Lydnadsklass 3-debut med Elit

Segrare :-)

Idag fick jag och Elit ÄNTLIGEN åka iväg och tävla lydnadsklass 3. Vi har ju haft lite oflyt och varit tvugna att stryka oss från hela 4 tävlingar. Två pga löp (lite för tidigt), ett för att jag var sjuk och ett för att hon var sjuk. Häromdagen trodde jag att vi skulle behöva stryka oss från den här tävlingen också eftersom hon skadade sig så att det blödde i ögat. Men ögat verkar må bättre nu, tack och lov. Alltid läskigt när de skadar sig i/vid ögat.

Uppladdningen var inte den bästa. För lite träning under veckan och en Emelie som inte sovit så bra. Värst var det den här natten när jag fortfarande inte hade somnat ordentligt när klockan ringde för uppgång på morgonen. Inte kul alls. Hade sovit några minuter här och där bara.

Sömnen påverkar min sinnesstämning. Trött och löjligt nervös, vilket gjorde att jag var stel som en pinne under fria följet. Men min underbara lilla Elit kan jag alltid lita på. Hon skötte sig alldeles ypperligt och jag är sjukt nöjd med henne både idag på tävlingsplanen och i övrigt.

Tävlingen i mina ord:

Sittande i grupp: Det gick fint. Inte riktigt den attityden jag vill ha på henne men fint ändå. Jag blev lite nervös när en hund från platsliggningen för lkl 2 gick upp och sakta gick mot sin förare som stod en liten bit snett bakom Elit. Men den höll sig där så det var skönt och Elit höll koncentrationen.

Platsliggning: Kanonfint nedläggande men sedan lyfte hon på huvudet när jag hade lämnat henne en bit. Låg dock bra utöver det och jag kan inte säga så mycket om huvudlyftningen då jag inte har underhållt det tillräckligt bra. En hund låg och tokskällde en bra stund och fick till sådana där riktiga yl-skall. Men den låg kvar och alla hundar låg fint. Alltid ett nervöst moment annars. Speciellt när man är gömd, hör en hund börja skälla en massa och inte kan se vad som händer.

Fritt följ: Det här var det enda momentet som inte kändes alls bra. Ofokuserad mot hur hon brukar gå och jag visste inte alls var jag hade henne. Jag underlättade väl dock inte särskilt för henne genom att själv gå som en kratta.

Sättande: Fint. Inget särskilt att tillägga där.

Inkallande med ställande: Bra fart, men lite dåligt ställande mot hur hon kan göra. Jag har i och för sig lite variation i det momentet så egentligen kan jag väl inte säga så mycket om det. Överrotation vid ingången. Händer ibland.

Rutan: Ja, vad ska man säga… Det kändes ungefär som den där gripklon i automater på tivolin. Ni vet den där där man ska försöka pricka ett gosedjur att få i vinst. Jag ställde henne lite för sent så hon hamnade bakom rutan. Sedan hamnade hon framför rutan. Tack och lov lyssnade hon på ”Backa” (som hon egentligen inte kan särskilt bra) och backade fint in i rutan. Duktig LillFläck som tar mina dirigeringar så fint. Sedan bra fart in till mig, lite halvtaskig ingång och fotgående, men jag har mest tränat ingång från andra hållet så det var inte så konstigt.

Hopp apport: Kanonfint! Blev lite nervös för återhoppet då hon kom väldigt snett men min duktiga lilla tjej har koll på hur momentet ska utföras. Kunde inte låta bli att skratta lite inombords när jag fick syn på henne då jag skulle ta apporten. En apport i munnen och hela käften full av löv då den hade hamnat i en lövhög. Sötnosen ❤

Metallapport: Så jäkla bra! Är supernöjd över det gripandet. Känns extra bra att apporteringarna gick så bra med tanke på att vi inte har tränat med andras apporter på mycket mycket länge och det nu var fyra hundar som hade tagit apporterna före Elit.

