Bruks


Jag börjar med att erkänna att jag har gjort alldeles för lite uppletande med mina hundar. Elit har kanske fått göra det 4 gånger under hela sitt liv och sist vi gjorde det var i vintras/tidigt i våras. Skäms på mig!

Men men, jag tänkte att jag ska göra någonting åt det istället för att bara gå runt och tänka att jag ska göra det… någon gång… så småningom… imorgon kanske 😛

Så idag letade jag reda på mina uppletsprylar, men upptäckte då att Elits nya fina tjänstetecken är spårlöst borta. Jag letade och letade men det verkar vara puts väck. Suck 😦 Ja ja, jag hittade Vinnas iaf så bägge hundarna fick helt enkelt ha det idag.

Tog bilen till skogen. Band hundarna vid ett träd så att de kunde se den första korridoren jag vallade av. Den var ca 10 m bred och ca 40 m djup och jag lade ut två föremål direkt i den. Ett (plånbok av fuskläder) på ca 25 m djup och ett (liten liten fleecefläta) på ca 35 m djup. Föremålen visade jag inte hundarna. Jag började med Elit och jösses vad den hunden både imponerade och förvånade mig idag!!!

Den andra korridoren gjorde jag mycket längre bort så att de inte kunde se mig. Så ingen synretning där. Nu tänkte jag att jag ville testa och se vad som händer med föremål på kort avstånd och långt avstånd i samma korridor. Den här korridoren var ca 7-8 m bred och drygt 50 djup. Föremålen lades på knappt 10 m djup (liten läderknut) och ca 50 m djup (halv svart strumpa). De här två skicken är mina favoritskick från dagens träning. Såååå himla bra!!!

Skick 1:

Blev så förvånad över att hon hade sådan koll på vad hon höll på med. Hon stannade upp en gång och tittade på mig (det ser ni på filmen). Jag tror hon blev lite konfunderad över vad hon höll på med och om inte jag skulle följa med så som jag brukar göra vid spårträningen ELLER så var det det närmre föremålet hon hittade där men var osäker på vad hon skulle göra. Vet inte riktigt säkert. Hursom var det bara en snabb koll med mig och hon fortsatte sedan ut i rutan helt utan vidare uppmaning från mig. Rakt och fint ut och ingen tvekan när hon hittade föremålet. In med föremålet i bra fart hela vägen till mig.

Skick 2:

Här gick hon ut lite snedare men var extremt duktig på att känna av var vittringen slutade och jobbade sig genast in i korridoren och ut på djupet. Återigen bra med föremålet.

Skick 3:

ÄLSKAR hennes arbete här. Full fart spikrakt ut och jag var helt säker på att hon skulle missa föremålet som låg så nära men inte då. Elit hade visst näsan påslagen på väg ut trots farten och vände direkt och vindade in föremålet. Duktig Lillfläck!

Skick 4:

Blev tokglad över hennes arbete här också. Var helt säker på att hon inte skulle lyckas ta sig ut på djupet nu efter att det första föremålet låg så nära, med tanke på hennes oerfarenhet. Dessutom var jag lite elak och lade det andra föremålet på 50 m djup och så långa skick tror jag inte att jag har gjort någon gång med henne. Men det skadar ju inte att testa tänkte jag. Och så går hon och gör det så fantastiskt fint utan minsta tvekan. Tjohoo, vad lyrisk jag blev!!! Testade att inte ta emot föremålet direkt den här gången, utan väntade ut en ingång. Inga problem där inte. Ja, hon höll föremålet väldigt löst men äsch. Petitesser 😉

MYVKET nöjd med uppletandet alltså. Inte lika nöjd med Vinnas upplet. Hon är inte riktigt lika mycket naturbegåvning där som Elit. Hon hade jättesvårt för att ta sig ut på djupet i den sista rutan efter hon hade hittat föremålet på nära håll. Men med lite arbete så ska det nog bli ordning på henne också. Hon jobbade egentligen ganska fint hon också, det var bara det att det blev sådan kontrast mot hennes dotter där allt var så självklart. Hursom är det återigen med en riktigt skön känsla jag lämnar träningen.

