Filmer


I måndags for jag, Tuva, mamma, Elit, Nya och Elit iväg till Göteborgs Hundarena för att gå på kurs för Siv Svendsen… eller rättare sagt: jag, Nya och Elit skulle gå på kurs och de andra fick titta på 😉 Tack snälla mamma för att du ställde upp och följde med för att passa lilla Tuva under tiden så att jag kunde koncentrera mig på kursen ordentligt.

Det var kul att vara på kurs igen och jag är supernöjd med både Nya och Elit. Nya fick ta förmiddagspassen och Elit fick eftermiddagspassen. Av någon anledning blev bara ett kort pass filmat med Elit (ett pass där hunden skulle ha 100% fokus under hela passet), medan det mesta med Nya blev filmat… Jag som ville haft speciellt Elits lekkarusell, som vi testade för första gången, filmad. Att det dessutom gick superbra och vi snabbt kunde avancera, spelar tydligen ingen roll enligt Elin och mamma. Är det inte filmat har det inte hänt 😉 Det hade varit bra med en film på alla de delar vi hann gå igenom, men det finns väl på Sivs hemsida skulle jag tro 🙂

Tuva har sovit dåligt på nätterna på sistone = lite sömn för mig = korkad Emelie. Haha, jag kände mig så trög emellanåt på kursen. Som när jag fick bollen på mig (som jag tydligen skulle ha tagit emot) eller alla gånger jag fick fråga några extra gånger eller som den gången jag fick ett val att göra med leksaker och allt bara blev ett enda stort missförstånd som slutade i att Siv vek sig av skratt. Man får vara extra tydlig med en sömnberövad Emelie 😉 Ja ja, det gick ju det med och hundarna förstod snabbare än mig vad vi höll på med ibland tror jag 😉

Jag är såklart väldigt nöjd med kursen och mitt främsta mål med kursen blev uppfyllt: att fyllas av inspiration och få lite mer lydnadspepp igen. Siv är rolig att gå för och jag känner mig riktigt peppad nu… till och med peppad till att ta tag i Elits fjärr ordentligt. Kors i taket!

Extra glad blir man såklart när man får så mycket positiv respons för sina aussies. Många fina ord har jag fått höra. Att Elit är en fantastiskt fin lydnadshund vet jag ju egentligen men det är alltid kul att få höra det av andra också. Om jag bara hade haft mer tid och ork för att ta tillvara på hennes fina förutsättningar. Det värmer definitivt hjärtat att se henne briljera men det svider även lite att se henne och veta vad jag hade kunnat göra med henne vid det här laget, som jag inte har gjort eftersom energin har sviktat. Men men, hon är bara 4 år och vi har förhoppningsvis många fina år kvar tillsammans. Hittar jag bara lite mer balans så ska vi nog kunna ta oss en bit på väg, om inte annat så har vi åtminstone kul på vägen med det vi gör. Här och nu gör jag i alla fall ett löfte om att köra minst 5 pass fjärrdirigering med Elit varje vecka, hela mars månad ut. Det tycker jag att jag borde kunna skärpa till mig med och fixa.

Annonser

Elit och Vinna på språng

Jag har satt igång att jobba på 2014 års mål och känner mig nöjd med utvecklingen så här långt. Just nu jobbar jag bl.a på trickträningen och då framförallt på att lära aussiesarna att lyfta en tass i taget. Mitt mål är att de ska kunna lyfta alla fyra tassar (en tass i taget) på kommando och hålla dem där ca 2 sekunder (minst). Vinna har tidigare lärt sig att lyfta vänster baktass så där har vi bara utvecklat beteendet till att lyfta högre och hålla längre. Elit kan ingenting sådant så där ligger vi precis i startgroparna. Jag har valt att döpa beteendena enligt följande:

”Ett” = Lyfta vänster framtass
”Två” = Lyfta höger framtass
”Tre” = Lyfta vänster baktass
”Fyra” = Lyfta höger baktass

Så här såg det ut ikväll:

Elit:

Vinna:

Soffmys

En del frågar mig ibland om Elit motsvarar mina förväntningar, hur hon är i förhållande till min älskade Segra, om hon har kunnat fylla det tomrum som skapades hos mig när Segra lämnade mig.

Hon är ingen Segra. Segra var min ”Once in a lifetime” och jag är så tacksam för att jag har fått uppleva en sådan hund, även om det bara blev i sju ynka månader. Elit är dock  min ”Knight in shining armour”, min räddare i nöden. Hon svepte in i min värld och hjälpte mig att hitta stigen ur det mörker jag hade hamnat i.

