Hemma från Tranås

Då var säsongens första agilitytävling avklarad. Efter 3 månader på soffan (både jag och hundarna) och magsjukan i veckan var mitt mål med tävlingen att inte förvänta mig några resultat, utan framförallt bara försöka gå ut och ha roligt.

Det blev väl i stort sett tvärtom får man nog säga. Resultatmässigt gick det bra, däremot vet jag inte om jag hade särskilt kul där ute… Jag är helt slut efter den här helgens känslomässiga prövning. Igår fick jag be mamma köra mig tillbaka till husvagnen efter jag hade kört hälften av loppen eftersom jag helt enkelt inte orkade mer. Tänkte att jag kanske kunde orka mer på söndagen. Några timmar på lördagen fick fungera som uppvärmning. Vinna, Mira och Zazzi skötte sig hursomhelst suveränt fint på tävlingen.

Idag orkade jag faktiskt stanna kvar och köra alla mina lopp, men det var nog precis. Kändes som om kroppen motarbetade mig varenda liten millimeter på banan. Kroppen tung som bly, huvudet helt borta, och tårar som ska kämpas tillbaka hela tiden. Men det gick! Men oj vad trött jag är nu. Mina föräldrar ställde upp mycket på mig under helgen och hjälpte mig att värma upp och varva ner hundarna eftersom jag inte orkade det så mycket som jag hade önskat. Jag hade väntat mig att det hela skulle bli jobbigt, men inte riktigt så här jobbigt. Jag hoppas kunna få komma tillbaka så småningom och tycka att det är roligt igen. Precis som förr, innan tragedin som drabbade mig i februari… för idag exakt 3 månader sedan…

Dagen resulterade i alla fall i följande:
Zazzi: Agilityklass 3: 2:a plats och en SM-pinne. Hoppklass 3: 9:e plats och en SM-pinne.
Mira: Agilityklass 3: 6:e plats och en SM-pinne.
Vinna: Agilityklass 3: 5:e plats och en SM-pinne.

I hoppklassen tyckte jag att Vinna betedde sig konstigt, men det fick sin förklaring strax efteråt: hon var nödig stackaren! I övrigt har hon varit så otroligt lycklig över att vara ute på banorna igen. Mira har skött sig alldeles förvånansvärt bra i alla sina lopp. Supernöjd med den lilla Blå. Zazzi var en pärla som vanligt, bara matte som inte riktigt hänger med numera…

Tyvärr var det bara Vinnas lopp som filmades. Här kommer hennes Agilityklass 3 lopp:

Grattis pappa till SM-pinnen och 5:e platsen i Agilityklass 3 igår!

Lilla Kiwi var med också. Hon fick jobba på att inte hetsa upp sig så när hon ser springandes/lekandes hundar. Detta tyckte hon var svårt! Det ser ju så kuuul ut när andra leker att man bara måste försöka få vara med i leken.. Med lite träning ska det nog bli ordning på henne också. Lilla fröken impulsiv. Hon visade även på fina sidor och charmade in sig hos flertalet personer som tyckte att hon var alldeles underbar!

Träning med galna aussies


Galna aussies

Något som är bra med att hålla kurser är att man emellanåt faktiskt får lite inspiration själv och blir sugen på att träna lite. Så var fallet idag. Efter dagens lydnadsinstruktörsutbildning (med mina duktiga elever) blev jag lite sugen på att träna. Det var ändå dags för hundarnas middag så jag kunde lika gärna träna upp den. Bestämde mig snabbt för att träningen dock fick ske inomhus… där det är varmt och skönt.

Vinna fick börja. Mer taggad hund får man nog leta efter. Jag hade tänkt börja med krypträning men omvärderade snabbt situationen och körde lite snabbt fotgående med snabba helt om-vändningar åt höger och vänster. Mycket bakdelskontroll i hög fart. Fröken Vinna var taggad till tänderna och att börja med krypet då kändes dömt att misslyckas. Därav fotgåendeträningen med fokus på snabbhet och lyhördhet i vändningar. Detta gick alldeles strålande.

Tanken var att hon efter en stund skulle bli lite mer ”lagom” att träna kryp med. Denna ”lagom” sinnesstämning tycktes dock inte riktigt vilja infinna sig idag. Så efter en stunds fotgåendetragglande tänkte jag att den värsta galenheten borde vara borta nu i alla fall så kanske att vi kan testa på krypet nu.

