Agilitytävlingshelg

Den här helgen var en riktig agilityhelg med Vega. Först två klass 1-lopp på Tånga på fredagen, sedan debut i hoppklass 2 på lördagen. Vi avslutade helgen med två lopp i agilityklass 1 i Härryda på söndagen.

Den här helgen har vi haft lite strul med kontaktfälten på A-hindret och balansen. Vi behöver helt enkelt träna mer och bättre på detta. A-hindret vet jag att hon har lite svårt för just nu, då hon har ändrat från tre till två steg på nerfarten (vilket är jättebra) och inte alltid får till tekniken på bästa sätt för det. Jag tror att det kommer med lite mer självförtroende och säkerhet i uppgiften. Balansen har vi inte underhållit tillräckligt och det finns mycket vi behöver jobba igenom där för att få mer förståelse.

I första loppet den här helgen diskade vi oss lite oväntat i en situation. Efteråt förstod jag lite bättre vad som hände. Vi har introducerat ”In” lite mer och de senaste två passen har hon börjat visa en rätt fin förståelse för det. Så fin förståelse att hon gjorde ett förbannat snyggt ”in” på ett hinder som egentligen inte skulle vara det. Men så här i efterhand förstår jag varför hon trodde det. Signalerna var inte helt olika och hon är inte tillräckligt genomträngd för att förstå skillnaderna, utan valde det vi tränat på sist. Duktig tjej som ändå gjorde det så fint! Ett klurigt ”in” som hon satte perfekt… även om det kanske inte riktigt var min tanke.

I vår debut i hoppklass 2 fick vi en riktigt fin klass 2-bana att springa på. Jag förberedde henne lite för lite för sväng på ett hopphinder, så efter det gled hon iväg till en tunnel på vägen till nästa hopphinder. Men vilken fin känsla vi hade i det loppet. Supernöjd med vår debut i klass 2! Där satte hon även ett ganska fint ”in” på slutet, som den här gången var planerat.

Om aussiens päls

Det pratas både hit och dit om aussiens päls emellanåt. Det ses ner på hundar av en del som i deras ögon har för mycket päls, och andra för att de har för lite päls.

Aussien kommer från USA. USA är ju ett väldigt stort land och har därför ganska skiftande klimat. Detta kan man få en liten hint om när man läser rasstandarden angående pälsen: ”Underullens kvantitet varierar med klimatet.”

Har man aussies som jobbar i norra USA, där klimatet kan vara lite kyligare, kan det absolut vara en fördel för vallhunden med en något tjockare päls som skyddar. I den amerikanska södern kan det istället vara direkt olämpligt med mycket underull, som kan göra hunden alldeles för varm när den jobbar. Men bägge varianter av aussien, både den med mer underull och den med mindre underull, är alltså godkända och enligt standarden egentligen lika önskvärda.

Jag gillar den här delen i rasstandarden, som verkligen tar hänsyn till var aussien kommer ifrån och hur klimatet kan variera, och därmed aussien med den. Att det ena är inte bättre än den andra. Sedan vad som föredras på utställning är dock en helt annan sak men… Där hade man kanske önskat att domarna hade läst på rasstandarden bättre och accepterat bägge varianter och allt däremellan. Dock tycker jag nog ändå att en del domare faktisk har förbättrat sig en del på den punkten numera, då även de med något mindre päls kan premieras.

I den svenska rasstandarden kan vi läsa:

lsstruktur: Pälsen skall vara måttligt grov och vädertålig. Underullens kvantitet varierar med klimatet. Pälsen skall vara rak eller vågig, medellång på kroppen och måttligt längre i man och krage, vilka skall vara mer framträdande hos hanhundar än tikar. Pälsen skall vara kort och slät på huvudet, öronen, på frambenens framsidor samt på hasorna. På baksidan av frambenen och låren skall pälsen bilda måttligt långa behäng.

Just det där med vädertålig känns för mig som en viktig detalj att ha i beaktande. Det gäller alltså oavsett pälsmängd.

ASCAs beskrivning av päls känns något mer detaljrik. Framförallt har man där lagt till vad man anser är allvarliga fel

COAT: The coat is of medium length and texture, straight to slightly wavy, and weather resistant. The undercoat varies in quantity with climate. Hair is short and smooth on the head, outside of ears, front of forelegs, and below the hocks. Backs of forelegs are moderately feathered and breeches are moderately full. There is a moderate mane, more pronounced in dogs than bitches. The Australian Shepherd is a working dog and is to be shown with a natural coat.
Severe Faults: Non-typical coats such as excessively long; overabundant/profuse; wiry; or curly.