Vittringsapportering: Är supernöjd med hur det här gick. Har inte tränat så mycket med att andra har lagt ut apporterna på länge så jag var lite osäker på hur det skulle gå. Tidigare har vi även haft lite problem med att hon har sprungit till den som har lagt ut apporterna och satt sig fot med apporten i munnen… Sötnöten. Men det gick fint idag. Hon var dock på väg först till tävlingsledaren med pinnen och sedan till domaren, men hon kom på sig själv och bröt aldrig av från galoppen.

Fjärren: Lite missförstånd bara annars är jag väldigt nöjd med skiftena. Jag var otydlig när jag skulle ställa henne från sitt så hon lade sig, men jag fick snabbt upp henne i stå. Hade jag inte klantat mig så hade vi haft en riktigt fin fjärr!

Helhet: Ja, jag kunde väl knappast vara mer nöjd med henne. Det gick väl nästan bara bättre och bättre kändes det som. Vi hittade bra tävlingsmässiga belöningar mellan momenten och hon var med mig ganska fint.

Jag fick otroligt mycket beröm för Elit av domaren. Han gav mig lite tips inför eliten (som jag ska tänka på själv, eftersom hunden var fantastisk men jag behövde skärpa mig lite och inte vara så stel, haha) och var allmänt trevlig. Han grattade mig till ett 1:a pris redan innan vi ens klivit av planen och påpekade flera gånger vilken fantastiskt trevlig hund jag har och hur fint det ser ut. När jag klev av planen kom en annan domare fram till oss för att gratta mig till ett fint program och en hund som är riktigt bra. Han sa att han inte trodde att det skulle gå så bra för oss eftersom han tyckte att vi tränade så mycket innan vi gick in på planen. Han trodde inte att hon skulle orka hålla hela programmet då. ”Men det var inga problem, hon gick ju som en klocka” sa han. Det är min Liten det. Uthållighet är hennes grej ❤

Här kommer betygen uppstaplade och poängen. Domare för dagen var Patrik Ohlsson. Lite snälla poäng här och var kanske, men jag gillade honom som domare då han var trevlig och han dömde väldigt jämnt överlag. Låg ganska exakt där jag trodde att de skulle få fast kanske något över, men det var lika för alla.

Moment, betyg, domarens kommentar:

Sittande:                10.
Platsliggning:        10
Fritt följ:                   9    stel förare, ss, vp
Sättande:              10
Inkallning m stå: 9,5   ss
Rutan:                      7    flera kommando, 3 extra kommando
Hopp apport:       10
Metallapport:       10
Vittringen:               9    lov
Fjärren:                     7   dk ligg, dk stå
Helhet:                      10
Totalt: 286,6 poäng, 1:a pris och klassvinst!

Det här betyder att jag och Elit har tagit 1:a pris på alla våra 3 lydnadstävlingar vi har kört tillsammans och dessutom med klassvinst på alla 3!!! Helt klart nöjd med vår lydnadskarriär så här långt.

Min allra bästa, underbaraste lilla Elit ❤

Älskade Elit

Lydnadspepp

Aussietokar

Jag känner mig så himla lydnadspepp just nu 😀 Här kommer lite filmer från en del av dagens träning.

Vi börjar med vittringen:

Inkallning:

Eftersom Vinna hade sådan mani på rutan igår nyttjade jag det idag till konskicket:

Metallapportering med Elit:

Fjärrenträning:

Störningsshelties… eller kanske störda shelties?

