En del av vår familj

Nu var det över tre månader sedan jag bloggade senast. Det måste vara det absolut längsta blogguppehållet jag har haft… med råge. Vad har hänt sedan sist då? Allt och ingenting skulle man nog kunna säga.

Jag har blivit mamma till en liten Tuva. Hon föddes 25/8 och ingenting lär bli sig likt igen. Jag trivs i min nya roll som mamma och försöker jonglera hundliv och familjeliv… det går så där så här långt. Mitt hjärta smälter totalt när lilla Tuva ler och jag skulle lätt kunna förledas att tro att jag plötsligt har blivit den roligaste människan på jorden om det inte vore för att hon även skrattar åt tapeterna i vardagsrummet varje dag…

Tuva, 3 månader

Tuva, knappt 3 månader

Tuva, knappt 3 månader

Jag har kommit tillbaka ut på agilitytävlingar igen och Elit och jag har numera bara 1 SM-pinne kvar för att kvalificera oss till SM i agility 2014. Det hade jag verkligen inte väntat mig i år med de förutsättningarna vi har haft. Helt otroligt.

Jag är anmäld till lydnadstävling igen, men lär få stryka mig. Jag får inte riktigt till träningstiden så som jag hade behövt för att kunna tävla. I agility kan vi tävla tack vare gammal rutin, framförallt från min sida, och med tillräckligt goda grunder och riktigt snälla hundar. Det funkar inte riktigt likadant i lydnaden. Vi lever i lite av ett vakuum fortfarande och det får vara okej ett tag till. Jag vill och behöver träna hundarna mer och motionera dem mer men jag får inte riktigt till det än. Någon dag ska jag ta tag i det lite bättre, men tills vidare får det vara så här. Hundarna trivs i alla fall bra med lilla Tuva och hon verkar gilla dem nästan lika mycket som de gillar henne.

Lilla Nya växer, har hunnit fylla 6 månader och ser inte alls ut som en ullig gullig liten valp längre. Bara gullig och liten. Lilla miniaussien kallar vi henne. Hon är så yttepytteliten jämfört med de andra tjejerna.

Nya, 6 månader

Nya, 6 månader

Nya, 6 månader

Ja, det var en extremt snabb resumé. Det finns så klart hur mycket som helst att skriva om, men det här är nog ändå kärnan i allt.