Höger, höger, höger

När vi satte igång med vallningen tyckte Vega att det var halvt omöjligt att jobba högervarv. Vänster ska det vara, tyckte hon. Efter ett tag började hon inse att man visst kunde jobba båda varv. Träningen fortskred och efter ett tag tänkte jag inte så mycket mer på det där, vilket som var hennes lätta eller svåra varv. Men på sistone när vi har jobbat lite mer på att hålla avstånd har jag märkt att det där med högervarv hade ju faktiskt inte alls försvunnit så som jag trodde. Det fanns visst lite skräp kvar där att jobba på. Visst, hon går ut höger utan problem, men hon har faktiskt ganska stor skillnad på hur snävt hon jobbar i höger jämfört med vänster.

Skickar jag vänster kan hon ta ut stora fina bågar och kan jobba fint även sista kvarten. Skickar jag höger går hon inte ut lika mycket och hon genar framförallt in ganska rejält den där sista kvarten på bågen.

Efter att inte ha vallat på två veckor eftersom förra vallträningen slutade med ett besök till akuten, då jag ramlade och översträckte armbågen, tog jag mig äntligen ut för ett pass idag. Jag fick vara försiktig och inte röra mig så mycket eftersom jag fortfarande är skadad, men det gjorde det ganska perfekt för att jobba på det där förhatliga högervarvet.

Jag hos fåren, Vega ute på bågen. Och se på sjutton: det gav snabbt stora framsteg. Tänk att jag alltid förundras över att träning faktiskt ger resultat… Nu ska vi ”bara” fortsätta jobba på detta och sakta men säkert plocka ut mitt eget avstånd till fåren och få mer säkerhet i utförandet hos Vega.

Vega 11 månader

Idag blir Vega hela 11 månader. Det firade vi med ett vallpass på Kalote’s med Carina till hjälp. Det var nästan 1,5 månad sedan vi sist vi vallade så det var lite ringrostigt och hon verkar ha tappat lite avstånd.

Första passet gick halvokej. Sedan bytte vi hage eftersom det var lite småhalt här och var där. Andra passet kändes riktigt bra! Där var jag egentligen nöjd och vi borde ha nöjt oss med det, meeeen så ville jag ha lite filmat och gick in ett pass till. Tredje passet var väl inte direkt det mest lysande vi gjort, men så bra att det blev filmat. Nu ser jag precis vad Carina menade och jag ser även hur jag gjorde något helt annat än jag gjorde i mitt huvud… Taggad till att få till ett nytt pass snart igen. Vega jobbar på fint, men det hade varit så mycket lättare för henne om jag inte hade saboterat så mycket för henne. Ja ja, jag lär mig väl jag också.

Trevlig stund hos Carina som vanligt. Och alltihop inleddes dessutom med att vi hörde små söta bräkanden inifrån ladan. Två små gulliga lamm hade precis kommit till världen. Två söta små tacklamm.


Vallning med Kiwi

Var iväg och vallade med Kiwi själv en sväng idag. Började med fösning och gick sedan vidare till drivning. Hon jobbade väldigt fint idag 🙂 Hade lina på henne under fösningen för att enklare kunna jobba på läggandena utan tjat. Funkade fint.

Filmade lite kort under tiden vi jobbade med drivningen. Inte helt ekelt att filma samtidigt som man vallar…

Den där känslan


Gammal bild på mig och Kiwi

Kände mig hel lyrisk när jag körde hem från vallträningen idag. Höstens andra vallträning är gjord och jag kan inte tycka annat än att det känns bra. Väldigt bra till och med. Visst har vi en hel del att jobba på och mycket träning som ligger framför oss, men oj så skoj det ska bli.

Idag är det främst fröken Kiwi som gör mig så glad. Ja Elit också, men Kiwi var verkligen något särskilt idag. Hon är för första gången konstigt skendräktig och är inte skendräktig som lite mer ”normala” hundar, dvs lite extra loj och slö. Nä, allt ska snarare gå i hundranittio och hon är allmänt galen och knäpp. Så jag hade väl kanske inte de största förhoppningarna när jag åkte till dagens vallträning.