Men njae… ett par minuter fick först läggas på att få henne att ligga lugnt och stilla bredvid mig (eller ja, lugnt och lugnt… stilla i alla fall). Fröken Galen tyckte att det skulle hända något så fort hon lade sig ner och testade med att krypa runt lite på eget bevåg (har tränat ett tag på att hon inte får lov att krypa om inte jag rör mig, vilket har gått bra under en ganska lång tid, dock ej idag), när inte det funkade testade hon att krypa lite vänster och lite höger eller att snabbt krypa ett par steg bakåt för att omedelbart kunna krypa framåt igen. På så vis höll hon ju sig ungefär vid sidan på mig hela tiden åtminstone, räcker inte det? Mitt mellan allt fick hon in ett par snabba sitt-ligg också. Galenpanna! Det var bara att rida ut stormen ochvänta tills hon blev någorlunda still för att kunna belöna.

Efter en stund blev hon mer och mer still så att vi kunde börja träna lite på krypet. Det såg dock inte särskilt vackert ut idag. Hon överdrev bakdelskontrollen och blev även lätt lite för hög fram. Mot slutet av passet gick det lite bättre och det började mer likna det fina kryp vi har fått fram på sistone. Men tydligen har vi en lång väg kvar… Vill jag göra det lite enklare för mig nästa gång ska jag försöka undvika att träna kryp med totalt överladdad aussie som fullständigt spricker av explosivitet.

Det här med överladdad aussie verkade vara dagens tema på träningen för mig. Efter att ha tränat upp hela Vinnas mål mat var det Segras tur. Hon var inte mycket mindre galen hon. For runt som en stolla, kastade sig handlöst in i fotposition, slängde sig hämningslöst ner på marken i ligg (gärna samtidigt som hon gjorde det andra). Fotgående kan tydligen ske i galopp på stället också (men det ser ju inte direkt särskilt snyggt ut, och hon orkade inte hålla ihop särskilt länge innan det blev rusningar). Tack och lov gick det snabbare att få ordning på Segra än Vinna i alla fall och vi fick till ett riktigt fint träningspass med fotgående, backande vid sidan och platsliggning med hakan i marken.

Sheltiesarna fick öva på att sitta/ligga bakom mig medan den andra sheltien tränades och sedan byta. Inte helt enkelt för matglad sheltie som gärna ville vara med och träna. Men de skötte sig över förväntan och vi fick snabbt framgång i träningen. De var ju heller inte riktigt lika galna som tåssisarna var idag…

Tävlingar på My Dog


Suddig bild på Zazzi på banan

Då var man hemma i lugnet efter två dagars tävlande på My Dog. Sheltiesarna och Vinna tävlade i agility och Segra var med på utställningen. Utställningen lyckades hela tiden krocka med agilityn för mig och på söndagen var det värst. Men det går ju alltid att lösa något sånär tack vare förstående agilityfunktionärer, snälla föräldrar och vänner som hjälper mig med hundarna.

Ja hur gick det då? Jo vi tar och börjar med lilla Mira. Hon drämde till första dagen med att ta en SM-pinne! Och därmed var hennes mål för 2010 uppfyllt redan 9 dagar in på det nya året… tydligen har jag underskattat min lilla hund. Hon skötte sig finfint under hela helgen.

Zazzi gick som en klocka hela tiden. Hon är så rolig att köra med nuförtiden. Taggad som sjutton när vi ska in och hon bara lyser av glädje. med ringrostig matte blir det dock inga strålande resultat, men en 8:e plats i söndagens hoppklass som bästa resultat är jag inte ledsen över. Speciellt med tanke på att jag missade banvandringen pga Segras utställning (hade dock sprungit banan tidigare med Vinna). Bra lopp under helgen med henne, men lite otursgrejer bara som föranledde fel i två av loppen.

