Idag kvalade jag och Elit till Agility-SM 2016. Tjohoo! Vi behövde en SM-pinne till i hoppklass men tog två, genom en 8:e plats (av 59 starter) och en 4:e plats. Så nu är Elit en av de hittills fyra aussies som har kvalat till SM individuellt.
Som om detta inte vore nog, så innebär detta dessutom att MiVinna’s kennel alltså har avkommor som har kvalat till SM i tre olika grenar: Bruks – spår, lydnad och agility.
Och som om inte det vore nog, så fick jag dessutom jättefina rapporter under dagen från Sofia och MiVinna’s Balinor (Elits kullbror) som varit ute och tävlat lägre klass sök, med en riktigt fin känsla och dessutom uppfyllt till högre klass sök!
Idag fick jag och Elit ÄNTLIGEN åka iväg och tävla lydnadsklass 3. Vi har ju haft lite oflyt och varit tvugna att stryka oss från hela 4 tävlingar. Två pga löp (lite för tidigt), ett för att jag var sjuk och ett för att hon var sjuk. Häromdagen trodde jag att vi skulle behöva stryka oss från den här tävlingen också eftersom hon skadade sig så att det blödde i ögat. Men ögat verkar må bättre nu, tack och lov. Alltid läskigt när de skadar sig i/vid ögat.
Uppladdningen var inte den bästa. För lite träning under veckan och en Emelie som inte sovit så bra. Värst var det den här natten när jag fortfarande inte hade somnat ordentligt när klockan ringde för uppgång på morgonen. Inte kul alls. Hade sovit några minuter här och där bara.
Sömnen påverkar min sinnesstämning. Trött och löjligt nervös, vilket gjorde att jag var stel som en pinne under fria följet. Men min underbara lilla Elit kan jag alltid lita på. Hon skötte sig alldeles ypperligt och jag är sjukt nöjd med henne både idag på tävlingsplanen och i övrigt.
Tävlingen i mina ord:
Sittande i grupp: Det gick fint. Inte riktigt den attityden jag vill ha på henne men fint ändå. Jag blev lite nervös när en hund från platsliggningen för lkl 2 gick upp och sakta gick mot sin förare som stod en liten bit snett bakom Elit. Men den höll sig där så det var skönt och Elit höll koncentrationen.
Platsliggning: Kanonfint nedläggande men sedan lyfte hon på huvudet när jag hade lämnat henne en bit. Låg dock bra utöver det och jag kan inte säga så mycket om huvudlyftningen då jag inte har underhållt det tillräckligt bra. En hund låg och tokskällde en bra stund och fick till sådana där riktiga yl-skall. Men den låg kvar och alla hundar låg fint. Alltid ett nervöst moment annars. Speciellt när man är gömd, hör en hund börja skälla en massa och inte kan se vad som händer.
Fritt följ: Det här var det enda momentet som inte kändes alls bra. Ofokuserad mot hur hon brukar gå och jag visste inte alls var jag hade henne. Jag underlättade väl dock inte särskilt för henne genom att själv gå som en kratta.
Sättande: Fint. Inget särskilt att tillägga där.
Inkallande med ställande: Bra fart, men lite dåligt ställande mot hur hon kan göra. Jag har i och för sig lite variation i det momentet så egentligen kan jag väl inte säga så mycket om det. Överrotation vid ingången. Händer ibland.
Rutan: Ja, vad ska man säga… Det kändes ungefär som den där gripklon i automater på tivolin. Ni vet den där där man ska försöka pricka ett gosedjur att få i vinst. Jag ställde henne lite för sent så hon hamnade bakom rutan. Sedan hamnade hon framför rutan. Tack och lov lyssnade hon på ”Backa” (som hon egentligen inte kan särskilt bra) och backade fint in i rutan. Duktig LillFläck som tar mina dirigeringar så fint. Sedan bra fart in till mig, lite halvtaskig ingång och fotgående, men jag har mest tränat ingång från andra hållet så det var inte så konstigt.
