Going mental ;-)

Oj oj oj vad jag har varit dålig på att blogga på sistone. Ska försöka blogga ikapp mig lite.

Lilla Ila som jag köpte tillbaka för 1,5 år sedan och för ett år sedan placerade ut i ett nytt hem gjorde MT för ett par veckor sedan. De fick inte direkt bästa uppladdningen då de körde i diket på vägen dit, fick skjuts resten av vägen fram till klubben av någon annan och sedan låååång väntan innan det var deras tur med bl.a en exteriörbeskrivning under tiden. Jag är supernöjd med Ilas MT och domarna hade sagt väldigt mycket fina saker om Ila. De tyckte att hon var en glad, intensiv och väldigt trevlig hund som är trygg i sig själv. Hennes styrkor (där många poäng hamnade) satt på de sociala bitarna, leken och på hennes nyfikenhet med förmåga att snabbt glömma det obehagliga. Hon var snabbt framme och kollade på det läskiga och var framförallt direkt klar med det. Ila såg ut att tycka att det var ett hellajbans ställe! De fick ihop 402 poäng men blev inte godkända pga skotten (2:a där), men skotten visste vi ju om sedan innan. Hon har dock inte längre några större problem med detta i vardagen. Fint jobbat Line! Här hittar ni Ilas protokoll.

Här kommer filmerna på Ilas MT:

Idag var jag nere i Varberg för att titta på när Elits kullbrorsa Mörk skulle göra sitt MH. Han har tyvärr inte haft möjlighet att göra sitt MH tidigare eftersom han har varit sjuk i anaplasma i ca 1,5 år. De har kämpat så mycket med detta och sviterna efter det i mer än halva hans liv så han har inte direkt fått den bästa starten här i livet, vilket gjorde mig lite nervös inför hans MH. Sofia har dock gjort ett jättefint jobb med honom och det var med en skön känsla jag åkte hem idag. Jag filmade hans MH men har så mycket filmer att lägga upp och det strulade så för mig när jag skulle greja med hans film att ni här får nöja er med en film på den sista leken och skotten och en bild på hans protokoll:

Avslutar med en liten bild jag tog på honom efter MH:t
Fina Mörk ❤

Träningsdag

Idag var det en härlig träningsdag. Först lite agilityträning med Mia och Lajo. Vi jobbade med en kombination som innehöll delar som vi hade lite svårt för allihop. Nyttigt att bygga sådant och få chans att verkligen jobba på det så att det så småningom känns säkrare. Både Elit och Vinna skötte sig fint, men vi behöver helt klart jobba vidare med detta. Vi jobbade bl.a med S-sväng, svänga snabbare mot föraren i grundsväng och den lite knepiga bakombytessvängen från Veronica Bache-kursen.

Efter en stund slöt Line och Ila upp för lite träning. Kul att de åkte ändå från Linköping för att träna ihop med oss idag. Först blev det lite familjeträff för aussiesarna och tjöt för oss tvåbenta. Men sedan skärpte vi till oss och tränade lite till. Vi gick över till platsliggningsträning då Line och Ila haft lite struligt med detta på sistone pga lite röriga platsliggningar under en period, vilket har gjort Ila osäker. Så vi bollade lite idéer fram och tillbaka och tränade lite. Det såg snabbt bättre ut så vi hoppas och tror att det kommer lösa sig om ett tag om de går varsamt fram.

Efter lite platsliggningsträning sa vi hejdå till Lajo och begav oss ut till spårskogen. Elit förpassades till huset och Vinna fick följa med mig. Det var längesedan vi spårade och har knappt spårat alls i år (bl.a pga anaplasman), vilket märktes. Riktigt uselt spårarbete, men det är bara att träna på så är min fantastiska spårhund snart tillbaka.

Desto roligare var det att se Vinnas svarta döttrar i spåret. Lyxa klarade sitt spår som jag hade lagt (lite klurigt) toppenfint och har precis lagom tempo och finfint fokus hela tiden. Men den som var allra roligast att se idag var Ila. Jösses vilken utveckling! Lugnt, fint och fokuserat spårarbete. Det var annat än hennes hysteriska omkringflackande i spåret hon hade förr. Bra jobbat Line!

