Oj!

Oj, vad längesedan det var jag uppdaterade bloggen! Hmm.. vad har hänt sedan sist tro?

Ila:
Allt fortsätter att gå framåt med den lilla svarta. Koppelpromenaderna i samhället blir allt lugnare och det är väldigt sällan hon hetsar upp sig så mycket vid hundmöten. I värsta fall kan det komma något litet gnäll. Vi har ökat på svårigheterna lite (inte så mycket godis, högre tempo, närmre möten, gå längre vid hundmöten innan belöning, gå tillsammans med andra osv), vilket precis i början ger lite bakslag (ökad stressnivå) men sedan planar det ut och blir bättre igen.

Jag har även testat att låna ut henne på instruktörsutbildningen som vi har startat på Göteborgs Hundarena genom Kungliga Hundar. Är väldigt nöjd över hur hon fixade det. Inga problem alls att arbeta med andra människor. Tummen upp för det!

Har även kört lite hanteringsträning på henne vilket heller inte verkar vara några större problem. Har dock inte gjort det så mycket än. I utställningsträningen stod hon snällt stilla när det tittades i tänder och kändes på kroppen. I tandvisningen enligt lydnadsklass 1 sittter hon också snällt stilla men jag märkte en stor svårighet för henne där om jag sa ”Hej” när någon kom fram. Då gick hon igång lite. Var jag tyst eller startade samtal på annat sätt än genom att säga ”Hej!” var det inga problem. Sa jag ”Hej!” skällde hon gärna på mig eller började titta sig omkring och blev lite spänd. Träning på detta alltså!

Hon har varit med på julbord och träffat en massa främmande människor. I de situationerna är hon väldigt lugn och behaglig att ha och göra med. Bra med folk och duktig på att ta det lugnt eller roa sig själv. Ila har varit med på plåtning av agilityhindren på Göteborgs Hundarena. Att springa i full fart och mer eller mindre landa på fotografen Ida var inga som helst problem. Hon har fått hälsa på en del hundar, träna lydnad med en massa olika typer av störningar runt om, kört lite skogsarbete men framförallt gått mycket promenader. Det känns som att det går väldigt väldigt bra med henne. Jag väntar på det stora bakslaget som jag tror ska komma, men hittills kan jag inte påstå att något sådant har kommit än. Får väl se när/om det dyker upp.

Ila utlånad på instruktörsutbildningen för att träna på ”backa”

Vinna:
Vinnas träning ligger lite på is nu när Ila har flyttat in i familjen. Vi småfixar lite med en del men jag hinner/orkar inte träna henne så mycket som jag hade önskat. Att ha tre unga arbetsglada aussietjejer tar helt klart sin tid. Lite lydnadsträning har det iaf blivit, även något spår och något upplet. Jag blir alltid så glad när jag spårar med henne. Hon är en riktig pärla i spåret och jag är aldrig det minsta orolig för att hamna fel i skogen med henne. Litar på henne till fullo då hon brukar lösa det mesta. Förra spåret vi gick var så perfekt ett spårarbete bara kan bli. Klockrent upptag av spåret, mycket bra spårarbete i precis lagom tempo hela spåret, mycket snygga vinklar och klockren apportering av alla pinnar (6 + slut). Härlig känsla!

Elit:
Även Elits träning har minskat något, men inte så farligt mycket som Vinnas har gjort. Vi tränar på inför lydnadsklass 1 och det börjar kännas riktigt bra. Ett tag hamnade hon lite långt ifrån mig i fotgåendet och hon verkade tro att det var SM i att vifta med frambenen under fotgåendet vilket gjorde att hon kom ur position. Men det börjar bli mycket bättre. Även Elit har varit utlånad på instruktörsutbildning och jag är väldigt nöjd med hur hon jobbar med andra. Vi har lagt något enstaka spår och hon fortsätter att imponera på mig här. Som det ser ut just nu kommer nog spåret bli hennes grej. Ska bara få henne att inse att det är värt att vara kvar vid apporterna en stund till. Som det är just nu så stannar hon och markerar dem snyggt men så fort hon är säker på att jag har sett apporten drar hon vidare på spåret trots att jag tar fram godis och står där och berömmer och fjantar mig… men hon kommer snabbt tillbaka och vi jobbar oss framåt mot en apportering av spårapporterna, vilket inte känns som att det egentligen bör bli några större problem. Hon beter sig ganska likt hur Vinna gjorde i spåret i början förutom att hon inte slår så mycket i spåret utan är mer noggrann att hålla sig i spårkärnan. Känns bra!

