Överraskning

Ovanstående överraskning låg i brevlådan när jag kom hem igår. En stor vacker teckning på min älskade Segra tillsammans med ett vackert skrivet brev. Detta från en bloggläsare, en tjej jag inte ens känner. Så otroligt snällt gjort! Tack Emma!!! Idag blev det färd till Borås tillsammans med Elin för att införskaffa en passande ram. Nu hänger den fina tavlan på väggen i valprummet/kontoret. Bredvid mitt arbetsbord så att jag kan titta på henne när jag vill.

Så här stod det i brevet som följde med teckningen:

”Emelie

I tystnad och skymundan har jag följt dig och dina valpar från dag ett via din blogg, och det känns hemskt att det var så här vår kontakt skulle bli… Jag som så många andra hade sett fram emot att få se dig och Segra utföra stordåd i tävlingsvärlden och kanske också möta er där en dag…

Sorgen och saknaden blir inte lättare, man lär sig att leva med den allt efter att tiden går. Segra kommer föralltid att finnas i ditt minne och i ditt hjärta… Oavsett hur man än kämpar för att få smärtan att försvinna så kommer det alltid att finnas och komma saker som påminner dig om din underbara Segra. Det kommer alltid att vara en hund som fattas dig genom livet – lilla Segra – hon som aldrig fick visa världen sina stordåd…

Du fick äran att lära känna denna lilla stjärna, du fick ha henne i 7 månader och under dessa månader fick hon uppleva så mycket, saker som andras hundar kanske aldrig upplever under hela sin livstid…

Tänk vilka fina minnen din Segra fick med sig och känn dig stolt över vad du gav henne under er korta tid tillsammans. Även om världen inte fick uppleva era stordåd så har ni lämnat ett avtryck och berört allas våra hjärtan…

Jag tog mig friheten att efter 6 år damma av mitt skissblock och mina kolpennor för att kunna sända en tröstande tanke till er i ert sorgearbete… Sen om det blev likt kan bara du Emelie avgöra…

Många kramar”

Tack så hemskt mycket för detta Emma!!!

Till minne av Segra

Igår var det tre veckor sedan hon lämnade mig. Tre veckor… det känns mer som tre dagar. Jag har gjort en liten film om vår tid tillsammans. En film som var väldigt svår att göra, men som kändes viktigt för mig. Ni får stå ut med min smärta och sorg ett litet tag till.


Älskade, finaste, vackraste, goaste, härligaste, mysigaste mest underbara lilla Segra

Saknaden är fortfarande väldigt stor. Smärtan är stark och jag fungerar inte riktigt som jag ska. Många väntar på utskick om kurser och allt jag kan säga är att det kommer. Det tar bara lite längre tid för mig att få ordning på det nu efter det ofattbara som hänt. Vill ni ha tag på mig är det enklast att maila. Jag har lite svårt för att svara i telefonen för tillfället. Jag svarar så gott det går på mail.

Älskad och saknad


Mina älsklingar, så som det borde vara

Tack för alla hälsningar. Ni ska veta att jag läser allihop och är tacksam för dem, även om jag inte orkar svara. Ungefär 200 hälsningar har gjorts sedan hennes bortgång och det är verkligen helt otroligt.

Många undrar hur det är med mig. Och svaret är helt enkelt: Inte alls bra. En stor del av mig dog med henne och jag vet inte riktigt hur jag ska orka eller vad jag ska göra. Mår inte bra alls.

Segra var hunden jag alltid drömt om. Så nära perfekt någon hund kan komma för mig. Hon hade allt jag önskade mig och hon var dessutom född i min första egenuppfödda kull efter min älskade Vinna. Hon hade mentaliteten, arbetsviljan, stor kamplust, bättre vallegenskaper än sin mor, otroliga rörelser, en vacker exteriör och till detta en personlighet som man enkelt totalförälskade sig i. Mitt hjärtas allt. Hur ska jag någonsin lyckas uppnå något liknande? Älskade Segra.

Här kommer några ord andra sagt om Segra efter hennes bortgång. Från människor som träffat min älskade lilla Segra under hennes korta tid här på vår jord. Hoppas att ni inte misstycker att jag klistrar in det här utan att fråga.

Underbara, härliga, fantastiska, fina, lydiga, matglada, lekfulla, keliga lilla Segra…

Vi saknar dig redan”

Fina Segra har säkerligen lämnat avtryck hos alla som träffat henne. För härligare valp har jag sällan skådat, och vad jag har sett från bloggen verkar hon ha utvecklats till en fantastisk hund.

Vila i frid allra vackraste Segra”

Jag träffade lilla Segra i höstas, så fruktansvärt söt och ett riktigt framtidshopp.

Vackra söta lilla Segra…”

Segra var en för bra hund för att sluta sitt liv så här. Hon och Emelie hade stordåd att utföra.

