Mot framtiden

För första gången sedan jag bytte till wordpress för många år sedan har jag nu bytt tema och heder. Sheltiesarna finns ju inte kvar längre, men jag vill njuta av Vinnas kloka blick ett tag till medan hon ännu finns hos mig. Så fick det bli.

Det har gått nästan en månad sedan jag bloggade senast. Vega har nu fått ytterligare ett officiellt resultat: HD A, ED 0. Jippi!!!

Vi jobbar på mot en start i lägre klass spår till hösten. Vi har testat ett par kilometerlånga spår, och det har inte varit några problem med längden. Jag vill dock lägga ett antal spår till med henne innan jag känner mig mer säker med henne i spåret. Hon är fenomenal på apporterna. Missar väldigt sällan en apport och då använder jag mig ändå mestadels av mörka minipinnar som bara är 1 cm tjocka. Spårsäkerheten börjar bli riktigt fin den också, men hon kan fortfarande någon gång ibland testa att följa något annat spår och hon gör det väldigt obemärkt.

På sistone har vi även mest kört uppletande av spår i ruta, istället för direktpåsläpp. Hon verkar ha en bra fallenhet för att hitta spåret och välja rätt håll än så länge, men vi får se hur det utvecklar sig.

Lydnadsmomenten för lägre klass börjar komma ihop sig ganska bra. Krypet har vi nu i dagarna kommit upp i tävlingslängd på. De få gånger jag tränat hoppet har det funkat hyfsat bra, men det behöver såklart bli säkrare. Framförgåendet känns rätt säkert, även om det var ett bra tag sedan vi gjorde det nu.

Eftersom lägremomenten börjar kännas hyfsat bra har vi börjat jobba lite mer på högreklassens moment. Där är det framförallt framåtsändandet vi har satt igång med, och det känns redan väldigt bra. Skallet har vi påbörjat, men eftersom hon är ganska svår att få ljud på när hon går in i arbetsfokus är det här ett moment vi kommer få lägga ganska mycket tid på tror jag. Inkallande med ställande har också påbörjats, likaså även metallapport och tungapport.

Uppletandet har vi precis tagit upp igen och hon kom ihåg precis vad det handlade om, vilket förvånade mig eftersom vi mest har kört spår på sistone.

Platsliggningen utan hakan i marken har vi gjort litegrann och hon har legat flera 5 minuters platsliggningar här hemma utan problem. Jag behöver dock träna det här momentet mycket mer. Både på andra ställen, med andra hundar och med hakan i marken. Och framförallt: med skott! Vi har inte heller påbörjat budföring med skott, så det är något vi måste ta tag i illa kvickt.

Jag tänker mig start i lägre klass spår i september med Vega. Skulle det gå bra och vi kommer med på tävlingar, så kanske kanske jag även satsar på att försöka hinna komma ut i högre klass under hösten. Vi får se. Mer troligt blir det till våren.

Jag tror däremot att jag kommer flytta fram agilitydebuten till hösten också, istället för nästa år som jag hade tänkt. Vi har nyss satt igång med slalom och har börjat träna agility överlag lite mer. Nu när allt såg fint ut på röntgen vågar jag göra lite mer på den här fronten.

I samband med alla tävlingsplaner med Vega har jag till slut bestämt mig för att pensionera Elit från agility efter SM eller till hösten. Hon kommer kanske få gästspela på en och annan tävling, men det är slutsatsat med henne där nu. Vi tränar agility för att hon tycker att det är kul, men jag kommer inte tävlingssatsa. Hon kommer däremot få tävla bruks istället och vi jobbar mot en debut i elitspår. De flesta lydnadsmomenten börjar komma ihop sig hyfsat bra, men vi behöver få upp lite mer spårkondis och fortsätta jobba på uppletandet, som hon har lite svårt för.

