Vega’s föräldrar är testade och fria på det mesta, men det var några grejer som saknades resultat från eller där ena föräldern var bärare. Så jag gjorde hela aussiepanelen ändå, trots att jag visste att Vega var fri från en del av sjukdomarna/defekterna. Kostnaden var ganska likvärdig oavsett och nu har jag eget papper på allt samlat, vilket känns enklare.
Hon är fri på allt utom DM, där är hon bärare. Genom att hon är fri på så många punkter ger det mig fler möjligheter när jag letar hane till henne, men jag behöver använda en hane som är fri när det gäller DM. Allra helst vill man ju använda en hane som är fri från allt, men det finns många saker att ta i beaktning vid avel och det är inte alltid möjligt att få allt.
Med lite lätt väsande lungor efter all hosta de senaste veckorna begav jag mig igår till Kinnaredshallen för att tävla agility med Vega. Mamma och Aska gjorde oss sällskap. Lilla Aska skötte sig så fint både inne i hallen och ute på promenad… ja om man bortser från hennes dragande i kopplet då…
Vega och jag gjorde tre lopp som kändes riktigt bra. Visst, lite småmissar här och var som kostade tid osv. Men överlag en riktigt fin känsla där allt bara flöt på i alla tre loppen.
I första loppet fick hon något sorts oflyt i steget i mitten/slutet av slalomen, eller om hon snubblade till lite. Hon missade hur som helst en port där. Jag valde att strunta i det och istället fortsätta framåt. Att hon snubblar till, kan ju knappast hon hjälpa, så det kändes inte som att det fanns någon vits att ta om det. Och resten av loppet gick jättefint.
Andra loppet fick jag improvisera lite när jag inte var riktigt så snabb som jag hade tänkt. Men vi vann och tog vår andra pinne i hoppklass.
Tredje loppet kom vi 2:a i och fick vår tredje pinne. Därmed blev vi uppflyttade till klass 2 om vi vill. Men vi ska stanna i klass 1 ett tag till för att skaffa oss lite mer rutin och för att plocka agilitypinnar innan vi går vidare.
Dags för den där positiva utvärderingen av tävlingen som jag lovade mig själv att försöka göra efter varje tävling.
Jag funderade ett tag på banvandringen på att säkra upp lite på några ställen på banan. Ställen där jag var osäker på om hon kunde det själv eller inte. Men så påminde jag mig själv om vilken typ av agility jag vill köra, och bestämde mig för att chansa istället, då det ändå fanns stor chans att Vega skulle kunna fixa det själv. Och det gick! Det blev så himla bra. Glad över att jag påminde mig själv om vilken typ av agility jag vill köra och inte tog den säkra utvägen.
Jag litade på vår slalomträning i alla starter och bara skickade på utan konstigheter, trots lite småkluriga situationer. Det gick vägen.
Känslan av ett team som presterade tillsammans på banan var fantastisk. Vi börjar köra ihop oss mer och mer och jag testade hennes kunskaper precis lagom på tävlingen.
Just nu känner jag mig mest motiverad till vallträningen. Jag borde vara mer motiverad till agilityträning just nu än jag är (eftersom jag har en massa tävlingar framöver), men det vill inte riktigt komma. Hmm… har funderat lite på hur det kommer sig. En del i det hela kan nog ha att göra med att jag inte vet hur länge till fåren kommer gå här. Jag vill gärna hinna med så mycket som möjligt eftersom det nog dröjer ganska många månader innan det kommer får hit igen.
En annan anledning är nog att jag går onlinecoachning i vallning. Man får ju alltid en massa läxor som man är sugen att testa på och försöka få framsteg i det man jobbar med.
Kanske att jag borde ta och anmäla mig till en onlinekurs i agility också, för att hjälpa mig att hitta motivationen där ordentligt just nu?… Hmm… vi får se vad jag kan tänkas hitta på.
Nu när min högerarm inte riktigt funkar som den ska har jag märkt hur mycket jag faktiskt behöver min armbåge när jag jobbar med hundarna. Så jag får tänka om en hel del i träningen nu och viss träning så som t ex framsändande och inkallande med ställande får jag helt avstå just nu, då jag vill kunna variera belöningarna. Det är tydligen jättesvårt att kasta långt och precist när armen inte riktigt funkar… Inga kastade apporter heller på ett tag. Så frustrerande. Det ska bli skönt när armen fungerar som den ska igen.
Jag som just har fått hem en massa roliga nya leksaker till hundarna från Jami Hundsport som jag vill använda. Kampa kan jag till viss del fortfarande göra i alla fall, men bara om jag använder vänster hand. Lite begränsande och ovant, men man hittar ju andra vägar att gå så länge. Jag har blivit hyfsat bra på att få iväg leksakerna en bit i alla fall med bara en liten flick med handleden och vänsterarmen har fått bli mer aktiv i träningen. Och så får jag köra lite mer med Clas och mina kursdeltagare när något tungt behöver flyttas. Men åh vad det ska bli skönt när armen är okej och allt funkar som vanligt igen. Funderar bara på hur lång tid det ska ta, det är ju liksom inte ens i närheten av bra än…
Hon gör mig så bortskämd den där lilla Vega. Idag hade jag med mig min lilla 1 kg tungapport för att träna tungapportering med den. Körde några apporteringar som gick bra. Men så när vi pausade gick hon och hämtade mammas 3 kg tungapport. Så jag tänkte att äsch, vi kan väl testa. Vis av gårdagens miss att inte filma inkallande med ställande i tid, bad jag mamma att filma direkt idag.
Så här såg Vega’s allra första apportering med 3 kg tungapport ut:
Så från och med idag slutar vi mesa runt med 1 kg apporten och kör direkt på 3 kg. Hon sprang och hämtade den på eget bevåg en massa gånger sedan och gick runt med och tyckte att den var såå häftig och att hon var såå duktig som bar omkring på den.
Vi påbörjade även A-hindret idag. Här är hennes andra gång hon får skickas över hela hindret. Och tja: hon skämmer bort mig.
Tilläggas ska att hon själv har klättrat över A:et några gånger på egen hand under hennes uppväxt eftersom hon har tyckt att det har verkat vara ett rätt häftigt hinder. Men jag har inte börjat ta upp henne på det förrän nu. Så det är inte första gången hon är uppe på hindret. Hon har varit uppe på det en massa gånger på eget bevåg, men jag har aldrig gjort något med det.
Vinnabloggen 