Äntligen fick jag chans att tävla med Vinna igen! Vår senaste tävling var i USA december 2008 så det var ju ett tag sedan… Det märktes att hon var lite ringrostig då hon halkade väldigt mycket på mattan. Hon verkar ha glömt lite hur man häver svängar och så. Men kul hade hon. Gick otroligt nog felfritt i första klassen på lördagen men pga att hon halkade så mycket så blev det itne direkt någon lysande tid. Stackaren kämpade för att springa men kom liksom ingenstans. Det blev en 19:e placering. På söndagen strök jag henne från agilityklassen eftersom jag tyckte att det räckte med ett lopp för henne den här dagen då jag misstänkte att hon kanske var lite mör i kroppen efter första dagen (har ju inte riktigt kommit in i det än). Loppet vi gjorde i hoppklassen är jag nöjd med och hade jag bara ropat på henne lite tidigare på ett ställe så att hon inte hade sprungit förbi det hindret så hade vår tid troligtvis räckt till en 8:e plats och en SM-pinne. Men nu blev det ju en vägran istället och vips så åker man ner i resultatlistan. Hursomhelst så var det verkligen jätteroligt att tävla med henne igen.

Segra och hennes syskon var med på utställningen och skötte sig finfint. Domarna bägge dagar var noggranna och ganska hårda i sin bedömning. I de klasser jag såg höll domaren sig till att dela ut HP eller 1:a pris till ungefär en tredjedel av deltagarna. Segra kom 2:a (av sex tikar) med HP och finfin kritik på lördagen. Tiken som slog henne var ”Ruby Passion’s Hello Mary Lou”, en tik på drygt 8 månader som sedan gick och blev BIR Valp.

Domare: Leif Ragnar Hjorth
6 mån. Bra proportioner i huvud och kropp. Korrekt bett. Vackra ögon och öron. Bra hals. Goda vinklar. Bra längd i bröstet. Korrekt svans. God päls och färg. Rör sig mycket lovande. En mycket lovande valp.”

Gillar såklart de två sista meningarna i kritiken riktigt mycket 🙂

På söndagen var det bara Segra och hennes systrar som ställdes bland tikarna. Segra vann och fick HP. När hon senare ställdes mot hanen om BIR:et ropar Thobias till mig när jag springer förbi med Segra inne i ringen ”De är på nr 55 nu”. Vilket betydde att jag hade bråttom bort till agilityn eftersom jag hade nr 61… Segra skötte sig som vanligt fint i ringen och blev den här dagen BIR Valp och hanen ”Empress Brave” blev då BIM Valp. Så fort jag fått BIR-rosetten var det bara att rusa ut ur ringen, kasta över kopplet till Mia och sedan skynda skynda bort till agilityn (som givetvis låg så långt ifrån aussieringen man kunde komma)

Domare: Nils Molin
” Feminin utstrålning. Lovande tikvalp. Bra nosparti och stop. Korrekta öron. Välkroppad för sin ålder. Bra benstomme. Mycket bra vinklar och rörelser.”

Jag är med andra ord supernöjd med Segras resultat på My Dog. Finfina kritiker bägge dagar.

Nu börjar det här inlägget bli ganska långt känner jag, men jag måste ju såklart berätta hur det gick för de andra MiVinna’s-valparna.

Keno (Mivinna’s Audition Jaguar Style) kom 3:a (av 3) i sin klass på lördagen och blev 2:a (av 2) med HP på söndagen. Roligt att träffa honom igen. Han är en riktigt härlig liten kille! Här kommer Kenos kritik från bägge dagar:
Domare: Leif Ragnar Hjorth
”6 mån. Bra proportioner i huvud och kropp, korrekt bett, bra ögon och öron, lite kort hals pga något framskjuten skuldra, tillräckliga vinklar, gott utvecklat bröst, bra svans, mycket lovande päls, rör sig bra. En lovande valp.”

Domare: Nils Molin
”Acceptabelt nosparti. Bra stop. Välburna öron. Mycket bra vinklar o rörelser. Bär sin svans korrekt. Bra Päls.”

Lyxa (MiVinna’s Auralux) blev 3:a (av 6) på lördagen och blev 2:a (av 4) med HP på söndagen.Hennes kritik från lördagen (söndagens har jag inte) har ni här:
Domare: Leif Ragnar Hjorth
”6 mån, lite grov tikvalp med bra proportioner. Korrekt bett. Vackra ögon, bra öron. Mycket god hals. Välvinklad. Bra, lite mycket rundat bröst för åldern. Korrekt svans, god päls. Rör sig bra för sin ålder.”