I övrigt längtar jag tills fåren kommer så att de kan beta i ordning djungeln i fårhagen och jag och Vega äntligen kan komma igång med vallningen. Och vi får ju inte glömma det mest spännande som händer härnäst: På torsdag styrs kosan mot Tyskland för att träffa Nicole igen och för att äntligen få träffa lilla Aska, som vi tar med oss hem. Lilla Aska ska få flytta in hos mina föräldrar.

Aska är den lilla blå som ligger ner
Annonser

Första officiella resultaten

Vega i mammas famn under genomgången efter sitt MH

Nu börjar jag och Vega röra oss i lite mer officiella sammanhang. För ett litet tag sedan tävlade vi appell spår och blev uppflyttade till lägre klass med ett lydnadsprogram med fina poäng och en riktigt bra känsla, där hon presterade och betedde sig precis som hemma på träning, trots en väldigt nervös förare. Skönt! Vi har mest tränat för oss själv här hemma på planen, så det var lite nervöst att se hur hon skulle fixa tävlingssituationen. Men det känns väldigt bra inför framtiden med henne.

Igår var vi iväg i Borås och gjorde MH. Återigen en väldigt nervös förare. Man kan få smycket konstiga nojor för sig… Hmm… hon kanske inte leker? Hon kanske har stora sociala brister? Hon kanske blir superrädd och inte kan släppa de? Hon kanske är skotträdd i alla fall?

Superkonstiga tankar när man egentligen vet vad man har för typ av hund, men bara vill att hon ska få visa hur hon är. Vilket hon gjorde. Hon visade sin personlighet rätt bra tycker jag. Bara aktiviteten som förvånade mig en del eftersom hon alltid brukar vara så cool direkt efter hög aktivitet. Men hon blev taggad på min mamma som gick före oss och sedan stod hon och taggade på henne under aktiviteten, vilket jag tror kan ha spelat in där… eller så gjorde det inte alls det utan hon var bara varvad och sugen på nästa lek.

Hur som så visade hon att hon är tillgänglig med folk (men inte superintresserad av dem), har STOR leklust både när det kommer till lek med föremål med förare/testledare och på jakt. Hon blir inte så där jätterädd och är helt skottfast. OCH: hon verkligen ÄLSKAR att få springa. Vega hälsar att alla moment där det gavs möjlighet att få springa var de bästa. Jag kunde inte låta bli att fnissa lite åt henne på avståndsleken. Man kan väl summera den övningen som så att de tyckte att rapport nog passade henne rätt bra…

Skönt att ha MH:t gjort och att fått appellen avklarad. Nu är det bara röntgen kvar. Den ska göras om två veckor. Håll gärna en tumme eller två.

Tack mamma för sällskapet och tack till Lisa som filmade. Kul att träffa Monika där, som också gjorde MH, och väldigt trevligt att både Camilla och Lisa kom dit för att titta på min lilla älskade Vega. Trevligt att träffa er igen också.

”Jättemysig hund” kallade beskriven henne och här kommer filmerna på den mysiga hundens MH:

Avstämning inför tävlingsdebut

Innan jag skaffade Vega var min plan att redan från början köra mycket kedjor med henne. Har jag gjort det? Nej… Varför inte? Vet inte. Det verkar bara ha fallit bort helt enkelt. Så bra att man åker på föreläsningar ibland och blir påmind om saker man själv tyckte var viktigt men ändå på något vis har glömt.

Min plan var att börja försiktigt med kedjorna och bygga sakta men säkert uppåt. Jobba in tävlingsmässiga belöningar och använda mig av dem tidigt. Hmm… det har ju inte riktigt blivit så då… Så idag gjorde jag som jag ofta gör: ”Äsch vi testar”. Som första kedja för flera moment i rad med enbart tävlingsmässig belöning mellan momenten tyckte jag tydligen att det var lämpligt att köra igenom hela appellydnaden. Det värsta som kan hända är att det går åt skogen och man får bygga bättre. Dessutom testade jag vår första kedja direkt när vi kommit hem från ett spårarbete.