Mira:
Mira har inte fått så mycket träning alls. Bara lite klickerträning hemma. Hon är dock mycket nöjd över att bara hänga med på våra promenader och mysa hemma i soffan så det går nog ingen större nöd på henne.

Zazzi:
Zazzi börjar kännas gammal och hänger inte riktigt med på promenaderna som förr. Hon håller sig mest för sig själv överlag. Nu har hon även ätit väldigt dåligt de senaste dagarna så jag ska ta och boka en tid hos veterinären för att kolla upp henne.

Jag:
Jag har jobbat en hel del på Göteborgs Hundarena på sistone. Har startat upp 3 instruktörsutbildningar. Trivs väldigt bra där och med de som jobbar där! Så himla bra dessutom att kunna passa på att träna lite i den sköna inomhushallen innan man åker hem. Lyxigt värre! I övrigt ligger jag efter med mitt kontorsarbete (igen) men planerar att ta tag i det inom de närmsta dagarna och jobba ikapp mig (så lugn, det kommer gott folk!). Har haft det relativt lugnt på sistone ändå vilket är skönt och någonting som jag så väl har behövt. Har dock haft en liten svacka på sistone som jag håller på att försöka jobba mig ur. Väl inrotade känslor och reaktioner är inte alltid så lätta att ändra på. Jag ser hursomhelst väldigt positivt på det kommande nya året och tror att det överlag kommer bli ett rätt trevligt år. Det kommer ha sina med- och motgångar såklart, precis som alla andra år. Men jag hoppas att de glada stunderna kommer bli många och att de inre stormarna blir allt färre.

God Jul och Gott Nytt År på er gott folk!

Olika typer av glädje

I helgen var jag på SM i agility och tävlade med Zazzi. Med de förutsättningar vi hade (inte tränat mer än någon enstaka gång i år, tävlat endast två gånger på 5 månader, och att jag är ett känslomässigt vrak just nu) så gick det bra. Vi kom totalt på en 7:e plats. Glad över att vi klarade det så fint, men det är ändå frustrerande när kroppen inte riktigt lyder mig så som jag är van vid.

Här kommer en film på våra lopp:

Något som otroligt nog gjorde mig gladare än vår 7:e plats på SM var dagens vallträning med Kiwi. Plötsligt blev det en VALLhund av henne! Efter en dust med henne i början av träningen som handlade om hur man bör bete sig mot fåren och hur man bör bete sig när jag säger till henne så förvandlades hon plötsligt till en lyhörd vallhund till aussie som visade upp så fina vallegenskaper att jag blev alldeles varm inombords. Helt plötsligt höll hon en fin attityd mest hela tiden. Kunde smyga lugnt mot fåren när jag smackade fram henne, lägga sig och göra om samma sak igen. Hon kunde smyga mot fåren och från det runda dem snyggt när jag pyschade runt henne. Hon kunde driva fåren lugnt och fint och jobbade även superfint vid fösning. Där började vi idag träna lite på flankering, vilket också gick toppenbra. I fösningen såg jag hur hon var uppmärksam på hela flocken och dessutom rörde sig lite efter hur fåren agerade. I drivningen visade hon idag upp att hon till och med kunde stanna på eget bevåg, utan att jag sa till henne.

Både jag och Iréne var nog i det närmaste i extas efter Kiwis två pass i hagen idag. Vilken vallhund! Iréne tyckte att hon var riktigt häftig idag när hon plockade fram så otroligt mycket fokus, samarbete och visade på MYCKET fina vallanlag! Av det hon såg idag ser hon ingen anledning till att Kiwi inte skulle kunna komma upp i de högre klasserna på ASCA-proven om jag kommer ut på tävlingar med henne så småningom. Så himla roligt att höra!

