Tappad motivation

Jag har vansinnigt svårt att motivera mig i agilityträningen med Elit för tillfället. Jag har satt igång agilityträningen med Vega lite mer nu och kontrasterna blir lite för stora för att jag ska hitta mitt engagemang med Elit just nu. Jag anmälde mig till SM häromdagen för att försöka hitta lite mer motivation, men icke. Hon är vansinnigt rolig att träna med, min Elit också, men jag känner mig lite frustrerad i en del agilitysituationer där det känns som att jag får stå och vänta på henne i en halv evighet, när jag nyss körde Pluppy på samma kombination och hon swischade fram som ingenting igenom svängarna. Får försöka strukturera upp mig lite med Elit helt enkelt, så kanske det blir lättare att hitta mål och mening med träningen.

Annonser

Stressade vallaussies?

Gång på gång möts jag av påståendet att aussies från linjer där man har avlat på vallegenskaper skulle vara mer lättstressade hundar som har svårt att ta det lugnt, jämfört med aussies från linjer där man har avlat mer på exteriören.

Jag tittar på Vega och funderar på andra aussies från rena vallinjer som jag har träffat och blir lite fundersam på varifrån det där påståendet kommer egentligen. Min erfarenhet säger att det snarare ofta är helt tvärtom, eller att det snarare beror på individen, släkten och kanske till viss del föraren.

Faktum är att de aussies jag har träffat som är från mer rena vallande linjer nog faktiskt överlag är bland de lugnaste aussiesarna jag har träffat om man generaliserar. Undantag finns såklart alltid. Så jag blir alltid så fundersam över varifrån det påståendet kommer. Har man träffat så många stressade vallaussies? Eller bygger påståendet på ett antagande? Ett antagande om att eftersom man har avlat på arbetsegenskaper kommer den typen av hund alltid behöva mycket arbete och vara igång hela tiden i jakt på arbete? Det sistnämnda skulle i så fall, enligt mig, inte vara en så bra arbetshund eftersom en bra arbetshund behöver vara duktig på att koppla av när inget händer också, för att orka kunna fokusera så mycket som krävs när arbete erbjuds och för att orka jobba till och från kanske en hel dag.

Jag har märkt att folk ofta blir förvånade när de träffar Vega ute. ”Vad lugn hon är” är bland det vanligaste jag får höra, ihop med ”Vilken trevlig aussie” osv. De verkar genuint förvånade över att hon är så lugn i vardagen. Aussies ska tydligen vara vandrande nervvrak, särskilt om de är från arbetslinjer… Ja, hon är en rätt lugn hund. Stannar vi så dröjer det t ex oftast inte många sekunder innan hon lägger sig för att vila, om hon märker att det inte kommer hända något. Detta oavsett som igår när jag tränade agility med henne på hemmaplan, stannade och började prata lite med mamma eller som i helgen när vi stod mitt bland folk och hundar på Swedish Open. Och detta efter en vecka med i stort sett inga promenader och något enstaka träningspass eftersom jag antingen har suttit i en vecka och försökt trösta ledsen sjuk dotter, eller varit ute och jobbat. Hon anpassar sig, precis som hon bör göra. Precis som en bra arbetshund bör kunna göra, enligt mig (så länge den erbjuds tillfredsställande arbete i grunden). Ibland erbjuds mycket arbete under långa dagar, ibland händer ingenting under några dagar.

Agilitypepp

Två agilitytävlingar, där den ena var Swedish Open, var precis vad jag behövde för att hitta tillbaka till lite agilityinspiration. Jag har inte alls varit sugen på agility på sistone och har till och med börjat fundera på om jag ska köra det så mycket med Vega. Men så var jag på två tävlingar och vips var en del av peppen tillbaka. Vad kul det var att vara på agilitytävling igen! Jag insåg även att jag tydligen hade saknat mina agilityvänner mer än jag trott.

Så idag fick Vega komma ut och köra lite agility en sväng. När jag hade kört klart med henne stötte jag på mina föräldrar på gården, så vi körde ett pass till där jag filmade mamma och Nya på brukslydnaden och mamma filmade mig och Vega i agilityn.

Vi jobbade lite på självständighet över hinder och till tunnel och så testade vi balansbom utan targetmatta och med utlagd leksak för ovanlighetens skull. Otroligt nöjd över hur hon jobbar. Balansbommen är bara så konstigt att den funkar så bra, trots extremt få träningspass och väldigt lite grundad targetmatta på mark. Men hon är en liten tänkare, den där lilla damen. Jag testade även lite högre hinder (30 cm) för typ andra gången.