Men oj vad hon förvånade mig. Var lugn och koncentrerad direkt från start och kunde gå lugnt bakom fåren väldigt länge. Idag körde vi tre pass med henne. I första passet jobbade vi med det som vi avlutade med förra passet: fram, ligg, fram, ligg, fram, ligg osv. I andra passet jobbade vi lite mer med att lägga mer tryck på henne vid läggandet och att försöka få henne att lägga sig och ligga kvar på lite längre håll (hon lägger sig numera oftast ganska snabbt, men hon är uppe lika snabbt igen om fåren rör sig framåt). Vi började även lägga in lite höger och vänster. I det tredje passet jobbade vi med att inte lägga henne alls utan att hon skulle kunna hålla sig på avstånd ändå och vara i rörelse. Här blev hon först ganska arg på mig när hon inte förstod vad jag menade, men till slut började hon tänka mer och mer och välja mer och mer rätt. Kändes riktigt bra i slutändan. Sedan avslutade vi det passet så som vi började med första passet och hon gick då som en dröm. Iréne påpekade att det sista passet blev 30 minuter långt och att det var roligt att se att hon orkar jobba så fint och koncentrerat så länge.

Hon tycker överlag att det är riktigt häftigt att se Kiwi numera. Det har hänt otroligt mycket med henne under vårt nästan ett år långa uppehåll. Mognat betydligt och blivit mer tänkande och säker med fåren. När vi gick från vallhagen började Iréne lite försiktigt ”Du vet.. det finns en del aussies som gör border collie prov också…Hon har väldigt fin kapacitet”. Iréne tycker att vi ska ge oss ut på ett vp om hon fortsätter att utvecklas så här fint och vi får till träningar. Låter ju lite spännande faktiskt… vi får väl se… Åh vad jag önskar att jag hade haft får lite mer lättillgängligt att träna på. Som inte var så långt bort och som jag bara kunde åka och träna på när som helst. Vårt största problem är ju att vi inte får till så mycket träning som man hade önskat.

Hursom.. Mitt absoluta favoritögonblick med Kiwi i vallhagen idag var när en tacka utmanade henne lite. Det riktigt kittlade i magen på mig och värmde hjärtat när jag såg hur Kiwi hanterade situationen. Hon gick genast runt i rätt läge, stannade lite nerhukat, stirrade stint på tackan och tog ett lååångsamt men bestämt steg framåt varpå tackan vänder lugnt innan Kiwi ens har hunnit sätta ner tassen och går tillbaka till flocken och Kiwi fortsätter lugnt sitt arbete i skritt. DUKTIG Kiwi! Det hade hon inte klarat av för ett år sedan utan att hetsa upp sig.

Lilla Elit då? Jo, hon är en riktig pärla fortfarande. Det där Kiwi-trycket jag ville ha lite mer av börjar nog titta fram. Hihi, hon var ganska annorlunda mot förra gången. Mer tänd på fåren helt klart. Hon har inte kommit ner i vallkoncentration än (bla hög svans), men hon testar sig fram och är fortfarande mjuk och fin även om jag idag fick börja lägga mer tryck på henne genom att vara mer aktiv med vallstaven (vilket hon fixade väldigt fint). Någonting jag tycker är lite häftigt med henne är hennes flankeringar (sidoförflyttningar kan man säga). Hon går väldigt naturligt ut 90 grader direkt och tar ut avståndet en bit. Än så länge i alla fall… Men det finns i alla fall där och vi får fram det ganska ofta, så det borde gå att ta fram igen längre fram även om hon kanske tappar det en stund när hon blir mer tänd. Idag testade vi även att låta henne sitta kvar själv medan jag gick till flocken och det gick faktiskt riktigt fint. Framförallt första gången.

Förövrigt har jag inte helt hittat tillbaka i valltagen. Jag har visst en tendens att ligga och kravla i leran emellanåt numera… Tänkte när jag startade att jag idag skulle försöka hålla mig lite mer på fötter och röra mig lite mer, men nja.. det började väl sådär på den fronten… Tror att jag hann ca 5 meter innan jag föll första gången, haha. Jaja, det blev bättre sedan i alla fall.

Tillbaka i vallhagen

Nu känner jag att det är dags att ta upp vallningen igen. Det har varit alldeles för mycket i år för att jag skulle hinna/orka med det så därför har vi fått ha ett uppehåll ett tag. Men idag for jag och Kiwi iväg till Iréne för lite vallträning. Det blev Elits andra gång hos Iréne och Kiwis första gång hos henne i år. Vi började med Elit.