Det var verkligen helt fantastiskt att se henne jobba i hagen idag. Hoppas att det fortsätter så här fint (men lite bakslag lär väl såklart inträffa emellanåt). På fredag kommer ankorna hit och jag fick lite tips på övningar jag kan göra med Kiwi på dem (tänker absolut inte släppa henne lös på dem än, ifall nu någon undrar..). Ska bli jättekul. Nu när man har Kiwi att valla med får jag tyvärr säga att Vinna kommer lite i skymundan på vallträningen. De är som natt och dag i vallningen de två. Kiwi har så otroligt mycket mer anlag än Vinna, så det blir såklart lite roligare att köra med henne. Men Vinna hänger på såklart hon också.

Det är helt fantastiskt vad glad jag blev av dagens vallträning med Kiwi. Första gången på många månader som jag har känt mig så här glad. Känns skönt.

Klantigt nog tog jag inte med mig videokameran på vallningen idag. Var lat och tänkte att det nog inte är så mycket att se ändå… Jo tjena. Nu har jag lärt mig den läxan. Hade varit så himla kul att ha dagens träning på film. Får duga med en bild som är ungefär en månad gammal. Det har hänt så otroligt mycket sedan dess 🙂

Hemma från Tranås

Då var säsongens första agilitytävling avklarad. Efter 3 månader på soffan (både jag och hundarna) och magsjukan i veckan var mitt mål med tävlingen att inte förvänta mig några resultat, utan framförallt bara försöka gå ut och ha roligt.

Det blev väl i stort sett tvärtom får man nog säga. Resultatmässigt gick det bra, däremot vet jag inte om jag hade särskilt kul där ute… Jag är helt slut efter den här helgens känslomässiga prövning. Igår fick jag be mamma köra mig tillbaka till husvagnen efter jag hade kört hälften av loppen eftersom jag helt enkelt inte orkade mer. Tänkte att jag kanske kunde orka mer på söndagen. Några timmar på lördagen fick fungera som uppvärmning. Vinna, Mira och Zazzi skötte sig hursomhelst suveränt fint på tävlingen.

Idag orkade jag faktiskt stanna kvar och köra alla mina lopp, men det var nog precis. Kändes som om kroppen motarbetade mig varenda liten millimeter på banan. Kroppen tung som bly, huvudet helt borta, och tårar som ska kämpas tillbaka hela tiden. Men det gick! Men oj vad trött jag är nu. Mina föräldrar ställde upp mycket på mig under helgen och hjälpte mig att värma upp och varva ner hundarna eftersom jag inte orkade det så mycket som jag hade önskat. Jag hade väntat mig att det hela skulle bli jobbigt, men inte riktigt så här jobbigt. Jag hoppas kunna få komma tillbaka så småningom och tycka att det är roligt igen. Precis som förr, innan tragedin som drabbade mig i februari… för idag exakt 3 månader sedan…

Dagen resulterade i alla fall i följande:
Zazzi: Agilityklass 3: 2:a plats och en SM-pinne. Hoppklass 3: 9:e plats och en SM-pinne.
Mira: Agilityklass 3: 6:e plats och en SM-pinne.
Vinna: Agilityklass 3: 5:e plats och en SM-pinne.

I hoppklassen tyckte jag att Vinna betedde sig konstigt, men det fick sin förklaring strax efteråt: hon var nödig stackaren! I övrigt har hon varit så otroligt lycklig över att vara ute på banorna igen. Mira har skött sig alldeles förvånansvärt bra i alla sina lopp. Supernöjd med den lilla Blå. Zazzi var en pärla som vanligt, bara matte som inte riktigt hänger med numera…

Tyvärr var det bara Vinnas lopp som filmades. Här kommer hennes Agilityklass 3 lopp:

Grattis pappa till SM-pinnen och 5:e platsen i Agilityklass 3 igår!

Lilla Kiwi var med också. Hon fick jobba på att inte hetsa upp sig så när hon ser springandes/lekandes hundar. Detta tyckte hon var svårt! Det ser ju så kuuul ut när andra leker att man bara måste försöka få vara med i leken.. Med lite träning ska det nog bli ordning på henne också. Lilla fröken impulsiv. Hon visade även på fina sidor och charmade in sig hos flertalet personer som tyckte att hon var alldeles underbar!