Elit fick jobba på självständig slalom och gjorde ett strålande jobb med det idag.

Avstämning inför tävlingsdebut

Innan jag skaffade Vega var min plan att redan från början köra mycket kedjor med henne. Har jag gjort det? Nej… Varför inte? Vet inte. Det verkar bara ha fallit bort helt enkelt. Så bra att man åker på föreläsningar ibland och blir påmind om saker man själv tyckte var viktigt men ändå på något vis har glömt.

Min plan var att börja försiktigt med kedjorna och bygga sakta men säkert uppåt. Jobba in tävlingsmässiga belöningar och använda mig av dem tidigt. Hmm… det har ju inte riktigt blivit så då… Så idag gjorde jag som jag ofta gör: ”Äsch vi testar”. Som första kedja för flera moment i rad med enbart tävlingsmässig belöning mellan momenten tyckte jag tydligen att det var lämpligt att köra igenom hela appellydnaden. Det värsta som kan hända är att det går åt skogen och man får bygga bättre. Dessutom testade jag vår första kedja direkt när vi kommit hem från ett spårarbete.

Vi har en månad kvar till tävlingsdebut så jag var lite nyfiken på var vi står i träningen. Jag vet att momenten inte riktigt är klara för sig, men äsch, man kan alltid testa. Som helhet är jag otroligt nöjd med kedjan. Vega tog de tävlingsmässiga belöningarna på ett bra sätt och hon blev faktiskt bara bättre och bättre ju längre in i kedjan vi kom. DET var en riktigt härlig känsla! Något som även var bra, var att jag faktiskt blev nervös inför träningen. Jättebra att få med i träningen ju! Jag har ju faktiskt ingen aning om hur hon reagerar på min nervositet än. Nervositeten höll dessutom i sig under hela programmet och jag fick lite samma känsla som när jag tävlar. Toppen!

Linförighet:
En av de första gånger vi kör fotgående med koppel. Hon var lite osäker på vad vi höll på med först. Funderade även på om det kanske var framförgående märkte jag. Det här var ett av de sämsta fotgåendena vi gjort, men efter ungefär halva fotgåendet verkade poletten trilla ner och hon fattade att det var fotgående vi höll på med. Bra!
Jag tar med mig:
– Jobba mer på hur jag går med henne. Framförallt mina svängar.
– Jobba igenom höger om och helt om bättre. Både halt och marsch.
– Jobba igenom starterna mer. Hon är ibland osäker på om hon ska sitta kvar eller följa med.
– Träna mer med koppel!

Framförgående:
Känslan här var bra. Bra fotgående, säker utgång, bra fokus framåt, men sedan när vi närmade oss staketet stannade hon. Gick vidare när jag kommenderade fram henne igen. Har aldrig gått fram till henne efter halt och tagit in henne i fotgående tidigare. Det funkade fint.
Jag tar med mig:
– Jobba igenom längd ännu mer.
– Jobba igenom att ta sig förbi miljöbyten, så som väg, gå igenom grind gå hela vägen fram till staket osv.
– Även om det gick bra kan det vara lämpligt att träna upptaget efter framförgåendet några fler gånger.

Läggande:
Hyfsad känsla, men lite tveksamhet vid läggandet.
Jag tar med mig:
– Mer stabilt än jag trodde.
– Träna mer för att få mer säkerhet i läggandena. Kvalitetssäkra.
– Använd olika röstlägen.

Inkallning:
Jättenöjd. Satt bra, kom fint och gjorde en bra ingång.
Jag tar med mig:
– Känns relativt stabilt.
– Vi har tidigare haft lite problem med stadgan, så fortsätt att säkra för att jag ska känna mig lugnare.
– Fortsätta att jobba skillnaden mellan ”stanna kvar” och ”fot”.

Hopp:
Väldigt nöjd. Första gången hon hoppar ett så högt hinder. Har bara hoppat 30 cm någon gång och innan dess har hon bara hoppat 10-20 cm.
Jag tar med mig:
– Träna mer för att jag ska känna mig säker och Vega säkert vet vad som förväntas.
– Jobba lite olika avstånd både före och efter hindret. Märkte att jag inte hade en aning om var jag skulle placera varken henne eller mig.