Annonser

SlutapportsbelöningSlutapportsbelöning. Bilden har jag snott av Mia

Ja, alltså.. det var ju inte Mia jag tränade… men vi tränade tillsammans idag med systrarna bus. Vi började med att åka iväg för att gå våra spår (två upptag för Mia och Lyxa och ett ca 150 m kort spår för mig och Elit). Det första som möter oss när vi öppnar bagageluckan är två systrar som ser lika flanigt glada ut bägge två. Likheten mellan de där två slog oss mer än en gång idag om man säger så… Lyxa tog sina upptag klockrent. Så jäkla snyggt! Elit har inte spårat på evigheter och hade visst glömt hur man gjorde i början. Inte blev det bättre av att vi på något märkligt sätt lyckades få linan att på samma gång trassla in sig i fyra träd och ett varv runt mitt ben. ”Här går spåret” sa Elit och tog i för att komma fram. ”Aj aj aj, vänta lite” fick jag fram mellan hysteriskt fnitter och smärta i benet som linan försökte kapa av längs vaden 😉 ”Det här borde jag ju ha filmat” var Mias kommentar. Hmm… ja både jag och Elit gjorde nog ett rätt dåligt jobb i början.. Men sedan kom vi in i det och vi avslutade med ett toppenfint spårarbete, bra apportering av apporter och en matte som höll ordning på linan.

Därefter lite gruppmoment som hundarna skötte fint. När det är fler hundar på linjen vill Elit gärna lägga sig pladask när jag säger ”stanna kvar” och ska lämna henne. Hundar på linje = platsliggning för henne. Men vi fick tränat lite på det och det gav snabbt resultat. Bara att få till mer träning ihop med andra hundar så att vi får ordning på det där.

I övrigt så gick lydnadsträningen bra. Lite missar här och var som fick mig att skratta, framförallt när jag skickade henne till konen inför rutan och sedan när vi gjorde vittringen. Om vi tar det där med konskicket först så ställde jag upp framför konen, Elit fokuserade fint framåt, jag skickade henne, varpå hon springer iväg i full fart… förbi konen och typ 25-30 meter rakt fram. Snyggt rakt skick framåt men det var ju inte riktigt det vi tränade på… Lillflickan tyckte alldeles säkert att hon skulle springa direkt till rutan som stod där borta igår. Så förvånad hon såg ut när hon kom dit och det inte fanns några koner där. ”Ja det var ju väldigt bra fart i alla fall” var Mias kommentar 😉

Nästa fadäs kom vid vittringen. Hon satt duktigt kvar när jag vände mig om (det har hon tyckt varit lite svårt tidigare), hade bra fart ut till apporterna, växlade om till ett väldigt fint nosarbete, griper rätt och sätter av i fart…. till Mia som står några meter därifrån, gör en snygg ingång och sätter sig fot hos henne. Asgarv från mig igen innan jag ropade ”Elit”. ”Jaha” såg hon ut att tänka och sprang till mig och satte sig med rätt pinne fint i munnen. Haha, lilla sötnosen. Mer träning på att någon står i närheten av apporterna alltså. Hon tyckte väl att eftersom det var Mia som lade ut dem är det Mia som skulle ha tillbaka pinnen. När vi gjorde om det var hon återigen på väg till Mia men tänkte till och kom till mig istället.

Mellan varven (jag körde fjärren, vittringen, konskick, elitrutan och fritt följ som individuella moment) så blev det en massa trevligt tjôt. Vi är så nöjda med våra små MiVinnare som har en så härlig inställning till träning och livet i största allmänhet. Det är roligt att vi även får så mycket beröm utifrån för våra fina tjejer.

