tid över, så 10 i betyg på spåret.

Lydnad ganska snart efter att vi kom tillbaka. Här gick hon ungefär som hon gjort på träning på sistone, trots nervös matte. Vi har haft lite strul senaste veckan i läggandet under gång. Hon har rest sig upp när jag har lämnat henne ca 15 m. Det gjorde hon idag också. Annars gick det ändå rätt bra. Inkallning, kryp och apportering är de moment jag är mest nöjd med. Jag kom på häromdagen att Vega nog aldrig faktiskt fått testa apportering med främmande apport som någon annan hund har dreglat på. Jag trodde inte att det skulle vara några problem, men man vet ju aldrig. Det visade sig att det inte var några problem. Skönt!

Efter lydnaden var det lunch och sedan buföring med skott. Inga större problem här. Vega har blivit lite het på det här momentet på sistone, så jag får henne knappt att sätta sig inför det här hemma och det var likadant på tävlingen. Vi har inte kört med annan mottagare än mamma sedan vi tävlade appellen i våras, men det var inga problem det heller. Hon struntade bara i att sätta sig hos mottagaren, men hon stod åtminstone snällt kvar tills hon skickades. Hon har varit väldigt tjuvstartsbenägen på sistone både från mig och mamma. Det kändes på gränsen idag också, men det gick. Springa är kul!

Platsliggningen avstod vi sedan eftersom jag känner att vi inte riktigt är klara där än för tävling. Vi behöver mer träning på platsliggning för sig och mer träning med skott för att det ska kännas säkert. Hon är lite ung och oerfaren där än.

Så totalt fick vi ihop 497 poäng, kom 2:a och blev uppflyttade till Högre klass spår. Kul!

Filmer från lydnaden:

Något mer värt att nämna, eftersom det var ett tag sedan jag bloggade, är att vi även har debuterat i agility. På vår debut lyckades vi vinna en klass och tog vår första pinne. Himla kul det också.

Här är en film på vinstloppet:

Nu blir det bara några agilitytävlingar till under hösten, så satsar vi på högre klass spår till våren hoppas jag och kanske debut i lägre klass rapport.

Fantastiskt avslut

I förrgår körde jag och Elit vårt sista agilitylopp på tävling. Att få sluta vår agilitykarriär med ett felfritt lopp på Agility-SM var en fantastisk känsla och det var en mycket rörd Emelie som kom i mål med Elit. Och extra varm i hjärtat blev jag efteråt när jag tittade på filmen och fick höra min älskade lilla dotter Tuva, 4,5 år, heja så fint på oss när vi sprang.

Nu blir det enbart satsning på tävling i bruks med Elit och i övrigt lite lattjo träning här hemma med lydnad och agility på hobbynivå.

Jag var inte ett dugg sugen på att åka på SM innan jag åkte, men nu så här i efterhand känns det så himla bra. Vi avslutade på ett fint sätt och med känslan på topp. Jag fick se fantastisk agility, se Hanna och Zuki ta hem guldet i large och Ida och Elits kullsyster Nessie ta hem ett brons i lag.

Nu är jag full av pepp för att faktiskt ta mer tag i Vega’s agilityträning. Så nu har jag skrivit upp några viktiga punkter i hennes träning att komma ihåg och har gjort månadsmål för agility för Juli månad. Idag får Elit en vilodag och Vega’s SM-satsning börjar. Förhoppningsvis står vi på startlinjen på SM om några år. Det ska bli så roligt!