Hopp apport: Kanonfint! Blev lite nervös för återhoppet då hon kom väldigt snett men min duktiga lilla tjej har koll på hur momentet ska utföras. Kunde inte låta bli att skratta lite inombords när jag fick syn på henne då jag skulle ta apporten. En apport i munnen och hela käften full av löv då den hade hamnat i en lövhög. Sötnosen ❤
Metallapport: Så jäkla bra! Är supernöjd över det gripandet. Känns extra bra att apporteringarna gick så bra med tanke på att vi inte har tränat med andras apporter på mycket mycket länge och det nu var fyra hundar som hade tagit apporterna före Elit.
Vittringsapportering: Är supernöjd med hur det här gick. Har inte tränat så mycket med att andra har lagt ut apporterna på länge så jag var lite osäker på hur det skulle gå. Tidigare har vi även haft lite problem med att hon har sprungit till den som har lagt ut apporterna och satt sig fot med apporten i munnen… Sötnöten. Men det gick fint idag. Hon var dock på väg först till tävlingsledaren med pinnen och sedan till domaren, men hon kom på sig själv och bröt aldrig av från galoppen.
Fjärren: Lite missförstånd bara annars är jag väldigt nöjd med skiftena. Jag var otydlig när jag skulle ställa henne från sitt så hon lade sig, men jag fick snabbt upp henne i stå. Hade jag inte klantat mig så hade vi haft en riktigt fin fjärr!
Helhet: Ja, jag kunde väl knappast vara mer nöjd med henne. Det gick väl nästan bara bättre och bättre kändes det som. Vi hittade bra tävlingsmässiga belöningar mellan momenten och hon var med mig ganska fint.
Jag fick otroligt mycket beröm för Elit av domaren. Han gav mig lite tips inför eliten (som jag ska tänka på själv, eftersom hunden var fantastisk men jag behövde skärpa mig lite och inte vara så stel, haha) och var allmänt trevlig. Han grattade mig till ett 1:a pris redan innan vi ens klivit av planen och påpekade flera gånger vilken fantastiskt trevlig hund jag har och hur fint det ser ut. När jag klev av planen kom en annan domare fram till oss för att gratta mig till ett fint program och en hund som är riktigt bra. Han sa att han inte trodde att det skulle gå så bra för oss eftersom han tyckte att vi tränade så mycket innan vi gick in på planen. Han trodde inte att hon skulle orka hålla hela programmet då. ”Men det var inga problem, hon gick ju som en klocka” sa han. Det är min Liten det. Uthållighet är hennes grej ❤
Här kommer betygen uppstaplade och poängen. Domare för dagen var Patrik Ohlsson. Lite snälla poäng här och var kanske, men jag gillade honom som domare då han var trevlig och han dömde väldigt jämnt överlag. Låg ganska exakt där jag trodde att de skulle få fast kanske något över, men det var lika för alla.
Moment, betyg, domarens kommentar:
Sittande: 10.
Platsliggning: 10
Fritt följ: 9 stel förare, ss, vp
Sättande: 10
Inkallning m stå: 9,5 ss
Rutan: 7 flera kommando, 3 extra kommando
Hopp apport: 10
Metallapport: 10
Vittringen: 9 lov
Fjärren: 7 dk ligg, dk stå
Helhet: 10
Totalt: 286,6 poäng, 1:a pris och klassvinst!
Det här betyder att jag och Elit har tagit 1:a pris på alla våra 3 lydnadstävlingar vi har kört tillsammans och dessutom med klassvinst på alla 3!!! Helt klart nöjd med vår lydnadskarriär så här långt.
Idag har Elits kullbror SE VCH MiVinna’s Berin, ”Kan”, fått vandra över regnbågsbron. Ett mycket svårt beslut för hans matte Camilla att fatta och något som vi pratade om under helgen.
Kan har plötsligt kunnat bli väldigt aggressiv mot andra hundar och Camilla har jobbat mycket med detta men känner att hon inte längre kan lita på honom. En situation ingen av dem mådde bra av att leva i. Så idag fick Kan somna in.
