Motivation och inspiration

Just nu känner jag mig mest motiverad till vallträningen. Jag borde vara mer motiverad till agilityträning just nu än jag är (eftersom jag har en massa tävlingar framöver), men det vill inte riktigt komma. Hmm… har funderat lite på hur det kommer sig. En del i det hela kan nog ha att göra med att jag inte vet hur länge till fåren kommer gå här. Jag vill gärna hinna med så mycket som möjligt eftersom det nog dröjer ganska många månader innan det kommer får hit igen.

En annan anledning är nog att jag går onlinecoachning i vallning. Man får ju alltid en massa läxor som man är sugen att testa på och försöka få framsteg i det man jobbar med.

Kanske att jag borde ta och anmäla mig till en onlinekurs i agility också, för att hjälpa mig att hitta motivationen där ordentligt just nu?… Hmm… vi får se vad jag kan tänkas hitta på.

Kastsvårigheter

Nu när min högerarm inte riktigt funkar som den ska har jag märkt hur mycket jag faktiskt behöver min armbåge när jag jobbar med hundarna. Så jag får tänka om en hel del i träningen nu och viss träning så som t ex framsändande och inkallande med ställande får jag helt avstå just nu, då jag vill kunna variera belöningarna. Det är tydligen jättesvårt att kasta långt och precist när armen inte riktigt funkar… Inga kastade apporter heller på ett tag. Så frustrerande. Det ska bli skönt när armen fungerar som den ska igen.

Jag som just har fått hem en massa roliga nya leksaker till hundarna från Jami Hundsport som jag vill använda. Kampa kan jag till viss del fortfarande göra i alla fall, men bara om jag använder vänster hand. Lite begränsande och ovant, men man hittar ju andra vägar att gå så länge. Jag har blivit hyfsat bra på att få iväg leksakerna en bit i alla fall med bara en liten flick med handleden och vänsterarmen har fått bli mer aktiv i träningen. Och så får jag köra lite mer med Clas och mina kursdeltagare när något tungt behöver flyttas. Men åh vad det ska bli skönt när armen är okej och allt funkar som vanligt igen. Funderar bara på hur lång tid det ska ta, det är ju liksom inte ens i närheten av bra än…

Bortskämd

Hon gör mig så bortskämd den där lilla Vega. Idag hade jag med mig min lilla 1 kg tungapport för att träna tungapportering med den. Körde några apporteringar som gick bra. Men så när vi pausade gick hon och hämtade mammas 3 kg tungapport. Så jag tänkte att äsch, vi kan väl testa. Vis av gårdagens miss att inte filma inkallande med ställande i tid, bad jag mamma att filma direkt idag.

Så här såg Vega’s allra första apportering med 3 kg tungapport ut:

Så från och med idag slutar vi mesa runt med 1 kg apporten och kör direkt på 3 kg. Hon sprang och hämtade den på eget bevåg en massa gånger sedan och gick runt med och tyckte att den var såå häftig och att hon var såå duktig som bar omkring på den.

Vi påbörjade även A-hindret idag. Här är hennes andra gång hon får skickas över hela hindret. Och tja: hon skämmer bort mig.

Tilläggas ska att hon själv har klättrat över A:et några gånger på egen hand under hennes uppväxt eftersom hon har tyckt att det har verkat vara ett rätt häftigt hinder. Men jag har inte börjat ta upp henne på det förrän nu. Så det är inte första gången hon är uppe på hindret. Hon har varit uppe på det en massa gånger på eget bevåg, men jag har aldrig gjort något med det.

Agilitypepp

Två agilitytävlingar, där den ena var Swedish Open, var precis vad jag behövde för att hitta tillbaka till lite agilityinspiration. Jag har inte alls varit sugen på agility på sistone och har till och med börjat fundera på om jag ska köra det så mycket med Vega. Men så var jag på två tävlingar och vips var en del av peppen tillbaka. Vad kul det var att vara på agilitytävling igen! Jag insåg även att jag tydligen hade saknat mina agilityvänner mer än jag trott.

