Vinna, 10 år
Om du bara kunde berätta vad som är fel

Jag är så orolig för Vinna just nu. Någonting har inte känts riktigt rätt med henne under en längre tid. Nu när jag försökte sammanställa symptom inför veterinärbesöket, blev det så mycket tydligare för mig. Någonting är väldigt fel. Hon mår inte alls bra.

Bara det faktum att hon äter så långsamt och inte ens alltid behagar skynda sig dit om Tuva slänger något ätbart på golvet, är i sig stor anledning till oro. Jag har skämtsamt sagt förr att den dagen Vinna petar i sig maten måste hon vara döende eller något. Så ni kan tänka er min oro nu när hon faktiskt gör så. Ihop med en massa andra små symptom gör det att jag känner mig väldigt orolig för min älskade vän. Vinna som har en så stor del av mitt hjärta. Som har hjälpt mig så mycket här i livet. Mitt ankare i stormen.

I torsdags var vi hos veterinären för att kolla upp vad som felas henne. Veterinären kände igenom henne från topp till tå, böjde igenom alla leder ordentligt, kollade hjärta, och mun men hittade ingenting. Vi pratade om alla symptom och vad det skulle kunna bero på, men som hon sa så stämmer de symptomen in på i stort sett alla sjukdomar så jag kunde såklart inte få några svar på vad som är problemet med henne just nu. Tre rör blod togs för att kolla om man kan hitta någonting via det. Med lite tur skulle jag få svar igår, men det fick jag tyvärr inte. Så jag måste vänta tills efter helgen alltså. Och eftersom det är långhelg får jag inte svar förrän på tisdag. Enda gången man inte är glad över långhelg…

Så nu går jag här och oroar mig, trots att det inte tjänar någonting till. Bara att vänta tills vi får svar, så får vi se hur vi går vidare. Någonting är det ju, och nu är det inte ens längre bara jag som ser det. KatastroftänksEmelie börjar tänka på cancer och annan skit. Nu behöver det ju inte vara så illa men jag kan inte låta bli att tänka på allt som skulle kunna vara fel. I mitt huvud är hon just nu döende. Men förhoppningsvis är det bara någonting lättfixat. Men den här väntan… Jag vill bara veta vad det är… NU!

Vinna_juni6
Vinna_juni5
Vinna_juni4
Vinna_juni3
Vinna_juni2

Annonser

Vinna_april1

Det börjar gå mot den tiden att jag börjar tänka på att pensionera Vinna från agilityn. Jag velar fram och tillbaka och vet inte riktigt vad som är bäst. Det kan tyckas som ett fånigt beslut att nojja så över. Men åh vad mycket ondare det gör i hjärtat att tänka på detta än jag hade väntat mig. Det är liksom en era som går mot sitt slut och det känns rätt jobbigt faktiskt. Fånigt kanske, men så är det.

Pensionera henne nu eller inte? Med de andra hundarna har valet varit ganska självklart. Mingo blev äldre och skröpligare och tävlingarna var aldrig särskilt viktiga för honom. Issa fick polyartrit meningit strax efter vår silvermedalj på SM och valet togs därmed åt mig. Taxie fick ryggproblem i och med L7S1. Zazzi visade att det var färdigtävlat när hon inte tyckte att det var riktigt lika roligt längre och hennes rädslor började komma tillbaka på tävling. Mira fick pensioneras i samma veva, då tävlingar aldrig riktigt var hennes grej.

Men Vinna? Vinna ÄLSKAR att få tävla. Fortfarande. Hon blir så förbannat jäkla lycklig varje gång hon förstår att det är hennes tur att få värma upp och in och köra och visa upp sig. Som en valp på nytt liksom. Att ta det ifrån henne (och mig) känns sådär. Men hon börjar bli gammal. Hon är tio år nu. Hon är fräsch i kroppen och har varit rört sig riktigt fint på tävlingarna det senaste året, även om det såklart syns att hon är äldre. Men: i år har hon redan varit skadad tre gånger. Två gånger i muskler och en gång då hon skadat ögat. Det sistnämnda känns väl mer som en ren olyckshändelse och även om de andra två skadorna väl är är det också, så är det ändå så att det är lättare hänt att få skador när man blir äldre… särskilt när man inte riktigt inser att man börjar bli gammal och fortfarande far omkring som en unghund. Och så har hon ju sin anaplasma dessutom.