Här har man alltså lagt till att, även om pälsen får lov att variera kraftigt, så får den inte vara överdrivet lång och/eller översvallande/ymnig. Jag tolkar det som att man alltså har valt att vara noggrann med att aussien inte ska utvecklas åt ett håll där pälsen blir mer och mer riklig, så som man ser att den har blivit hos ett antal andra raser genom åren. Intressant tycker jag. Det ska även bli intressant att se om det här är något som kommer hållas på i framtiden eller inte.

Jag vill rikta ett stort tack…

… till min sponsor Jami Hundsport för alla bra grejer vi har fått under året, som har hjälpt oss i vår träning till att komma dit vi är idag. En massa roliga och väldigt bra leksaker har det blivit. Långa, korta, lätta att kasta långt, bra att ha i fickan, bra att kampa med osv osv. Många olika varianter har det blivit. Och så en massa andra träningsprylar, så som en ny tungapport t ex. Väldigt bra. Så TACK Jami Hundsport för att ni hjälper oss att göra vår träning ännu roligare. Jag vet att Vega uppskattar det särskilt mycket.

Mot 2020!

Jag har varit löjligt förväntansfull när det gäller att sätta mig ner och fundera igenom mina mål för 2020. Så nu äntligen är det dags. Då ska vi se vad jag kan komma fram till blir bra mål för oss för det kommande året. Låt oss blicka framåt…

Vega

  • Starta lägre klass rapport
  • Bli uppflyttad till elitklass spår
  • Starta klass 2 i agility
  • Bli uppflyttad till klass 3 i agilityklass
  • Bli uppflyttad till klass 3 i hoppklass
  • Starta på vallarbetsprov (HWT) och bli godkänd
  • Starta på Lammungen
  • Starta ASCA Started
  • Bli uppflyttad till ASCA Open på något djurslag
  • Deltaga på minst en kurs
  • Deltaga på flera vallträningar

Oj oj oj, vilket roligt och spännande år vi förhoppningsvis har framför oss. Det här året har ju varit fantastiskt men jag tror banne mig på ett till fantastiskt år tillsammans. Med tävlingar i fyra olika discipliner gäller det bara för mig att få ihop allt planeringsmässigt och träningsmässigt.

Elit

  • Godkänd elitklass spår
  • Hålla kondisen uppe
  • Träna agility några gånger/månad

Någon spårtävling ska vi i alla fall komma ut på. I övrigt tränar vi lite allt möjligt och hon får gå ett och annat agilitypass emellanåt bara för skojs skull. Det ska vi fortsätta med.

Vinna

  • Hänga med på många promenader.
  • Tränas lite då och då när hon är sugen på det.
  • Många mysstunder.

Här återanvänder jag helt enkelt det här årets mål. Jag hoppas hoppas att vi får lov att fira hennes 14:e födelsedag om knappt en månad och att vi får behålla henne ett bra tag till.

Emelie

  • Fortsätta hålla en bra disciplin när det gäller träningen av hundarna och satsa ännu mer på konditions- och styrketräning av dem (och mig).
  • Förbättra kondis och styrka. Lägga upp en plan i min bujo och försöka hålla mig till den.
  • Fortsätta träna min armbåge och handled så att de har möjlighet att bli helt bra under året.
  • Fortsätta med bloggandet. Det var ju rätt trevligt att blåsa liv i den faktiskt. Jag höjer målet till minst 50 publicerade blogginlägg 2020.
  • Arrangera någon träning för extern instruktör på Vinna Hundcenter.
  • Starta upp onlineträningstips.
  • Fortsätta använda min bujo och lägga in fler mål och trackers.

Jag behåller och återanvänder en del av målen för 2019. Jag vill verkligen få till en förbättring av min kondition och styrka, så det behöver jag satsa mer på. Bloggandet var rätt kul faktiskt, så det fortsätter jag med.

Störningsträning

Förra året, när Vega bara var en liten plutt, var vi ute och åkte husbil en hel del och jag var iväg på ett antal agilitytävlingar med Elit. Perfekta lägen att ta tillfället i akt och få störningsträna redan från början med Vega.

Det finns så mycket att jobba igenom när det gäller hundens fokus på sin förare, och jag tycker att det är en stor fördel att göra det tidigt i träningen. Så snart hunden är mogen för det. Med Vega var det rätt enkelt. I filmen ovan är hon 4,5 månader och hade bott hos oss i en månad. Hon var enkel att jobba med i olika miljöer med diverse störningar och vi gjorde det till en kul lek. I videon har vi störning av miljö med bilar, hundar och människor, det är en rätt ny plats för Vega och en liten Tuva som far omkring.