Avila (MiVinna’s Avila) åkte ut på lördagen (kom 6:a av 6) men hade fin kritik och kom 4:a på söndagen. Lilla Avila blir alldeles lycklig när det är dags för ”fartmomentet” i utställning (då de ska trava snyggt vid sidan) och studsar gärna som en liten tåssig aussie. På söndagen lade hon dessutom till med att både galoppera, studsa och skälla vilt hela varvet. Jag kunde tyvärr inte låta bli att skratta lite åt lilla fröken tåssig (förlåt Anna). Här är hennes kritik från lördagen (har inte söndagens)
Domare: Leif Ragnar Hjorth
”6 mån, bra proportioner i huvud o kropp, lite mycket rundade ögonöppningar, korrekt bett,
bra öron, tillräcklig längd på halsen, välvinklad. Kraftigt utvecklat bröst, korrekt svans, rör sig bra.”

Kiwi (Mivinna’s Amistar) ställdes inte ut på lördagen, men var med på söndagen. På söndagen kom hon 3:a (av 4) och jag hoppas kunna visa hennes kritik här senare.

Det var verkligen superkul att få träffa valparna igen. De skötte sig så fint på mässan och charmade in sig hos många. Härliga glada valpar som verkligen gjorde bra reklam för sig och rasen. Tack allihop för att ni förvaltar mina små guldklimpar så väl!

Jätteroligt att även Anette som har Svea kom och tittade bägge dagar när de små ”Vinnarna” ställdes ut. Jag fick inte möjlighet att träffa Svea den här gången, men jag är säker på att få se henne snart.

Kul även att träffa alla andra vänner och bekanta. Otroligt många som kom fram och grattade mig till bröllopet och sa att de hade följt min blogg under vår Nya Zeelandsvistelse. Kul! 

Klantigt nog glömde jag att ta en massa bilder (skulle ju givetvis ha tagit en massa bilder på syskonen också, KLANT!). Så tyvärr kan jag inte stoltsera med en massa fina bilder på allt.

Just det ja, om ni undrar hur det gick för mig och Segra i BIS-finalen så åkte vi ut direkt. Så kan det gå!

 

Tack Malin för att du tog min kamera och fotade lite!

Efter allt var slut så fyndade jag lite gratis mattor att ha hemma att träna hundarna på. Jag fick den mattan som hade varit i Roburs monter och när jag även var igång så passade jag på att fråga om den stora blå mattan som hade varit i finalringen. Efter att ha blivit runtskickad bland en massa folk en stund kom jag tillslut till rätt instans där jag fick ett ja. ”Det är bara att rulla ihop och ta med dig hem. Inga problem”. Jag fick även lov att ta med mig mer mattor hem om jag ville, men det fick räcka bra så här. Tänkte lägga in en matta i källaren och göra om pingisrummet till hundträningsrum och så kanske vi kan få iordning i ladugården och få lagt matta där så att man kan vara där och träna också. Vi får väl se vad som händer.

Home again

 
Vart tog min lilla valp vägen?

Jaha, så var man hemma i kalla Sverige igen. Det är med blandade känslor. Jag saknar den gröna ön och blir tårägd bara jag tänker på dess skönhet, men jag är glad över att vara hemma hos mina hundar igen.

Hemma väntade överraskningar i form av lite presenter, lite städat här och var och snyggt iordninggjort i sovrummet med nybäddade sängar med sprillans nya sängkläder, nyuppsatta gardiner, champagne, två glas och varsin toblerone. Mysigt!

Segra och Kiwi var hysteriskt glada att se oss och kämpade för att vara närmast. Segra vann tillslut då hon lade sig på rygg i min famn när jag satte mig på golvet och vägrade gå därifrån. Stackars Kiwi hade gått i och kollat i fönstret emellanåt under kvällen efter vi hade hämtat hem Zazzi och Segra och undrat när hennes kära syster egentligen hade tänkt komma hem från promenaden. Zazzi är nöjd över att vara hemma. Hon trivs  bättre här hemma på landet där det är lugnt och skönt.

Vinna fick jag träffat igår. Väntade över natten med att hämta hem henne. Hon var normalt glad när vi kom till Elin och Lajo för att hämta hem henne. Inget utöver det vanliga. Tvist och Vera var ungefär lika glada (om än studsigare och ljudligare) över att se oss. Vinna tyckte att hennes dotter behövde tuktas lite innan det var lekdags, som för att visa att det fortfarande är hon som är bossen och för att gnälla lite på henne över att hon hade varit borta så länge.