Någon Segra hade jag aldrig väntat mig att få igen men Elit är så mycket mer och så mycket bättre än jag någonsin hade vågat hoppas på. Hon är sin egen individ även om hon har en del små nycker hos sig som påminner om hennes änglasyster. Att jag skulle få en sådan hund som Elit hade jag inte väntat mig. Hon betyder så otroligt mycket för mig.

Hon är en riktig solstråle och man kan inte låta bli att känna glädje när man ser henne. Hon är en sann livsnjutare som skuttar sig igenom livet med ett leende på läpparna, inte helt olik Tiger i Nalle Puh. Hon kastar sig glatt in i nya situationer och hon får mig att skratta varje dag. Elit är en trevlig kamrat att ha med sig i vått och torrt och en så enkel och harmonisk hund att ha att göra med i vardagen och vardagen utgör ju en så stor del av vårt liv att det är en otroligt viktig punkt för mig. Hon hänger med mig på utbildningar hit och dit, väntar lugnt och snällt på att jag ska bli klar de långa dagarna jag har kurs, lånas glatt ut till andra emellanåt på utbildningar och gör då vad som helst för den som har lånat henne. Hon ligger nära och slappar i soffan med mig hela dagarna när jag är sjuk utan att klaga på att hon inte får gå på promenader och aktiveras. Hon ställer alltid upp på mig och testar villigt allt nytt som jag presenterar för henne.

Elit är otroligt rolig att träna med oavsett vad vi tränar och hon är precis lika rolig att tävla med. Det gör henne inget att jag blir nervös och beter mig märkligt, hon jobbar på lika fint som vanligt ändå och ser alltid så glad ut. Jag behöver aldrig be henne om uppmärksamhet eller om att träna, hon är alltid med mig och fokuserad när det vankas arbete, men slappnar även av fint när vi inte arbetar. Hon går aldrig ner sig och blir låg i träning om någonting blir fel, utan testar glatt igen.

Hon är beroende av mig och jag av henne men förmodligen behöver jag henne, min egna personliga glädjespridare och sol, mer än vad hon behöver mig. Framtiden ligger i våra händer och jag ser fram emot att se vad vi kan åstadkomma. På vägen mot våra mål ska vi njuta ordentligt av vår tid tillsammans. Jag vet hur snabbt livet kan förändras, hur den framtid man trodde var sin plötsligt glider en ur händerna. Jag tar ingenting för givet och vet vikten av att njuta och glädjas över det man har men vågar ändå satsa på den framtid jag hoppas och tror är vår.

Här kommer en liten film på vårt roliga tävlingsår 2013:

 

Idag for jag, Elit och Clas ner till Blomstermåla för att träffa Elits tilltänkte partner. Det var många månader sedan jag väl egentligen bestämde mig för honom, men jag vill alltid helst försöka träffa hanen först innan jag bestämmer mig helt och går ut med något. Nu var jag väl rätt säker redan innan ändå, eftersom jag har hört så mycket gott om honom från så många olika håll, men man vet ju aldrig. Jag vill helst träffa grabben själv också för att bilda mig min egna uppfattning och så ville de ju träffa Elit också så klart.

Jodå, han föll mig allt i smaken. En riktig härlig grabb är han och jag tror att det kan bli en riktigt rolig kombination. Elit verkade dock inte tycka att han var något märkvärdigt, men vi får hoppas att hon tinar upp lite mer för honom i februari när de träffas igen.

Så i mitten/slutet av april föds det förhoppningsvis en kull valpar efter KORAD Some Kind of Magic’s Jackpot, ”Ralf”, och MiVinna’s Berowin, ”Elit”.

Ralf Elit

KORAD Some Kind of Magic’s Jackpot, ”Ralf”
Ralf, eller Raffe som han också kallas, jobbar praktiskt på gård med vallning. Han vallar främst nöt och häst och är gårdens oumbärliga hjälpmedel i det praktiska arbetet. Han tränar även lite lydnad och bruks, men det är vallningen som är hans huvudsakliga syssla. Han är en social hund, utan överdriven vakt, är trevligt byggd och har bra klipp i steget. Han kan uppfattas som lite bufflig och är intensiv i arbete. Han känns stabil i sättet, har gjort ett bra MH och gjorde i år ett godkänt MT och exteriörbeskrivning och fick därmed titeln KORAD. Raffe har två kullar efter sig sedan tidigare, en på Sugarwind’s och en hos Dragonora.