Lite av Ilas spår idag:

Om aktivering

Trött och nöjd Elit efter många timmars aktivering

På mina aussies har jag ett aktiveringsminimum om absolut minst 14 timmar/vecka (bortsett från om jag är sjuk eller liknande). Det ger ett dagligt aktiveringsbehov om minst 2 timmar, men då jag hellre slår ut det på en vecka blir det ibland mer och ibland mindre. Notera dock att det är ett minimum och oftast blir det bra mycket mer än dessa 14 timmar/vecka.

När jag fick hem Ila såg jag till att aktivera henne ordentligt, vilket hjälpte till att ge snabba framsteg hos henne. Men med tre unga och aktiva aussies i huset är det svårt att hinna med allt och jag kände att jag behövde få lägga lite mer tid på ”mina egna” hundar. Så den sista månaden hos mig fick tyvärr hennes aktivering stryka lite på foten, vilket märktes ganska snabbt på henne då hon gick tillbaka lite i träningen enbart pga det. Så att Ila har fått ett nytt hem med någon som har ordentligt med tid för henne är verkligen underbart.

När Ila flyttade till Line ökades hennes aktivering på igen och återigen gav det väldigt snabbt resultat hos henne. Det är otroligt vad ordentligt med aktivering faktiskt kan göra för en hund.

Det märks verkligen tydligt på mina hundar när jag har haft ordentligt med tid att lägga på dem så att de har fått vad de kräver. De blir så där härligt nöjda och harmoniska då. Det är ju så olika hur mycket en hund kräver i form av aktivering, dels beroende på individ men framförallt beroende på ras. Jag har valt aussien pga många orsaker, men en av orsakerna är definitivt deras arbetslust. Med arbetslusten kommer även ett aktiveringsbehov som heter duga. Aussien är framtagen som en vallhund som ska ha kraft och ork att kunna jobba en hel dag. I och med det kommer så klart även ett ganska stort aktiveringsbehov. Men jag älskar det och skulle inte vilja ha det på något annat sätt!

Ila-rapport

Ila och hennes nya kompis Camaro

I fredags flyttade Ila hemifrån. Hon har flyttat till Line och Erik (och deras ridgeback Camaro) i Linköpingstrakten på prov i en månad innan ett eventuellt köp. Hittills går det jättebra och jag blir såååå glad av att läsa Lines rapporter om hur det går med Ila. De har hunnit med en massa skogspromenader, en hel del promenader i samhället för att träna på hundmöten och den miljön, en hel del lydnadsträning, passivitetsträning, ett par besök på brukshundklubben och idag var de även på privatlektion för Anders Svensson (deltagit på många SM och har även varit med i lydnadslandslaget).

De verkar trivas finfint med Ila och har nog redan kärat ner sig i henne en hel del, så som många gör som träffar Ila. Ila har börjat landa riktigt bra hos dem och jag tror att hon trivs som fisken i vattnet nu när hon har fått någon som har ordentligt med tid att lägga på henne. För Ila är en aussie ut i klospetsarna. Hon kräver en hel del aktivering för att må bra. Både fysisk och psykisk aktivering.

Hundmötesträningen verkar ha gått bra. Har bara reagerat vid något enstaka möte när hunden har dykt upp hastigt runt ett hörn. Överlag blir hon lugnare och lugnare på promenaderna och alltmer avslappnad. Privatlektionen med Anders hade gått bra och de fick mycket beröm. Anders tyckte att Ila var en riktigt fin och härlig hund med riktigt bra kvalitéer.

Än så länge håller de på att lära känna varandra, men det känns som att det flyter på väldigt fint för dem 😀

Träning med Ila

Lyckades få små snuttar filmade idag. Om ni undrar vem det är som håller på och gapar på lydnadsfilmen så är det en missnöjd Kiwi som sitter fast vid staketet 😉

Härlig hund och härlig träning!

Avslutar med att gratta min man på födelsedagen också 😀 GRATTIS!