Jösses vad nöjd jag är med hur Elit jobbade med fåren. Hon var väldigt lyhörd på mig (men utan att ta fokus från fåren), hade för det mesta ett fint avstånd till djuren och var framförallt ganska enkel att få ut på avstånd. Hon var även lugn och fin med dem och jobbade ofta i ett väldigt fint och lugnt tempo. Dessutom hade hon ett riktigt bra fokus på djuren och håll noga koll på dem och läste dem fint. Än så länge vet hon ju inte riktigt vad hon ska göra, men hon testade sig fram väldigt fint och det var väldigt roligt och intressant att se hur hon tänkte till och jobbade. Vad jag kunde se hade hon även en fin vilja till att samla och hålla ihop flocken.

Två små korta pass körde vi med henne. Det märktes att jag var lite ringrostig. Åkte får några gånger, snubblade och ramlade. Lite  intressant att se hur hundarna reagerar när jag ramlar. Vinna brukar direkt släppa fåren och komma till mig för att kolla vad jag håller på med. Kiwi tar direkt över kommandot och börjar bröta för mycket med fåren (så där har jag lärt mig att snabbt ta mig upp igen!). Lilla Elit fortsatte bara att lugnt hålla koll och jobba med fåren på ett fint sätt även om jag låg och krälade på marken. Får väl se hur hon gör längre fram, men än så länge känns det i alla fall som att jag kan lita fullt på henne bland fåren. Iréne tyckte att det såg väldigt bra ut, speciellt med tanke på att hon bara är 7 månader. Kommer lite av Kiwis tryck växa fram hos henne så blir det nog riktigt bra det här! Ska bli jättekul att se henne utvecklas.

Kiwi fick också köra två pass. Vi kollade av lite hur hon jobbade numera och det märks att hon har mognat betydligt. Hon har en riktigt fin stil i vallningen, men kan ibland hetsa upp sig lite för mycket och hon kan helt klart bli mer lyhörd på mig, även om allt det har blivit mycket bättre. Hon är duktig på att hålla koll på alla djuren och har väldigt fint fokus på djuren. Hon är ganska hård och samarbetet är det vi har fått jobba mest på i vallningen. Djurkänsla, stil och fokus på djuren finns det gott om i henne, värre har det varit att få henne att förstå att jag faktiskt också vill vara med på ett hörn och att man ska lyssna på matte 😉

Vi gick över till att jobba med att få henne att hålla sig lugn längre stunder, hålla ner tempot och utveckla hennes fina stil hon kan ha mot fåren. Så idag blev det drivning med mycket fram-ligg, fram-ligg, fram-ligg. Mycket raksträckor och försiktiga svängar. Så fort hon gick upp i trav skulle jag lägga henne. Så fort jag såg en tendens till att ”bryta stilen” så att säga skulle jag lägga henne. Sedan tänka på att direkt sätta henne i rörelse när hon lagt sig. Iréne pratade om att just det vi gjorde idag får man vara lite försiktig med ibland då många hundar kan tycka att det är tråkigt och lessna lite. Kiwi verkade dock svara väldigt bra på det här och vi tror att vi sk fortsätta med detta lite framöver tills vi känner att hon kan behålla lugn koncentration mer och mer.  Mot slutet kändes det riktigt bra med henne! Hon jobbade i skritt långa stunder och fixade svängarna mycket bättre. Hennes ”eyeande” kom fram mycket bättre idag också än det gjort tidigare på fåren.

Ska försöka börja valla lite mer kontinuerligt igen. Det blir framförallt Elit jag kommer köra mest med, men Iréne (och jag) tycker att det är himla synd att jag inte kan köra mer med Kiwi eftersom hon visar på sådan potential. Speciellt nu när hon har mognat mer och går att styra på ett helt annat sätt. Men lite vallträning då och då ska jag allt försöka få till med Kiwi också. Är ju så nyfiken på att se vart det kan bära hän så småningom. Det finns inget läckrare att se än när Kiwi går ner i stil och koncentrerat smyger långsamt mot fåren i lätt bc-stil. Vore så himla kul att utvecklas tillsammans inom vallningen.