Hans stamtavla är fullspäckad med meriter inom vallning, utställning och agility. Hans kull är spridda över hela Europa och är framgångsrikt aktiva inom agility, utställning och rallylydnad. Här hittar ni lite bilder på syskonen och på den hemsidan hittar ni även Ralfs pappa, Imagineer’s Incredible Lad: http://www.aussie-jonesie.com/jazzylitter.html

Några gamla facebookfilmer på Raffe när han vallar får som jag har hittat hos Lotta, de kan nog inte ses av alla men någon kanske:

Raffe vallar 1

Raffe vallar 2

Raffe vallar 3

Och så en film på hans pappa Djairo i vallhagen:

Och en film på pappa Djairo som tävlar agility, ca 7 år gammal:

Älskade Elit
MiVinna’s Berowin, ”Elit”
Elit tävlar i klass 3 i hoppklass, klass 2 i agilityklass, är uppflyttad till högre klass spår, har excellent på utställning och har ett 1:a pris i lydnadsklass 3. Vi siktar på att försöka hinna ta oss ut i elitklass lydnad under vintern.

Hon har gjort ett bra MH (film på MH:t hittar ni här) med 1 på skott. Hennes MH beskriver henne väldigt väl tycker jag. Hon är social, enkel att tycka om och har en allmänt positiv inställning till livet. Hon är testad på får men inte tränad tillräckligt för att kunna utvärdera vidare. Hon har visst resursförsvar men är enkel att styra där. Hon är en ganska cool hund som inte märks av så mycket när hon inte är i träning.

Elit gillar att träna och har mycket bra uthållighet i arbete. Hon är även duktig på att fokusera trots störningar, men det är även något som jag har tränat med henne sedan hon var liten. Hon visar mycket bra kapacitet både inom spåret och lydnaden och större kapacitet inom agility än vad jag tidigare trodde. Hon är inte särskilt känslig för min sinnesstämning och går inte ner sig även om det blir fel. Hon arbetar tyst i lydnaden men kan ta till skall i agilityn och där börjar det komma mer och mer ju mer vi har tävlat. Hennes nackdel i arbete är farten och klippet i steget som hade kunnat vara något bättre. Hon har relativt bra fart men jag hade kunnat önska att hon tar i lite mer ibland.

Elit på lydnadstävling:

Elit i uppletanderutan på träning:

Elit på agilitytävling:

Elit spårar på appelltävling:

Mer information om den planerade kullen kommer senare.

Raffe & Elit

Emelie & Elit

Att Elits agilitykarriär skulle starta så här bra hade jag aldrig väntat mig. Jag har gått runt och sagt så länge att hon mer är en lydnadshund än en agilityhund och jag har aldrig riktigt trott på henne i agilitysammanhang. Det verkar dock som att jag får äta upp det.

Jag har alltid tyckt att hon har varit så ”fluffig” i steget och inte riktigt haft det där klippet. Hon har dock varit riktigt fin i lydnaden och det har känts som att hon är en riktigt suverän lydnadshund med stor potential inom det området. Har känt att ja ja, hon kanske inte är någon toppenagilityhund men vi får väl helt enkelt satsa mer på lydnaden då där hon visar så himla fina kvaliteter så får vi köra agility vid sidan av.

Döm om min förvåning när Elit sakta men säkert visar sig vara riktigt snabb och riktigt fin på agilityn också! Farten kommer mer och mer. Det känns oftast som att det går rätt fort när jag springer med henne, men sedan när jag tittar på filmerna tycker jag att det ser aslångsamt ut.

På de tävlingar vi har varit på har vi dock satt riktigt fina tider. Det har bara gått en månad sedan debuten och vi har redan plockat totalt 8 pinnar med följande placeringar: tre 1:a placeringar, fyra 2:a placeringar och en 3:e placering. På de pinnarna ligger vi oftast på en hastighet om ca 5 m/s (4,9 m/s, 5,1 m/s osv).

Många frågar mig varför jag har valt att stanna kvar i klass 1 med henne. Vi har ju trots allt hela 7 pinnar i hoppklass 1. Från början hade jag tänkt vara kvar i klass 1 ett bra tag oavsett hur vi plockade pinnar. Men jag hade aldrig kunnat drömma om att de skulle rassla in så här fort. Jag vill dock att vi går upp ur klass 1 samtidigt i båda klasser (från 2:an till 3:an spelar det dock inte lika stor roll för mig).