Zazzi, 12 år

Jag skulle träna lite på planen med aussiesarna och lät pensionärssheltiesarna hänga med. Träningen gick kanske inte helt som jag hade tänkt eftersom sheltiedamerna, speciellt 12 år gamla Zazzi, gick in för att sabotera så gott hon kunde, framförallt när jag tränade med Elit. Hon försökte ta leksaken före Elit, hon sprang och morrade och småbet Elit i låren när jag skickade henne till konen, ställde sig i vägen och stod och lurpassade mest hela tiden. Haha, galenpannan! Av någon märklig anledning bestämde sig Vinna för att hon också skulle vara med på det där saboteringstänket. Hon fullkomligt vägrade vara kvar på sin plats när jag t ex skickade Elit till rutan. ”Min ruta!” skrek Vinna och sprang dit… Suck… Hon som alltid brukar ligga så snällt och vänta på sin tur. I träningen var inte riktigt hjärnan med heller. Anaplasmaverkan eller bara en dålig dag? Ingen aning, men så här var längesedan hon kändes :-/ Jaja, ny dag imorgon. Bara att hoppas på att hon känns bättre då.

Rutanträningen:

Fritt följ med Elit:

Fritt följ med Vinna:

Jag körde även lite agility, även där gjorde sheltiesarna så gott de kunde för att förstöra. När det sedan var deras tur kunde de omöjligt vänta på sin tur. Här är ett varv jag körde med Zazzi…. men ja… tydligen även med Mira då 😉

Kontaktfältsträning med Elit:

Just ja… Igår var jag i Göteborg och tränade med Tina. Elit fick då göra en vittringsapportering där någon annan har tagit i de andra apporterna för första gången i sitt liv. Att denna ”någon annan” dessutom var Tina som hon är rätt galen i borde ha gjort det lite svårare för henne. Tanken var väl inte riktigt att Tina skulle ta i de andra, utan tanken var väl att vi skulle göra det enligt lydnadsklass 3, men miss i kommunikationen från min sida ledde till detta… vilket jag inte visste om förrän efteråt eftersom jag stod med ryggen mot henne när hon lade ut dem. Duktig Elit tvekade dock inte utan tog rätt och kom in i full galopp till mig. Yey! Momentet börjar faktiskt kännas rätt säkert nu. Bara att underhålla och fortsätta finputsa lite så blir det nog riktigt fint så småningom.

Miaträning

SlutapportsbelöningSlutapportsbelöning. Bilden har jag snott av Mia

Ja, alltså.. det var ju inte Mia jag tränade… men vi tränade tillsammans idag med systrarna bus. Vi började med att åka iväg för att gå våra spår (två upptag för Mia och Lyxa och ett ca 150 m kort spår för mig och Elit). Det första som möter oss när vi öppnar bagageluckan är två systrar som ser lika flanigt glada ut bägge två. Likheten mellan de där två slog oss mer än en gång idag om man säger så… Lyxa tog sina upptag klockrent. Så jäkla snyggt! Elit har inte spårat på evigheter och hade visst glömt hur man gjorde i början. Inte blev det bättre av att vi på något märkligt sätt lyckades få linan att på samma gång trassla in sig i fyra träd och ett varv runt mitt ben. ”Här går spåret” sa Elit och tog i för att komma fram. ”Aj aj aj, vänta lite” fick jag fram mellan hysteriskt fnitter och smärta i benet som linan försökte kapa av längs vaden 😉 ”Det här borde jag ju ha filmat” var Mias kommentar. Hmm… ja både jag och Elit gjorde nog ett rätt dåligt jobb i början.. Men sedan kom vi in i det och vi avslutade med ett toppenfint spårarbete, bra apportering av apporter och en matte som höll ordning på linan.

Därefter lite gruppmoment som hundarna skötte fint. När det är fler hundar på linjen vill Elit gärna lägga sig pladask när jag säger ”stanna kvar” och ska lämna henne. Hundar på linje = platsliggning för henne. Men vi fick tränat lite på det och det gav snabbt resultat. Bara att få till mer träning ihop med andra hundar så att vi får ordning på det där.