En sån fantastisk liten hund med hela livet framför sig ska inte få förlora livet för ett hyss som väl varenda jäkla aussie i Sverige gjort minst en gång!!! Det är orättvist och fel!!!”

Farväl Segra, du underbara lilla tjej. Du försvann alldeles för tidigt och kommer saknas för evigt.”

Segrasälen fattas oss. . .Hon finns inte mer & det är alldeles ofattbart orättvist.

Jag kan inte riktigt fatta att det var i förrgår Segra låg som en boa runt min hals & tvångshånglade mig medan jag försökte snappa upp viktiga scener ur Twilight. Hon fattas verkligen. Det är väldigt dumt, onödigt, tragiskt att en så levnadsglad & fartig unghund ska dö alldeles så ung. Det är inte rättvist någonstans, även om jag vet att livet här aldrig är rättvist. Det är grymt, oförståeligt & hjärtslitande, men också fullt av ljusa stunder man inte väntat. Jag är väldigt glad att jag fått lära känna denna lilla vilda blåsäl, & kommer föralltid ha ett ljust minne av henne.

Älskade, älskade Segra. . .Du fattas!”

Jag kommer minnas Segra med oerhörd glädje och min söndertuggade jacka kommer jag behålla som en Segrajacka och le åt varje gång jag har den på mig som ett minne av ett riktigt litet charmtroll som tillsammans med sin mor öppnade mina ögon för hur en RIKTIG aussie ska vara!”

Ett tungt farväl

Det här är det svåraste blogginlägget jag någonsin har behövt skriva. Min älskade underbara Segra lever inte mer. Jag kan inte förstå, och slits isär av sorg. Igår när jag var ute och höll privatlektion hade hon hoppat upp på bänken och fått tag på en chipspåse som stod svåråtkomligt längst in, bakom och under en massa andra saker. När Clas kom in hittade han henne livlös på golvet med chipspåsen över huvudet. Vi försökte med hjärt-lungräddning och efter att ha försökt få tag i veterinärer en stund åkte vi i ilfart in till veterinärstationen i Vårgårda. Annelie och Mia åkte med och jobbade med henne hela vägen i baksätet. Men hennes liv gick inte att rädda.. hon dog bara 7 månader gammal. Hon hade ju hela livet framför sig.

Min älskade Segra jag kan inte fatta att du inte finns mer. Du var den hund jag drömt om hela livet. Du hade verkligen allt och jag kommer sakna dig så fruktansvärt mycket. Jag vet inte hur jag ska kunna fortsätta utan dig…

Hopp-stå

Igår började jag med att försöka få signalkontroll på Segras hopp-stå. Det är ett beteende hon bjuder löjligt gärna på och det är lite irriterande att ha henne studsandes runt sig så fort man ska göra något. Dessutom är jag lite bekymrad över den belastning hennes studsanden gör på hennes armbågar. Så nu när hon förstår sig på beteendet både vid stillastående, långsam och snabb baklängesmarsch är det absolut dags att få hennes hopp-stå under signalkontroll. Det var inte helt enkelt. Men idag har vi nog lyckats få ett litet genombrott i träningen. Tränade en lite stund innan jag kom på att det nog kunde vara roligt att filma det hela. Här har ni resultatet av dagens träning. Visst börjar det se bra ut? Och äntligen har hon börjat sluta bjuda hysteriskt på beteendet så fort hon kommer i närheten av mig.

Träningen på fredag kommer förresten börja kl 14:40, inte 15:30. Välkomna ni som vill komma igång på allvar med lydnadsträningen och behöver en spark där bak.. precis som jag behöver..

Lite vallning

Förra veckan satte vallträningen igång igen efter 2 månaders uppehåll. Skulle ha tränat den här veckan också om det inte hade varit för att det kom en massa snö 😦

Segra fick två pass. Det första passet gick väl sådär. Hon var taggad och jag hamnade fel hela tiden. Kändes inte helt bra så efter Mia och Lyxa hade kört gick jag in för ett pyttekort pass till. Ville bara avsluta med en bättre känsla. Och det gick precis som jag hade planerat så jag bröt snabbt. Detta passet har jag film på.

Sedan kikade vi lite på när border collien Flamma tränades och efter det var det Vinnas tur. Tyvärr hade hon fått en massa snöklumpar på tassarna redan innan vi satte igång att träna så vi fick avbryta träningen lite tidigare än jag hade tänkt. Men vi fick i alla fall hunnit med att träna lite på höger och vänster i balans och att komma ur balans och komma till mig med ”kom höger-” och ”kom vänster-kommandon”. Gick bra. Hon var väldigt taggad och skällde ovanligt mycket, men hon lyssnade ganska fint ändå och förivrade sig inte alltför mycket.

Jag hoppas att lite av snön försvinner snart så att vi kan komma igång ordentligt. Jag vill gärna träna lite mer på fösning snart också eftersom jag tycker att det är sjukt svårt.