Det här är självklart något som är oerhört jobbigt för oss alla inblandade och tårarna bara rinner, än värre är det så klart för Camilla.
För trots allt så var han en högt älskad hund som Camilla delade sin vardag med. En hund som älskade att träna och som alltid gav allt, oavsett vad. En fin vän till Camilla som hängde med på alla aktiviteter. En hund med tokiga egenheter som gjorde just Kan till Kan. Han lämnar ett stort tomrum efter sig.
Bloggandet har det visst varit lite stiltje i på sistone. Anledningarna till detta är väl egentligen flera. Först hann jag inte med allt som hände och kände att det skulle bli ett berg att uppdatera allt så som jag verkligen ville. Sedan slog sömnbristen in. Jag har inte sovit riktigt på drygt en månad. Den här veckan har det varit lite bättre ett par nätter, vilket direkt gör stor skillnad på mig. Dålig sömn = deprimerad Emelie utan kraft att göra någonting. Men nu försöker jag i alla fall ta tag lite i bloggandet igen genom att göra någon sorts sammanfattning av det som har hänt. Troligtvis kommer jag missa en del, men that’s life.
Vi börjar resultatmässigt:
– Lyxa och Kiwi ur första kullen har blivit godkända i elit spår. Roligt med två hundar från kenneln som nu är och kämpar i eliten i brukset.
– Lyxa har blivit rasmästare i Elit lydnad. Hon har dessutom samlat på sig en massa fina SM-poäng och det verkar rätt klart till att de har kvalificerat sig till lydnads-SM nästa år!
– Melvin ur andra kullen har tagit ett 1:a pris i lydnadsklass 2 så nu är han i klass 3 tillsammans med sin syster Elit.
– Nessie ur andra kullen har vunnit en hoppklass 2 och tagit pinne.
– Kiwi har tagit ytterligare ett r-cert i utställningsringen.
– Elit har fått ytterligare ett excellent på utställning.
– Elit har debuterat i hoppklass 3 och har lyckats göra några felfria rundor och hamnat precis utanför SM-pinne plats ett par gånger.
– Vinna har gjort comeback på agilitybanorna och slog till med en dubbelnolla direkt och en SM-pinne.
Någonting som inte har blivit gjort är debut i lydnadsklass 3 och MT med Elit. Vi har varit anmälda till fyra lydnadstävlingar men har tvingats stryka oss från allihop. De första två löpte Elit på (vilket var extra synd eftersom vi var i högform då), den tredje (rasmästerskapet som jag hade sett fram emot så) låg jag hemma med feber och Elit mådde inte riktigt bra hon heller. Den fjärde mådde Elit fortfarande inte riktigt bra på och jag var inte i så bra form heller. Så ingen flyt på lydnadsfronten just nu och nu finns det tyvärr inga fler tävlingar vi kan vara med på förrän i november. Seeegt. Jag hade även tänkt vara med på MT med Elit men vi kom inte ens med till lottningen då min anmälan tydligen hade kommit bort på vägen. Så det har inte riktigt gått vår väg på sistone kan man väl säga.
Någonting som däremot verkar gå vår väg lite mer just nu är Vinnas kamp mot anaplasman. I nästan två år har vi kämpat mot den där skiten och nu ÄNTLIGEN börjar jag se lite resultat. Jag säger som tidigare att hon känns bättre men inte bra, men nu känns hon ändå såpass bra att hon börjar visa sitt rätta jag mer och mer och jag börjar våga tro på en någorlunda ljus framtid för henne. Jag har tyckt ett tag att hon känns bättre men då hon har haft så diffusa symptom har det varit svårt att säga så mycket om det. Så på sistone har jag testat henne mer. Hon har bl.a fått spåra igen och jag blev så glad under spåret. Det var en ringrostig Vinna men ändock en Vinna som visade upp MIN Vinna i spåret. Jag har inte kunnat spåra med henne under den här tiden hon har haft anaplasma eftersom det helt enkelt inte har gått. I takt med att sjukdomen fick mer fäste i henne försvann min suveräna spårhund. Men nu verkar det alltså som att hon börjar kunna spåra lite igen.