I övrigt så gick lydnadsträningen bra. Lite missar här och var som fick mig att skratta, framförallt när jag skickade henne till konen inför rutan och sedan när vi gjorde vittringen. Om vi tar det där med konskicket först så ställde jag upp framför konen, Elit fokuserade fint framåt, jag skickade henne, varpå hon springer iväg i full fart… förbi konen och typ 25-30 meter rakt fram. Snyggt rakt skick framåt men det var ju inte riktigt det vi tränade på… Lillflickan tyckte alldeles säkert att hon skulle springa direkt till rutan som stod där borta igår. Så förvånad hon såg ut när hon kom dit och det inte fanns några koner där. ”Ja det var ju väldigt bra fart i alla fall” var Mias kommentar 😉

Nästa fadäs kom vid vittringen. Hon satt duktigt kvar när jag vände mig om (det har hon tyckt varit lite svårt tidigare), hade bra fart ut till apporterna, växlade om till ett väldigt fint nosarbete, griper rätt och sätter av i fart…. till Mia som står några meter därifrån, gör en snygg ingång och sätter sig fot hos henne. Asgarv från mig igen innan jag ropade ”Elit”. ”Jaha” såg hon ut att tänka och sprang till mig och satte sig med rätt pinne fint i munnen. Haha, lilla sötnosen. Mer träning på att någon står i närheten av apporterna alltså. Hon tyckte väl att eftersom det var Mia som lade ut dem är det Mia som skulle ha tillbaka pinnen. När vi gjorde om det var hon återigen på väg till Mia men tänkte till och kom till mig istället.

Mellan varven (jag körde fjärren, vittringen, konskick, elitrutan och fritt följ som individuella moment) så blev det en massa trevligt tjôt. Vi är så nöjda med våra små MiVinnare som har en så härlig inställning till träning och livet i största allmänhet. Det är roligt att vi även får så mycket beröm utifrån för våra fina tjejer.

Vi avslutade träningen med lite balansbomsträning. Tre jättefina skick över balansbommen körde jag. Två av dem med att jag lyckades hinna springa förbi henne och ett där jag höll mig kvar bakom henne. Perfekta alla tre 😀 Ett till lämnande i sitt i grupp innan vi lämnade planen för en nedvarvningspromenad.

Toppenträning i trevligt sällskap där bägge MiVinnarna jobbade jättefint.

Platsliggning med tjejerna

Här får ni en liten bonusfilm från apporteringsträningen igår. Vi tränade på att ta hindret även om apporten kommer snett:

Elitrutan med Elit

Häromdagen testade jag att skicka Elit till en kon för första gången i hennes liv. Inga problem sa hon utan fattade direkt. Testade snabbt att stanna henne och sedan direkt skicka henne till rutan som stod en bit bort. Ibland får man gambla lite tänkte jag. Helt rätt gjort för det gick så jäkla bra!

Testade idag igen. Nu med lite kortare avstånd då vi var inne på Hundarenan och jag ville se vad som hände med farten på så kort avstånd. Är jättenöjd med hur det ser ut så här långt 😀 Det känns i dagsläget som att det här momentet inte kommer vålla några större bekymmer för oss, men man ska inte ropa hej än. Vet att det är mycket kvar som ska tränas igenom innan det känns säkert. Men det börjar fint i alla fall.

Rapport från husvagnen i Sjöbo

IMG_9294

Jag anmälde mig till agilitytävlingarna som hålls i Sjöbo den här helgen för att det var 3 dagars möjlighet för mig att plocka SM-pinnar med Vinna. Nu är dock Vinna sjukskriven så jag får väl säga som så att det känns lite halvt onödigt att vara här nere (även om det är en trevlig semester). Himla tråkigt att inte kunna få den där hela säsongen med Vinna som jag så hade hoppats på det här året.

Vinna har fortfarande sviter från anaplasman. Anaplasman har troligtvis gett skador på hennes kropp. Vi var hos veterinären Elisabeth Bademo på Västra Djursjukhuset för en vecka sedan. Jag är oerhört glad att jag fick henne, för hon gjorde ett riktigt gott intryck på mig och förklarade en hel del hur anaplasma funkar.

