Wohoo! Platsliggningsjubel

Den här lilla tokan gjorde nyss 2 minuters plats med hakan i marken bredvid Elit… ja och med Vinna framför eftersom hon efter en stund upptäckte att vi körde platsliggning och gick dit på eget bevåg och lade sig.

2 minuter med mig 6 m ifrån, sittandes i soffan och utan huvudlyft. Polletten börjar trilla ner tror jag bestämt. Värmde upp med 3 min vanlig platsliggning.

Det är långt ifrån säkert, men det tar sig sakta men säkert dit. Det här var pass 7. 13 pass kvar den här månaden. Vi borde ha en betydligt mer stabil platsliggning lagom till februari.

Spår och mer platsliggning

Idag lade jag Vegas andra spår på gärde och det var framsteg redan den här gången. Nu fattade hon direkt vad det var det handlade om när jag släppte på henne. Slog lite emellanåt och käkade lite färsk rådjursspillning. Framförallt det sistnämnda är big no no. Men i övrigt gick det bättre. Mer spårerfarenhet så blir det nog riktigt bra. Jag gillar även att hon är väldigt noga med apporterna.

När vi kom hem fortsatte vi med platsliggningsträningen. Först 2,5 minuter vanlig platsliggning medan jag satt i soffan och jobbade lite. Därefter 2 minuter plats med hakan i marken och jag återigen i soffan. Ett lyft tidigt med huvudet i det sistnämnda, sedan låg hon stadigt. Bägge platsliggningarna fick hon ligga bredvid Vinna och Elit. Bra att ha dem med i träningen för snabbare framsteg eftersom de är så trygga i platsliggningen och håller positionen så bra. Det sänder fina signaler till Vega om vad det handlar om. Sedan måste jag ju dock såklart göra det utan deras hjälp också.

Bild tagen av Tuva, 4 år ❤

1,5 minut

Det går framåt i platsliggningsträningen. Vi har nu gjort 5 pass som har gått lite upp och ner. Vi har haft problem med att hon har testat ”spela död” ju längre tid det gått. Just nu ångrar jag lite att jag lärde henne det för ett par veckor sedan, men det är ju bara en träningssak med signalkontroll och uthållighet så borde det lösa sig. Det har redan blivit bättre, även om hon gärna glider lite åt sitt vänster med nosen (det hållet hon lägger sig på när hon spelar död). Vi har även haft lite problem med att hon varit lite av en nickedocka som testat att flytta om huvudet/lyfta och lägga ner det en del.

Vi har kört uthållighet blandat med störningsträning för att få mer förståelse och säkerhet. Hon har en tendens att vilja testa lite för mycket i det här momentet så idag testade jag att först göra två vanliga platsliggningar inomhus innan vi körde hakan i marken. Först en platsliggning på 1,5 minut bredvid Vinna och Elit. Där såg hon också lite undrande ut om hon kanske skulle testa något annat och reste sig en gång, och fick då direkt lägga sig igen. Det kändes som att det gick upp ett litet ljus för henne då. ”Aha, nu fattar jag kanske vad det är du menar”. Nästa platsliggning på 2 minuter gick bra.

Därefter testade vi en platsliggning med hakan i marken på 1,5 minut. Två snabba lyft med huvudet, men annars låg hon fint. Vi ska definitivt fortsätta jobba med den vanliga platsliggningen vid sidan av, för att ge henne mer förståelse och ett större lugn i övningen.

Vi har 15 pass kvar som ska göras innan januari är slut och vi förhoppningsvis har nått vårt mål. Det ska vi förhoppningsvis klara av. Vi blandar att köra ett par pass om dagen, ett pass om dagen och med någon dags vila emellan för att låta det sjunka in.


Olika personligheter i träning

Igår hade jag en obokad tid efter mina privatlektioner, så jag valde att roffa åt mig den till träning istället för att avboka. Pappa var på möte, så mamma kom och mötte upp i träningshallen. Perfekt med lite hjälp till kommendering, störningsträning och någon som tittar hur det ser ut.

Hade bara med mig Elit och Vega den här gången. De är så roliga att jobba med bägge två och jag lämnade träningen med ett stort leende. Bägge två älskar att träna och skulle nog kunna göra vad som helst för mig. De älskar som sagt träningen bägge två, men de är så otroligt olika att jobba med. Elit ÄLSKAR lydnad. Allt är bara så lattjolattjolajbans och det häftigaste och roligaste som finns. Världens bästa LEK liksom. Hon gör allt med världens största leende och det är hopp och skutt så fort det vankas träning.

Vega tycker att det är ett superkul ARBETE. Man skojar liksom inte bort träningen hur som helst. Det är på allvar och man ska vara koncentrerad och göra rätt. Man ger alltid allt man har på ett korrekt sätt, vare sig det gäller att springa fort eller gå lugnt. Det är inget att hetsa upp sig överdrivet för, det är bara väldigt häftig träning. Ett viktigt jobb som man är bäst i världen på. Och man kan tydligen få godis och leksaker när man gör det.

Bägge två är roliga att jobba med och bägge varianter har sin charm. Vega lär sig lite snabbare eftersom hon tänker efter lite mer först så att säga, medan Elit bara gör. Elit gör alltid så att jag startar träningen med ett stort leende innan jag ens har hunnit sätta igång. Det går inte annat när man ser hennes uppenbara entusiasm innan vi ens har börjat. Vega gör alltid så att jag lämnar träningen med ett lika stort leende. Vilken tur jag har som har så härligt roliga rödnäsor att jobba med. Vinna tränar inte så mycket längre. Hon är nöjd med promenader, lek och lite småtrix lite då och då numera. Men Vinna är så klart som alltid fantastisk hon också.

