Störningsträning

Förra året, när Vega bara var en liten plutt, var vi ute och åkte husbil en hel del och jag var iväg på ett antal agilitytävlingar med Elit. Perfekta lägen att ta tillfället i akt och få störningsträna redan från början med Vega.

Det finns så mycket att jobba igenom när det gäller hundens fokus på sin förare, och jag tycker att det är en stor fördel att göra det tidigt i träningen. Så snart hunden är mogen för det. Med Vega var det rätt enkelt. I filmen ovan är hon 4,5 månader och hade bott hos oss i en månad. Hon var enkel att jobba med i olika miljöer med diverse störningar och vi gjorde det till en kul lek. I videon har vi störning av miljö med bilar, hundar och människor, det är en rätt ny plats för Vega och en liten Tuva som far omkring.

I år har jag inte varit riktigt lika duktig på att underhålla den här träningen. Jag har hållit mig mer hemma och har inte gett mig iväg för medveten störningsträning så mycket, som när jag passade på när vi ändå var ute. Det ska jag ta tag i tänker jag. Störningsträning är ju faktiskt rätt kul och det är så nyttigt att jobba igenom ordentligt. Den här sista dagarna på året ska jag jobba lite mer fokuserat på detta tror jag. Ge oss fortsatt fina grunder för en bra förståelse hos Vega och ett härligt teamwork. Det här vill jag sedan ta med mig in i det nya året och försöka påminnas om då och då. Vega är fortfarande duktig på att jobba i olika miljöer, men jag vill se till att behålla det och göra oss ännu starkare och säkrare. Vill man något får man helt enkelt se till att jobba för det.

”A dream doesn’t become reality through magic; it takes sweat, determination and hard work.”

– Colin Powell

Funna problem och hittade lösningar

Ibland finns det någon del i träningen som småsaker lite. Det har inte varit ett tillräckligt stort problem för att jag har känt att jag har velat ta tag i det. Det har även varit viss variation i beteendet, vilket har gjort att jag känner att det duger. Men så insåg jag nu i veckan att, nej, jag vill faktiskt inte ha det på det där viset längre. Det där är faktiskt ett problem för mig och jag bör nog ta och försöka finna en lösning.

Problemet det handlar om är Vegas ingångar. Vega är i mångt och mycket väldigt noggrann av sig. Det är viktigt för henne att det blir rätt. Hon tänker och agerar. Ju säkrare hon blir desto mer lägger hon till fart i beteendet Men först är det viktigt att göra rätt tycker hon. Problemet är väl bara fortfarande att hon tänker lite för mycket vid ingångarna och har större vikt vid att göra rätt, än att bara våga bröta på lite.

Här är ett typexempel. Apporteringen med Vega på tävlingen i lägre klass:

Hyfsad fart ut, bra gripande, hyfsad fart in (numera har vi oftast högre fart) MEN bryter av i tempot lite för tidigt vid ingången. Inget jättestort problem egentligen och därför har jag låtit det vara. Problemet syns mest vid apportering, eftersom hon då får tänka desto mer när hon har en apport i munnen också.

Så i torsdags tog jag tag i det där och började jobba på snabbare ingångar. Hade leksak i vänsterhanden och så fick Vega starta nära mig och bara runda mig och hugga leksak. Idag testade vi igen. Och det börjar redan ge positivt resultat. Eftersom jag är som jag är kunde jag inte hålla mig från att testa en apportering trots att vi inte jobbat igenom det här så mycket än. Och så gör hon det så himla fint! Full fart ut, snyggt gripande, full fart HELA vägen in med en snabb ingång. Så det känns som att vi är på rätt väg med den här träningen i alla fall.

Så bra när man faktiskt tar tag i saker som har skavt lite. Så bra när man snabbt även verkar hitta bra lösningar. Sedan gäller det ju bara att fortsätta jobba på det för att få fram stabilitet i beteendet också… Det är lite av min akilleshäl det där. Men jag tänker att om jag skriver det här så kanske det sporrar och påminner mig om att fortsätta jobba på det tills det ser ut som jag vill ha det.