Träning med galna aussies


Galna aussies

Något som är bra med att hålla kurser är att man emellanåt faktiskt får lite inspiration själv och blir sugen på att träna lite. Så var fallet idag. Efter dagens lydnadsinstruktörsutbildning (med mina duktiga elever) blev jag lite sugen på att träna. Det var ändå dags för hundarnas middag så jag kunde lika gärna träna upp den. Bestämde mig snabbt för att träningen dock fick ske inomhus… där det är varmt och skönt.

Vinna fick börja. Mer taggad hund får man nog leta efter. Jag hade tänkt börja med krypträning men omvärderade snabbt situationen och körde lite snabbt fotgående med snabba helt om-vändningar åt höger och vänster. Mycket bakdelskontroll i hög fart. Fröken Vinna var taggad till tänderna och att börja med krypet då kändes dömt att misslyckas. Därav fotgåendeträningen med fokus på snabbhet och lyhördhet i vändningar. Detta gick alldeles strålande.

Tanken var att hon efter en stund skulle bli lite mer ”lagom” att träna kryp med. Denna ”lagom” sinnesstämning tycktes dock inte riktigt vilja infinna sig idag. Så efter en stunds fotgåendetragglande tänkte jag att den värsta galenheten borde vara borta nu i alla fall så kanske att vi kan testa på krypet nu.

Men njae… ett par minuter fick först läggas på att få henne att ligga lugnt och stilla bredvid mig (eller ja, lugnt och lugnt… stilla i alla fall). Fröken Galen tyckte att det skulle hända något så fort hon lade sig ner och testade med att krypa runt lite på eget bevåg (har tränat ett tag på att hon inte får lov att krypa om inte jag rör mig, vilket har gått bra under en ganska lång tid, dock ej idag), när inte det funkade testade hon att krypa lite vänster och lite höger eller att snabbt krypa ett par steg bakåt för att omedelbart kunna krypa framåt igen. På så vis höll hon ju sig ungefär vid sidan på mig hela tiden åtminstone, räcker inte det? Mitt mellan allt fick hon in ett par snabba sitt-ligg också. Galenpanna! Det var bara att rida ut stormen ochvänta tills hon blev någorlunda still för att kunna belöna.

Efter en stund blev hon mer och mer still så att vi kunde börja träna lite på krypet. Det såg dock inte särskilt vackert ut idag. Hon överdrev bakdelskontrollen och blev även lätt lite för hög fram. Mot slutet av passet gick det lite bättre och det började mer likna det fina kryp vi har fått fram på sistone. Men tydligen har vi en lång väg kvar… Vill jag göra det lite enklare för mig nästa gång ska jag försöka undvika att träna kryp med totalt överladdad aussie som fullständigt spricker av explosivitet.

Det här med överladdad aussie verkade vara dagens tema på träningen för mig. Efter att ha tränat upp hela Vinnas mål mat var det Segras tur. Hon var inte mycket mindre galen hon. For runt som en stolla, kastade sig handlöst in i fotposition, slängde sig hämningslöst ner på marken i ligg (gärna samtidigt som hon gjorde det andra). Fotgående kan tydligen ske i galopp på stället också (men det ser ju inte direkt särskilt snyggt ut, och hon orkade inte hålla ihop särskilt länge innan det blev rusningar). Tack och lov gick det snabbare att få ordning på Segra än Vinna i alla fall och vi fick till ett riktigt fint träningspass med fotgående, backande vid sidan och platsliggning med hakan i marken.

Sheltiesarna fick öva på att sitta/ligga bakom mig medan den andra sheltien tränades och sedan byta. Inte helt enkelt för matglad sheltie som gärna ville vara med och träna. Men de skötte sig över förväntan och vi fick snabbt framgång i träningen. De var ju heller inte riktigt lika galna som tåssisarna var idag…

Tävlingar på My Dog


Suddig bild på Zazzi på banan

Då var man hemma i lugnet efter två dagars tävlande på My Dog. Sheltiesarna och Vinna tävlade i agility och Segra var med på utställningen. Utställningen lyckades hela tiden krocka med agilityn för mig och på söndagen var det värst. Men det går ju alltid att lösa något sånär tack vare förstående agilityfunktionärer, snälla föräldrar och vänner som hjälper mig med hundarna.