Platsliggningskampanj

Kors i taket: två blogginlägg på samma dag. Ni måste tro att jag har ramlat och slagit i huvudet eller något. Nej, men jag blev lite inspirerad av bloggande efter förra blogginlägget. Så här kommer ett till.

Jag är för dålig på att träna platsliggning. Jag tycker helt enkelt att det finns annat att träna som är mycket roligare. Det går an att träna det sällan med Elit, som ändå har en rätt bra förståelse för det i grunden. Men med Vega kommer jag inte undan så lätt. Hon har ju ingen vettig grundträning i detta.

Sist jag skärpte till mig och faktiskt tränade momentet ordentligt med henne gick det framåt med stormsteg. Från 2 sekunder med hakan i marken till ca 1 minut på kort tid. Och sedan glömdes träningen bort… eller förträngdes eller vad man nu vill kalla det, vilket så klart gjort att vi har blivit sämre på momentet igen.

Så på’t igen! Planen är gjord: minst 20 pass ska vara gjorda den här månaden och slutmålet för månaden är 2 minuter med hakan i marken. Vi har nyss gjort vårt första pass och det gick väldigt stabilt framåt. 45 sekunder med mig på nära håll.

Elit ska få sig en liten minikampanj också under tiden. Kan vara bra att ha lite uppfräschning innan det är dags för elitdebut till våren.

Varje moln är ett träningspass och där ska jag skriva i hur lång tid vi kom upp i.

Tasstarget med Vega

Den här videon visar rätt bra på en del av anledningarna till varför Vega är så kul att jobba med. Det här är andra träningen på tasstarget och hon tycker att det är superkul, precis som med allt annat vi hittills har gjort. Älskar den här videon på henne. Hon är en så skön liten individ. Och ja, jag fattar att det kan vara lite tröttsamt att höra allt mitt ”skryt” om Vega. Men jag är bara så himla glad i hur allt går med henne och vilken rolig och trygg liten hund hon är som passar mig så bra.

Vad har jag då tänkt använda den här övningen till? Med tidigare hundar har jag använt det till lydnadsrutan och 2 på 2 av i agilityn. Med Vega kommer jag framförallt använda det som grund till springtarget för running contacts, eventuellt till hoppet i brukset och framförallt som en del i träningen att lära sig att springa ut från föraren. Det är också en käck explosivitetsövning.

Från det ena till det andra

Kiwi och Elit

Nu var det drygt 4 månader sedan jag bloggade så det kanske är dags för ett litet inlägg nu? 😛

Agilitysäsongen det här året avslutades med Novemberrusket i Tångahallen. På lördagen körde jag bara hoppklass med tjejerna för, men på söndagen körde jag bägge klasser. Helt okej resultat för alla tjejerna, med en SM-pinne var. Hade hoppats på sista SM-pinnen i hoppklass med Elit, men det blev ytterligare en i agilityklass istället. Vi missade en SM-pinne med en hårsmån då hon rev ett hinder precis på slutet i hoppklassen. Det är så sällan hon river så det kändes lite surt. Men men, vi har några tävlingar kvar nästa år innan SM-kvalperioden är slut. Nu har både Vinna och Elit en pinne kvar att ta i hoppklass för att kvala till SM. Skulle Elit kvala till SM nu så TROR jag att MiVinna’s är första aussiekenneln som har lyckats få avkommor kvalade till hela tre olika discipliner: bruks, lydnad och agility. Kul! Nu får jag bara se till att kvala också så att det faktiskt blir så 😉

Här är Kiwis och Elits sista lopp för året. De resulterade i varsin SM-pinne 🙂

Nu är det agilityvila som gäller för Vinna och Elit. 6 veckors agilityvila ska de få, har jag tänkt. En vecka och fyra dagar har hunnit gå och jag har varit sååå sugen på att träna agility, så som jag alltid blir efter träning. Men det är bara till att snällt spara på krutet till nästa år. Jag vet vad vi behöver träna på extra mycket agilitymässigt och fram tills dess ska vi försöka få upp kondis och bygga styrka lite bättre. Vi har börjat med promenaderna och balansövningar.

Elitapport

Nu när agilityn får stå tillbaka lite är det dags för lydnaden att få komma fram i rampljuset istället. Elit och jag har tagit upp elitmomenten igen och Vinna får även pyssla lite med rallylydnadsövningar emellanåt… även om det mest blir elitmoment för henne också för att vi tycker att det är roligare, trots att hon är pensionerad från lydnadstävlingar. Lilla Mira får också testa lite lydnad emellanåt.

Elit och jag har en hel att jobba på för att komma tillbaka dit vi en gång var, och helst förbi. Jag har lagt mest fokus på fjärren, vilket börjar ge resultat. Nu har jag även börjat ta tag i rapportering med dirigering, som var som bortblåst, och idag fick vi ett trevligt genombrott. Har dock lite att klura på när det gäller det. Men mer om det en annan dag. Utöver detta så har vi börjat pilla lite i de flesta andra moment också och ja… jag kan väl säga som så att vi har att göra om jag ska få ordning på det här 😛 Men kul att vara igång igen! Vi siktar på tävling till våren.

Fina trion <3