Prognosen var dock oviss och veterinären lät allvarlig när hon pratade om det hela och om att det är svårt att komma tillrätta med det här. Ibland blir det helt bra, ibland blir det bättre och ibland går det inte att göra någonting alls åt det. Troligtvis har anaplasman gett skador på nervernas funktion i hjärnan. Vi testar nu med kortison i en månad för att se om något kan repareras. Efter det ska jag höra av mig till Elisabeth för att se hur vi går vidare. Jag är glad över att jag fick en riktigt bra veterinär som verkligen tog sig tid för Vinna, som trodde på mig och som hade stor kunskap om detta. Hon undersökte Vinna noggrant och jag tror att hon bände och vred i varenda led i hela kroppen på henne. Hon förstod vad jag menade med att Vinna inte visar särskilt mycket om hon har ont. Jag sa nämligen att jag tror att hon mer eller mindre måste bryta benet för att hon ska halta. När hon hade känt igenom henne ordentligt sa hon ”Ja himlen hade nog kunnat ramla ned på henne utan att hon skulle säga något”. Så det är inte särskilt konstigt att symptomen har varit så diffusa på henne.

Kort sagt är jag glad att jag fann en bra veterinär men jag är rätt förtvivlad över tanken på att Vinna kanske aldrig blir bra igen 😥 Jag saknar min riktiga Vinna och vill så förtvivlat gärna ha henne tillbaka igen. Det var nästan 1,5 år sedan jag hade henne här. Ibland känns det lite som att Vinna är lika lite min Vinna som Elit är Segra. Den Vinna jag har nu är är inte riktigt den Vinna jag har haft i alla år och den Vinna jag kom att älska. Det finns mycket likheter men det är fortfarande inte samma. Jag älskar den Vinna jag har nu också, men hon är inte min riktiga Vinna. Precis som jag älskar Elit, men hon är inte min Segra. Nej, livet blir inte alltid som man tänkt sig. Man får ibland lära sig att acceptera, utgå från det man har nu och skapa sig en ny framtid.

Än så länge har jag dock hoppet kvar om Vinna. Med lite tur kan jag få tillbaka min riktiga Vinna. Får jag inte det så får vi helt enkelt hitta något annat än agility att sysselsätta henne med. Förhoppningsvis kan det funka att köra lydnad med henne, om inte på tävlingsnivå, så i alla fall på träningsnivå. Och så lite enkla spår emellanåt. Min fina tävlingshund som aldrig riktigt har fått chans att visa vad hon går för.

Nu går hon på kortison. Hon får Medrol 4 mg och vi har nyss trappat ned från 2 tabletter 2 ggr/dag till 1 tablett 2 ggr/dag. Det ska hon äta i ytterligare 4 dagar innan vi trappar ned ytterligare. Kanske blir det så att vi kan sluta med kortisonet om en månad, kanske behöver hon ha det en stund till, kanske får hon gå på det resten av sitt liv. Vi får se. Huvudsaken är att hon får må bra, hur det än blir.

Och så lite tävlingsrapport från helgen. Det har inte direkt blivit några resultat att skryta med. Jag gjorde ett hyfsat lopp i dag med Kiwi om man bortser från disk 😉 Ebbe kom jag 9:a med igår. Jag har kört honom i hoppklasserna den här helgen. En dag kvar imorgon. Vi får se hur det går då.

Elit har fått köra lite agility på uppvärmningsbanan emellanåt. Hon har känts riktigt bra och hon har satt sina running contacts på balansbommen (som är väldigt annorlunda från min) de tre gånger jag har testat. Jag ser väldigt mycket fram emot vår debut nästa helg. Jag är inte så säker på att kontaktfälten kommer sitta bra då eftersom hon inte är helt genomtränad där än, men vi får se. Vi har även tränat en del lydnad. Lite av det kan ni se på filmerna nedan. Vinna och också fått köra lite lydnad idag… och på tävlingsplatsen har hon roat sig med en sten 😉