Uncategorized


Två agilitytävlingar, där den ena var Swedish Open, var precis vad jag behövde för att hitta tillbaka till lite agilityinspiration. Jag har inte alls varit sugen på agility på sistone och har till och med börjat fundera på om jag ska köra det så mycket med Vega. Men så var jag på två tävlingar och vips var en del av peppen tillbaka. Vad kul det var att vara på agilitytävling igen! Jag insåg även att jag tydligen hade saknat mina agilityvänner mer än jag trott.

Så idag fick Vega komma ut och köra lite agility en sväng. När jag hade kört klart med henne stötte jag på mina föräldrar på gården, så vi körde ett pass till där jag filmade mamma och Nya på brukslydnaden och mamma filmade mig och Vega i agilityn.

Vi jobbade lite på självständighet över hinder och till tunnel och så testade vi balansbom utan targetmatta och med utlagd leksak för ovanlighetens skull. Otroligt nöjd över hur hon jobbar. Balansbommen är bara så konstigt att den funkar så bra, trots extremt få träningspass och väldigt lite grundad targetmatta på mark. Men hon är en liten tänkare, den där lilla damen. Jag testade även lite högre hinder (30 cm) för typ andra gången.

Elit fick jobba på självständig slalom och gjorde ett strålande jobb med det idag.

Annonser

Min hund är ett geni! Alltså… det här krypet. ÄLSKAR! Det här är totalt vår 5:e krypträning och det här är första efter en månads uppehåll. Eftersom det gick så bra lade vi på flera steg och svängar direkt. Lika bra när man ändå är igång liksom… Vänstersvängen syns inte så bra eftersom vi ”simmade ur bild”.

Vi körde även platsliggning med ”viss” störning, haha. Hon börjar kännas rätt säker på sin uppgift. Tummen upp på det med!

20160209_144002

Arelidsaussie Amadeus, ”Molle”, 6 år letar efter det rätta hemmet.
Han vill komma till en person som vet hur det är att ha en hund som kräver sin förare.
En förare som ligger 5 steg före.
Någon som ger honom massa fysisk arbete och vill spåra/ev träna sök.
Som kan hjälpa honom med hans svåra sidor och lägga tid på det.
En lugn person med ett relativt lugnt liv.  Inga små barn eller ett hem med ständig aktivitet.
Andra hundar funkar men isf med lugn energi då han annars går upp i varv.
Han är 100% lojal mot sin ägare och då inte så noga med andra.
En riktig arbetsmaskin men behöver lång återhämtning.
Socialt osäker med massor av vakt. Framförallt i egna hemmet.
Väldigt trevlig å mysig med sådana han känner.
Gäller både människor och andra hundar.
Är miljökänslig och lättstressad.
Mycket svårt för främmande hundar pga dåliga erfarenheter.  Har svårt för att släppa saker och behöver lång återhämtning.
Ägaren och Molle  har vart med om för mycket negativt tillsammans vilket gjort att han tagit för stort vakt-ansvar över henne och ständigt känner att han ska ta ansvar.
Detta ihop med småbarn och renoverings projekt i hemmet har gjort att han nästan aldrig slappnar av och känner att han måste hålla koll.
Det skulle troligen försvinna i ett nytt hem.
Han behöver lugn och ro tillsammans med sin ägare.
Med motion och träning.
Då är han en myshund och en riktig clown.
Kan vara ensam utan problem när han är trygg, men inte hunden man lunchrastar och lämnar igen.
Molle är alltså inte min hund, men jag har träffat honom och vill gärna hjälpa till att hitta ett bra hem till honom om jag har möjlighet.
20151111_095248

Vinna och Elit

I år är året där det är 10 år sedan jag startade Vinna Hundcenter, 10 år sedan jag blev aussieägare för första gången och 20 år sedan jag höll min allra första hundkurs. Jösses, vad åren går. 20 år sedan jag höll min första hundkurs och jag håller fortfarande på! Vissa saker verkar man tydligen inte tröttna på och jag hoppas och tror att jag fortfarande skänker glädje och inspiration till många människor. Vad många härliga människor jag har träffat genom allt detta och oj, vad man har utvecklats under de här åren. Jag hoppas att jag fortsätter att utvecklas lika mycket under åren som kommer.

11796358_10153029112052584_6785001209448223655_n

Lydnaden lades på hyllan ett tag och jag satsade mer på agilityn istället. Husbil införskaffades och vi gled runt till tävling efter tävling och satte knappt upp agilitytältet alls under året. Husbilen kunde många gånger stå så nära att det inte kännes nödvändigt med tältet. Vilken lyx!

Vi gick från fyra pälsklingar till tre, då lilla Zazzi var tvungen att gå över regnbågsbron. Hon blev nästan 14 år, men det gjorde ack så ont ändå.