Vi har en månad kvar till tävlingsdebut så jag var lite nyfiken på var vi står i träningen. Jag vet att momenten inte riktigt är klara för sig, men äsch, man kan alltid testa. Som helhet är jag otroligt nöjd med kedjan. Vega tog de tävlingsmässiga belöningarna på ett bra sätt och hon blev faktiskt bara bättre och bättre ju längre in i kedjan vi kom. DET var en riktigt härlig känsla! Något som även var bra, var att jag faktiskt blev nervös inför träningen. Jättebra att få med i träningen ju! Jag har ju faktiskt ingen aning om hur hon reagerar på min nervositet än. Nervositeten höll dessutom i sig under hela programmet och jag fick lite samma känsla som när jag tävlar. Toppen!

Linförighet:
En av de första gånger vi kör fotgående med koppel. Hon var lite osäker på vad vi höll på med först. Funderade även på om det kanske var framförgående märkte jag. Det här var ett av de sämsta fotgåendena vi gjort, men efter ungefär halva fotgåendet verkade poletten trilla ner och hon fattade att det var fotgående vi höll på med. Bra!
Jag tar med mig:
– Jobba mer på hur jag går med henne. Framförallt mina svängar.
– Jobba igenom höger om och helt om bättre. Både halt och marsch.
– Jobba igenom starterna mer. Hon är ibland osäker på om hon ska sitta kvar eller följa med.
– Träna mer med koppel!

Framförgående:
Känslan här var bra. Bra fotgående, säker utgång, bra fokus framåt, men sedan när vi närmade oss staketet stannade hon. Gick vidare när jag kommenderade fram henne igen. Har aldrig gått fram till henne efter halt och tagit in henne i fotgående tidigare. Det funkade fint.
Jag tar med mig:
– Jobba igenom längd ännu mer.
– Jobba igenom att ta sig förbi miljöbyten, så som väg, gå igenom grind gå hela vägen fram till staket osv.
– Även om det gick bra kan det vara lämpligt att träna upptaget efter framförgåendet några fler gånger.

Läggande:
Hyfsad känsla, men lite tveksamhet vid läggandet.
Jag tar med mig:
– Mer stabilt än jag trodde.
– Träna mer för att få mer säkerhet i läggandena. Kvalitetssäkra.
– Använd olika röstlägen.

Inkallning:
Jättenöjd. Satt bra, kom fint och gjorde en bra ingång.
Jag tar med mig:
– Känns relativt stabilt.
– Vi har tidigare haft lite problem med stadgan, så fortsätt att säkra för att jag ska känna mig lugnare.
– Fortsätta att jobba skillnaden mellan ”stanna kvar” och ”fot”.

Hopp:
Väldigt nöjd. Första gången hon hoppar ett så högt hinder. Har bara hoppat 30 cm någon gång och innan dess har hon bara hoppat 10-20 cm.
Jag tar med mig:
– Träna mer för att jag ska känna mig säker och Vega säkert vet vad som förväntas.
– Jobba lite olika avstånd både före och efter hindret. Märkte att jag inte hade en aning om var jag skulle placera varken henne eller mig.

Det började med en usel känsla i fotgående (där jag började fundera på vad sjutton jag har gjort som anmält oss till tävling), men allteftersom fick jag en bättre och bättre känsla med henne genom programmet och i slutändan är jag verkligen supernöjd över hennes fina arbete i hennes allra första långa kedja med enbart tävlingsmässiga belöningar. Nu har vi en månad på oss att finslipa detaljerna, jobba helhet och göra henne och mig mer säkra inför tävling.

Rapport och fysträning

Idag tog mamma och jag med oss Nya och Vega för lite rapportträning. Nya är ju uppe i eliten i rapport, så för hennes del blev det rätt enkelt eftersom vi anpassade oss till Vega. Men det var första gången hon fick springa till mig som mottagare. Jag hade pannkakor, så det visade sig snabbt att hon mer än gärna sprang till mig.