Vi avslutade träningen med lite balansbomsträning. Tre jättefina skick över balansbommen körde jag. Två av dem med att jag lyckades hinna springa förbi henne och ett där jag höll mig kvar bakom henne. Perfekta alla tre 😀 Ett till lämnande i sitt i grupp innan vi lämnade planen för en nedvarvningspromenad.

Toppenträning i trevligt sällskap där bägge MiVinnarna jobbade jättefint.

Platsliggning med tjejerna

Här får ni en liten bonusfilm från apporteringsträningen igår. Vi tränade på att ta hindret även om apporten kommer snett:

Kiwi

Idag var mina föräldrar i Kil för att tävla högre klass spår. Tävlingen började inte så bra med en platsliggning där hunden bredvid Kiwi for iväg som skjuten ur en kanon när första skottet gick, vilket överraskade Kiwi så hon satte sig upp. Inte så mycket att säga om det, hon är inte så van vid sådant så hon behöver mer träning på knepiga situationer helt enkelt. Lite otur bara att den hunden låg bredvid just henne. Sedan var det dags för spåret. Bakspår och en pinne kort blev resultatet där. Strax därefter var det dags för uppletandet, där hon fick in 2 föremål varav ett av föremålen var hon ensam om att hitta och ta in. När detta var gjort stod det klart att de hade fått ihop tillräckligt med poäng på specialen för att klara en uppflyttning MEN de behövde då få till en bra lydnad med tanke på att de redan hade tappat en massa poäng på platsen där, så förhoppningarna var väl inte jättestora men tummarna hölls hårt. Tävlingen flöt på i ett rasande tempo i värmen och inga pauser togs, så jag kan tänka mig att det var ganska hårt för hundarna idag.

Pappa och Kiwi inledde med 9-9 på fria följet och sedan fortsatte allt med lite varierande siffror. När det var dags för prisutdelning visade det sig att de kom 2:a och precis hade klarat gränsen för uppflyttning till Elitklass. Yey! Så nu har MiVinna’s kennel ännu en brukshund i eliten. Så himla roligt 😀 Extra roligt var det förstås att i efterhand få höra allt beröm bägge domarna hade öst över Kiwi idag. De tyckte att hon var en fantastiskt trevlig hund med en helt fantastisk utstrålning.

Kiwi är nu uppe i högsta klassen i både bruks spår, agility och lydnad och detta med tre olika förare! Utöver detta har hon även ett leg i Open Ducks ASCA-vallning och ett r-cert på utställning. Det borde väl kunna klassa henne som en riktigt bra allroundaussie tycker jag 😀 Ja, ni har rätt: idag blev det ett riktigt skrytinlägg, men ibland får man göra så. Blev så himla glad över Kiwis och pappas uppflyttning idag!

Och som grädde på moset så lyckades Ida och Nessie (MiVinna’s Beldeine) vinna hoppklass 1 idag, ta pinne och blev uppflyttade till hoppklass 2. De fick dessutom ihop full pott (100 poäng) och delad vinst i nybörjarklass på rallylydnadstävlingen i fredags! Grattis!

Elit, 2 år
Gammal bild på Elit

Idag har det gått katastrofalt dåligt för mig på agilitytävlingen med både Vinna och Kiwi. Vinna känns fortfarande märklig, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.

Även om tävlandet har gått dåligt idag så har jag haft en riktigt fin dag ändå. Solen lyste upp tillvaron så fint idag och värmde så gott. Härliga vårkänslor! Dessutom fick jag till RIKTIGT bra träning med Elit hela dagen och jag har fått en massa fint beröm för Elitn. Många som gillar den där lilla sötnosen.

Elit fick träna en del lydnad. Vi jobbade på det fria följet med bra resultat. Belönade upp lite bakdelskontroll idag och jobbade lite lite till på höger- och helt om. Sakta marschen var kockren. Hade jag inte haft så ont i mitt vänsterknä idag hade jag jobbat igenom språngmarschen lite bättre men det fick vara.