I år har jag inte varit riktigt lika duktig på att underhålla den här träningen. Jag har hållit mig mer hemma och har inte gett mig iväg för medveten störningsträning så mycket, som när jag passade på när vi ändå var ute. Det ska jag ta tag i tänker jag. Störningsträning är ju faktiskt rätt kul och det är så nyttigt att jobba igenom ordentligt. Den här sista dagarna på året ska jag jobba lite mer fokuserat på detta tror jag. Ge oss fortsatt fina grunder för en bra förståelse hos Vega och ett härligt teamwork. Det här vill jag sedan ta med mig in i det nya året och försöka påminnas om då och då. Vega är fortfarande duktig på att jobba i olika miljöer, men jag vill se till att behålla det och göra oss ännu starkare och säkrare. Vill man något får man helt enkelt se till att jobba för det.

”A dream doesn’t become reality through magic; it takes sweat, determination and hard work.”

– Colin Powell

Funna problem och hittade lösningar

Ibland finns det någon del i träningen som småsaker lite. Det har inte varit ett tillräckligt stort problem för att jag har känt att jag har velat ta tag i det. Det har även varit viss variation i beteendet, vilket har gjort att jag känner att det duger. Men så insåg jag nu i veckan att, nej, jag vill faktiskt inte ha det på det där viset längre. Det där är faktiskt ett problem för mig och jag bör nog ta och försöka finna en lösning.

Problemet det handlar om är Vegas ingångar. Vega är i mångt och mycket väldigt noggrann av sig. Det är viktigt för henne att det blir rätt. Hon tänker och agerar. Ju säkrare hon blir desto mer lägger hon till fart i beteendet Men först är det viktigt att göra rätt tycker hon. Problemet är väl bara fortfarande att hon tänker lite för mycket vid ingångarna och har större vikt vid att göra rätt, än att bara våga bröta på lite.

Här är ett typexempel. Apporteringen med Vega på tävlingen i lägre klass:

Hyfsad fart ut, bra gripande, hyfsad fart in (numera har vi oftast högre fart) MEN bryter av i tempot lite för tidigt vid ingången. Inget jättestort problem egentligen och därför har jag låtit det vara. Problemet syns mest vid apportering, eftersom hon då får tänka desto mer när hon har en apport i munnen också.

Så i torsdags tog jag tag i det där och började jobba på snabbare ingångar. Hade leksak i vänsterhanden och så fick Vega starta nära mig och bara runda mig och hugga leksak. Idag testade vi igen. Och det börjar redan ge positivt resultat. Eftersom jag är som jag är kunde jag inte hålla mig från att testa en apportering trots att vi inte jobbat igenom det här så mycket än. Och så gör hon det så himla fint! Full fart ut, snyggt gripande, full fart HELA vägen in med en snabb ingång. Så det känns som att vi är på rätt väg med den här träningen i alla fall.

Så bra när man faktiskt tar tag i saker som har skavt lite. Så bra när man snabbt även verkar hitta bra lösningar. Sedan gäller det ju bara att fortsätta jobba på det för att få fram stabilitet i beteendet också… Det är lite av min akilleshäl det där. Men jag tänker att om jag skriver det här så kanske det sporrar och påminner mig om att fortsätta jobba på det tills det ser ut som jag vill ha det.

Krypträningsutveckling

För snart 1 år sedan påbörjade jag krypträningen med Vega. Vi tränade inte särskilt mycket, men varje pass tog oss framåt. Överlag har vår krypträning varit ganska sparsam. Träningen har dock i stort sett hela tiden gått åt det håll jag har önskat.

Här är en film från januari 2019 på Vegas tredje träning med kryp. De tre passen var dessutom utspridda under en knapp månad.

Under hösten har brukslydnaden legat lite på is, till förmån för agilityträningen och vallträningen. Men nu har jag börjat ta tag i brukslydnaden igen. Vi har nu börjat jobba lite mer med vinklarna (det har vi gjort någon gång då och då under hösten också).

I dagsläget ser krypet ut så här:

Vilken utveckling under 2019! Så otroligt nöjd med hur det här momentet har tagit sig från de där allra första stegen till detta. Målbilden är väldigt nära. Det ska bara bli säkrare, mer uthålligt och jobbas igenom i många olika miljöer och underlag och så med kommendering. Och försöka så gott jag kan att bibehålla hennes fina teknik och följsamhet. Men det bådar gott inför start i högre klass spår under 2020.