Bägge hundarna tycker verkligen att det är helt vansinnigt kul med rapport. Vega är ju helt ny på det här men hon tycker att det är riktigt häftigt. Vi körde först 3 skick där Nya fick springa först. När Nya var inne hos mottagaren och man hade hunnit få ordning på allt, fick Pluppy springa. 4:e skicket fick Vega springa först. Inga problem sa hon och sprang allt hon kunde.

Sedan avslutade vi med att jag (som var på B-station) skickade Nya en 5:e gång, tog med mig Vega och gjorde en liten förlängning. Högst orättvist att inte jag fick springa igen, hälsar Vega. Nya tog förlängningen med glädje i full fart. Sedan avslutade vi och jag skulle ta med mig hundarna lösa tillbaka mot A-station där mamma skulle möta och längs vägen. Jag strödde ut en massa pannkaksbitar över marken till Nya (och Pluppy) efter jag hade tagit emot henne, kopplade loss Vega från trädet hon satt bunden vid och skulle få med mig alla grejer. Vega for som skjuten ur en kanon från trädet så fort jag kopplade loss henne, sprang rakt över den pannkaksbeströdda marken med en ätandes Nya och drog iväg hela vägen till mamma. Om den extremt matglada hunden till och med ratar pannkakor för att få springa, vet man att hon älskar rapport…

Får kanske bli lite rapport med henne i framtiden i alla fall… Vi får väl se…

Något annat som hänt idag är att jag har sett Vinna trava några steg här och var. För den som inte visste det kan bevittnandet av några få travsteg skapa lycka och ögon som tåras. Den senaste månaden har nämligen inte Vinna kunnat trava längre. Hon antingen skrittar, passar, galopperar eller travar fram och galopperar bak. Så hon har fått gå en del cavalettipass här hemma, plus gjort lite annan styrketräning. Så vansinnigt glad över att se att det redan verkar ha gett lite resultat.

Här en film på när Pluppy gör cavalettiövningarna:

Spår och mer platsliggning

Idag lade jag Vegas andra spår på gärde och det var framsteg redan den här gången. Nu fattade hon direkt vad det var det handlade om när jag släppte på henne. Slog lite emellanåt och käkade lite färsk rådjursspillning. Framförallt det sistnämnda är big no no. Men i övrigt gick det bättre. Mer spårerfarenhet så blir det nog riktigt bra. Jag gillar även att hon är väldigt noga med apporterna.

När vi kom hem fortsatte vi med platsliggningsträningen. Först 2,5 minuter vanlig platsliggning medan jag satt i soffan och jobbade lite. Därefter 2 minuter plats med hakan i marken och jag återigen i soffan. Ett lyft tidigt med huvudet i det sistnämnda, sedan låg hon stadigt. Bägge platsliggningarna fick hon ligga bredvid Vinna och Elit. Bra att ha dem med i träningen för snabbare framsteg eftersom de är så trygga i platsliggningen och håller positionen så bra. Det sänder fina signaler till Vega om vad det handlar om. Sedan måste jag ju dock såklart göra det utan deras hjälp också.

Bild tagen av Tuva, 4 år ❤

Uppletande med film

Jag börjar med att erkänna att jag har gjort alldeles för lite uppletande med mina hundar. Elit har kanske fått göra det 4 gånger under hela sitt liv och sist vi gjorde det var i vintras/tidigt i våras. Skäms på mig!

Men men, jag tänkte att jag ska göra någonting åt det istället för att bara gå runt och tänka att jag ska göra det… någon gång… så småningom… imorgon kanske 😛

Så idag letade jag reda på mina uppletsprylar, men upptäckte då att Elits nya fina tjänstetecken är spårlöst borta. Jag letade och letade men det verkar vara puts väck. Suck 😦 Ja ja, jag hittade Vinnas iaf så bägge hundarna fick helt enkelt ha det idag.