På tävlingen förra helgen fick jag bryta första loppet då hon pep till när hon kom ut ur en tunnel och jag inte riktigt tyckte att hon rörde sig rent. Jag hade inte sett något på henne innan loppet, men mest troligt är att skadan redan var påbörjad då och gick upp mer under loppet. Så nu blir det konvalescens ytterligare en tid innan hon kan sättas igång igen. För varje gång tappar hon även lite muskler. Muskler som inte är riktigt lika enkelt att bygga upp på en äldre hund.

Så vad gör man? Pensionerar? Inte pensionerar? Vad är rätt? Köra vidare tills hon inte orkar/vill på samma sätt längre, med risk för skador och att jag tävlar henne utan att förstå att hon kanske har ont någon gång? Pensionera henne, trots att hon fortfarande älskar att tävla? Och ta hennes besvikelse gång på gång, försöka få henne inkluderad, men veta att hon är för smart och ändå fattar? Och min egna rent egoistiska känsla av deppigheten över att aldrig få tävla agility med henne igen. Aldrig få ha så roligt tillsammans med henne på tävlingsbanorna igen och se hennes ögon lysa av glädje på det där sättet. Att bara ha Elit att tävla med på riktigt. Gah! Hur jag än vrider och vänder på det känns det bara fel, oavsett beslut.

Just nu lägger jag beslutet lite på hyllan för en tid. Vi är anmälda till en tävling i maj, en i juni och en tävling i juli. Jag känner att jag nog får känna lite hur det känns då. Känns hon mer skröplig, eller på något sätt har svårare på banan så blir det pensionering. Gör hon inte det, utan mer känns som hon gjorde förra året så kör vi på ett tag till. Så får det bli.

Elit,Vinna,Mira
Älskade pälsklingarna. Snart är två av tre pensionärer. Känns konstigt.

Elit, 5 år

Idag kvalade jag och Elit till Agility-SM 2016. Tjohoo! Vi behövde en SM-pinne till i hoppklass men tog två, genom en 8:e plats (av 59 starter) och en 4:e plats. Så nu är Elit en av de hittills fyra aussies som har kvalat till SM individuellt.

Jag och Elit

Som om detta inte vore nog, så innebär detta dessutom att MiVinna’s kennel alltså har avkommor som har kvalat till SM i tre olika grenar: Bruks – spår, lydnad och agility.

Och som om inte det vore nog, så fick jag dessutom jättefina rapporter under dagen från Sofia och MiVinna’s Balinor (Elits kullbror) som varit ute och tävlat lägre klass sök, med en riktigt fin känsla och dessutom uppfyllt till högre klass sök!

Jag skulle redigera lite bilder som jag tagit på sistone. När jag går igenom bilderna på Elit slår det mig (inte för första gången) att jag nog borde ha döpt henne till Glader istället…

Elit_Glader

Elitagility

Vecka 2 under vår projekttid, blev det inte så mycket fokuserad träning eftersom jag både jobbade en del och vi dessutom sedan drog ner till Gåsahoppet där vi hade tre riktigt roliga dagar på agilityplanen.

Men nu är vi tillbaka i vardagen igen och satsar ytterligare på att bli snabbare. Efter Gåsahoppet lade jag upp en plan, som jag bollade lite med Eva Marie. Jag är riktigt nöjd med den här planen och har hittills skött mig relativt bra med att följa den.

– Korta intervaller på cykel: 1 gång/vecka
– Trickträning minst 5 pass/vecka.
– Backsprint: när tillfälle ges (ja, jag vet: något diffust 😉 )
– Explosivitetsträning på agilitybanan: 2 ggr/vecka
– Explosivitetsträning utan hinder: minst 5 ggr/vecka
– Ban-/teknik-/slalomträning 1 gång/vecka.
Trickträningen har jag slarvat med, men i övrigt har jag hållt planen rätt bra.
När jag jobbade med explosivitetsträningen blev det ännu mer uppenbart att vi behöver jobba lite mer på leksakshantering. Jag har vetat det rätt länge, men inte orkat bry mig om det. Nu känner jag dock att det faktiskt är en ganska nödvändig bit för att få till det andra. Så bara att ta tag i det jag borde ha tagit tag i när hon var yngre. Gör om gör rätt. När Elit ska ta leksaken om jag håller den i handen hoppar hon gärna och kommer seglandes i luften sista biten, för att ta tag i leksaken så nära min hand som möjligt. Lyfter jag inte leksaken i sista sekund kan det till och med hända att hon tar i handen istället. Så jag har helt enkelt bara lyft leksaken lite när hon kommer farande, istället för att ta tag i problemet. Det har inte heller spelat någon som helst roll om jag har haft leksaken i ett långt snöre. Hon siktade ändå mot handen. Jag skulle vilja att hon satsar mer mot leksaken än hon gör och mer driver in mot den istället för att hoppa uppåt. Så nu har jag lagt två pass på att även jobba med leksakshantering ihop med explosivitetsträningen och på bara de här två passen är det redan så mycket bättre. Även när jag testade med explosivitet på hinder, tog hon leksaken bra.
Det absolut svåraste är när jag håller i leksaken en bit från marken. Då siktar hon gärna mot handen. Men även det börjar bli bättre. På ena klippet syns det tydligt att hennes gamla tanke om att sikta mot handen finns länge hos henne, innan hon till slut siktar mot leksaken istället. Här kommer lite klipp på lite av den explosivitetsträning och leksakshantering vi har jobbat med. Det här är från andra passet:
Och här kommer ett par filmer från teknik-/banpass:

