Nya, 12 veckor

Nu har lilla Nya varit här i Sverige i lite drygt en månad. Hon bor ju hos mina föräldrar men jag har träffat henne nästan varje dag under den här tiden ändå. Dels har vi varit ute med husvagnen och nu när mina föräldrar har börjat jobba igen bor hon hos mig på veckodagarna. Hon är precis vad jag behöver just nu när jag tycker att graviditeten är lite extra jobbig och jag börjar ledsna på att inte kunna göra något vettigt på dagarna. Ett riktigt litet lyckopiller är hon.

Nya, 12 veckor

Vi kunde verkligen inte vara mer nöjda med henne så här långt. Hon fortsätter att utvecklas fint och är precis som vi vill ha henne så här långt… om man bortser från hennes skorpionsvans 😉 Men mentalt är hon en riktig pärla. Nu är det mycket hon ska gå igenom rent utvecklingsmässigt innan man kan ropa hej, men åh vad hon glädjer oss och vilket roligt ämne hon verkar vara så här långt.

Nya, 12 veckor

Hon är väldigt cool i alla miljöer vi har utsatt henne för så här långt. Duktig på att slappna av och vila när vi har med henne ute på olika ställen. Hon tog kennellägret med en massa främmande hundar med ro. Nya människor hälsar hon gärna på och myser en stund med dem, men jag tycker inte att hon är överdriven på något sätt utan ganska lagom i sin socialitet så här långt.

En gång har hon skrämt oss riktigt ordentligt. Det var vid veterinärbesöket när hon skulle få sin 12-veckors spruta. Hon var så himla duktig vid undersökningen. Stod alldeles stilla på bordet och viftade glatt på svansen hela tiden. Märkte inte alls när sprutan gavs. Ett så bra första veterinärbesök man bara kunde få. MEN hon fick någon sorts reaktion på sprutan så efter en stund när vi varit hemma hos mig såg vi att hon började bli lite svullen vid ena ögat. Vi valde att ta det säkra före det osäkra och åkte tillbaka till veterinären. På de futtiga 10 minuter det tog för oss dit hann hela nosen och huden runt bägge ögon svullna upp rejält och hon började få lite svårt att andas. Fy sjutton vad rädd jag blev då. Ett tag var jag lite rädd för att vi skulle förlora vår goa lilla Nya. In snabbt på ett undersökningsrum, kollades igenom av veterinär, satte kanyl, gav kortison rakt in i blodet och sedan fick hon dropp i ca en timma. Vårt lilla hjärta. Veterinären och assistenten kom med jämna mellanrum för att undersöka henne och tempen togs också. Men allt gick tack och lov bra och svullnaderna började gå ned efter ett tag. Men det var ju inte alls så här hennes första veterinärbesök skulle bli.

Förra veckan var hon med på uppvisning. Jag hade henne lös när jag skulle visa några övningar med henne och hon hade fullt fokus på mig och det vi jobbade med trots alla människor som stod alldeles intill och trots Vinna och Elit som lekte lite med några ur publiken så länge.

Hon har bra klipp i leken och nu börjar hon även komma tillbaka med leksaker man kastar till henne… ibland i alla fall 😉 Hon tycker att det är roligt att träna och jobbar finfint för både godis och leksak och det är även lätt att växla mellan dessa. Klapp och mys är också trevligt säger hon. Själv har jag inte tränat så himla mycket med henne än, eftersom jag inte är i särskilt bra form för detta. Hemma hos mig blir det mest passivitet på dagarna eftersom jag mestadels är förpassad till sängen tills bebisen kommer. Men lite har vi gjort mellan varven.

Idag skrev jag så här på facebook: ”Superduktig Nya har varit med på privatlektion för första gången. Ville inte lämna henne inne ensam hela timman. Hon skötte sig kanonfint. Fick träffa trevlig människa och trevlig tollare innan de satte igång och väldigt enkel att ha med genom hela lektionen. Mot slutet började det regna en hel del så då fick hon vara ensam med de andra i huset. Duktiga tjejen ligger snällt och vilar på köksgolvet när jag kommer in och bemödar sig inte ens med att resa sig upp förrän efter en stund. Stolt över lillfia idag.”

Nya tar det lugnt på privatlektionen

Om några dagar ska hon få följa med på instruktörsutbildning som jag håller i under tre relativt långa dagar. Det ska bli spännande att se hur hon sköter sig där. Det blir en helt ny situation och miljö för henne.

Kort och gott är Nya en söt och trevlig liten individ som många verkar ha väldigt lätt att falla pladask för. Hon lindar oss alla sakta men säkert en efter en runt sina klor och bortsett från det där veterinärbesöket så har tiden med henne varit riktigt rolig. Det är mycket i henne och hon kan verkligen vara helt galen emellanåt men hon är på något sätt ändå rätt enkel att ha att göra med. Hon fortsätter alltså att vara en riktig liten pärla. Jag ser verkligen fram emot att få följa hennes utveckling och hoppas så klart på att hon fortsätter att utvecklas åt precis rätt håll.

Nya, 13 veckor

Några få filmer från hennes tid hos oss:

Trygg med plötsliga ljud:

Under kennellägret hittade hon en lite mer jämnstor kompis i Mias dvärgschnauzer Boss:

Fina gänget Sötnosar