Krypträningsutveckling

För snart 1 år sedan påbörjade jag krypträningen med Vega. Vi tränade inte särskilt mycket, men varje pass tog oss framåt. Överlag har vår krypträning varit ganska sparsam. Träningen har dock i stort sett hela tiden gått åt det håll jag har önskat.

Här är en film från januari 2019 på Vegas tredje träning med kryp. De tre passen var dessutom utspridda under en knapp månad.

Under hösten har brukslydnaden legat lite på is, till förmån för agilityträningen och vallträningen. Men nu har jag börjat ta tag i brukslydnaden igen. Vi har nu börjat jobba lite mer med vinklarna (det har vi gjort någon gång då och då under hösten också).

I dagsläget ser krypet ut så här:

Vilken utveckling under 2019! Så otroligt nöjd med hur det här momentet har tagit sig från de där allra första stegen till detta. Målbilden är väldigt nära. Det ska bara bli säkrare, mer uthålligt och jobbas igenom i många olika miljöer och underlag och så med kommendering. Och försöka så gott jag kan att bibehålla hennes fina teknik och följsamhet. Men det bådar gott inför start i högre klass spår under 2020.

Första tävlingsåret med Vega

Så kom det då äntligen: året då Vega fyllde 1 år och jag fick börja tävla med henne; min efterlängtade lilla hund som jag väntat så länge på. Och vilket roligt tävlingsår vi har haft!

  • I maj blev vi uppflyttade till lägre klass i brukset.
  • I slutet av augusti tävlade vi för första gången agility.
  • I september blev vi uppflyttade till högre klass spår och Vega fick sin första titel: SPH I.
  • I november blev vi uppflyttade till hoppklass 2, men valde att stanna kvar i klass 1 lite till.
  • I december tog Vega sin 5:e pinne i hoppklass och fick därmed sin andra titel AgHD I.
  • Under våra agilitystarter har vi hamnat på pallen hela 7 gånger. Fyra vinster, en 2:a plats och två 3e platser.

Vilket helt fantastiskt härligt första år på tävlingsbanorna! Nu är våra tävlingar slut för i år, men vi ser med glädje fram emot ett nytt tävlingsår 2020.

Föremålshantering

Gjorde uppletande med hundarna idag. Upptäckte rätt snabbt att viss träning på föremålshantering behövs göras med Vega. Hopp och skutt och lek och tugg och slänga omkring med föremålen emellanåt…

Hon letar ju fint och snabbt, men det lär inte bli så många poäng kvar om det ser ut så där när hon ska in med föremålen.

Bruksdag

Idag tog jag med mig rödnäsorna och for iväg till skogen. Uppletande och spår stod på schemat. Och vilken skön känsla jag lämnade skogen med! 4 skick, 4 föremål med både Vega och Elit i uppletandet. Riktigt fint jobbat av bägge två. Bästa uppletandet Elit har gjort tror jag. Det var nog nyttigt att få sitta uppbunden och få se när Vega jobbade först. Även lilla Vinna fick leta föremål.

Spåren gick även de så himla bra med bägge två. Vega var först ut igen. Ut i rutan utan att tveka, fin analys när hon hittade spåret och iväg i rätt riktning utan att tveka. Sedan hade hon ett väldigt säkert och fint spårarbete där alla klurigheter klarades utan minsta tvekan. Hon börjar kännas riktigt säker i spåret nu faktiskt. Kul!

Elits spårupptag lämnade mig smått lyrisk. Hon letade snabbt upp spåret, men ”BAKSPÅR” tänkte jag. Hon tog spåret och fel håll och följde det kanske 5-7 m, stannade, funderade och kikade lite och så plötsligt VÄNDER hon på egen hand och tar upp spåret åt rätt håll istället. Halleluja! Därefter ett riktigt fint spårarbete hela vägen.

Så himla bra skogsarbete. Så otroligt kul! Det var värt allt slit med förberedelser med spårläggning och vallande av uppletanderuta. Sånt där som jag tycker är vansinnigt tråkigt. Det som däremot inte är tråkigt är när man sedan släpper ut hunden i spåret eller uppletande och får se dem jobba.