Gick ut och byggde de där banorna som jag hade tänkt mig. Hmm… man kan väl säga som så att både jag och Elit har utvecklingspotential. Note to self: sluta spring och flaxa med armarna som en väderkvarn. Jag ska även springa mer i linje mot det bortersta hindret nästa gång. När det gäller Elit så vill jag ha mer fokus mot vart hon ska, bättre acceleration och bättre sväng på hopphindret. Jag vill även att hon ska kunna jobba sig in bättre mot mig.

Bana 1 såg ut så här:

Snabbarebana

Bana 2 tog jag bara bort mittenhindret på och bana 3 lade jag till slalom 6 m från tunnelns linje.

Jag kunde inte riktigt bestämma mig för om jag skulle utvärdera bana 2 enligt variant 1 eller variant 2. Vad tror ni? Variant två mätte jag tiden tills hon kom ut ur tunneln sista gången.

Summering tider:

Bana 1:
Försök 1: 18,20
Försök 2: 17,98

Bana 2:
Variant 1 medsols: 15,60
Variant 2 medsols: 22,03
Variant 1 motsols: 15,51
Variant 2 motsols: 21,88

Bana 3: 13,38

Alla tider startar så fort Elit startar. Hon är alltid placerad i startposition med rumpan på linje vid änden av hinderstödet någon/några dm ifrån hinderstödet.

Det blir spännande att se hur det här kommer utvecklas. Är inte säker på om det här var en bra utvärderingsbana, men det är inte värre än att jag byter längre fram i så fall. Jag tänkte även testat ett förslag från Eva Marie med en bana enbart bestående av hopphinder, men Elit kändes lite för mör för det.

 

Sedan Elits skada förra våren har vi för det mesta haft lite problem med hennes fart. Hon springer liksom mer uppåt än framåt. Hon har alltid haft en tendens till det, men det är värre nu. Efter helgens tävlingar kändes det ännu mer uppenbart och jag kände mig ganska frustrerad. Hon ligger relativt nära Vinna i tiderna och hon bör egentligen ligga flera sekunder före henne. Här är gårdagens hoppklasslopp:

Så det är helt enkelt dags att göra någonting åt det tycker jag. Vi behöver bli snabbare. Elit har lite dålig kondition, behöver musklas upp och få mer styrka. Så det ska vi fortsätta jobba på. Det har blivit mycket bättre under vintern, men det finns fortfarande mycket kvar att göra på den punkten. Rent agilitymässigt finns det mycket att göra också tror jag. Bollar lite med Eva Marie och till att börja med tänker vi oss lite fartövningar där hon får jobba med accelerationen. Jag tänkte idag att jag ska börja med att bygga tre kombinationer som jag ska ha som referensram. Dessa tre kombinationer kommer jag bygga upp en gång i månaden och klocka henne, för att kunna hålla lite koll på utvecklingen.

Bana 1 kommer bestå av en böjd lång tunnel, ett hopphinder med S-sväng/tysk och ett hopphinder som ska tas i sväng. Långa avstånd.

Bana 2 kommer bestå av bara tunneln och hopphindret i sväng. Väldigt långa avstånd.

Bana 3 kommer bestå av tunneln, slalom och hopphindret i sväng. Något kortare avstånd.

Jag kommer anteckna avstånd mellan hindren och bygga upp dem så lika det går varje gång jag ska mäta resultat och för att det ska bli mest rättvist visande kommer jag ha hinderhöjden på 60 cm, då det är vanligast på tävling (annars tränar jag oftast på mycket lägre hinder).

Idag kör vi första passet 😀