Men den största anledningen till att jag inte gick upp direkt till klass 2 när jag hade möjligheten är för att hon helt enkelt inte är redo för det. Vi var uppfyttade till klass 2 redan efter en veckas tävlande. Mer rutin behöver hon allt. Det tog oss bara tre veckor att skrapa ihop till alla de här pinnarna.

Förutom rutinen så är det framförallt farten jag är ute efter och det är den största anledningen till att jag väntar med att klassa upp henne. Mitt mål (eftersom det numera dessutom verkar rimligt) är att konkurrera i klass 3. Jag vill tillbaka till SM och tillbaka till den nivå jag höll förr och med Elit skulle jag kunna ha den möjligheten.

Jag har tillräckligt med erfarenhet för att veta vad som krävs i klass 3… och det är en hel del! Det krävs MYCKET för att kunna konkurrera i klass 3 idag. Jag inbillar mig inte bara för att vi har vunnit några klasser i klass 1 så innebär det automatiskt att vi kommer ligga i toppen i klass 3 när vi kommer dit. Med en aussie har jag lite förutsättningarna emot mig för att kunna konkurrera med de bästa border colliesarna. Det är hårt nog att kunna konkurrera med en riktigt bra border collie idag, så med en aussie krävs det ytterligare lite.

Det krävs mycket kunskap, bra hinderhantering, ett fint samarbete och framförallt en otrolig fart och smidighet för att kunna konkurrera i klass 3.

”Men du och Elit ligger ju redan på border collietider?!”. Ja tydligen gör vi det och det hade jag inte väntat mig. Men det är skillnad att ligga på bc-tider i klass 1 och att göra det i klass 3.

Ja, min lilla Elit är förvånansvärt snabb redan nu men det finns mycket att utveckla hos henne. Framförallt så vill jag just nu att hon ska känna att det är enkelt att hålla hög fart och att hon få mycket självförtroende på de tävlingar vi gör och att vi lär känna varandra på banan så att vi vet var vi har varandra. Ja, det går redan fort men jag ser att det finns mer fart i henne att ge. Hon springer fortfarande lite ”fluffigt” och ser lite allmänt flamsig ut på banan. Jag vet att det finns mer att ge. I klass 1 är banorna fartigare och hindren lägre, vilket ger henne bättre möjlighet att sänka sig och hämta upp mer hastighet mellan hindren. I klass 2 finns inte riktigt samma möjlighet och definitivt inte i klass 3.

Eftersom hon faktiskt ännu är ganska orutinerad då jag inte har jobbat så mycket med agilityn eftersom jag inte har prioriterat den tillräckligt mycket, finns det stor risk att hon tappar fart om jag går upp med henne till klass 2 för tidigt. Än så länge vill jag bara att det ska vara enkelt och kul. Därför kommer jag vara kvar i klass 1 lite till. Det känns dock som att vi börjar närma oss klass 2 nu, så det kan mycket väl hända att jag flyttar upp henne när vi väl tar våra sista två pinnar i agilityklass. Kontaktfälten är dock inte tillräckligt genomarbetade för det än, så vi får se.

Det jag ser mellan långhoppet och tunneln i det andra loppet i den här filmen är min målbild och vad jag skulle vilja ha fram mer på banan:

Kontaktfälten är på gång också, men behöver bli mer stabila och arbetas igenom mycket mer. Så här såg de ut de tre agilityloppen vi tävlade i Växjö:

Här är vårt senaste vinnarlopp. Hoppklassen med stor konkurrens som vi vann nere i Halmstad. Men som ni ser bör hon kunna hämta upp mer hastighet mellan hindren, förbättra sin hoppteknik och så behöver vi jobba in ett snabbare och säkrare slalom och bättre svängar.

Som sagt så gör vi riktigt bra tider ändå nu och vi lyckas slå andra ekipage med snabba hundar som också gjort fina lopp. Jag är helt fantastiskt nöjd med både Elit och våra lopp som vi har gjort men vi har mer att utveckla om vi ska kunna nå dit jag vill och det är ingen idé att ha för bråttom. Förhoppningsvis har vi många år kvar tillsammans på tävlingsbanorna.