Elins mormor och morfar kommer med Mira idag (om det inte är för dåligt väder, som de uttryckte det). Det är nog ganska motvilligt de lämnar tillbaka henne. De verkar ha blivit väldigt förtjusta i henne och vill helst av allt behålla henne. Lilla Mira har levt lyxliv hos dem under tre veckor.

Ska bli skönt att få träffa min Lilla Blå igen. Snart är hela flocken samlad.

Ett stort tack till mina föräldrar, Elin och Lajo och Birgitta och Bernt för att ni har tagit så väl hand om våra hundar under tiden som vi har varit borta.

Jag tackar så mycket för alla som så intresserat har följt min och Clas resa. Det finns otroligt mycket mer att skriva om vår resa, men lite får man ju försöka sålla. Vi kom hem säkert efter drygt 40 timmars spenderande på flygplatser (Auckland, Melbourne, Hong Kong, London, Landvetter) och flygplan. Lite strul med hemresan först eftersom vårt första plan (till Melbourne) var försenat med två timmar vilket skulle göra att vi hade missat hela resten av hemresan. Trevliga människor på Qantas bokade snabbt om oss på ett annat plan och med ett annat bolag (Air New Zealand). Det andra bolaget sjabblade dock till det lite med våra väskor och råkade skicka dem med Melbourne som slutdestination. Vi misstänkte dock att något var fel och frågade för säkerhets skull Qantas-personalen i Melbourne om de kunde kolla upp det hela. Mycket riktigt hade våra väskor stått nere vid karusellen och snurrat och blivit undanplockat som ”unchecked baggage”.  Snäll personal gjorde dock allt för att ordna det hela och fixade ombord våra väskor på planet och försäkrade oss om att vi nu inte kulle behöva bry oss om våra väskor mer. De skulle finnas i Göteborg när vi kom fram, vilket de gjorde. Väldigt stor skillnad på Qantas-personal och Lufthansa-personal får jag säga. Qantas var extremt hjälpsamma och lugna och vänliga hela tiden. Med Lufthansa var det lite annorlunda om jag säger så…

Lite bilder som togs igår innan det var dags att hämta hem Vinna:

 

 


Lilla söt-Zazzi

Resan har börjat…

Sitter på flygplatsen i Landvetter och väntar på att vi ska gå på flygplanet. Nu börjar den lååånga resan ner till Nya Zeeland. Eller ja, vi kommer ta en dag i Sydney först så att vi får se lite av Australien också. Ska bli gott att komma iväg, men det kändes allt väldigt jobbigt att lämna ifrån sig hundarna. mira gjorde det inte direkt bättre för mig när hon försökte klämma sig ut under staketet hos Elin för att följa med oss när vi åkte… Men hon ska nog få det bra hemma hos Elins mormor och morfar. Vinna blir kvar hos Elin. Hon ska även få följa med Elin en sväng till Stockholm för Hund -09 och få vara en stund i rasmontern.

Zazzi och Segra är hos mina föräldrar. Försökte säga hejdå till Segra men hon hade bråttom in till mina föräldrars hus för att busa med Kiwi… Ja hon lär nog klara sig bra där borta.

Mera träning

Det var tur för min del att inte all träning har gått åt skogen i alla fall. Segras träning idag (har varit slapp med det på sistone så det har inte blivit mycket tränat) gick finfint. Vi tränade på apportering, ”ligg” på kommando från sitt och stå, ”lägg dig” på kommando från sitt och stå, fotingång både på tävlingspose och på ”fot”, vändningar på stället, ligg kvar, sitt kvar, stå kvar och frivilliga växlingar mellan stå och sitt. Det sistnämnda var svårast men jag tror att vi fick till det någorlunda till slut.

Zazzi och Mira fick träna på apportering. Bägge kunde vid träningspassets slut sitta, ta apporten och hålla kvar den i några sekunder tills jag tog handen under och klickade. Stora framsteg här!

Vinna fick förutom lydnadspasset även köra ett pass med Running Moose. Nedgången på balansen är numera bara någon dm från marken. Vi har inte riktigt hittat flytet på den här nivån än, men det började lossna lite mot slutet av passet.