Tog bilen till skogen. Band hundarna vid ett träd så att de kunde se den första korridoren jag vallade av. Den var ca 10 m bred och ca 40 m djup och jag lade ut två föremål direkt i den. Ett (plånbok av fuskläder) på ca 25 m djup och ett (liten liten fleecefläta) på ca 35 m djup. Föremålen visade jag inte hundarna. Jag började med Elit och jösses vad den hunden både imponerade och förvånade mig idag!!!

Den andra korridoren gjorde jag mycket längre bort så att de inte kunde se mig. Så ingen synretning där. Nu tänkte jag att jag ville testa och se vad som händer med föremål på kort avstånd och långt avstånd i samma korridor. Den här korridoren var ca 7-8 m bred och drygt 50 djup. Föremålen lades på knappt 10 m djup (liten läderknut) och ca 50 m djup (halv svart strumpa). De här två skicken är mina favoritskick från dagens träning. Såååå himla bra!!!

Skick 1:

Blev så förvånad över att hon hade sådan koll på vad hon höll på med. Hon stannade upp en gång och tittade på mig (det ser ni på filmen). Jag tror hon blev lite konfunderad över vad hon höll på med och om inte jag skulle följa med så som jag brukar göra vid spårträningen ELLER så var det det närmre föremålet hon hittade där men var osäker på vad hon skulle göra. Vet inte riktigt säkert. Hursom var det bara en snabb koll med mig och hon fortsatte sedan ut i rutan helt utan vidare uppmaning från mig. Rakt och fint ut och ingen tvekan när hon hittade föremålet. In med föremålet i bra fart hela vägen till mig.

Skick 2:

Här gick hon ut lite snedare men var extremt duktig på att känna av var vittringen slutade och jobbade sig genast in i korridoren och ut på djupet. Återigen bra med föremålet.

Skick 3:

ÄLSKAR hennes arbete här. Full fart spikrakt ut och jag var helt säker på att hon skulle missa föremålet som låg så nära men inte då. Elit hade visst näsan påslagen på väg ut trots farten och vände direkt och vindade in föremålet. Duktig Lillfläck!

Skick 4:

Blev tokglad över hennes arbete här också. Var helt säker på att hon inte skulle lyckas ta sig ut på djupet nu efter att det första föremålet låg så nära, med tanke på hennes oerfarenhet. Dessutom var jag lite elak och lade det andra föremålet på 50 m djup och så långa skick tror jag inte att jag har gjort någon gång med henne. Men det skadar ju inte att testa tänkte jag. Och så går hon och gör det så fantastiskt fint utan minsta tvekan. Tjohoo, vad lyrisk jag blev!!! Testade att inte ta emot föremålet direkt den här gången, utan väntade ut en ingång. Inga problem där inte. Ja, hon höll föremålet väldigt löst men äsch. Petitesser 😉

MYVKET nöjd med uppletandet alltså. Inte lika nöjd med Vinnas upplet. Hon är inte riktigt lika mycket naturbegåvning där som Elit. Hon hade jättesvårt för att ta sig ut på djupet i den sista rutan efter hon hade hittat föremålet på nära håll. Men med lite arbete så ska det nog bli ordning på henne också. Hon jobbade egentligen ganska fint hon också, det var bara det att det blev sådan kontrast mot hennes dotter där allt var så självklart. Hursom är det återigen med en riktigt skön känsla jag lämnar träningen.