Det började med en usel känsla i fotgående (där jag började fundera på vad sjutton jag har gjort som anmält oss till tävling), men allteftersom fick jag en bättre och bättre känsla med henne genom programmet och i slutändan är jag verkligen supernöjd över hennes fina arbete i hennes allra första långa kedja med enbart tävlingsmässiga belöningar. Nu har vi en månad på oss att finslipa detaljerna, jobba helhet och göra henne och mig mer säkra inför tävling.

Platsliggning och kryp

Min hund är ett geni! Alltså… det här krypet. ÄLSKAR! Det här är totalt vår 5:e krypträning och det här är första efter en månads uppehåll. Eftersom det gick så bra lade vi på flera steg och svängar direkt. Lika bra när man ändå är igång liksom… Vänstersvängen syns inte så bra eftersom vi ”simmade ur bild”.

Vi körde även platsliggning med ”viss” störning, haha. Hon börjar kännas rätt säker på sin uppgift. Tummen upp på det med!

Platsliggningskampanj Februari

Jag känner redan att jag har slappat till mig när det kommer till platsliggning, så jag bestämde mig precis för att dra igång en ny platsliggningskampanj för februari. Den ser ut så här:

  • Vi ska göra 6 st platsliggningar på olika platser.
  • Vi ska jobba på att länga avståndet mellan mig och Vega till 40 m. Här har jag inte angett antal pass, utan har bara lämnat mellanrum för notering de pass vi kör.
  • Vi ska jobba oss upp i att kunna klara 4 min platsliggning med hakan i marken. Tiden tas när jag har kommit ut på avstånd.
  • Vi ska göra 5 pass med kvalitetssäkring. Det kan vara att jag går runt henne, petar på henne, springer, kastar godis/leksak, nedlägganden, andra hundar/förare, dold förare osv.

När det kommer till olika platser, avstånd och tid är inte tanken att slå ihop allt så att jag ska kunna stå 40 m ut i 4 minuter på ny plats, utan varje mål är för sig. Dvs jag kanske är närmre och kör kortare tid på ny plats, 4 min kanske är hemma inomhus osv.

Rapport och fysträning

Idag tog mamma och jag med oss Nya och Vega för lite rapportträning. Nya är ju uppe i eliten i rapport, så för hennes del blev det rätt enkelt eftersom vi anpassade oss till Vega. Men det var första gången hon fick springa till mig som mottagare. Jag hade pannkakor, så det visade sig snabbt att hon mer än gärna sprang till mig.

Bägge hundarna tycker verkligen att det är helt vansinnigt kul med rapport. Vega är ju helt ny på det här men hon tycker att det är riktigt häftigt. Vi körde först 3 skick där Nya fick springa först. När Nya var inne hos mottagaren och man hade hunnit få ordning på allt, fick Pluppy springa. 4:e skicket fick Vega springa först. Inga problem sa hon och sprang allt hon kunde.

Sedan avslutade vi med att jag (som var på B-station) skickade Nya en 5:e gång, tog med mig Vega och gjorde en liten förlängning. Högst orättvist att inte jag fick springa igen, hälsar Vega. Nya tog förlängningen med glädje i full fart. Sedan avslutade vi och jag skulle ta med mig hundarna lösa tillbaka mot A-station där mamma skulle möta och längs vägen. Jag strödde ut en massa pannkaksbitar över marken till Nya (och Pluppy) efter jag hade tagit emot henne, kopplade loss Vega från trädet hon satt bunden vid och skulle få med mig alla grejer. Vega for som skjuten ur en kanon från trädet så fort jag kopplade loss henne, sprang rakt över den pannkaksbeströdda marken med en ätandes Nya och drog iväg hela vägen till mamma. Om den extremt matglada hunden till och med ratar pannkakor för att få springa, vet man att hon älskar rapport…

Får kanske bli lite rapport med henne i framtiden i alla fall… Vi får väl se…

Något annat som hänt idag är att jag har sett Vinna trava några steg här och var. För den som inte visste det kan bevittnandet av några få travsteg skapa lycka och ögon som tåras. Den senaste månaden har nämligen inte Vinna kunnat trava längre. Hon antingen skrittar, passar, galopperar eller travar fram och galopperar bak. Så hon har fått gå en del cavalettipass här hemma, plus gjort lite annan styrketräning. Så vansinnigt glad över att se att det redan verkar ha gett lite resultat.

Här en film på när Pluppy gör cavalettiövningarna: