Krypträningsutveckling

För snart 1 år sedan påbörjade jag krypträningen med Vega. Vi tränade inte särskilt mycket, men varje pass tog oss framåt. Överlag har vår krypträning varit ganska sparsam. Träningen har dock i stort sett hela tiden gått åt det håll jag har önskat.

Här är en film från januari 2019 på Vegas tredje träning med kryp. De tre passen var dessutom utspridda under en knapp månad.

Under hösten har brukslydnaden legat lite på is, till förmån för agilityträningen och vallträningen. Men nu har jag börjat ta tag i brukslydnaden igen. Vi har nu börjat jobba lite mer med vinklarna (det har vi gjort någon gång då och då under hösten också).

I dagsläget ser krypet ut så här:

Vilken utveckling under 2019! Så otroligt nöjd med hur det här momentet har tagit sig från de där allra första stegen till detta. Målbilden är väldigt nära. Det ska bara bli säkrare, mer uthålligt och jobbas igenom i många olika miljöer och underlag och så med kommendering. Och försöka så gott jag kan att bibehålla hennes fina teknik och följsamhet. Men det bådar gott inför start i högre klass spår under 2020.

Motionera Elit

Elit gör inte många knop på promenaderna. Hon traskar mest lugnt efter i mina fotspår. Tigger lite godis ibland. Går kanske lite fot. Nosar lite. Skuttar möjligtvis efter Vinna och Vega några steg, men inte så mycket mer än så.

Så de senaste dagarna har jag tagit med mig en pipleksak ut på promenaderna. När vi har gått en stund ger jag pipleksaken till Vega och då blir det minsann fart på Elit. Då kan hon fara runt efter Vega en bra stund. Himla smidigt sätt för mig att motionera Elit lite bättre på och få ut mer av promenaderna. Och till på köpet får Vinna och Vega springa ännu lite mer.

Höger, höger, höger

När vi satte igång med vallningen tyckte Vega att det var halvt omöjligt att jobba högervarv. Vänster ska det vara, tyckte hon. Efter ett tag började hon inse att man visst kunde jobba båda varv. Träningen fortskred och efter ett tag tänkte jag inte så mycket mer på det där, vilket som var hennes lätta eller svåra varv. Men på sistone när vi har jobbat lite mer på att hålla avstånd har jag märkt att det där med högervarv hade ju faktiskt inte alls försvunnit så som jag trodde. Det fanns visst lite skräp kvar där att jobba på. Visst, hon går ut höger utan problem, men hon har faktiskt ganska stor skillnad på hur snävt hon jobbar i höger jämfört med vänster.

Skickar jag vänster kan hon ta ut stora fina bågar och kan jobba fint även sista kvarten. Skickar jag höger går hon inte ut lika mycket och hon genar framförallt in ganska rejält den där sista kvarten på bågen.

Efter att inte ha vallat på två veckor eftersom förra vallträningen slutade med ett besök till akuten, då jag ramlade och översträckte armbågen, tog jag mig äntligen ut för ett pass idag. Jag fick vara försiktig och inte röra mig så mycket eftersom jag fortfarande är skadad, men det gjorde det ganska perfekt för att jobba på det där förhatliga högervarvet.

Jag hos fåren, Vega ute på bågen. Och se på sjutton: det gav snabbt stora framsteg. Tänk att jag alltid förundras över att träning faktiskt ger resultat… Nu ska vi ”bara” fortsätta jobba på detta och sakta men säkert plocka ut mitt eget avstånd till fåren och få mer säkerhet i utförandet hos Vega.

Bruksdag

Idag tog jag med mig rödnäsorna och for iväg till skogen. Uppletande och spår stod på schemat. Och vilken skön känsla jag lämnade skogen med! 4 skick, 4 föremål med både Vega och Elit i uppletandet. Riktigt fint jobbat av bägge två. Bästa uppletandet Elit har gjort tror jag. Det var nog nyttigt att få sitta uppbunden och få se när Vega jobbade först. Även lilla Vinna fick leta föremål.

Spåren gick även de så himla bra med bägge två. Vega var först ut igen. Ut i rutan utan att tveka, fin analys när hon hittade spåret och iväg i rätt riktning utan att tveka. Sedan hade hon ett väldigt säkert och fint spårarbete där alla klurigheter klarades utan minsta tvekan. Hon börjar kännas riktigt säker i spåret nu faktiskt. Kul!

Elits spårupptag lämnade mig smått lyrisk. Hon letade snabbt upp spåret, men ”BAKSPÅR” tänkte jag. Hon tog spåret och fel håll och följde det kanske 5-7 m, stannade, funderade och kikade lite och så plötsligt VÄNDER hon på egen hand och tar upp spåret åt rätt håll istället. Halleluja! Därefter ett riktigt fint spårarbete hela vägen.

Så himla bra skogsarbete. Så otroligt kul! Det var värt allt slit med förberedelser med spårläggning och vallande av uppletanderuta. Sånt där som jag tycker är vansinnigt tråkigt. Det som däremot inte är tråkigt är när man sedan släpper ut hunden i spåret eller uppletande och får se dem jobba.

Lite av uppletande och spår med Vega:

Ett skick på uppletandet och spårpåsläppet med Elit:

Och så Vinna när hon letar föremål ❤️

Fantastiskt avslut

I förrgår körde jag och Elit vårt sista agilitylopp på tävling. Att få sluta vår agilitykarriär med ett felfritt lopp på Agility-SM var en fantastisk känsla och det var en mycket rörd Emelie som kom i mål med Elit. Och extra varm i hjärtat blev jag efteråt när jag tittade på filmen och fick höra min älskade lilla dotter Tuva, 4,5 år, heja så fint på oss när vi sprang.

Nu blir det enbart satsning på tävling i bruks med Elit och i övrigt lite lattjo träning här hemma med lydnad och agility på hobbynivå.

Jag var inte ett dugg sugen på att åka på SM innan jag åkte, men nu så här i efterhand känns det så himla bra. Vi avslutade på ett fint sätt och med känslan på topp. Jag fick se fantastisk agility, se Hanna och Zuki ta hem guldet i large och Ida och Elits kullsyster Nessie ta hem ett brons i lag.

Nu är jag full av pepp för att faktiskt ta mer tag i Vega’s agilityträning. Så nu har jag skrivit upp några viktiga punkter i hennes träning att komma ihåg och har gjort månadsmål för agility för Juli månad. Idag får Elit en vilodag och Vega’s SM-satsning börjar. Förhoppningsvis står vi på startlinjen på SM om några år. Det ska bli så roligt!

Mot framtiden

För första gången sedan jag bytte till wordpress för många år sedan har jag nu bytt tema och heder. Sheltiesarna finns ju inte kvar längre, men jag vill njuta av Vinnas kloka blick ett tag till medan hon ännu finns hos mig. Så fick det bli.

Det har gått nästan en månad sedan jag bloggade senast. Vega har nu fått ytterligare ett officiellt resultat: HD A, ED 0. Jippi!!!

Vi jobbar på mot en start i lägre klass spår till hösten. Vi har testat ett par kilometerlånga spår, och det har inte varit några problem med längden. Jag vill dock lägga ett antal spår till med henne innan jag känner mig mer säker med henne i spåret. Hon är fenomenal på apporterna. Missar väldigt sällan en apport och då använder jag mig ändå mestadels av mörka minipinnar som bara är 1 cm tjocka. Spårsäkerheten börjar bli riktigt fin den också, men hon kan fortfarande någon gång ibland testa att följa något annat spår och hon gör det väldigt obemärkt.

På sistone har vi även mest kört uppletande av spår i ruta, istället för direktpåsläpp. Hon verkar ha en bra fallenhet för att hitta spåret och välja rätt håll än så länge, men vi får se hur det utvecklar sig.

Lydnadsmomenten för lägre klass börjar komma ihop sig ganska bra. Krypet har vi nu i dagarna kommit upp i tävlingslängd på. De få gånger jag tränat hoppet har det funkat hyfsat bra, men det behöver såklart bli säkrare. Framförgåendet känns rätt säkert, även om det var ett bra tag sedan vi gjorde det nu.

Eftersom lägremomenten börjar kännas hyfsat bra har vi börjat jobba lite mer på högreklassens moment. Där är det framförallt framåtsändandet vi har satt igång med, och det känns redan väldigt bra. Skallet har vi påbörjat, men eftersom hon är ganska svår att få ljud på när hon går in i arbetsfokus är det här ett moment vi kommer få lägga ganska mycket tid på tror jag. Inkallande med ställande har också påbörjats, likaså även metallapport och tungapport.

Uppletandet har vi precis tagit upp igen och hon kom ihåg precis vad det handlade om, vilket förvånade mig eftersom vi mest har kört spår på sistone.