Vi pysslade även lite med inkallande med ställande. Lite dålig fart ett par gånger då hon väntade på ställandet. Då får hon snällt springa hela vägen in. Hon ställs bara när hon har tillräckligt bra fart. Bra ställande när jag ställde henne dock. Trycker till riktigt fint där 😀

Det förhatliga momentet fjärren, som vi har slitit lite med och stagnerat lite på, gick fantastiskt bra idag. Jag jobbade mest med avstånd (ca 4 m) på ligg-sitt och ligg-stå. Rätt varje gång så det kändes fint. Även sitt-stå gick fint och kedjan ligg-stå, stå-sitt gick också finfint vad jag kunde se. kan dock ha missat något tasstramp bak.

Zätat har vi börjat ta tag i mer. Idag jobbade vi på skiftena för sig och mer på återgångarna på ställandet. Hon har lite svårt för att stå kvar när jag kommer mot henne på ”fel” sida för att gå runt henne. Så det jobbar vi på nu. Träningen där går fint och hon gör framsteg hela tiden. Sättandet känns nu väldigt stabilt. Läggandet gick också bra, har dock något större variation i sina lägganden än hon har på sina sättanden, så det får jag också ta tag i så småningom. Ställandet missade vi signalkontrollen på en gång så där blev det ett sättande istället. Men överlag känns inte zätat som några större problem med henne.

Hon fick även testa på bruksstegen för första gången i sitt liv. Duktig Elit tyckte inte att det var något konstigt alls. Vad förvånad jag blev. Det ska nog inte vara några problem att fortsätta att få henne att gå på alla stegen. Fördelen av att vara en agilityhund 😉 Så här såg det ut idag:

Vi fick även lånat uppvärmningsbanan en stund för att träna lite agility. Hon gick fantastiskt bra. Fin i handlingen, bra fart och börjar bli mer och mer lyhörd. Hon böjde igenom sig rätt fint över hindret vi tränade svängar på också. Runt-kommandot börjar bli relativt säkert känns det som. Det som gladde mig särskilt idag var att hon även lyckades svänga riktigt fint efter tunneln. Är jag bara tillräckligt tydlig både vid ingång och utgång om att nu är det en skarp sväng, så har jag flera gånger nu faktiskt lyckats få henne att svänga nästan precis runt tunnelväggen. Yey! Tidigare hade hon flera meters svängradie efter tunnlar även om jag var övertydlig med att hon skulle svänga. Det var stört omöjligt för henne att börja böja på kroppen när hon var på väg ut ur tunneln. Men nu verkar det alltså hända lite med henne. Detta trots att hon dessutom springer fortare, så det är kul.

Jag hittade även en jättemysig stig mellan två åar att följa. En 3 kilometersrunda blev det i vacker natur. Åh vad avundsjuk jag blev. Så där vill jag också bo och ha en massa fina promenadvägar utan att hamna i en massa träsk hela tiden!

Efter ett antal timmars spenderande på agilitytävling ville jag testa Elits spårarbete lite. Så pappa lade ett spår till henne vid en massa motionsspår. Jag hade ingen aning om hur spåret gick, så det var bara att lite på Elit. Inga problem alls. Lite ivrig i spårstarten kanske, men ändå med fin koll. Inga neddrag på det påsläppet sa pappa som kollade oss en bit. Finfint arbete i hela spåret och klarade alla svårigheter vid stigarna fint. Det gick som på räls och alla apporter apporterades in snyggt. Duktig Liten!

Så trots att agilitytävlingen kanske inte riktigt gick som jag hade önskat kan jag inte vara annat än nöjd med dagen. Fantastiskt bra träning med Elit idag och Vinna och Kiwi har haft roligt på agilitybanan och hade mysigt på promenaden vid vattnet. Vinna passade på att plaska lite i vattnet som hon älskar så också.