Frågan är nu bara hur jag ska få ihop allt med henne. Hon verkar ha bra förutsättningar för det mesta vi testar på och hon tycker att allt är fantastiskt roligt. Suverän lydnadshund, bra agilityhund och en riktigt fin brukshund (utöver den fantastiska lilla hund hon är i vardagen). Men det är svårt att satsa på allt. Agilityn och lydnaden är nog det som får vårt huvudfokus och sedan får brukset helt enkelt tränas lite halvdant med och halta med lite där på efterkälken. Upp till elitklass ska vi väl där också, men jag siktar väl inte på SM där skulle jag tro. Min bästa lilla Elit som ger mig sådana här angenäma ”problem” med vad vi ska satsa på. Agilityn ligger så starkt förankrad hos mig och det är verkligen ”jag” så den kommer jag nog aldrig kunna släppa. Känslan när allt bara stämmer på agilitybanan är en av de bästa känslor som finns för mig. Alla är vi olika 😉

 

Oj oj oj vad jag har varit dålig på att blogga på sistone. Ska försöka blogga ikapp mig lite.

Lilla Ila som jag köpte tillbaka för 1,5 år sedan och för ett år sedan placerade ut i ett nytt hem gjorde MT för ett par veckor sedan. De fick inte direkt bästa uppladdningen då de körde i diket på vägen dit, fick skjuts resten av vägen fram till klubben av någon annan och sedan låååång väntan innan det var deras tur med bl.a en exteriörbeskrivning under tiden. Jag är supernöjd med Ilas MT och domarna hade sagt väldigt mycket fina saker om Ila. De tyckte att hon var en glad, intensiv och väldigt trevlig hund som är trygg i sig själv. Hennes styrkor (där många poäng hamnade) satt på de sociala bitarna, leken och på hennes nyfikenhet med förmåga att snabbt glömma det obehagliga. Hon var snabbt framme och kollade på det läskiga och var framförallt direkt klar med det. Ila såg ut att tycka att det var ett hellajbans ställe! De fick ihop 402 poäng men blev inte godkända pga skotten (2:a där), men skotten visste vi ju om sedan innan. Hon har dock inte längre några större problem med detta i vardagen. Fint jobbat Line! Här hittar ni Ilas protokoll.

Här kommer filmerna på Ilas MT:

Idag var jag nere i Varberg för att titta på när Elits kullbrorsa Mörk skulle göra sitt MH. Han har tyvärr inte haft möjlighet att göra sitt MH tidigare eftersom han har varit sjuk i anaplasma i ca 1,5 år. De har kämpat så mycket med detta och sviterna efter det i mer än halva hans liv så han har inte direkt fått den bästa starten här i livet, vilket gjorde mig lite nervös inför hans MH. Sofia har dock gjort ett jättefint jobb med honom och det var med en skön känsla jag åkte hem idag. Jag filmade hans MH men har så mycket filmer att lägga upp och det strulade så för mig när jag skulle greja med hans film att ni här får nöja er med en film på den sista leken och skotten och en bild på hans protokoll:

Mörks MH

Avslutar med en liten bild jag tog på honom efter MH:t
MiVinna's Balinor, "Mörk"Fina Mörk ❤

Elit, 2 år

Idag for jag, Clas, Vinna och Elit iväg till Göteborg för att jag skulle tävla lägre klass spår med Elit. Vinna fick följa med för att hon nyss har börjat på hög dos kortison och därmed behöver ut och kissa ganska ofta. Mer om det i ett senare inlägg. Stackaren tyckte nog att det var oerhört orättvist att det bara var Elit som fick komma ut och göra allt skojigt hela dagen.

Jag var lite nervös inför tävlingen eftersom jag hade hört att det skulle vara granatsprängningar på militärområdet intill klubben och jag hade hört att det lät något så otroligt mycket och hela marken skakade. Vi klarade oss dock ifrån det under de individuella lydnadsmomenten, så det var bara platsen och budföringen det drabbade, men det lät inte alls så farligt som jag hade väntat mig så det var skönt.

Vi började med spåret på morgonen. Jag har nog aldrig någonsin känt mig så klantig i spåret som jag gjorde idag. Great dog, shame about the handler skulle man kunna säga. Först var jag lite slarvig med påsläppet, men Elit löste det bra trots min fadäs så vi fick ändå 10/9,5 där. Sedan RAMLADE jag i första vinkeln och tappade linan. Hon brukar spåra i ett ganska behagligt tempo så det brukar inte vara några problem att få tag i den, men den lyckades undkomma mig hela tiden den här gången och Elit satte allt högre och högre fart. Jag vågade inte hejda henne när vi var så där i början av spåret heller eftersom hon inte är tillräckligt rutinerad för det och hon har tidigare kunnat bli lite frågande då när jag släpper på henne igen. Så här i efterhand inser jag dock att det hade varit bättre att stoppa henne. Jag trodde att jag skulle få tag i linan snabbt men det fick jag inte. Fick springa som en galning efter henne en bra stund innan jag fick tag på henne igen. Därmed missade vi två apporter där. Suck, vad klantig jag kände mig då. Men sedan flöt det på fint. Vi missade även sista apporten innan slutet. Tror att hon gjorde en liten lätt avstickare där. Slutet hittade hon dock finfint.Så 4 + slut blev det i slutändan och en skamsen matte som kände sig jäkligt klantig. Nu blev jag dessutom än mer nervös för resten eftersom vi då behövde få poäng på budföringen för att klara det (och hon har bara gjort budföring med skott en gång tidigare) och relativt höga poäng på lydnaden). Det hade varit lite skönare att få starta med fullt på spåret om man säger så.