Jag försökte komma igång lite mer igen efter dvala och mammaskapet. Det resulterade i fler aktiviteter här på Vinna Hundcenter, trots min mammaledighet på deltid OCH jag joggade för första gången i mitt liv en hel MIL. Förbannat stolt över mig själv för det sistnämnda. Lite merjobb i kontorsarbete blev det även när datorn inte längre ville samarbeta och jag plötsligt inte kunde uppdatera mina hemsidor längre = arbetet med nya hemsidor har sakta påbörjats.

Elit fick ett kortare tävlingsår än tänkt. Hon blev skadad under våren och sattes inte igång ordentligt igen förrän i augusti. Åh, vad roligt det var att komma igång med henne igen efter vilan! Vinna fick axla hela tävlingsansvaret ensam fram tills Elit var igång igen, och hon gjorde det verkligen med den äran.

Agilityresultat under året:

  • Cert i agilityklass med både Vinna och Elit
  • 4 SM-pinnar i agilityklass och 3 pinnar i hoppklass med både Vinna och Elit. Bara en pinne kvar till SM-kval alltså!
  • Plats 69 av de 490 hundar som står med på Årets Agilityhundlistan med Elit. Plats 104 med Vinna.
  • Vi har haft KUL på banorna!!!

Rallylydnad har vi faktiskt startat i under året också. Mest för att Vinna ska få göra något annat/mer under ålderns höst, men jag får erkänna att vi har tränat dåligt. Hon har dock haft otroligt roligt på banorna ändå. Här är våra rallylydnadsresultat:

  • Avancerat från nybörjarklass till avancerad klass, med kvalificerande rundor i alla våra starter med både Vinna och Elit.
  • Två 1:a platser, en 2:a plats och två 3:e platser med Vinna.
  • En 1:a plats och två 3:e platser med Elit.
  • 100 poäng (full pott) med Vinna i nybörjarklass.
  • 100 poäng (full pott) med Elit i fortsättningsklass

Jag är nöjd med året, men siktar högre 2016. Då blir det till att komma ut på lydnadsplanen igen med Elit också. Eventuellt blir det Vinnas sista år på tävlingsbanorna i agility. Vi får se. Vi kör på så länge jag tycker att det funkar för henne. Hon älskar det ju verkligen. Mer muskler och kondition ska byggas på både mig och hundarna, så att vi förhoppningsvis mår ännu bättre och presterar därefter. Valpplaner har påbörjats både för egen del och för någon annan, om jag hittar en fodervärd. Heja 2016!

Vinna,Elit, Mira

Jag har så sakteliga börjat komma igång igen och har fått till ett par träningspass med hundarna. Idag när mina föräldrar kom hit för att hämta Nya passade jag på att gå ut en sväng på planen med Nya och Elit för att få lite på film så att jag kan se lite mer utifrån hur det ser ut.

Så här ser lydnadsstatusen ut just nu och vi är väldigt nöjda med de stora framsteg hon har gjort på sistone. Himla smidigt när man är flera som kan dela på träningen. Lydnaden tränar än så länge både jag och mamma med Nya. Pappa tränar spår. Rapporten kör de såklart bägge två. Jag kör agility. Promenader, lek och mys gör vi såklart allihop 🙂

Koll av lydnadsklass 1-momenten (förutom apporten eftersom jag glömde ta med den ut):

Sedan dog kameran så en del fick bli filmat med mobilen istället. Rutan:

Stadga/passivitet:

Zazzi1 Zazzi2 Zazzi3 Zazzi4 Zazzi5 Zazzi6 Zazzi7 Zazzi8 Zazzi9 Zazzi10 Zazzi11 Zazzi12 Zazzi13 Zazzi14 Zazzi15 Zazzi16

Som jag skrev på Facebook tidigare idag:

”Tacksam över alla fina hälsningar jag har fått angående Zazzis bortgång. Det värmer. Tacksam över Distriktsveterinärerna i Vårgårda som gav mig en tid då ingen annan var där på stationen så att Zazzi och jag fick vara ifred. Tacksam över att vi fick en fin sista dag tillsammans. Det gör ont, men smärtan är lättare att bära nu när det är över och jag egentligen vet att det var rätt beslut. Nu skuttar hon på lätta ben i en annan värld och det är bara vi som är kvar som har ont. Tacksam över att mina föräldrar kom och bytte Mira mot Nya igår, som vanligt på måndagar, så att jag slipper se en ensam sheltie kvar utan sin idol; nu när smärtan är som mest akut. Men vi klarar oss. Det är okej. Det är inte som förra gången då smärtan var helt förlamande där varje andetag sköljde en våg av smärta genom kroppen och kändes som ett hån. Det gör ont, men det är också okej. Hon har det bra nu, min lilla vän 💕”

Nästa sida »