Resa


 
Vart tog min lilla valp vägen?

Jaha, så var man hemma i kalla Sverige igen. Det är med blandade känslor. Jag saknar den gröna ön och blir tårägd bara jag tänker på dess skönhet, men jag är glad över att vara hemma hos mina hundar igen.

Hemma väntade överraskningar i form av lite presenter, lite städat här och var och snyggt iordninggjort i sovrummet med nybäddade sängar med sprillans nya sängkläder, nyuppsatta gardiner, champagne, två glas och varsin toblerone. Mysigt!

Segra och Kiwi var hysteriskt glada att se oss och kämpade för att vara närmast. Segra vann tillslut då hon lade sig på rygg i min famn när jag satte mig på golvet och vägrade gå därifrån. Stackars Kiwi hade gått i och kollat i fönstret emellanåt under kvällen efter vi hade hämtat hem Zazzi och Segra och undrat när hennes kära syster egentligen hade tänkt komma hem från promenaden. Zazzi är nöjd över att vara hemma. Hon trivs  bättre här hemma på landet där det är lugnt och skönt.

Vinna fick jag träffat igår. Väntade över natten med att hämta hem henne. Hon var normalt glad när vi kom till Elin och Lajo för att hämta hem henne. Inget utöver det vanliga. Tvist och Vera var ungefär lika glada (om än studsigare och ljudligare) över att se oss. Vinna tyckte att hennes dotter behövde tuktas lite innan det var lekdags, som för att visa att det fortfarande är hon som är bossen och för att gnälla lite på henne över att hon hade varit borta så länge.

Elins mormor och morfar kommer med Mira idag (om det inte är för dåligt väder, som de uttryckte det). Det är nog ganska motvilligt de lämnar tillbaka henne. De verkar ha blivit väldigt förtjusta i henne och vill helst av allt behålla henne. Lilla Mira har levt lyxliv hos dem under tre veckor.

Ska bli skönt att få träffa min Lilla Blå igen. Snart är hela flocken samlad.

Ett stort tack till mina föräldrar, Elin och Lajo och Birgitta och Bernt för att ni har tagit så väl hand om våra hundar under tiden som vi har varit borta.

Jag tackar så mycket för alla som så intresserat har följt min och Clas resa. Det finns otroligt mycket mer att skriva om vår resa, men lite får man ju försöka sålla. Vi kom hem säkert efter drygt 40 timmars spenderande på flygplatser (Auckland, Melbourne, Hong Kong, London, Landvetter) och flygplan. Lite strul med hemresan först eftersom vårt första plan (till Melbourne) var försenat med två timmar vilket skulle göra att vi hade missat hela resten av hemresan. Trevliga människor på Qantas bokade snabbt om oss på ett annat plan och med ett annat bolag (Air New Zealand). Det andra bolaget sjabblade dock till det lite med våra väskor och råkade skicka dem med Melbourne som slutdestination. Vi misstänkte dock att något var fel och frågade för säkerhets skull Qantas-personalen i Melbourne om de kunde kolla upp det hela. Mycket riktigt hade våra väskor stått nere vid karusellen och snurrat och blivit undanplockat som ”unchecked baggage”.  Snäll personal gjorde dock allt för att ordna det hela och fixade ombord våra väskor på planet och försäkrade oss om att vi nu inte kulle behöva bry oss om våra väskor mer. De skulle finnas i Göteborg när vi kom fram, vilket de gjorde. Väldigt stor skillnad på Qantas-personal och Lufthansa-personal får jag säga. Qantas var extremt hjälpsamma och lugna och vänliga hela tiden. Med Lufthansa var det lite annorlunda om jag säger så…

Lite bilder som togs igår innan det var dags att hämta hem Vinna:

 

 


Lilla söt-Zazzi


En av många typer av skyltar vid vägen som uppmanar att inte dricka och köra. Fanns många olika varianter av dessa.

Julen spenderades i Pihai vid Bay of Islands. På julafton träffade vi ett trevligt irländskt par på en pub och lärde oss massa nytt om Irland. Mycket trevligt. Juldagens morgon spenderades på en fiskebåt ute på havet. Trevligt i början, men efter två timmar blev jag rejält sjösjuk. Clas mådde heller inget vidare. Ingen bra idé att köra en pubrunda kvällen innan fisketur på gungande hav. Vi fick i alla fall upp ett stort antal Snappers. En häftig rosaaktig fisk som sägs vara mycket god. Jag och Clas tillagade aldrig våra dock, utan gav bort dem istället. En barracuda drogs också upp, men inte av oss utan av en av de andra tjejerna som var med. 

Direkt efter båtturen drog jag iväg på en ridtur. Mysigt men jag befarade kraftig träningsvärk dagen efter eftersom jag fick en lite småstissig häst som krävde att jag jobbade på med henne rätt bra under de två timmarna vi var ute. Ridmusklerna verkar dock ha kommit igång ganska bra så träningsvärken är inte riktigt så illa som jag trodde att den skulle bli.

På juldagen kom vi in på en restaurang som serverade julmiddag. Perfekt tänkte vi och gick in och satte oss. Vi blev dock mer och mer besvikna efter varje måltid som dukades fram till oss. Det enda som var gott var efterrätten… för mig, inte för Clas. Han valde en Christmas pudding som inte föll honom alls i smaken. Själv fick jag en jättegod Pavlova med frukter. Vi surade ihop lite över att ha betalat så mycket för den måltiden, men blev på bättre humör när vi träffade på ett äldre par från Hawaii som var trevliga att prata med.

Nu är vi i Auckland och ska bara packa ihop allt och ta oss till flygplatsen för den långa resan hemåt. Blandade känslor. Vi landar på svensk mark kl 21:40 imorgon (den 28:e, det är ju den 27:e här hos oss just nu).

Vi önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

Idag anlände vi till Auckland…. vår sista destination innan hemresan *sörjer*

Igår var vi på Hukafalls Jet och åkte jetbåtar. Löjligt kul!!! Mike som körde båten var en hemskt rolig guide och riktigt skicklig på att köra båten. Med millimeterprecision svooshade vi förbi diverse hinder i vattnet och gjorde 360 graders snurrar i vattnet. Citat från Mike precis innan han startade båten: ”My name is Mike, but is something goes terribly wrong my name is Steve…” varpå han mumlar för sig själv (men så att vi hör såklart) ”…and it usually does around here…”

Titta här för att se vad det var vi gjorde: http://www.hukafallsjet.com/page/6-Trip-Experience

Efter det åkte vi till Hobbiton. Det var där de spelade in scenerna från Fylke (Shire) i LotR. Helmysigt och häftigt att se. Det är det enda stället kvar med en del av rekvisitan. Turligt nog så hade dessutom filmbolaget börjat ställa iordning stället igen inför ”The Hobbit” som snart ska börjas spelas in. Det ska då se exakt likadant ut som det gjorde i förra filmen, så en del träd hade planterats igen och en hel del buskar. Även en liten väg där Gandalf och Frodo färdades i början av filmen.

Det var en äldre man som guidade os på den här turen. Hur gullig som helst. Han tog mig och Clas och ett annat par vid sidan för att få ta lite specialbilder. Han blev riktigt förtjust i oss (en av anledningarna var nog att jag hade läst böckerna, och han var ett riktigt Tolkien-fan. Han läste trilogin för första gången för ca 30 år sedan…) och hade mycket att berätta.

Även en annan man (tror att det var han som drev stället) blev väldigt intresserad av mig och Clas. Först för att vi var från Sverige, och sedan för att jag är en ”Dog trainer”. Efter turen visade han gruppen hur det går till när de klipper fåren. I sina glansdagar klippte han får på 34 sekunder! Nu tog han det lugnt, men det gick ändå på under en minut och han var skicklig och lugn med tackan, vilket gjorde att hon var stilla och lugn. Efteråt tog han ut två små lamm som vi fick flaskmata. En liten tjej fick ta det ena lammet och jag det andra. Sååå söt!

Givetvis frågade jag vad de använde för vallhundar på den här gården (hundnörd som jag är). Till långa hämt använde de border collies och när de skulle förflytta stora flockar (tror att de hade ungefär 12 000 får på den här gården…)  använde de huntaway (en nya zeeländsk ras) som de tyckte var bättre på det och bla. använder sig av skall vid vallningen.

