Krypträningsutveckling

För snart 1 år sedan påbörjade jag krypträningen med Vega. Vi tränade inte särskilt mycket, men varje pass tog oss framåt. Överlag har vår krypträning varit ganska sparsam. Träningen har dock i stort sett hela tiden gått åt det håll jag har önskat.

Här är en film från januari 2019 på Vegas tredje träning med kryp. De tre passen var dessutom utspridda under en knapp månad.

Under hösten har brukslydnaden legat lite på is, till förmån för agilityträningen och vallträningen. Men nu har jag börjat ta tag i brukslydnaden igen. Vi har nu börjat jobba lite mer med vinklarna (det har vi gjort någon gång då och då under hösten också).

I dagsläget ser krypet ut så här:

Vilken utveckling under 2019! Så otroligt nöjd med hur det här momentet har tagit sig från de där allra första stegen till detta. Målbilden är väldigt nära. Det ska bara bli säkrare, mer uthålligt och jobbas igenom i många olika miljöer och underlag och så med kommendering. Och försöka så gott jag kan att bibehålla hennes fina teknik och följsamhet. Men det bådar gott inför start i högre klass spår under 2020.

Motionera Elit

Elit gör inte många knop på promenaderna. Hon traskar mest lugnt efter i mina fotspår. Tigger lite godis ibland. Går kanske lite fot. Nosar lite. Skuttar möjligtvis efter Vinna och Vega några steg, men inte så mycket mer än så.

Så de senaste dagarna har jag tagit med mig en pipleksak ut på promenaderna. När vi har gått en stund ger jag pipleksaken till Vega och då blir det minsann fart på Elit. Då kan hon fara runt efter Vega en bra stund. Himla smidigt sätt för mig att motionera Elit lite bättre på och få ut mer av promenaderna. Och till på köpet får Vinna och Vega springa ännu lite mer.

Höger, höger, höger

När vi satte igång med vallningen tyckte Vega att det var halvt omöjligt att jobba högervarv. Vänster ska det vara, tyckte hon. Efter ett tag började hon inse att man visst kunde jobba båda varv. Träningen fortskred och efter ett tag tänkte jag inte så mycket mer på det där, vilket som var hennes lätta eller svåra varv. Men på sistone när vi har jobbat lite mer på att hålla avstånd har jag märkt att det där med högervarv hade ju faktiskt inte alls försvunnit så som jag trodde. Det fanns visst lite skräp kvar där att jobba på. Visst, hon går ut höger utan problem, men hon har faktiskt ganska stor skillnad på hur snävt hon jobbar i höger jämfört med vänster.

Skickar jag vänster kan hon ta ut stora fina bågar och kan jobba fint även sista kvarten. Skickar jag höger går hon inte ut lika mycket och hon genar framförallt in ganska rejält den där sista kvarten på bågen.

Efter att inte ha vallat på två veckor eftersom förra vallträningen slutade med ett besök till akuten, då jag ramlade och översträckte armbågen, tog jag mig äntligen ut för ett pass idag. Jag fick vara försiktig och inte röra mig så mycket eftersom jag fortfarande är skadad, men det gjorde det ganska perfekt för att jobba på det där förhatliga högervarvet.

Jag hos fåren, Vega ute på bågen. Och se på sjutton: det gav snabbt stora framsteg. Tänk att jag alltid förundras över att träning faktiskt ger resultat… Nu ska vi ”bara” fortsätta jobba på detta och sakta men säkert plocka ut mitt eget avstånd till fåren och få mer säkerhet i utförandet hos Vega.

Bruksdag

Idag tog jag med mig rödnäsorna och for iväg till skogen. Uppletande och spår stod på schemat. Och vilken skön känsla jag lämnade skogen med! 4 skick, 4 föremål med både Vega och Elit i uppletandet. Riktigt fint jobbat av bägge två. Bästa uppletandet Elit har gjort tror jag. Det var nog nyttigt att få sitta uppbunden och få se när Vega jobbade först. Även lilla Vinna fick leta föremål.

Spåren gick även de så himla bra med bägge två. Vega var först ut igen. Ut i rutan utan att tveka, fin analys när hon hittade spåret och iväg i rätt riktning utan att tveka. Sedan hade hon ett väldigt säkert och fint spårarbete där alla klurigheter klarades utan minsta tvekan. Hon börjar kännas riktigt säker i spåret nu faktiskt. Kul!

Elits spårupptag lämnade mig smått lyrisk. Hon letade snabbt upp spåret, men ”BAKSPÅR” tänkte jag. Hon tog spåret och fel håll och följde det kanske 5-7 m, stannade, funderade och kikade lite och så plötsligt VÄNDER hon på egen hand och tar upp spåret åt rätt håll istället. Halleluja! Därefter ett riktigt fint spårarbete hela vägen.

Så himla bra skogsarbete. Så otroligt kul! Det var värt allt slit med förberedelser med spårläggning och vallande av uppletanderuta. Sånt där som jag tycker är vansinnigt tråkigt. Det som däremot inte är tråkigt är när man sedan släpper ut hunden i spåret eller uppletande och får se dem jobba.

Lite av uppletande och spår med Vega:

Ett skick på uppletandet och spårpåsläppet med Elit:

Och så Vinna när hon letar föremål ❤️

Fantastiskt avslut

I förrgår körde jag och Elit vårt sista agilitylopp på tävling. Att få sluta vår agilitykarriär med ett felfritt lopp på Agility-SM var en fantastisk känsla och det var en mycket rörd Emelie som kom i mål med Elit. Och extra varm i hjärtat blev jag efteråt när jag tittade på filmen och fick höra min älskade lilla dotter Tuva, 4,5 år, heja så fint på oss när vi sprang.

Nu blir det enbart satsning på tävling i bruks med Elit och i övrigt lite lattjo träning här hemma med lydnad och agility på hobbynivå.

Jag var inte ett dugg sugen på att åka på SM innan jag åkte, men nu så här i efterhand känns det så himla bra. Vi avslutade på ett fint sätt och med känslan på topp. Jag fick se fantastisk agility, se Hanna och Zuki ta hem guldet i large och Ida och Elits kullsyster Nessie ta hem ett brons i lag.

Nu är jag full av pepp för att faktiskt ta mer tag i Vega’s agilityträning. Så nu har jag skrivit upp några viktiga punkter i hennes träning att komma ihåg och har gjort månadsmål för agility för Juli månad. Idag får Elit en vilodag och Vega’s SM-satsning börjar. Förhoppningsvis står vi på startlinjen på SM om några år. Det ska bli så roligt!