 

Elit, redo att skickas

Idag stod spår och uppletande på schemat för Vinna och Elit. Det var så där lagom med snö i skogen som gjorde att jag kunde se mina fotspår här och var, men det var tillräckligt diskret för att inte hundarna skulle lägga märke till dem.

Elit fick ett spår som var strax över 1 km långt. Det tog mig drygt 16 minuter att lägga det och jag höll ett bra tempo då, så jag funderade på om det kanske kunde bli lite tufft för Elit att klara tiden på 24 minuter. Spåret gick i skog, på äng, över stenmurar och sly och här och var följde vi en skogsväg en liten bit för att lägga en vinkel på den. Liggtid var ca 1,5 timma. 6 apporter + slut.

Vinna fick ett kort spår på drygt 300 m. Kort men väldigt klurigt och när jag lade slutpinnen funderade jag på hur sjutton jag skulle lyckas gå det med Vinna utan att slå ihjäl mig. Väldigt kuperat om man säger så, lite svårframkomligt på något ställe och ett smärre stup jag skulle försöka hålla mig ifrån att ramla nedför. En del vinklar och en spetsvinkel. 2 apporter + slut, varav en apport gömde jag lite bakom ett träd under en rot. Liggtid: ca 1,5 timma.

Hundarna var inte riktigt kloka någon av dem, men Vinna var värst. Jösses vad glada de var över att få spåra.

Jag började med Elit som satte av i ett hiskeligt tempo. Vid första apporten kastade hon sig över midjeväskan och slet tag i godispåsen samtidigt som jag reste mig upp efter att ha belönat henne en stund, varpå allt godis ramlade ut på marken och Elit blev kommenderad att hålla sig undan medan jag satt där och försökte plocka tillbaka allt godis som hade spritt sig över marken, lite lätt muttrandes.. Lite sur blev jag då jag hade  varit duktig och startat tiden när jag släppte henne på spåret och tänkte att nu spricker väl allt. Det finns inte en chans att vi tar oss runt spåret inom tiden nu. Oj vad fel jag hade! Haha, det var tydligen löjligt att tvivla på att vi inte skulle klara tiden. Elit apporterade snyggt in alla 6 apporter + slutapporten, fick kämpa lite med en av apporterna där snön hade blåst över den så att den var helt täckt, men hon hittade den efter en liten stunds letande. Vi tog oss i ”mål” på drygt 17 minuter. Bara en minut längre tid än när jag lade spåret alltså, detta trots godisfadäsen vid första pinnen. Själv kände jag mig lite smått lyrisk efter det här spåret. Så himla snyggt spårarbete av henne och verkligen klockrent vid alla apporter.

Vinna, den lilla tokan, var inte riktigt klok någonstans i sitt spår. Uppletandet av spåret skötte hon snyggt och det var ingen tvekan vid upptaget av spåret. Men sedan fick jag kämpa för att hänga med. Vinna brukar alltid vara rätt bekväm att spåra med. Hon alltid ett väldigt lagom tempo numera… inte idag dock! Idag var jag glad att hon inte väger mer än 20 kg, för hon tog i rätt bra i linan och det var knappt att jag orkade hålla henne. Bara att försöka hänga på alltså. Jag flög efter henne som en vante fladdrandes i vinden, men lyckades mig igenom spåret utan att slå ihjäl mig vílket ju alltid är positivt 😉 Vinna plockade snyggt alla apporter och kom farandes med dem till mig i turbotempo. Jag såg inte så mycket av hennes spårande eftersom jag hade fullt upp med att försöka klara mig igenom spåret med livet i behåll, men jag antar att hon spårade bra eftersom vi tog oss igenom spåret på, vad som kändes som några sekunder, och vi dessutom fick med oss alla apporter. Hmm… ja, bortsett från tempot så var det bra i alla fall 😉 Lilla galenpannan.