Idag var vi i Waitomo Glowworm Caves på the Legendary Black Water Rafting. En spännande upplevelse och riktigt trevligt även detta. Vi har famlat runt i mörkret (hade dock lampor på hjälmarna) med en stor ”badring” med oss, glidit runt i badringen i mörkret och kastat oss baklänges nedför vattenfall. Så vackert att tyst flyta genom grottan med en stjärnhimmel av lysmaskar ovanför oss. Häftigt!

Imorgon är det bröllop för mig och Clas som gäller. Dags att bli ”husband and wife”…

Fler bilder får ni en annan dag… kanske…

Vi lever och mår bra. Har bara inte känt för att blogga de senaste dagarna. Finns egentligen jättemycket att skriva om men jag ska försöka fatta mig någorlunda kort.

Vi har sedan sist varit på Franz Josef Glacier, Murchison (bara praktisk övernattning), Picton, Wellington Tongariro National Park och nu stannade vi till på ett jättefint motell i Taupo.

Idag har vi varit på en Lord of the Rings tour som var riktigt trevlig och full med rolig information. En australiensisk kille som mer eller mindre var en australiensisk kopia av Clas till sättet (när Clas har druckit, vilket den här killen hade gjort) var med på turen.

En lustig sak som hände på turen var när en kvinna joggade förbi med två små hundar. Hundarna hade fullt fokus på vad de höll på med och hade inget som helst intresse för oss, men så plötsligt när de hade passerat oss vände den ena hunden om och sprang fram till mig och klistrade runt mig en liten stund. Jag gick mitt i gruppen som bestod av 12 personer så jag tyckte att det var lite lustigt att den reagerade så och sökte upp mig, den enda ”dog trainer” (som jag kallar mig här) i gruppen. Kan tillägga att jag var långt ifrån den enda hundägaren i gruppen…

Tongariro National Park användes för att spela in scenerna i Mordor i LotR. Det var riktigt häftigt med att för att riktigt förstärka känslan av Mordor så var det ett jättestort moln över hela nationalparken, vilket kastade mörka skuggor över landet under tiden vi var där.

Nu låter vi som riktigt LotR-fanatiker, men det är vi väl kanske inte riktigt. Jag tycker dock att filmerna är riktigt bra och det har varit riktigt roligt att se en massa inspelningsplatser för filmen och få höra alla berättelser. Vi har en tour att göra i det ämnet och det sker i Hobbiton den 21:e, sedan är vi klara med allt det. Men även om man inte hade varit något fan av Sagan om Ringen så är det värt att åka med på dessa tours. Det är helt fantastiska landskap man får se.

Motellet vi nu har kommit till visade sig vara en riktig pärla. Fint korsvirkeshus, liten veranda med sittplatser, pool på andra sidan gården, egen mineralvattenspool i badrummet och gratis internet. Till detta ett jättefint rum med allt man kan tänkas behöva… och gratis internet. Allt detta för bara drygt 600:-/natt.


På väg upp till glaciären i Franz Josef


Så vackert vatten på sydön. Kristallklart med en blå nyans


Jag framför ett vattenfall på väg till glaciären


Clas framför samma vattenfall


På färjan på väg till Wellington


På LotR tour. Tre tjejer fick agera ringvålnad för att simulera följande scen:

 
Samma plats

 
Till vänster: Jack (Aussie-Clas), som bjöd på många skratt under dagen. Till höger: Clas


Samma plats som nedan:


Sköna gröna kullar


Mordorlandskap… eller ja… Tongariro National Park


Clas kommer ut från motellrummet

Nu är vi i Te Anau. Tidigare idag for vi iväg på en båttur i Milford Sound. Idag har vi sett Nya Zeeländska regnskogar, en glaciär, vilda papegojor, en kiwiliknande fågel (kiwi eller weka), små söta sälar, snöklädda berg, härligt turkosa floder med kristallklart vatten, vacker natur och mängder av vackra vattenfall.

 

Dagen har spenderats i Glenorchy och Paradise (ja, stället heter faktiskt så!). Paradise gör verkligen skäl för sitt namn. Något vackrare har jag sällan skådat. Gröna fält, underbara skogar, vacker flod och omgivet av höga berg, vissa med snö på topparna. Ja det går faktiskt inte att beskriva dess skönhet, varken i ord eller bild. Och att dessutom få uppleva det hela på hästryggen gjorde inte direkt saken sämre.

Morgonen spenderades på Fuxen Canes rygg på ”The River Wild tour”. Tanken var att vi skulle korsa en massa floder och så, men eftersom det hade regnat så mycket på sistone så hade floderna blivit så stora att det hade varit lite farligt. Typiskt… det hade inte hänt på över ett decennie eller mer… Jag fick i alla fall chansen att galoppera på egen hand vid ett par tillfällen. Helt underbart och jag saknar sååå känslan på hästryggen. På turen var det bara jag, Clas och en filipinsk tjej (Jo-Anne), plus vår guide (Megan, en supertrevlig tjej) så det var helt perfekt. Clas och Jo-Anne hade ungefär samma ridkunskaper när det gäller hästar, dvs obefintligt. Så jag fick ibland rida före för att få köra på i ett lite högre tempo. Helt underbart! Clas tyckte väl kanske inte att det var lika underbart eftersom han mest fick ont lite här och var. Han tänkte först inte hängt med till den andra turen men ändrade sig sedan och följde med ändå. Det ångrade han inte!

På eftermiddagen var det nämligen dags för ”The Lord of The Rings tour”. Då var det ett större gäng som var med, men vi delades in i mindre grupper och vi blev återigen bara tre ryttare med vår guide (de andra var fem/guide). Jättemysigt. Den här gången gick turen i Paradise och som jag nämnde tidigare så var det helt ofattbart vackert. Till detta fick vi en massa information om Sagan Om Ringen (och Narnia: Prins Caspian och X-men: Wolverine som också spelades in här) och fick se en massa platser där den spelades in. Vi har bla ridit vid Isengård, Lothlórien, Amun Hen och mycket mer.

Jag lyckades den här gången få ännu en fux. Lite lustigt eftersom det knappt fanns några fuxar där. De flesta var bruna. Den här hästen hette Chester och var ledaren av gänget (och minst av alla). Han var av en inhemsk ras kallad Arcadian Horse. Heeeelt underbar häst som jag blev totalförälskad i! Det är inte ofta jag träffar hästar som jag passar så bra ihop med som honom. Han passade mig helt perfekt! Blev så sugen på att få plocka med mig honom hem till Sverige, men det går ju inte. Han var riktigt kul att rida. Lite go i honom men utan att vara svårriden och precis lagom stor för mig.

På den här turen träffade vi ett otroligt trevligt malaysiskt gäng. Grabben i gänget var så himla rolig och vi snackade mycket med dem på bussturen till och från Paradise. Glenn hette han och han hade lustigt nog studerat i Sverige.

Jag känner redan av att träningsvärken i benen börjar komma. Imorgon lär jag väl inte kunna gå, men det var det värt!!!

Ursäkta bildkvalitén. Alla bilder är tagna med mobilkameran eftersom den andra kameran var lite otymplig att släpa med sig på hästryggen. I början av turen var vädret tyvärr inte det bästa heller, men mot slutet blev det riktigt soligt och fint.

 

De senaste dagarna har jag gjort mycket saker för första gången. Här är en del av det:

  • Surfat för första gången i mitt liv. Så otroligt kul och absolut något jag vill göra igen!
  • Fått surfarträningsvärk och troligtvis den mest omfattande träningsvärken i mitt liv. I stort sett varenda muskel i hela överkroppen värker. Förstår nu varför surfare ser så vältränade ut.
  • Delat en bunke glass med en äkta nyazeeländare.
  • Åkt genom helt magisk natur i flera dagar med förundran i blicken. Orden ”Det här är inte verkligt” har yttrats av Clas x antal gånger. Det är så vackert här att det gör ont i hjärtat.
  • Åkt galet fort i en gammal jeep med två tyska killar.
  • Sett en nya zeeländsk agilitybana utefter vägen.
  • Gått mitt bland en flock vilda ”fur seals”, någon typ av stor säl.
  • Sett vilda pingviner på MYCKET nära håll.
  • Gjort en fot- och gånganalys och fått köpt ett par skor som ska passa mina fötter alldeles suveränt. Skoförsäljaren hade förresten haft en aussie som dött av en kospark… jag blir än mer skeptisk till att våga prova på nötvallning.
  • Spenderat många många timmar i bilen utan att tycka att det är tråkigt.

Behöver jag säga att jag är nöjd med resan så här långt?

Nästa sida »