Och så har jag även hunnit med lite vallträning till. Jag och Elin åkte nämligen till Carin igår för att träna lite på fåren på egen hand. Vi har nu avancerat såpass att vi har fått tillåtelse att åka och träna själva emellanåt. Vi startade med en liten genomgång av dagens plan. Sedan fick jag och Vinna ta in fåren från mellanhagen till träningshagen. Det var lite spännande att se hur det skulle gå, men det gick förvånansvärt enkelt. Nöjd över hur vi skötte oss här.

Därefter jobbade Elin och Tvist vidare med lydnaden, försning och lite rundning. Vinna och jag jobbade vidare med fösning. Först körde vi enbart fösning längs med staketet i hagen. Nästa pass föste vi dem fram till fållan, öppnade den, Vinna tog in fåren och så stängde jag. Lycklig över hur fint det gick. Öppnade sedan för att låta Vinna ta ut dem igen. Även det gick jättefint och lugnt och sansat. Därefter fick hon ta ut dem i mellanhagen igen för att träna vidare på fösning där. Då blev det genast lite mer att jobba med. Fåren har ett enormt drag upp mot fårhuset, men Vinna sprang duktigt och stoppade dem och tog tillbaka dem när det försökte smita. Fösningsträningen den här dagen gick mycket bättre. Jag börjar lära mig och Vinna börjar bli mer lyhörd.

När jag filmade Elin och Tvist när de jobbade i mellanhagen fick jag se i ögonvrån hur Vinna smyger ibäg mot ankorna som gick på andra sidan i hagen. Rundar dem fint åt vänster, helt lugnt och i skritt. Driver dem sedan lugnt och behärskat genom hela hagen till mig, medan jag står och filmar Elin. Lilla sötfia! Hon jobbar otroligt fint med ankorna (även om det inte var meningen att gå och valla ankor just här då) och anpassar sig mycket bättre med dem. Sänker farten bättre när det behövs och är mycket mer förutseende. Fåren har hon en tendens att bröta på lite mer med.

Så vallträningen på egen hand gick faktiskt jättefint. Både Tvist och Vinna jobbade väldigt bra. Ja, Elin och jag skötte väl oss någorlunda vi med 😉

Framgångsrik frukostträning

Segra (14 v) och jag

Dagens frukostträning med hundarna kändes riktigt bra. Segra och jag hann jobba med ganska många moment och röjde stora framgångar inom varje ämne.

  • Vändningar på stället: vänstersväng (stående). Jobbade oss till att kunna svänga ett halvt varv med bra bakdelskontroll (180 grader). Än så länge går jag lite runt dock, precis som om klossen hade varit där.
  • Ingång. Gick vidare till ingångsträning och jobbade oss där vidare till kl 9 (målet den här månaden är kl 12).
  • Vardagsapportering: Plocka upp och hålla. Bra, med fint flyt.
  • Vardagsapportering: Lämna till hand. Gick jättefint! Lade in det här när vi jobbade med punkten ovan.
  • Hakan i handen (haktarget?). Stora framsteg här! Sökte aktivt upp handen och lade nu hela hakan i handen. Har tidigare bara lagt främre delen där. Rättade till sig själv när hon lade dit hakan lite för ”mesigt”. Kunde även hålla den positionen ca 1-2 sekunder.
  • Utställningstrav. Gick ut och jobbade med traven i utställningskopplet. Kom ganska snart fram till att jag nog vill ha henne travandes lite bakom mig (tills vidare i alla fall). Annars har hon en tendens att antingen stirra för mycket på mig så att hela hon blir skev, eller så ligger hon på för mycket i kopplet och travar därmed inte helt rent. Mot slutet av passet började hon hålla sig bättre och bättre i position (tack vare belöningsplacering) och travade jättefint. Belönade ofta. Lyckades få till att hålla godis och koppel i vänsterhanden (och ändå belöna bra med vänsterhanden) och klickern i högerhanden.
  • Utställningsstå: Bjöd fint på stå. Lade på att stå en liten stund och även att stå en liten stund medan jag tittar på tänder och känner på kroppen (använder omvänt lockande här). Gick riktigt kalasfint. Testade sedan även att lägga på ståendet efter att vi hade travat lite, och även det gick bra. Godis i bägge händer då, belöning i traven ur vänster hand, belöning i ståendet från höger hand. Bra koordinationsträning för min del..
  • Gungan, islaget: Gick in på agilityplanen och jobbade lite med islaget för gungan. Första gången vi gör ett riktigt träningspass med det (visade det ju vid ett tillfälle på kurs i Göteborg med henne). Inga som helst problem. Hon står stadigt och viftar på svansen hela tiden. Lyfte ca 5 cm från marken.
  • Tunneln: Andra träningspasset med den. Sög ganska snabbt mot tunneln i bra fart, även från lite sneda vinklar. Varierade med att belöna med godis från handen (en bit efter tunneln), kampbelöning (en bit efter tunneln), och kastad leksak. Kunde snabbt lägga på att vi sprang gemensamt mot tunneln och hon sökte den ändå fint.
  • Hopphinder: Samma som med tunneln, men vårt första pass med hopphinder. Jobbade jätteduktigt och sökte hindret fint. Bommen låg såklart på marken. Lite förvånad över att hon sökte hindret med en gång, men jag gissar att hon faktiskt har lärt sig en del på agilityinstruktörsutbildningarna hon har varit med på, när hon suttit vid sidan och studerat. Alltså att hon har lärt sig att det är någonting häftigt med de där hindren genom att se de andra hundarna glatt jobba med dem.