Ja hur gick det då? Jo vi tar och börjar med lilla Mira. Hon drämde till första dagen med att ta en SM-pinne! Och därmed var hennes mål för 2010 uppfyllt redan 9 dagar in på det nya året… tydligen har jag underskattat min lilla hund. Hon skötte sig finfint under hela helgen.

Zazzi gick som en klocka hela tiden. Hon är så rolig att köra med nuförtiden. Taggad som sjutton när vi ska in och hon bara lyser av glädje. med ringrostig matte blir det dock inga strålande resultat, men en 8:e plats i söndagens hoppklass som bästa resultat är jag inte ledsen över. Speciellt med tanke på att jag missade banvandringen pga Segras utställning (hade dock sprungit banan tidigare med Vinna). Bra lopp under helgen med henne, men lite otursgrejer bara som föranledde fel i två av loppen.

Äntligen fick jag chans att tävla med Vinna igen! Vår senaste tävling var i USA december 2008 så det var ju ett tag sedan… Det märktes att hon var lite ringrostig då hon halkade väldigt mycket på mattan. Hon verkar ha glömt lite hur man häver svängar och så. Men kul hade hon. Gick otroligt nog felfritt i första klassen på lördagen men pga att hon halkade så mycket så blev det itne direkt någon lysande tid. Stackaren kämpade för att springa men kom liksom ingenstans. Det blev en 19:e placering. På söndagen strök jag henne från agilityklassen eftersom jag tyckte att det räckte med ett lopp för henne den här dagen då jag misstänkte att hon kanske var lite mör i kroppen efter första dagen (har ju inte riktigt kommit in i det än). Loppet vi gjorde i hoppklassen är jag nöjd med och hade jag bara ropat på henne lite tidigare på ett ställe så att hon inte hade sprungit förbi det hindret så hade vår tid troligtvis räckt till en 8:e plats och en SM-pinne. Men nu blev det ju en vägran istället och vips så åker man ner i resultatlistan. Hursomhelst så var det verkligen jätteroligt att tävla med henne igen.

Segra och hennes syskon var med på utställningen och skötte sig finfint. Domarna bägge dagar var noggranna och ganska hårda i sin bedömning. I de klasser jag såg höll domaren sig till att dela ut HP eller 1:a pris till ungefär en tredjedel av deltagarna. Segra kom 2:a (av sex tikar) med HP och finfin kritik på lördagen. Tiken som slog henne var ”Ruby Passion’s Hello Mary Lou”, en tik på drygt 8 månader som sedan gick och blev BIR Valp.

Domare: Leif Ragnar Hjorth
6 mån. Bra proportioner i huvud och kropp. Korrekt bett. Vackra ögon och öron. Bra hals. Goda vinklar. Bra längd i bröstet. Korrekt svans. God päls och färg. Rör sig mycket lovande. En mycket lovande valp.”

Gillar såklart de två sista meningarna i kritiken riktigt mycket 🙂

På söndagen var det bara Segra och hennes systrar som ställdes bland tikarna. Segra vann och fick HP. När hon senare ställdes mot hanen om BIR:et ropar Thobias till mig när jag springer förbi med Segra inne i ringen ”De är på nr 55 nu”. Vilket betydde att jag hade bråttom bort till agilityn eftersom jag hade nr 61… Segra skötte sig som vanligt fint i ringen och blev den här dagen BIR Valp och hanen ”Empress Brave” blev då BIM Valp. Så fort jag fått BIR-rosetten var det bara att rusa ut ur ringen, kasta över kopplet till Mia och sedan skynda skynda bort till agilityn (som givetvis låg så långt ifrån aussieringen man kunde komma)

Domare: Nils Molin
” Feminin utstrålning. Lovande tikvalp. Bra nosparti och stop. Korrekta öron. Välkroppad för sin ålder. Bra benstomme. Mycket bra vinklar och rörelser.”

Jag är med andra ord supernöjd med Segras resultat på My Dog. Finfina kritiker bägge dagar.

Nu börjar det här inlägget bli ganska långt känner jag, men jag måste ju såklart berätta hur det gick för de andra MiVinna’s-valparna.