Lydnaden gick sedan helt okej. Lite missar här och var, framförallt på de momenten som hon inte kan så bra än.
Linförigheten kändes fin. Läggandet under gång likaså. Framförgåendet fick vi ett stopp på andra sträckan. Det var många hundar som reagerade på den fläcken och jag undrar om inte Elit fick tag i en godisbit som någon hade tappat där. Hon har dock inte gått ett helt länkat framförgående sedan vi tävlade appellen i höstas så jag är ändå nöjd med hur fint hon gick.

Inkallningen började hon typiskt nog klia sig lite när jag hade lämnat henne. Krypet gick bra. Likadant som det ser ut på träninge. Inte särskilt färdigt moment, men helt okej. På apporteringen hade hon ett jättedåligt gripande. På hoppet körde vi en ny variant: hopp, backa, sitt, ligg, hopp 😉 Inte riktigt rätt, men den träningen har vi precis tagit upp igen så det var inte så konstigt att det gick dåligt.

Platsliggningen fick vi 10 på. Hon fuskade dock och låg inte med hakan i marken. Fem minuter är låååång tid kan jag säga. Hon var duktig med störningen av ett gäng änder eller liknande som flög upp från diket bredvid hundarna och när rottisen bredvid henne gick upp på platsliggningen och först gick, men sedan galopperade bort till husse. Jag blev förvånad när jag hörde skotten. Det lät typ som en liten knallpulverpistol. Det påverkade väl att jag hade vinden i ryggen och att militärfältet sköt med lite tyngre grejer så de här skotten bleknade lite i jämförelse.

Budföringen gick tack och lov bra. Den var jag nervös inför eftersom vår uppflyttning hängde på den och vi inte har gjort det här momenten tillräckligt mycket. Det var lite svåra förutsättningar då de fick springa på diagonalen över planen och skytten stod i diket utmed den kanten vi skickade från, vilket gjorde att de flesta hundarna sprang till honom istället för till mottagaren. Liiiite nervös när jag såg detta kan man säga.. Ännu mer nervös blev jag när jag skickade Elit, hon sprang först framåt, men fick sedan syn på skytten och började springa mot honom en bit innan hon kom på sig själv att det där var ju helt fel person, bytte därmed kurs och sprang fint in till mottagaren. Puh! Där hängde vår uppflyttning på en skör tråd kan man säga. Elit vill tydligen ge matte lite extra spänning här i livet.

Domare idag var Bengt Hallberg och Göran Billstedt och vi var på GMBK och tävlade.

Poängen såg ut enligt följande:

Lydnadsmoment:
Linförighet: 10/9,5
Framförgående: 5/0
Platsläggande: 10/10
Inkallande: 9,5/8
Krypande: 8/9
Apportering: 8,5/8,5
Hopp: 6/5,5
Platsliggande med skott: 10/10
Summa lydnad: 250,5/233,5 = Medelpoäng: 242 poäng

Specialmoment:
Påsläpp på spår: 10/9,5
Spårning: 7/7
Budföring: 9,5/10
Summa special: 235/234,5 = Medelpoäng: 234,75 poäng

Totalpoäng: 476,75 och uppflyttad! En fjärdeplats av 8 blev det också. Inga höjdarpoäng totalt sett, men det räckte till en uppflyttning och det var huvudsaken idag 😀

Fler MiVinnare har även varit ute i brukset den här helgen. Cathis och MiVinna’s Beidomon (Dobby) blev uppflyttade till lägre klass spår igår och samma dag blev pappa och MiVinna’s Amistar (Kiwi) godkända i högre klass spår. Grattis till er!

Lydnaden:

Platsliggningen:

Budföringen:

 

 

Nästa sida »