Platsliggningen utan hakan i marken har vi gjort litegrann och hon har legat flera 5 minuters platsliggningar här hemma utan problem. Jag behöver dock träna det här momentet mycket mer. Både på andra ställen, med andra hundar och med hakan i marken. Och framförallt: med skott! Vi har inte heller påbörjat budföring med skott, så det är något vi måste ta tag i illa kvickt.

Jag tänker mig start i lägre klass spår i september med Vega. Skulle det gå bra och vi kommer med på tävlingar, så kanske kanske jag även satsar på att försöka hinna komma ut i högre klass under hösten. Vi får se. Mer troligt blir det till våren.

Jag tror däremot att jag kommer flytta fram agilitydebuten till hösten också, istället för nästa år som jag hade tänkt. Vi har nyss satt igång med slalom och har börjat träna agility överlag lite mer. Nu när allt såg fint ut på röntgen vågar jag göra lite mer på den här fronten.

I samband med alla tävlingsplaner med Vega har jag till slut bestämt mig för att pensionera Elit från agility efter SM eller till hösten. Hon kommer kanske få gästspela på en och annan tävling, men det är slutsatsat med henne där nu. Vi tränar agility för att hon tycker att det är kul, men jag kommer inte tävlingssatsa. Hon kommer däremot få tävla bruks istället och vi jobbar mot en debut i elitspår. De flesta lydnadsmomenten börjar komma ihop sig hyfsat bra, men vi behöver få upp lite mer spårkondis och fortsätta jobba på uppletandet, som hon har lite svårt för.

I övrigt längtar jag tills fåren kommer så att de kan beta i ordning djungeln i fårhagen och jag och Vega äntligen kan komma igång med vallningen. Och vi får ju inte glömma det mest spännande som händer härnäst: På torsdag styrs kosan mot Tyskland för att träffa Nicole igen och för att äntligen få träffa lilla Aska, som vi tar med oss hem. Lilla Aska ska få flytta in hos mina föräldrar.

Aska är den lilla blå som ligger ner

Första officiella resultaten

Vega i mammas famn under genomgången efter sitt MH

Nu börjar jag och Vega röra oss i lite mer officiella sammanhang. För ett litet tag sedan tävlade vi appell spår och blev uppflyttade till lägre klass med ett lydnadsprogram med fina poäng och en riktigt bra känsla, där hon presterade och betedde sig precis som hemma på träning, trots en väldigt nervös förare. Skönt! Vi har mest tränat för oss själv här hemma på planen, så det var lite nervöst att se hur hon skulle fixa tävlingssituationen. Men det känns väldigt bra inför framtiden med henne.

Igår var vi iväg i Borås och gjorde MH. Återigen en väldigt nervös förare. Man kan få smycket konstiga nojor för sig… Hmm… hon kanske inte leker? Hon kanske har stora sociala brister? Hon kanske blir superrädd och inte kan släppa de? Hon kanske är skotträdd i alla fall?

Superkonstiga tankar när man egentligen vet vad man har för typ av hund, men bara vill att hon ska få visa hur hon är. Vilket hon gjorde. Hon visade sin personlighet rätt bra tycker jag. Bara aktiviteten som förvånade mig en del eftersom hon alltid brukar vara så cool direkt efter hög aktivitet. Men hon blev taggad på min mamma som gick före oss och sedan stod hon och taggade på henne under aktiviteten, vilket jag tror kan ha spelat in där… eller så gjorde det inte alls det utan hon var bara varvad och sugen på nästa lek.

Hur som så visade hon att hon är tillgänglig med folk (men inte superintresserad av dem), har STOR leklust både när det kommer till lek med föremål med förare/testledare och på jakt. Hon blir inte så där jätterädd och är helt skottfast. OCH: hon verkligen ÄLSKAR att få springa. Vega hälsar att alla moment där det gavs möjlighet att få springa var de bästa. Jag kunde inte låta bli att fnissa lite åt henne på avståndsleken. Man kan väl summera den övningen som så att de tyckte att rapport nog passade henne rätt bra…

Skönt att ha MH:t gjort och att fått appellen avklarad. Nu är det bara röntgen kvar. Den ska göras om två veckor. Håll gärna en tumme eller två.

Tack mamma för sällskapet och tack till Lisa som filmade. Kul att träffa Monika där, som också gjorde MH, och väldigt trevligt att både Camilla och Lisa kom dit för att titta på min lilla älskade Vega. Trevligt att träffa er igen också.

”Jättemysig hund” kallade beskriven henne och här kommer filmerna på den mysiga hundens MH: