Vallning


Var iväg och vallade med Kiwi själv en sväng idag. Började med fösning och gick sedan vidare till drivning. Hon jobbade väldigt fint idag 🙂 Hade lina på henne under fösningen för att enklare kunna jobba på läggandena utan tjat. Funkade fint.

Filmade lite kort under tiden vi jobbade med drivningen. Inte helt ekelt att filma samtidigt som man vallar…

Annonser


Gammal bild på mig och Kiwi

Kände mig hel lyrisk när jag körde hem från vallträningen idag. Höstens andra vallträning är gjord och jag kan inte tycka annat än att det känns bra. Väldigt bra till och med. Visst har vi en hel del att jobba på och mycket träning som ligger framför oss, men oj så skoj det ska bli.

Idag är det främst fröken Kiwi som gör mig så glad. Ja Elit också, men Kiwi var verkligen något särskilt idag. Hon är för första gången konstigt skendräktig och är inte skendräktig som lite mer ”normala” hundar, dvs lite extra loj och slö. Nä, allt ska snarare gå i hundranittio och hon är allmänt galen och knäpp. Så jag hade väl kanske inte de största förhoppningarna när jag åkte till dagens vallträning.

Men oj vad hon förvånade mig. Var lugn och koncentrerad direkt från start och kunde gå lugnt bakom fåren väldigt länge. Idag körde vi tre pass med henne. I första passet jobbade vi med det som vi avlutade med förra passet: fram, ligg, fram, ligg, fram, ligg osv. I andra passet jobbade vi lite mer med att lägga mer tryck på henne vid läggandet och att försöka få henne att lägga sig och ligga kvar på lite längre håll (hon lägger sig numera oftast ganska snabbt, men hon är uppe lika snabbt igen om fåren rör sig framåt). Vi började även lägga in lite höger och vänster. I det tredje passet jobbade vi med att inte lägga henne alls utan att hon skulle kunna hålla sig på avstånd ändå och vara i rörelse. Här blev hon först ganska arg på mig när hon inte förstod vad jag menade, men till slut började hon tänka mer och mer och välja mer och mer rätt. Kändes riktigt bra i slutändan. Sedan avslutade vi det passet så som vi började med första passet och hon gick då som en dröm. Iréne påpekade att det sista passet blev 30 minuter långt och att det var roligt att se att hon orkar jobba så fint och koncentrerat så länge.

Hon tycker överlag att det är riktigt häftigt att se Kiwi numera. Det har hänt otroligt mycket med henne under vårt nästan ett år långa uppehåll. Mognat betydligt och blivit mer tänkande och säker med fåren. När vi gick från vallhagen började Iréne lite försiktigt ”Du vet.. det finns en del aussies som gör border collie prov också…Hon har väldigt fin kapacitet”. Iréne tycker att vi ska ge oss ut på ett vp om hon fortsätter att utvecklas så här fint och vi får till träningar. Låter ju lite spännande faktiskt… vi får väl se… Åh vad jag önskar att jag hade haft får lite mer lättillgängligt att träna på. Som inte var så långt bort och som jag bara kunde åka och träna på när som helst. Vårt största problem är ju att vi inte får till så mycket träning som man hade önskat.

Hursom.. Mitt absoluta favoritögonblick med Kiwi i vallhagen idag var när en tacka utmanade henne lite. Det riktigt kittlade i magen på mig och värmde hjärtat när jag såg hur Kiwi hanterade situationen. Hon gick genast runt i rätt läge, stannade lite nerhukat, stirrade stint på tackan och tog ett lååångsamt men bestämt steg framåt varpå tackan vänder lugnt innan Kiwi ens har hunnit sätta ner tassen och går tillbaka till flocken och Kiwi fortsätter lugnt sitt arbete i skritt. DUKTIG Kiwi! Det hade hon inte klarat av för ett år sedan utan att hetsa upp sig.

Lilla Elit då? Jo, hon är en riktig pärla fortfarande. Det där Kiwi-trycket jag ville ha lite mer av börjar nog titta fram. Hihi, hon var ganska annorlunda mot förra gången. Mer tänd på fåren helt klart. Hon har inte kommit ner i vallkoncentration än (bla hög svans), men hon testar sig fram och är fortfarande mjuk och fin även om jag idag fick börja lägga mer tryck på henne genom att vara mer aktiv med vallstaven (vilket hon fixade väldigt fint). Någonting jag tycker är lite häftigt med henne är hennes flankeringar (sidoförflyttningar kan man säga). Hon går väldigt naturligt ut 90 grader direkt och tar ut avståndet en bit. Än så länge i alla fall… Men det finns i alla fall där och vi får fram det ganska ofta, så det borde gå att ta fram igen längre fram även om hon kanske tappar det en stund när hon blir mer tänd. Idag testade vi även att låta henne sitta kvar själv medan jag gick till flocken och det gick faktiskt riktigt fint. Framförallt första gången.

Förövrigt har jag inte helt hittat tillbaka i valltagen. Jag har visst en tendens att ligga och kravla i leran emellanåt numera… Tänkte när jag startade att jag idag skulle försöka hålla mig lite mer på fötter och röra mig lite mer, men nja.. det började väl sådär på den fronten… Tror att jag hann ca 5 meter innan jag föll första gången, haha. Jaja, det blev bättre sedan i alla fall.

Nu känner jag att det är dags att ta upp vallningen igen. Det har varit alldeles för mycket i år för att jag skulle hinna/orka med det så därför har vi fått ha ett uppehåll ett tag. Men idag for jag och Kiwi iväg till Iréne för lite vallträning. Det blev Elits andra gång hos Iréne och Kiwis första gång hos henne i år. Vi började med Elit.

Jösses vad nöjd jag är med hur Elit jobbade med fåren. Hon var väldigt lyhörd på mig (men utan att ta fokus från fåren), hade för det mesta ett fint avstånd till djuren och var framförallt ganska enkel att få ut på avstånd. Hon var även lugn och fin med dem och jobbade ofta i ett väldigt fint och lugnt tempo. Dessutom hade hon ett riktigt bra fokus på djuren och håll noga koll på dem och läste dem fint. Än så länge vet hon ju inte riktigt vad hon ska göra, men hon testade sig fram väldigt fint och det var väldigt roligt och intressant att se hur hon tänkte till och jobbade. Vad jag kunde se hade hon även en fin vilja till att samla och hålla ihop flocken.

Två små korta pass körde vi med henne. Det märktes att jag var lite ringrostig. Åkte får några gånger, snubblade och ramlade. Lite  intressant att se hur hundarna reagerar när jag ramlar. Vinna brukar direkt släppa fåren och komma till mig för att kolla vad jag håller på med. Kiwi tar direkt över kommandot och börjar bröta för mycket med fåren (så där har jag lärt mig att snabbt ta mig upp igen!). Lilla Elit fortsatte bara att lugnt hålla koll och jobba med fåren på ett fint sätt även om jag låg och krälade på marken. Får väl se hur hon gör längre fram, men än så länge känns det i alla fall som att jag kan lita fullt på henne bland fåren. Iréne tyckte att det såg väldigt bra ut, speciellt med tanke på att hon bara är 7 månader. Kommer lite av Kiwis tryck växa fram hos henne så blir det nog riktigt bra det här! Ska bli jättekul att se henne utvecklas.

Kiwi fick också köra två pass. Vi kollade av lite hur hon jobbade numera och det märks att hon har mognat betydligt. Hon har en riktigt fin stil i vallningen, men kan ibland hetsa upp sig lite för mycket och hon kan helt klart bli mer lyhörd på mig, även om allt det har blivit mycket bättre. Hon är duktig på att hålla koll på alla djuren och har väldigt fint fokus på djuren. Hon är ganska hård och samarbetet är det vi har fått jobba mest på i vallningen. Djurkänsla, stil och fokus på djuren finns det gott om i henne, värre har det varit att få henne att förstå att jag faktiskt också vill vara med på ett hörn och att man ska lyssna på matte 😉

Vi gick över till att jobba med att få henne att hålla sig lugn längre stunder, hålla ner tempot och utveckla hennes fina stil hon kan ha mot fåren. Så idag blev det drivning med mycket fram-ligg, fram-ligg, fram-ligg. Mycket raksträckor och försiktiga svängar. Så fort hon gick upp i trav skulle jag lägga henne. Så fort jag såg en tendens till att ”bryta stilen” så att säga skulle jag lägga henne. Sedan tänka på att direkt sätta henne i rörelse när hon lagt sig. Iréne pratade om att just det vi gjorde idag får man vara lite försiktig med ibland då många hundar kan tycka att det är tråkigt och lessna lite. Kiwi verkade dock svara väldigt bra på det här och vi tror att vi sk fortsätta med detta lite framöver tills vi känner att hon kan behålla lugn koncentration mer och mer.  Mot slutet kändes det riktigt bra med henne! Hon jobbade i skritt långa stunder och fixade svängarna mycket bättre. Hennes ”eyeande” kom fram mycket bättre idag också än det gjort tidigare på fåren.

Ska försöka börja valla lite mer kontinuerligt igen. Det blir framförallt Elit jag kommer köra mest med, men Iréne (och jag) tycker att det är himla synd att jag inte kan köra mer med Kiwi eftersom hon visar på sådan potential. Speciellt nu när hon har mognat mer och går att styra på ett helt annat sätt. Men lite vallträning då och då ska jag allt försöka få till med Kiwi också. Är ju så nyfiken på att se vart det kan bära hän så småningom. Det finns inget läckrare att se än när Kiwi går ner i stil och koncentrerat smyger långsamt mot fåren i lätt bc-stil. Vore så himla kul att utvecklas tillsammans inom vallningen.

Just nu sitter jag i husvagnen på Bredängs camping i Stockholm och redigerar vallfilmer från senaste valltillfället med Kiwi, i väntan på morgondagens SM-finaler. Blir nog riktigt spännande finaler och jag hoppas på ännu en härlig dag på årets Agility- och Lydnads- SM! Inga resultatmål överhuvudtaget för min del i år, så jag är väldigt lugn när det gäller mitt eget tävlande. Men det vore hemskt kul om det kunde gå bra för pappa och Ebbe då det är deras första SM.

Hursom.. Jag och Jonna har åkt till Carin vid två tillfällen för att låta Elit och Lycka få träffa får. Sammanfattningsvis kan man väl säga om dem att Elit har lite svalt intresse för dem än så länge. Lite spännande är de väl men maten de lämnat på marken är överlägset mest intressant. Lycka däremot tycker att de är helhäftiga! Redan nu andra gången (i tisdags) hon fick gå in till dem fick vi sätta lina på henne eftersom hon redan är svår att få tag på. Att jaga får verkar vara hennes stora passion här i livet. Blir kul att få se hennes utveckling på det här. Att Elit inte har superintresse för dem oroar jag mig inte det minsta för. Hon har ungefär samma intresse för dem som hennes storasyster Kiwi hade i den här åldern och Kiwi har ju inte direkt något bristande intresse för fåren i dagsläget…

Med tanke på hur längesedan det var vi vallade (andra tillfället i år) och hur längesedan det var vi vallade ordentligt (ca ett år sedan) gick det förvånansvärt bra med Kiwi och jag är väldigt nöjd med hur fint hon skötte sig. Jag skrattar lite när jag ser på filmerna. Det ser ungefär ut som att jag lite tafatt försöker köra en ferrari när jag är van att köra en gammal folka.

Här kommer filmerna från våra två vallpass i tisdags:

Första passet:

Andra passet:

Ett kort men härligt ögonblick i dagens vallträning:


Kiwi och jag på vårt kennelläger i början av augusti. Bilden är tagen av Sanna

Var iväg och vallade lite med Kiwi idag. Skulle få träna på Irénes får för första gången utan Iréne närvarande. Skulle bli hemsk spännande att se hur det skulle gå. Speciellt med tanke på hur jag fick slita med henne sist…

Gick till den stooora fårhagen där ca 10 får stod och betade. Började med Kiwi i långlina för att vara på den säkra sidan. Jobbade först lite med ligg och ligg kvar, eftersom det var lite si och så med det sist… Började sedan med lite fösning. Gick förvånansvärt bra. Tappade humöret på henne vid ett tillfälle när hon totalignorerade mig. Men i övrigt östes beröm över henne och hon jobbade helt okej. Vi lyckades till och med få in fåren i träningshagen trots att de inte alls var sugna på att gå dit. Kände mig rätt stolt över oss då 😀

Tog en liten paus efter det och gick sedan in med henne helt lös i träningshagen. Drivning, svängar, skicka runt och lägganden skulle tränas på. Först var hon lite het och gjorde några rusningar. Men så rätt vad det var började hon plötsligt lyssna och jobbade jättefint! Snacka om att jag blev förvånad och glad när hon dessutom lade sig på första kommandot ca 5-6 gånger i rad! Det har jag inte direkt varit bortskämd med. Vid ett tillfälle gjorde hon det även när hon var på väg att runda fåren i 190 knyck. Då stod jag mest och gapade som en fågelholk ett kort ögonblick innan jag öste beröm över henne och smackade fram henne några steg mot fåren och mig för att sedan lägga henne. Ett par sådana till, helt klockrent. Beslöt mig för att avsluta passet.

Kiwi och jag har haft vissa.. ehm.. konflikter, när det kommer till att avsluta vallpassen på sistone. Så fort hon ser att jag är på väg att avsluta passet ger hon mig fingret och sticker för mig. Vägrar helt enkelt sluta valla. Detta gör att vi alltid ofta har fått avsluta våra pass på ett så tråkigt sätt.

Men idag fick jag en alldeles briljant idé. Jag tog med hennes älskade pipis för att testa om hon kunde tänka sig att avbryta vallningen för den. Skulle verkligen bli jättespännande att se om det kanske kanske kunde funka. Sagt och gjort. När jag ville avsluta passet lade jag henne på andra sidan fåren. Sade ”Nu är det slut” (som jag brukade använda när vi vallade ankor för att markera att det var slut, vilket funkade fint där, men inte på får), pep med pipisen och kastade den bakom henne. Hihi, hon såg verkligen jätterolig ut. Stirrade först på pipisen, sedan på fåren och sedan på mig innan hon snällt sprang iväg och hämtade pipisen (hjälpte henne lite att välja rätt genom att peka mot den och be henne hämta den). Underbart! Inga konflikter vid avslutet, utan vi lekte oss bara hela vägen ut och lite till utanför. Hoppas att det här kan få oss på rätt spår.

Min plan är att successivt vänta mer och mer med att kasta pipisen till henne efter jag har sagt ”Nu är det slut”. Dvs, ska i princip shejpa henne att följa med mig ut från hagen på kommando. Sakta men säkert. Steg för steg. Att ta fram en pipleksak i vallningen är kanske inte det första man tänker på men det känns faktiskt riktigt bra i det här fallet. Och det har ju funkat en gång i alla fall. Får se om det kanske kan funka fler gånger.

Så vi avslutade den här vallträningen med en riktigt skön känsla. Jag kände mig lite smått lyrisk när jag lämnade Irénes (och Mannes) gård. Typiskt att man inte fick det hela filmat när det kändes så bra. Hade varit skönt att kunna gå tillbaka och titta på när man varit där och det inte riktigt har gått som man hade önskat… Men jag får väl helt enkelt försöka spara den här känslan i minnesbanken 😉

Emma kom hit med Keno idag och vi for vidare till Iréne för lite vallning. Det var nästan två månader sedan sist för Kiwis del, så det var med viss oro jag entrade fållan. Efter att haft otaliga diskussioner med Kiwi om hur man tar sig fram till hagen på ett vettigt sätt, fasade jag för hur hon skulle vara inne i hagen. Men det gick förvånansvärt bra och jag känner mig jättenöjd med passen.

För Kenos del var det allra första gången han släpptes in till sådana där ulltussar. Skulle bli jättespännande att se hur han skulle reagera. Men han var jätteduktig! Taggade direkt och sprang som en tok, men var ändå ganska duktig på att hålla ut avstånd och att byta håll. Lite mjukare och mer lyhörd än Kiwi…

Här har ni vissa delar av Kiwis pass idag:

Nästa sida »