Jag anmälde henne även till en agilitytävling för att testa henne även där. Tanken var att träna lite mer inför den men så blev jag sjuk och sedan sömnbristen på det så det blev inte särskilt mycket tränat. Jag tror inte ens att hon hade hoppat höga hinder sedan i mars/april när hon sjukskrevs igen. Jösses vad glad hon blev över att det äntligen var hennes tur att få tävla. Det fullkomligt lyste om henne när hon förstod att det faktiskt var vi som skulle tävla. Jag var extremt ringrostig ihop med henne. Väldigt sen och jag visste inte alls var jag hade henne. Men oj vad glad jag var när vi kom i mål efter det första loppet. Det var lite mer som det var när jag sprang med henne för ett par år sedan.
Att resten av tävlingen var en fruktansvärt jobbig kamp för mig som var alldeles för känslig, nere och trött för att jag hade sovit så lite så länge var en annan femma. Jag fick till och med låta pappa springa med Kiwi i ett lopp för att jag inte orkade. Men trots detta ser jag ändå tillbaka på den tävlingen med ett leende då den var ännu ett bevis för mig att MIN Vinna sakta men säkert kommer tillbaka.
Vårt allra första lopp tillsammans på tävlingsbanorna efter den långa sjukskrivningen:
Ett av Elits klass 3-lopp:
Just ja, och så har vi skaffat två kattungar. Sammet och Siden. Mer om dem en annan gång. Ni får nöja er en bild var på dem. Sammet är den svarta och Siden är då den sköldpaddsfärgade.
Oj oj oj vad jag har varit dålig på att blogga på sistone. Ska försöka blogga ikapp mig lite.
Lilla Ila som jag köpte tillbaka för 1,5 år sedan och för ett år sedan placerade ut i ett nytt hem gjorde MT för ett par veckor sedan. De fick inte direkt bästa uppladdningen då de körde i diket på vägen dit, fick skjuts resten av vägen fram till klubben av någon annan och sedan låååång väntan innan det var deras tur med bl.a en exteriörbeskrivning under tiden. Jag är supernöjd med Ilas MT och domarna hade sagt väldigt mycket fina saker om Ila. De tyckte att hon var en glad, intensiv och väldigt trevlig hund som är trygg i sig själv. Hennes styrkor (där många poäng hamnade) satt på de sociala bitarna, leken och på hennes nyfikenhet med förmåga att snabbt glömma det obehagliga. Hon var snabbt framme och kollade på det läskiga och var framförallt direkt klar med det. Ila såg ut att tycka att det var ett hellajbans ställe! De fick ihop 402 poäng men blev inte godkända pga skotten (2:a där), men skotten visste vi ju om sedan innan. Hon har dock inte längre några större problem med detta i vardagen. Fint jobbat Line! Här hittar ni Ilas protokoll.
Här kommer filmerna på Ilas MT:
Idag var jag nere i Varberg för att titta på när Elits kullbrorsa Mörk skulle göra sitt MH. Han har tyvärr inte haft möjlighet att göra sitt MH tidigare eftersom han har varit sjuk i anaplasma i ca 1,5 år. De har kämpat så mycket med detta och sviterna efter det i mer än halva hans liv så han har inte direkt fått den bästa starten här i livet, vilket gjorde mig lite nervös inför hans MH. Sofia har dock gjort ett jättefint jobb med honom och det var med en skön känsla jag åkte hem idag. Jag filmade hans MH men har så mycket filmer att lägga upp och det strulade så för mig när jag skulle greja med hans film att ni här får nöja er med en film på den sista leken och skotten och en bild på hans protokoll:
Avslutar med en liten bild jag tog på honom efter MH:t Fina Mörk ❤
Vinnabloggen 