Ja det var Segras träning det. Otroligt vad vi hann med. Hennes frukost tycktes aldrig ta slut, och inte heller viljan att arbeta. Hon är så himla rolig att arbeta med. Precis som med Vinna.

Efter Segra var det Zazzis tur. Vi jobbade med att kunna sitta och hålla föremål. Gick bra, men hon är lite smått galen. Hon håller ett hårt grepp om leksaken nu, men hon morrar och backar smått bakåt sittandes… Lade på att hämta föremålet och komma in och sätta sig i fotposition med det. Gick också hyfsat, men lite galen även där. Låter som ett vilddjur när hon kommer in och har svårt att sitta still. Tänkte att jag nog bör jobba lite med att sitta och hålla leksaken lugnt, så lite omvänt lockande borde göra susen. Testade först med omvänt lockande bara i sittandet (utan föremål) och upptäckte ganska snabbt att jag faktiskt aldrig har gjort detta med Zazzi. Galenpannan blev helt vild! Hon visade tänderna mest hela tiden (visar alltid tänderna när hon ska ta godis, är nog lite rädd om läpparna), när jag drog undan handen (för att hon kastade sig handlöst mot godisbiten) morrade hon som ett vilddjur, slängde sig ner på marken i ett snabbt ligg, gärna backandes samtidigt. Snabb som attan var hon med allt. Här gällde det att hänga med i timingen. Ganska snabbt röjde vi framgångar dock, så mot slutet av passet (hennes pass är över ganska snabbt eftersom hon får så stora kulor och bara en halv deciliter mat varje gång) satt hon snällt still och var lite lugnare. Note to self: fortsätt med omvänt lockande på Zazzi. Behöver minska ner lite på galenskaperna i träningen.

Mira fick jobba med att plocka upp och hålla leksaken. Sedan gick vi över till omvänt lockande. Har inte gjort det ordentligt med henne heller. Hon är dock inte riktigt lika galen som Zazzi, utan kör på i lite lugnare tempo så här gick träningen snabbt framåt och jag testade även att lägga ihop det med leksaken. Dvs omvänt lockande när hon lyfte upp leksaken (för att minska på det hysteriska bitandet, men en pipleksak märkte jag snabbt att det inte direkt var det bästa alternativet, så jag bytte leksak). Gick bra, men fick backa i träningen när jag bytte leksak.

Vinna fick träna lite lugnt framförgående inomhus. Att bara söka sig framåt från sidan i lite lugnare tempo och mer fokuserat på positionen. Gick jättebra väldigt snabbt, så vi gick raskt vidare till krypträningen. Här har vi gjort stora framsteg!!! Jippie! Hon börjar få riktigt fin teknik nu och bjuder oftare och oftare på just den teknik jag har varit ute efter. Vi får också till längre sträckor. Jag vill att hon kryper vid sidan, med fokus på mig (tittar uppåt alltså) och med bakbenen inunder sig. Väldigt ihopsamlat alltså, och så vill jag att hon tar det lugnt och följer mig. Vi börjar sakta men säkert närma oss det målet nu. Idag bjöd hon om och om på riktigt snyggt kryp där hon var låg, ihopsamlad och med bra fokus på mig. Kalas!