Efteråt blev det uppletande: Mamma och Kiwi fick börja, sedan körde jag med Elit och Vinna fick starta sist. Alla hundar skötte sig fint, men hade lite svårt med brandslangen i snön. De fick komma riktigt nära den för att få den i nosen.

Återigen imponerade Elit stort på mig. Vi har inte gjort det här mer än totalt tre gånger i hennes liv men hon var verkligen en naturbegåvning idag. Jag har stor nytta av beteendet jag har lärt in inför rutan även i uppletet märker jag. Gick fot med henne, sade sitt när jag stannade, varvid hon satte sig snabbt och fokuserade framåt. På ”Letapport” stack hon iväg i bra tempo spikrakt ut, fick snabbt ett föremål i näsan precis när hon passerade det (vi hade vinden i ryggen), tvärvände, grep det i farten, satte av i hundra knyck med det i munnen tillbaka till mig och gick automatiskt in och satte sig fot med det. Redan där var jag tokglad över hur fint hon gjorde det. Gick några meter åt höger, skickade henne igen, hon sprang återigen ut i ett bra tempo rakt ut när en vindpust kom från höger och hon plötsligt kastar sig iväg rakt åt höger ca 15 m och sliter tag i ett föremål hon tydligen fick i nosen på väg ut. Återigen finfin fart in till mig och en snygg ingång. En förvånad men mycket nöjd och glad Emelie kände att det nog fick räcka för henne. Bra att sluta med en sådan go känsla.

Vinna, på väg in med föremål

Kiwi har full fart in med föremålen

Kiwi

 

Idag var det en härlig träningsdag. Först lite agilityträning med Mia och Lajo. Vi jobbade med en kombination som innehöll delar som vi hade lite svårt för allihop. Nyttigt att bygga sådant och få chans att verkligen jobba på det så att det så småningom känns säkrare. Både Elit och Vinna skötte sig fint, men vi behöver helt klart jobba vidare med detta. Vi jobbade bl.a med S-sväng, svänga snabbare mot föraren i grundsväng och den lite knepiga bakombytessvängen från Veronica Bache-kursen.

Efter en stund slöt Line och Ila upp för lite träning. Kul att de åkte ändå från Linköping för att träna ihop med oss idag. Först blev det lite familjeträff för aussiesarna och tjöt för oss tvåbenta. Men sedan skärpte vi till oss och tränade lite till. Vi gick över till platsliggningsträning då Line och Ila haft lite struligt med detta på sistone pga lite röriga platsliggningar under en period, vilket har gjort Ila osäker. Så vi bollade lite idéer fram och tillbaka och tränade lite. Det såg snabbt bättre ut så vi hoppas och tror att det kommer lösa sig om ett tag om de går varsamt fram.

Efter lite platsliggningsträning sa vi hejdå till Lajo och begav oss ut till spårskogen. Elit förpassades till huset och Vinna fick följa med mig. Det var längesedan vi spårade och har knappt spårat alls i år (bl.a pga anaplasman), vilket märktes. Riktigt uselt spårarbete, men det är bara att träna på så är min fantastiska spårhund snart tillbaka.

Desto roligare var det att se Vinnas svarta döttrar i spåret. Lyxa klarade sitt spår som jag hade lagt (lite klurigt) toppenfint och har precis lagom tempo och finfint fokus hela tiden. Men den som var allra roligast att se idag var Ila. Jösses vilken utveckling! Lugnt, fint och fokuserat spårarbete. Det var annat än hennes hysteriska omkringflackande i spåret hon hade förr. Bra jobbat Line!

Lite av Ilas spår idag:

Passade på att träna lite med hundarna på kvällen. Krypträning var fokus för aussiesarna (och fjärren för Elit, som numera är standard i träningen), sheltiesarna fick lite gott och blandat.

Började jobba bort hjälperna i krypet med Elit och fick en idé om detta som jag testade och det kändes bra. Så här såg det ut ikväll:

Nästa sida »