Så idag fick Vega komma ut och köra lite agility en sväng. När jag hade kört klart med henne stötte jag på mina föräldrar på gården, så vi körde ett pass till där jag filmade mamma och Nya på brukslydnaden och mamma filmade mig och Vega i agilityn.

Vi jobbade lite på självständighet över hinder och till tunnel och så testade vi balansbom utan targetmatta och med utlagd leksak för ovanlighetens skull. Otroligt nöjd över hur hon jobbar. Balansbommen är bara så konstigt att den funkar så bra, trots extremt få träningspass och väldigt lite grundad targetmatta på mark. Men hon är en liten tänkare, den där lilla damen. Jag testade även lite högre hinder (30 cm) för typ andra gången.

Elit fick jobba på självständig slalom och gjorde ett strålande jobb med det idag.

Platsliggning och kryp

Min hund är ett geni! Alltså… det här krypet. ÄLSKAR! Det här är totalt vår 5:e krypträning och det här är första efter en månads uppehåll. Eftersom det gick så bra lade vi på flera steg och svängar direkt. Lika bra när man ändå är igång liksom… Vänstersvängen syns inte så bra eftersom vi ”simmade ur bild”.

Vi körde även platsliggning med ”viss” störning, haha. Hon börjar kännas rätt säker på sin uppgift. Tummen upp på det med!

Molle söker nytt hem

20160209_144002

Arelidsaussie Amadeus, ”Molle”, 6 år letar efter det rätta hemmet.
Han vill komma till en person som vet hur det är att ha en hund som kräver sin förare.
En förare som ligger 5 steg före.
Någon som ger honom massa fysisk arbete och vill spåra/ev träna sök.
Som kan hjälpa honom med hans svåra sidor och lägga tid på det.
En lugn person med ett relativt lugnt liv.  Inga små barn eller ett hem med ständig aktivitet.
Andra hundar funkar men isf med lugn energi då han annars går upp i varv.
Han är 100% lojal mot sin ägare och då inte så noga med andra.
En riktig arbetsmaskin men behöver lång återhämtning.
Socialt osäker med massor av vakt. Framförallt i egna hemmet.
Väldigt trevlig å mysig med sådana han känner.
Gäller både människor och andra hundar.
Är miljökänslig och lättstressad.
Mycket svårt för främmande hundar pga dåliga erfarenheter.  Har svårt för att släppa saker och behöver lång återhämtning.
Ägaren och Molle  har vart med om för mycket negativt tillsammans vilket gjort att han tagit för stort vakt-ansvar över henne och ständigt känner att han ska ta ansvar.
Detta ihop med småbarn och renoverings projekt i hemmet har gjort att han nästan aldrig slappnar av och känner att han måste hålla koll.
Det skulle troligen försvinna i ett nytt hem.
Han behöver lugn och ro tillsammans med sin ägare.
Med motion och träning.
Då är han en myshund och en riktig clown.
Kan vara ensam utan problem när han är trygg, men inte hunden man lunchrastar och lämnar igen.
Molle är alltså inte min hund, men jag har träffat honom och vill gärna hjälpa till att hitta ett bra hem till honom om jag har möjlighet.
20151111_095248

Jubileumsår

Vinna och Elit

I år är året där det är 10 år sedan jag startade Vinna Hundcenter, 10 år sedan jag blev aussieägare för första gången och 20 år sedan jag höll min allra första hundkurs. Jösses, vad åren går. 20 år sedan jag höll min första hundkurs och jag håller fortfarande på! Vissa saker verkar man tydligen inte tröttna på och jag hoppas och tror att jag fortfarande skänker glädje och inspiration till många människor. Vad många härliga människor jag har träffat genom allt detta och oj, vad man har utvecklats under de här åren. Jag hoppas att jag fortsätter att utvecklas lika mycket under åren som kommer.