Idag stod fösningsträning på schemat. Jag tycker att det är svårt och undviker gärna den träningen har jag märkt. Men vi gör framsteg.
Idag körde vi nästan enbart fösning, bortsett från några tillfällen med cirkelträning och från cirkel till fösning. Och det kändes så himla bra idag! Lina på i början och knatade runt en del. Jobbade lite med hennes förståelse för ”stanna” också. Idag fick hon ligga på lite mer i linan och trycka sig fram. Så småningom gick jag över mer och mer till att hon fick jobba lite längre ifrån mig och med linan hängandes löst efter henne. Vi jobbade på styrningen. Att kunna ta fåren åt ett visst håll en bit, ändra riktning och ta en ny linje, parera drag. Och det kändes faktiskt riktigt bra. Visst, vi har en bra bit kvar innan jag känner att vi har ett riktigt bra flyt i det, men vi är nog ändå på väg tror jag.
Idag for jag och Vega iväg på vallträff hos Carina och Govert i Vara. Det var ett helt gäng aussiefantaster som hade samlats för gemensam träning. Trevligt upplägg där var och en tog ansvar för sin egen träning, men där man även ställde upp med hjälp (som t ex hållhund) där det behövdes.
De hade fixat så bra med grindar och fålla uppe i stora arenan och olika grupper får att jobba med där. Sedan fanns även lilla fyrkantsfållan att jobba närarbete i på ett annat ställe. Och så fanns det olika grupper av ankor att jobba med i ankarenan, där det även fanns både grindar och ränna. Det sista vi gjorde var att ha fåren på det stora fältet, där vi stod i trekant och jobbade hämt från varandra.
Idag har vi stigit ur vår comfort zone och testat en massa nya grejer och jag är så himla nöjd med min lilla hund (och mig själv som ändå passade på att jobba på det jag behövde mest). Om jag bortser från att ”ligg” tydligen inte alls betydde ”ligg” på längre håll, är jag ändå rätt nöjd med dagens träning. Ligg verkade idag mest betyda ”hämta fåren fort som fan till matte”… tja… jag trodde ju att det hade en annan betydelse men… det är ju jag det…
Men bortsett från det och från lite väl snäva hämt emellanåt för min smak, så tycker jag att allt nytt vi testat idag har gått över förväntan. Fålla in och ut för första gången. Bana för första gången. Ankor för andra gången. Hämt från människa och hållhund och dessutom från längre avstånd för första gången. Vara hållhund vid hämt för första gången OCH klara av att vänta på sin tur (i Vegas värld är det annars hennes tur mest hela tiden). Supernyttig träning och jag är som vanligt så där löjligt glad över min lilla hund.
Idag var vi iväg på vallanlagstest (NHAT) som Carina och Govert arrangerade genom Svenska Kroppsvallarklubben. Något sådant har jag varken varit på som åskådare eller gjort, så jag blev ju lite nervös så där som jag alltid blir när jag känner att jag inte riktigt har koll.
Trevligt arrangemang där 7 aussies, 1 briard och 1 finsk lapphund skulle testas. Vi stannade och tittade på alla hundarna. Lite kul att få se de olika in action.
Testet består av två delar: en socialiseringsdel och en vallningsdel.
I socialiseringsdelen kan man få betyget Godkänd, Ej Godkänd eller Diskvalificerad. Här fick Vega betyget Godkänd, med kommentaren:
”Följsam. Intresserad av människor. Bryr sig inte om andra hundar. Social och trevlig. Reagerar på skrammel men bryr sig inte. Hopp utan problem. Kommer direkt på inkallning. Bra samarbete”
I vallningsdelen kan man få betyget Very Good, Good, Insufficient eller Disqualified. Här fick Vega betyget Very Good, med kommentaren:
”Fokuserad på flock. Snabbt initiativ. Uppsöker naturlig balans. Bra förarbalans.”
För de som vill veta lite mer hur testet gick till så kommer här en beskrivning om hur vi gjorde idag. Testet började med att en en kvinna kom fram för att kolla chipmärkningen. Därefter gick man lite zick-zack mellan en grupp människor och en hund. Sedan var det hantering av hunden, som domaren utförde. Därefter gick vi in i en liten inhägnad. Där gick vi förbi ett skrammel, gick vidare och hoppade över en stock, sedan lämnades Vega hos domaren och jag skulle sedan kalla in Vega.
Därefter gick vi in i en annan hage. Där fanns en fålla med får längre bort i hagen. Först tog jag med mig Vega för att visa att det fanns får där (det hade hon dock sett så fort vi klev in i hagen), sedan tog jag med mig henne till andra änden av hagen, rundade en kon, gick tillbaka mot fåren. Efter en liten bit släppte jag henne och jag fortsatte mot fåren. Vega skyndade sig då bort till fåren. Min uppgift var att gå omkring lite runt fållan med får i, byta håll lite då och då. Vega tyckte att det var lite annorlunda med fåren inne i fållan och hon utanför, men hon tänkte nog att hon på ett eller annat sätt kunde hämta dem till mig ändå. Hon höll fint förarbalans på egen hand hela tiden och sedan var det slut och jag kallade in henne. ”Va? Var det allt?” tycktes Vega säga.
Den här veckan har vi, som ni nog förstår, fokuserat mest på vallträningen. Det ger ju definitivt mersmak och jag börjar fundera på målsättningar. Tittade lite i kalendern för vad man kan tänkas planera in i vallväg nästa år och blev med ens tävlingssugen.
Det hade ju varit otroligt roligt att faktiskt ta sig iväg utomlands någon gång nästa år på ASCA trial. Och så om det blir någon sådan tävling i Sverige. Det gör att jag börjar fundera lite mer på vilka djurslag vi ska tävla. Får och anka, tänkte jag… men så börjar jag fundera lite på det där med nöt också… och blir livrädd av bara tanken. Men så funderar jag lite till och det hade ju faktiskt varit kul att satsa mot ett WTCH (Working Trial Champion) med Vega någon gång och då måste vi ju våga oss in till de där korna i alla fall. Kanske är lika bra att ta tjuren vid hornen (he he) och åka på någon nötkurs nästa år för att jobba lite på min rädsla där och faktiskt försöka få till någon vallning på nöt ändå.
Hua, blir kallsvettig av bara tanken. Tänker istället på Guldtackan med lite lugnare känsla. Jag hoppas hoppas att jag kan vara med där. Inga datum ligger ute än, så det är väl bara att vänta tålmodigt ett tag till innan jag kan skriva in det i kalendern. Det hade varit roligt att ställa upp i Lammungen nästa år. Det tror jag nog att vi kanske skulle kunna vara redo för.
Det är en intressant erfarenhet att känna sig ny inom en gren, så som jag känner mig inom vallningen. Att få känna på det där när det känns som att man inte riktigt har det där klara målet framför sig och inte heller riktigt har koll på vad det är man håller på med egentligen. Vallningen är så olik all annan hundträning jag har hållit på med att allt känns väldigt ovant och nytt. Men det är kul att lära sig mer och känna att man utvecklas.
Sedan i juli när jag och Vega satte igång vår träning på allvar tycker jag ändå att vi har utvecklats enormt mycket. Men än har vi väldigt väldigt mycket kvar att lära. Sådan tur vi har att SWAS (Swedish Working Australian Shepherd) anordnas onlinecoachning i vallning. Det har hjälpt oss väldigt mycket i vår utveckling. Kunna pilla lite i lugn och ro på hemmaplan, filma, skicka in, få feedback och nya övningar. Det passar mig perfekt.
Vinnabloggen 