Lite av uppletande och spår med Vega:

Ett skick på uppletandet och spårpåsläppet med Elit:

Och så Vinna när hon letar föremål ❤️

Debut i lägre klass spår

Nu var det visst ett tag sedan jag skrev…

Idag har Vega och jag i alla fall debuterat i lägre klass spår. Det var både roligt och nervöst. Det började med lottdragning där jag drog nummer 3. Mitt favoritnummer i bruks- och lydnadssammanhang. Så det började bra i alla fall.

Ut i skogen för spår. Ett ovanligt dåligt påsläpp och vi fick betyg 8,5 där. Hon kan nog ha funderat på om det verkligen var det här spåret hon skulle följa. Vi har inte spårat främmandes spår sedan appellen i våras. Sedan dess har hon bara gått mina spår, förutom en gång när pappa lade ett spår till mig. ”Det här kommer aldrig gå vägen” tänkte jag när jag följde efter henne där i starten.

Lite halvsvajigt fram till första apporten. Ca 20 m efter den första apporten springer det en EKORRE mitt framför oss och Vega jagar upp den i ett träd. Sedan står hon där överlycklig och skuttar på två ben. ”Jaha, nu var det definitivt kört” tänkte jag. Testar att säga ”Spåra”… och se på sjutton; hon lämnar ekorren och tar upp spåret igen. Sedan gick det som på räls. Vår spårträning på sista tiden verkar ha gett resultat. Hon klarade alla stigar som gicks av och på, fina vinklar, och skuttade utan tvekan över en relativt djup bäck. En så bred och djup bäck tror jag aldrig att vi har tränat på att korsa tidigare. Hur som helst var det ett väldigt fint spår vi fick, även om jag blev lite halvnervös av allt vildsvinsbök överallt. Alla apporter in och gott om tid över, så 10 i betyg på spåret.

Lydnad ganska snart efter att vi kom tillbaka. Här gick hon ungefär som hon gjort på träning på sistone, trots nervös matte. Vi har haft lite strul senaste veckan i läggandet under gång. Hon har rest sig upp när jag har lämnat henne ca 15 m. Det gjorde hon idag också. Annars gick det ändå rätt bra. Inkallning, kryp och apportering är de moment jag är mest nöjd med. Jag kom på häromdagen att Vega nog aldrig faktiskt fått testa apportering med främmande apport som någon annan hund har dreglat på. Jag trodde inte att det skulle vara några problem, men man vet ju aldrig. Det visade sig att det inte var några problem. Skönt!

Efter lydnaden var det lunch och sedan buföring med skott. Inga större problem här. Vega har blivit lite het på det här momentet på sistone, så jag får henne knappt att sätta sig inför det här hemma och det var likadant på tävlingen. Vi har inte kört med annan mottagare än mamma sedan vi tävlade appellen i våras, men det var inga problem det heller. Hon struntade bara i att sätta sig hos mottagaren, men hon stod åtminstone snällt kvar tills hon skickades. Hon har varit väldigt tjuvstartsbenägen på sistone både från mig och mamma. Det kändes på gränsen idag också, men det gick. Springa är kul!

Platsliggningen avstod vi sedan eftersom jag känner att vi inte riktigt är klara där än för tävling. Vi behöver mer träning på platsliggning för sig och mer träning med skott för att det ska kännas säkert. Hon är lite ung och oerfaren där än.

Så totalt fick vi ihop 497 poäng, kom 2:a och blev uppflyttade till Högre klass spår. Kul!

Filmer från lydnaden:

Något mer värt att nämna, eftersom det var ett tag sedan jag bloggade, är att vi även har debuterat i agility. På vår debut lyckades vi vinna en klass och tog vår första pinne. Himla kul det också.

Här är en film på vinstloppet:

Nu blir det bara några agilitytävlingar till under hösten, så satsar vi på högre klass spår till våren hoppas jag och kanske debut i lägre klass rapport.