Keno (Mivinna’s Audition Jaguar Style) kom 3:a (av 3) i sin klass på lördagen och blev 2:a (av 2) med HP på söndagen. Roligt att träffa honom igen. Han är en riktigt härlig liten kille! Här kommer Kenos kritik från bägge dagar:
Domare: Leif Ragnar Hjorth
”6 mån. Bra proportioner i huvud och kropp, korrekt bett, bra ögon och öron, lite kort hals pga något framskjuten skuldra, tillräckliga vinklar, gott utvecklat bröst, bra svans, mycket lovande päls, rör sig bra. En lovande valp.”

Domare: Nils Molin
”Acceptabelt nosparti. Bra stop. Välburna öron. Mycket bra vinklar o rörelser. Bär sin svans korrekt. Bra Päls.”

Lyxa (MiVinna’s Auralux) blev 3:a (av 6) på lördagen och blev 2:a (av 4) med HP på söndagen.Hennes kritik från lördagen (söndagens har jag inte) har ni här:
Domare: Leif Ragnar Hjorth
”6 mån, lite grov tikvalp med bra proportioner. Korrekt bett. Vackra ögon, bra öron. Mycket god hals. Välvinklad. Bra, lite mycket rundat bröst för åldern. Korrekt svans, god päls. Rör sig bra för sin ålder.”

Avila (MiVinna’s Avila) åkte ut på lördagen (kom 6:a av 6) men hade fin kritik och kom 4:a på söndagen. Lilla Avila blir alldeles lycklig när det är dags för ”fartmomentet” i utställning (då de ska trava snyggt vid sidan) och studsar gärna som en liten tåssig aussie. På söndagen lade hon dessutom till med att både galoppera, studsa och skälla vilt hela varvet. Jag kunde tyvärr inte låta bli att skratta lite åt lilla fröken tåssig (förlåt Anna). Här är hennes kritik från lördagen (har inte söndagens)
Domare: Leif Ragnar Hjorth
”6 mån, bra proportioner i huvud o kropp, lite mycket rundade ögonöppningar, korrekt bett,
bra öron, tillräcklig längd på halsen, välvinklad. Kraftigt utvecklat bröst, korrekt svans, rör sig bra.”

Kiwi (Mivinna’s Amistar) ställdes inte ut på lördagen, men var med på söndagen. På söndagen kom hon 3:a (av 4) och jag hoppas kunna visa hennes kritik här senare.

Det var verkligen superkul att få träffa valparna igen. De skötte sig så fint på mässan och charmade in sig hos många. Härliga glada valpar som verkligen gjorde bra reklam för sig och rasen. Tack allihop för att ni förvaltar mina små guldklimpar så väl!

Jätteroligt att även Anette som har Svea kom och tittade bägge dagar när de små ”Vinnarna” ställdes ut. Jag fick inte möjlighet att träffa Svea den här gången, men jag är säker på att få se henne snart.

Kul även att träffa alla andra vänner och bekanta. Otroligt många som kom fram och grattade mig till bröllopet och sa att de hade följt min blogg under vår Nya Zeelandsvistelse. Kul! 

Klantigt nog glömde jag att ta en massa bilder (skulle ju givetvis ha tagit en massa bilder på syskonen också, KLANT!). Så tyvärr kan jag inte stoltsera med en massa fina bilder på allt.

Just det ja, om ni undrar hur det gick för mig och Segra i BIS-finalen så åkte vi ut direkt. Så kan det gå!

 

Tack Malin för att du tog min kamera och fotade lite!

Efter allt var slut så fyndade jag lite gratis mattor att ha hemma att träna hundarna på. Jag fick den mattan som hade varit i Roburs monter och när jag även var igång så passade jag på att fråga om den stora blå mattan som hade varit i finalringen. Efter att ha blivit runtskickad bland en massa folk en stund kom jag tillslut till rätt instans där jag fick ett ja. ”Det är bara att rulla ihop och ta med dig hem. Inga problem”. Jag fick även lov att ta med mig mer mattor hem om jag ville, men det fick räcka bra så här. Tänkte lägga in en matta i källaren och göra om pingisrummet till hundträningsrum och så kanske vi kan få iordning i ladugården och få lagt matta där så att man kan vara där och träna också. Vi får väl se vad som händer.