Miaträning

SlutapportsbelöningSlutapportsbelöning. Bilden har jag snott av Mia

Ja, alltså.. det var ju inte Mia jag tränade… men vi tränade tillsammans idag med systrarna bus. Vi började med att åka iväg för att gå våra spår (två upptag för Mia och Lyxa och ett ca 150 m kort spår för mig och Elit). Det första som möter oss när vi öppnar bagageluckan är två systrar som ser lika flanigt glada ut bägge två. Likheten mellan de där två slog oss mer än en gång idag om man säger så… Lyxa tog sina upptag klockrent. Så jäkla snyggt! Elit har inte spårat på evigheter och hade visst glömt hur man gjorde i början. Inte blev det bättre av att vi på något märkligt sätt lyckades få linan att på samma gång trassla in sig i fyra träd och ett varv runt mitt ben. ”Här går spåret” sa Elit och tog i för att komma fram. ”Aj aj aj, vänta lite” fick jag fram mellan hysteriskt fnitter och smärta i benet som linan försökte kapa av längs vaden 😉 ”Det här borde jag ju ha filmat” var Mias kommentar. Hmm… ja både jag och Elit gjorde nog ett rätt dåligt jobb i början.. Men sedan kom vi in i det och vi avslutade med ett toppenfint spårarbete, bra apportering av apporter och en matte som höll ordning på linan.

Därefter lite gruppmoment som hundarna skötte fint. När det är fler hundar på linjen vill Elit gärna lägga sig pladask när jag säger ”stanna kvar” och ska lämna henne. Hundar på linje = platsliggning för henne. Men vi fick tränat lite på det och det gav snabbt resultat. Bara att få till mer träning ihop med andra hundar så att vi får ordning på det där.

I övrigt så gick lydnadsträningen bra. Lite missar här och var som fick mig att skratta, framförallt när jag skickade henne till konen inför rutan och sedan när vi gjorde vittringen. Om vi tar det där med konskicket först så ställde jag upp framför konen, Elit fokuserade fint framåt, jag skickade henne, varpå hon springer iväg i full fart… förbi konen och typ 25-30 meter rakt fram. Snyggt rakt skick framåt men det var ju inte riktigt det vi tränade på… Lillflickan tyckte alldeles säkert att hon skulle springa direkt till rutan som stod där borta igår. Så förvånad hon såg ut när hon kom dit och det inte fanns några koner där. ”Ja det var ju väldigt bra fart i alla fall” var Mias kommentar 😉

Nästa fadäs kom vid vittringen. Hon satt duktigt kvar när jag vände mig om (det har hon tyckt varit lite svårt tidigare), hade bra fart ut till apporterna, växlade om till ett väldigt fint nosarbete, griper rätt och sätter av i fart…. till Mia som står några meter därifrån, gör en snygg ingång och sätter sig fot hos henne. Asgarv från mig igen innan jag ropade ”Elit”. ”Jaha” såg hon ut att tänka och sprang till mig och satte sig med rätt pinne fint i munnen. Haha, lilla sötnosen. Mer träning på att någon står i närheten av apporterna alltså. Hon tyckte väl att eftersom det var Mia som lade ut dem är det Mia som skulle ha tillbaka pinnen. När vi gjorde om det var hon återigen på väg till Mia men tänkte till och kom till mig istället.

Mellan varven (jag körde fjärren, vittringen, konskick, elitrutan och fritt följ som individuella moment) så blev det en massa trevligt tjôt. Vi är så nöjda med våra små MiVinnare som har en så härlig inställning till träning och livet i största allmänhet. Det är roligt att vi även får så mycket beröm utifrån för våra fina tjejer.

Vi avslutade träningen med lite balansbomsträning. Tre jättefina skick över balansbommen körde jag. Två av dem med att jag lyckades hinna springa förbi henne och ett där jag höll mig kvar bakom henne. Perfekta alla tre 😀 Ett till lämnande i sitt i grupp innan vi lämnade planen för en nedvarvningspromenad.

Toppenträning i trevligt sällskap där bägge MiVinnarna jobbade jättefint.

Platsliggning med tjejerna

Här får ni en liten bonusfilm från apporteringsträningen igår. Vi tränade på att ta hindret även om apporten kommer snett: